Etikett: Om Vänsterpartiet

Avtalet om utbyggnad har klubbats igenom i Solnas fullmäktige och Vänsterpartiets gruppledare Thomas Magnusson välkomnar mer tunnelbana till solnaborna. 

– Vi applåderar denna kovändning från alliansen. Under många, många år har Vänsterpartiet krävt detta och haft det som ett av de absolut viktigaste politiska kraven för trafikpolitiken. Varje gång vi fört frågan på tal har man dock kommit med invändningar. Kraftigast motståndare har (M) varit och som dessutom, via sitt trafiklandstingsråd så sent som 2011, ansett att tunnelbanan var färdigutbyggd.

Glädjen över tunnelbanan är dock blandad – utbyggnaden påbörjas utan ordentliga ekonomiska underlag. Inte bara Vänsterpartiet utan även de övriga två oppositionspartierna tog i debatten upp sin oro över den dåliga insynen i förhandlingarna och den ofärdiga finansieringen av avtalet.

– Att döma av det avtal man förhandlat fram och den tidpunkt det presenteras – i lagom tid inför valet, kan vi inte göra annat än dra slutsatsen att (M) behöver leverera valfläsk. Av rädsla att inte bli omvalda. Om man hade eftersträvat en bred enighet hade man kunnat förankra mer med övriga partier och använda sig av en mer bruklig finansieringsmodell för en så här stor satsning.

Vänsterpartiet anser att den här typen av infrastruktursatsningar ska klaras av staten tillsammans med landstinget. Om trängselskatten inte intecknats för att bygga Förbifart Stockholm skulle den kunna använts till utbyggnaden av tunnelbanan.

– Vi är djupt bekymrade över att staten vältrar över så stor del av kostnaden på kommunerna, säger Thomas Magnusson. Vi i oppositionen har ställt en rad frågor kring avtalet som vi inte tycker att vi får några svar på.

Förutom de 600 miljoner som Solna stad ska stå för tillkommer kostnader för anslutningar av gång- och cykelvägar till tunnelbanan. Det saknas ekonomisk kalkyl för hur Solna ska klara detta åtagande. Det skrivs rent allmänt om värdeökning som sker av marken nära tunnelbanan, lika allmänt som det beskrevs när Solna skulle bli delägare i Friends arena. Men riskbedömning och ekonomisk uträkning av vad staden i praktiken ska betala saknas samt vid eventuella kostnadsfördyringar och förseningar. Likaså saknas kartor för att bedöma vilka problem som kan tänkas uppstå vid genomförandet av utbyggnaden. I och med att kartor och riskbedömning saknas försvåras möjligheten att se om de ekonomiska kalkylerna är realistiska, vilket gör det mycket svårare att bedöma framtiden för Solna stads ekonomi.

– Detta är särskilt allvarligt när vi ser de stora investeringsbehov som finns i Solna, säger Thomas Magnusson. Beslutsunderlaget som presenteras visar inte heller på något sätt att privata företag som nya Karolinska Sjukhuset, Mall of Scandinavia och Friends arena ska vara med att betala, utan notan läggs på skattebetalarna.

– Vänsterpartiet uppskattar att det tagits konkreta beslut att bygga ut tunnelbanan men vi är djupt oroade över ekonomi, planering, brist på hyresrätter och Solnabornas verkliga möjligheter att delta i utformandet av hur det ska bli, avslutar Thomas Magnusson.

För mer info:

Thomas Magnusson, gruppledare för Vänsterpartiet: 0703-34 23 96 

Anna Eriksson, politisk sekreterare: 0703-14 34 46 

Foto: Losita Garcia

Tågmästaren Åke Johansson, frikyrkopastorn Vibeke Olsson Falk och långtradarchauffören David Ericsson, alla tre uppskattade författare och övertygade socialister, var häromkvällen inbjudna av Vänsterpartiet i Härnösand samt LO och ABF, för att ta tempen på det svenska arbetslivets villkor förr och nu.

Åke Johansson och David Ericsson har båda skrivit om och kan ge många exempel från dagens järnvägs- och transportsektorer. Det handlar om otrygga arbetsförhållanden, kortsiktiga mål  och osolidariskt tänkande. Svenska järnvägsnätet håller på att säljas ut till riskkapitalister, underhållet blir allt sämre och anställda sägs upp. Vart ska alla människor ta vägen, frågar man sig.

David Ericsson har lång erfarenhet av att köra långtradare och han kan se hur anställningsvillkoren har försämrats. Numera går de flesta chaufförer på vikariats- och korttidsanställningar, lönerna dumpas av utländska åkerifirmor, som inte ger sina anställda någon som helst trygghet, låter dem köra utan vare sig fasta löner, giltiga körkort eller säkerhetsskydd.

Men, som tur är, finns en och annan ljuspunkt. Företag som ICA vill inte smutsa ner sina namn eller ha en kundbojkott, utan ser till att deras chaufförer har justa anställningar och bilar.

Vad det gäller järnvägen var det, enligt Åke Johansson, tänkt att all persontrafik norr om Söderhamn skulle läggas ner men, så blev det inte, tack vare protester, och nu går Botniabanan där och det planeras till och med för en förlängning. Protester lönar sig!

Vad vi som privatpersoner kan göra är att aldrig betala svarta löner, utan se till att de man anlitar alltid får trygga anställningsvillkor. Det befrämjar även kollektivet i slutändan.

Vibeke Olsson Falk stod för historien bakåt i tiden. Hon har med sina böcker ägnat mycket tid åt till exempel Romarriket, nazismen och nu senast serien om sågverksarbetarna i Svartvik och den stora Sundsvallsstrejken 1879.

Stora samhällsförändringar kommer alltid underifrån, menar hon och tar som exempel hur slavarna störtade det gamla Romarriket och hur arbetarna gick samman för att förbättra arbetsvillkoren i slutet av 1800-talet.

Dagens samhällsklimat påminner starkt om dessa historiska skeenden. Klassklyftorna växer allt fortare, ideologierna känns långt borta och det gäller att roffa och åt sig och sko sig på någon annans bekostnad.

Som publik, skulle önska är att fler får lyssna och samtala med Åke Johansson, Vibeke Olsson Falk och David Ericsson. Arbetarförfattare, som synliggör verkligheten för oss andra, inspirerar till debatt och kampvilja är precis vad Sverige behöver för att kunna förändras så att alla medborgare har chans att må bra. Vilket bra gäng för en Sverigeturné!

Karin Lundqvist (text)

Olle Burlin (foto)

På bilden: Åke Johansson, Vibeke Olsson Falk och David Ericsson.

En av punkterna under Vänsterpartiets kongress den 10-12 januari skulle vara att behandla ett kongressuttalande angående EU-valet. På grund av tidsbrist valde kongressen att skjuta fram beslutet och att ge partistyrelsen rätt att behandla och fatta besluta i frågan. Kongressuttalandet kommer att antas på partistyrelsemötet 7-9 februari. För att få insyn i hur partistyrelsen tänker så kommer här en intervju med Linda Snecker, ledamot i partistyrelsen.

Hej Linda. Kan du berätta lite kort om bakgrunden till kongressuttalandet?

Hej! Det kan jag absolut. Vi ser idag ett Europa i kris. Arbetslöshet, fattigdom, en sjukvård som havererar och människor som inte kan försörja sina familjer. Krisen slår hårt på alla men drabbar kvinnor och män på olika sätt. Vi ser att i krisens spår urholkar välfärden och omsorgen, familjekonservativa åsikter stärks och främlingsfientligheten växer. Och framför allt är det kvinnorna som tar den största smällen. Det är med den bakgrunden kongressuttalandet är skrivet.

Varför ställer Vänsterpartiet upp i EU-valet om vi vill lämna unionen?

Vårt långsiktiga mål är att Sverige ska lämna EU. Till dess ställer vi upp i valet till EU-parlamentet för att aktivt arbeta med att förändra EU i grunden. Tillsammans med andra vänsterkrafter ska vi se till att sociala och demokratiska rättigheter överordnas kapitalets frihet.

Vänsterpartiet vill ha ett solidariskt samarbete över hela Europa. Det har vi inte idag. Istället för internationell solidaritet bygger EU murar. Istället för att stärka kvinnors rättigheter och frihet så ökar lönegapen och rätten till sin egen kropp är på väg att försvinna. Då är det viktigt med EU-kritiska röster i parlamentet.

Det är helt enkelt farligt med ja-sägare i Bryssel. Vi vet precis vad som sker om dem sitter på makten. Då röstar EU-parlamentet med Moderaterna i spetsen nej till säkra aborter, preventivmedel, HBTQ-personers rätt till sin sexualitet och kvinnors rätt till sin egen kropp. Privatiseringarna kommer att öka och detsamma kommer att gälla maktkoncentration och militarisering. Vänsterpartiet har ett stort och viktigt arbete att göra i EU-parlamentet.

Kan du nämna några andra viktiga delar i uttalandet?

En radikal och hållbar miljöpolitik med ekologiska omställningar, det är inte ord som studsar på Bryssels heltäckningsmattor särskilt ofta.

Det behovs mer feminism i EU också, det är något som är säkert. Men feminismen och kvinnors rättigheter kommer inte med ja-sägare, kvinnors rättigheter kan bara lyftas av oss feminister. Vi som vet vad det innebär när välfärden privatiseras, när bankernas finanser är viktigare än skola och barnomsorg, vi vet vad som händer när girighet är viktigare än människor.

Det är ju ett ganska kort uttalande, behöver det inte vara mer omfattande?

Det tåls att upprepa att kongressuttalandet inte är en strategi, en handlingsplan eller ett storslaget dokument som ska analysera hur EU skulle fungera om Vänsterpartiet fick bestämma. Vi är säkra och tydliga i vår analys, och vårt behov är nu ett tydligt och kortfattat uttalande.

Som avslutning på intervjun, vad skulle du vilja säga till läsarna?

Vänsterpartiet skickar inga ja-sägare till Bryssel. Vi skickar feminister!

Det är helt oacceptabelt att man sparkar folk som vill ha kollektivavtal och fackliga rättigheter, säger Jonas Sjöstedt.
Det här visar också hur regeringens politik skapat en alltmer otrygg arbetsmarknad.

Det är Transports avdelning 5, taxisektionen som samlats vid taxibilarna utanför Centralen i Stockholm.
Bilar står på kö och förare från olika bolag försöker värva kunder. I Stockholm är det bara Taxi Stockholm där alla har kollektivavtal. Taxi Kurir och Taxi 020 har det inte. Detta försökte Allonias Sebhatu råda bot på genom att organisera sina kolleger. Tio dagar senare står han utan jobb. Taxi Kurir drog in taxileget och en annan förare fick en veckas löneavdrag.
Taxibolaget påstår att det beror på att de nekat ta körningar, men det är bara en bortförklaring, enligt Emma Lundberg i Avdelning 5, som också är på plats. Det gör alla, säger hon. Det kan bero på trafiksituationen, eller hur långt bort från kunden man är.

Taxi Kurir och Taxi 020 ägs av Fågelviksgruppen. Idag har Landstinget handlat upp färdtjänsten av dem, till ett mycket lågt pris. Ett pris som förarna får betala på olika sätt.

– Vi vill ha kollektivavtal och att företaget ska följa MBL, Lagen om medbestämmande, säger han. Det är det det handlar om, säger Allonias Sebhatu..
Transport har haft svårt att organisera förare eftersom många är rädda för repressalier. Och eftersom taxiföretaget också kan dra in taxilegitimationen kan de också i praktiken bli av med jobbet omgående.

Taxi Kurir har dessutom hotat att svartlista Allonias Sebhatu i hela branschen.

Saied Tagavi, sekreterare i Taxisektionen, är glad att så många uppmärksammat vad som händer.
Och i den gråa morgonljuset är det inte bara Jonas Sjöstedt som kommit för att dela ut flygblad tillsammans med Transportarna, utan även LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är där. SvT och andra mediebolag intervjuar Sjöstedt, Thorwaldsson och Allonias Sebhatu och Transports företrädare.

Nu faller ett obehagligt ljus på Taxi Kurir och Fågelgruppens försök att förhindra facklig organisering.
– Ja, man undrar om det är 2013 eller 1913…, säger Saied Tagavi, sekreterare i taxisektionen.

Bild: Saied Tagavi, sekreterare i Avd 5 taxisektionen och Jonas Sjöstedt, utanför centralen i Stockholm.

Bilden nedan: Allonias Sebhatu organiserade sin kolleger i Transport.

Fakta:
Majoriteten av alla taxiförare i Stockholm saknar kollektivavtal. Det betyder att de inte har någon lägsta garanterad timlön utan är helt hänvisade till vad de lyckas köra in. De får varken pensionsavsättningar eller försäkringar.
Endast Taxi Stockholm har kollektivavtal för alla förare.

– Nelson Mandela blev den första presidenten i ett fritt Sydafrika. Han blev en symbol för kampen för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag tror att hans namn kommer att leva vidare mycket länge, säger Lotta Johnsson Fornave, ledamot i V:s partistyrelse.

Kampen i Sydafrika mot apartheid fördes under mycket lång tid. Även i omvärlden arbetade solidaritetsrörelser för att skapa opinion, jobba för bojkotter av olika slag och sanktioner mot regeringen i Sydafrika. En av de starkaste organisationerna fanns i Sverige och hette Isolera Sydafrikakommitén, förkortat ISAK. Det var en paraplyorganisation som samlade en rad stora organisationer.
Lotta Johnsson Fornarve berättar:

Moderata lögner
– Jag var med och bildade ISAK, omkring 1978 eller -79. Senare blev jag också anställd som internationell sekreterare av ISAK. Vänsterpartiet, dåvarande VPK, var det enda politiska partiet som redan från början var medlem och som deltog i det breda anti-apartheidarbetet, säger hon. När MP bildades senare anslöt sig även de. Däremot var alla politiska ungdomsförbund tidigt med, förutom MUF.

– Moderaterna stödde aldrig befrielsekampen på något vis. Det är en ren lögn, säger Lotta. Tvärtom motarbetade de alla förslag på sanktioner eller bojkott.

ISAK växte till att ha över 60 nationella medlemsorganisationer, men det fanns också lokala ISAK-grupper runt om i landet. Också där var Vänsterpartiet mycket aktiva och ofta drivande tillsammans med ungdomsförbundet. Vänsterpartiet skrev flera motioner i riksdagen, där man liksom ISAK ställde krav på sanktioner och stöd till den demokratiska rörelsen i Sydafrika och Namibia, inklusive ANC och SWAPO.

– Jag var ansvarig för att jobba särskilt med de politiska fångarna i Sydafrika och Nelson Mandela var naturligtvis symbolen för dem och för hela motståndet. Vi samarbetade också med FN och arbetade för sanktioner mot regimen i Sydafrika.
– Då fanns ett av FN bindande vapenembargo, som följdes av alla länder. Endast Israel bröt mot detta.
Det fanns också frivilliga olje-, kultur och idrottsbojkotter. Inom idrotten blev det i praktiken en bindande bojkott, eftersom ingen ville ha med regimen att göra, säger hon.

Sverige första resmålet utanför Afrika
– När Mandela frigavs 1990 var Sverige det första landet utanför Afrika som han besökte. För att hylla honom anordnade Afrikagrupperna ett stort mottagande i Globen. Alla var med och finansierade: LO, TCO, massor av ideella organisationer och alla partier var företrädda utom Moderaterna, berättar Lotta.

– Det var en fantastisk upplevelse, bara att se honom. Ingen hade ju sett honom på 27 år!
– Folk stod upp och grät. Det var slutsålt och fullsatt och en helt overklig känsla. Statsminister Ingvar Carlsson talade, det var artister som Mirjam Makeba, Thomas Ledin, Mikael Wiehe och en 300-mannakör som sjöng afrikanska sånger. Det kändes som hela Sverige var med och hyllade honom.

Ännu 1990 var situationen i Sydafrika fortfarande mycket spänd. Ingen visste hur det skulle sluta. Så det gällde att fortsätta att hålla trycket uppe, berättar Lotta.
– 1992 besökte jag själv Sydafrika och Nelson Mandela, det var fortfarande osäkert och grupper ur den forna regimen försökte skapa instabilitet genom olika våldsaktioner. Mandela arbetade för försoning, han hade stark integritet, men var samtidigt ödmjuk. Utan honom kunde det mycket väl ha slutat med inbördeskrig, säger hon.

Fakta:
ANC bildades 1912. Man förde en fredlig kamp mot apartheidsystemet ända till 1960-talet då ANC och kommunistpartiet bannlystes. Medlemmar i ANC tvingades gå under jorden eller fly utomlands. Först då tog ANC till väpnat motstånd, men fortsatte också det fredliga motståndet genom andra organisationer. Nelson Mandela var ledare för ANCs beväpnade gren. Mandela arresterades på 60-talet och dömdes till döden. Detta omvandlades senare till livstid och han satt sedan 27 år i fängelse. USA stämplade Mandela som terrorist och den stämpeln togs bort först 2008.
USA och Storbritannien var de båda länder som motsatte sig sanktioner mot Sydafrika.

Foto: På bilden syns Nelson Mandela tillsammans med Lotta Johnsson Fornarve i samband med att Mandela fått Nobels fredspris.

Partistyrelsen beslutade på möte 6-7 december 2013 att uppdatera det antirasistiska strategidokumentet Nolltolerans mot rasism.

Detta är det bärande styrdokumentet för hur Vänsterpartiet arbetar mot rasismen i samhället och rasistiska krafter i politiken. Här finns analys, strategier och vår syn på vår egen roll i kampen.

Nytt i senaste versionen är inledningen, ett nytt avsnitt om hur islamofobin breder ut sig, samt en djupare analys av religionens roll och vår syn på religionsfrihet och religionskritik.

Ladda hem och läs Nolltolerans mot rasism (pdf)

OBS! Ej slutligt korrekturläst!

Varje år delas LOs pris Årets Fackliga hjältedåd ut av LOs ungdomsforum.
I år gick det till en hel klubbstyrelse. Klubben startades på bemanningsföretaget Logent i Norrköping, för bara för några år sedan, men har sedan lyckats växa sig allt starkare.

– Det anses ju nästan omöjligt att jobba fackligt i vår bransch, säger ordförande Lars Karlsson, om varför det blev just de som fick priset.

Jag ber honom berätta om hur klubben utvecklats sedan han intervjuades i Vänsterpress.
– Vi har drivit förhandlingar, vi har värvat många nya medlemmar, ungefär 90 personer enbart i år, de flesta har jag värvat själv.
Många tror att facket bara är en försäkring, men nästa steg är att förklara vad facket är, att alla måste hjälpa till för att det ska bli något, och själva lära sig avtalen också. Det här har sakta börjat sippra in. Det viktigaste är att diskutera mycket.
– Egentligen är det cheferna man ska tacka, för de ställer hela tiden till nya problem. Då växer antalet medlemmar i klubben, säger Lars.

Lars Karlsson berättar att företaget konsekvent verkar ”glömma” timmar på lönebeskeden, tider och andra konstiga ”datafel” som de inte kan förklara.
– Vi har tagit beslut på att försöka gå till botten med alla felaktigheter och försöka få ordning på det.
Ett exempel: Personalen fick jobba alla röda dagar föra julen, men 70 personer fick ingen helgersättning.
Det visade sig att 95 av 100 personer bara fått en tremånaders visstidsanställning och då har man inte rätt till helgersättning. Så hade företaget tänkt kringgå det hela. Men klubben kunde bevisa att de inte hade lämnat in de anställningsbevis som de är skyldiga att göra, enligt kollektivavtalet. De hade gjort det avsiktligt och systematiskt, vilket de inte har rätt till. Företaget förlorade i en förhandling och tvingades betala ut helgersättning.
– Så nu har kunskapsnivån ökat. Folk lär sig avtalen mer och mer.

Personalomsättningen på Logent är cirka 160-170 personer av cirka 240 fast anställda per år plus cirka 120 visstidare och en del studenter. De flesta arbetar med lagerhantering.
– Vi tycker det för jäkligt att det finns så många visstidare och så få fasta. Det blir ju också en kostnad att hela tiden lära upp nya och kvaliteten borde ju försämras. Men företaget undviker att ta in personal under längre tid, för att slippa anställa dem. Istället väntar företaget ett år innan de tar in samma personal igen. Även när de är nöjda med dem.

– Många är unga och vet väldigt lite, en tjej gick med i förra veckan. Hon hade frågat sin mamma om råd. Men värvningsarbetet går lättare nu, när fler är med. Nu tar många beslutet själva att gå med.
Lars berättar att han först värvar dem till A-kassan och sedan facket. Det kräver många samtal att bygga ett förtroende.

Hur ska ni fira?
Vi kanske kan hyra Transports stuga i fjällen. Det är en plan. I vilket fall kommer Lo och bjuder oss på smörgåstårta…

Mest hoppas Lars att priset sätter ett fokus på hela bemanningsbranschen. Det behövs.

Lars Karlsson känner ett visst tryck på sig som vänsterpartist inom facket. Men han tycker att det bara är Jonas Sjöstedt som ger klara och tydliga besked i politiken. Inget velande hit och dit.
– Vi ska inte ha ett samhälle som styrs av egoism. Och det ska inte finnas några vinster i välfärden, säger Lars Karlsson.

Text: Losita Garcia Foto: Pernilla Andersson

PS. Förra året gick priset till en fackligt aktiv vänsterpartist, Katja Ojanne inom Hotell-och restaurang.
Kommer det att bli en linje för framtiden?

Vänsterpartiets verkställande utskott har beslutat att suspendera Markus Allard, medlem i Örebro partiförening. Aron Etzler, partisekreterare, berättar om vad som har hänt.

– Beslutet om suspendering togs efter att han i en intervju försvarat politiskt våld och uttryckt stöd för en extrem och våldsam organisation. Det står helt i strid med partiets värderingar och det skadar dessutom partiet.

Var det för att han lajkade dem på facebook?

– Nej, uppmärksamheten började med det men det kan man göra av många olika skäl, till exempel för att få information. Men när han intervjuades om detta i tv valde han att försvara organisationen och deras våld. Det gäller alltså en organisation som skryter med hur de beväpnade söker upp personer och misshandlar dem. De har brutit sig in med yxor hos personer och vandaliserat deras hem. Det rör sig om grova brott.

Vad innebär det att bli suspenderad?

– Det betyder att man fortfarande är medlem, men att ens medlemsrättigheter tillfälligt tas ifrån en. Det som händer nu är att vi samlar in mer information. Medlemmen det gäller kommer att få ge sin sida och även partiföreningen och distriktet. Därefter är det partistyrelsen som fattar beslutet om det blir uteslutning eller ej.

Tror du att det är många i partiet som delar hans syn?

– Nej, det tror jag inte. Jag är trygg med att i stort sett alla vänsterpartister är helt främmande inför försvar av politiskt våld i Sverige idag. Det finns tider och platser där till exempel väpnad befrielsekamp är motiverad, men att som somliga har gjort jämföra den aktuella organisationens brott med befrielserörelser i tredje världen är faktiskt absurt. Politiskt våld i en demokrati kan inte accepteras. Och att tro att detta är att vika sig för media är för mig obegripligt, då har man missat vad Vänsterpartiet står för. Det här handlar om att vi står upp för våra principer.

– Vi träffar människor, delar ut flygblad och håller möten på gator och torg, året om, i hela landet. Det händer att vi som är antirasister, antifascister och feminister utsätts för hot. De flesta medlemmar möter aldrig något sådant, men det finns och ska tas på yttersta allvar. I sådana situationer vänder vi oss naturligtvis till polisen. Att istället stödja våldsorganisationer har inget i Vänsterpartiet att göra. Vi är helt enkelt inte ett sådant parti.