Vänsterpartiets kongress som skulle ägt rum på Folkets Hus i Stockholm den 4-6 februari kommer med anledning av den pågående pandemin och de nya restriktioner som införts samt en för närvarande extremt snabb ökning av smittspridningen, genomföras digitalt.
Beslutet fattades av partistyrelsen under lördagen den 15 januari.
Bedömningen var att i rådande läge finns det inte förutsättningar att på ett smittsäkert samla de hundratals personer från hela landet som utgör en kongress på en och samma plats. De långa resor som många av deltagarna skulle behöva göra är också ett problem.
Partistyrelsen beslutade att kongressen istället genomförs i helt digital form.
Samma datum som tidigare bestämts gäller för kongressen: 4-6 februari. Information om exakta start- och sluttider kommer att finnas tillgängligt på https://www.vansterpartiet.se/kongress2022/ i takt med att det är klart.
Eftersom det är en valårskongress prioriterar partistyrelsen att valplattformen behandlas och det är också på valplattformen de flesta motioner kommit in, 394 av totalt 557 motioner. Utöver valplattformen föreslås också att partistyrelsens förslag på stadgeändringar samt inkomna stadgemotioner behandlas. Övriga motioner föreslås att de läggs till handlingarna.
Media kommer att kunna följa kongressen och bistås av personal. Hur det praktiskt ska organiseras kommer det information om så snart vi vet.
Striden om marknadshyrorna, förbättringar i sjukförsäkringen, en pensionsöverenskommelse med regeringen och en populär partiledare – så förklarar biträdande partisekreterare, Hanna Gedin, att Vänsterpartiets medlemsantal ökat med nästan 5000 medlemmar under året som gått.
Medlemsantalet var vid årskiftet 28 783 medlemmar, vilket innebär att Vänsterpartiet har fått en nettoökning med 4911 nya medlemmar under 2021. Det är Vänsterpartiets högsta medlemsantal i modern tid.
– När Vänsterpartiet håller vad vi lovat och visar på att vi har makt och förmåga att vända den politiska utvecklingen i Sverige är det klart att fler vill bli medlemmar och bidra i det arbetet, säger Hanna Gedin, Vänsterpartiets biträdande partisekreterare.
Det är en unikt stark medlemsutveckling med tanke på att ökningen är så stor året innan ett valår. Valår brukar medlemmar strömma till och 2018 fick Vänsterpartiet 8000 nya medlemmar.
– Att gå in i valåret med 5000 nya medlemmar i en organisation som är supertaggade på valrörelse, det är helt fantastiskt, säger Hanna Gedin.
För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64
Inga marknadshyror, höjda pensioner och ökat inflytande. Det har varit ett händelserikt år för Vänsterpartiet i svensk politik. I sitt jultal pratade Nooshi Dadgostar om året som gått.
Åsa-Pia Järliden Bergström är från januari 2022 anställd på Vänsterpartiets riksdagskansli som ekonom och skattepolitisk expert. Hon kommer från LO och har jobbat hos LO-ekonomerna i totalt nästan 20 år. Hon har även jobbat på Finansdepartementet, på Statskontoret och i flera offentliga utredningar.
Vad ska du göra i din nya tjänst?
Jag ska vara med och vidareutveckla Vänsterpartiets ekonomiska politik. Eftersom Vänsterpartiet under Nooshi Dadgostars ledning nu tydligt säger att man vill stärka den delen av politiken, för att nå ut bredare och få ett större genomslag. Vänsterpartiet har ju redan en utvecklad ekonomisk politik i dag, men nu ska jag vara med och lägga mer arbete på den och få den att hänga ihop ännu mer så att det blir som en hel modell.
Du har till nyligen varit medlem i Socialdemokraterna, men nu begärt utträde. Vad är anledningen till att du valt att byta parti och börja jobba för V?
Det som hände först i min värld var att jag blev uppmärksam på att Vänsterpartiets ställer sig till positiva till många av de frågor som vi LO-ekonomer har drivit på för sedan en lång tid tillbaka. Sedan har det väldigt länge funnits en frustration hos mig som handlar om att Socialdemokraterna säger sig ha en viss ekonomisk politik, men samtidigt verkar det vara väldigt svårt att driva den i regeringsställning. När januariavtalet kom blev det på ett sätt spiken i kistan. Det var en fruktansvärd dag för mig. Jag hade förväntat mig att i alla fall LO skulle protestera eftersom avtalet innehöll en hel del förslag som verkligen rycker undan mattan för viktiga principer i den svenska modellen. Det kändes helt oacceptabelt. Så där började det väl och under den här resan så har jag känt att det ju finns ett parti som säger sig vilja ha den ekonomiska politiken jag står för – och det är Vänsterpartiet. Den senaste tiden har Vänsterpartiet verkligen blivit ett parti att räkna med, så det känns spännande och jätteroligt att skulle börja jobba här.
Vilka förhoppningar har du för arbetet framöver?
Det jag vill är att bidra till att utforma en sammanhängande ekonomisk politik som kan tilltala fler och där fler också förstår vikten av att bedriva den politiken. Det handlar inte bara om omfördelning, det handlar om att skapa ett samhälle, en ekonomi, som kommer att bli bättre för alla. Vi måste ha system som upprätthåller en väldigt bra ekonomi där de allra flesta människor kan få ett värdigt och gott liv. Sedan är det såklart partiet och ledningen som ska bestämma den politiska utvecklingen, men det är ett arbete jag ser väldigt mycket fram emot att få vara en del av.
Elpriset har under hösten och vintern varit rekordhögt. Det beror framför allt på elexporten till Europa. Regeringen måste omedelbart stoppa utbyggnadsplanerna av elkablar till Europa och skrota planerna på ett enhetligt elpris i EU. Idag skriver Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiets näringspolitiska talesperson Birger Lahti på DN Debatt.
Under hela hösten har elpriserna varit rekordhöga i södra Sverige. Att elen blir dyrare kalla vinterdagar är något de flesta räknar med, men när det svenska elpriset skenar och ständigt når nya rekordnivåer är det något som är fel i systemet.
Ute i Europa är elpriset konstant högt, där har man inte gjort sin läxa och ställt om energisektorn. Istället har dessa länder blivit beroende av rysk gas och när den tillgången stryps rusar elpriset. Nu vill regeringen skapa en gemensam elmarknad i EU med ambitionen om ett enhetligt europeiskt elpris. Blir det verklighet är de höga elpriserna i södra Sverige tyvärr bara en tragisk försmak av vad som väntar.
Vi är mitt uppe i en historisk omställning av industrin i Sverige. En rad industrier i norra Sverige planerar för att gå över till fossilfri produktion med ett kraftigt ökat elbehov som följd. När dessa industrisatsningar realiseras och Sverige blir till en stor nettoexportör av batterier, fossilfritt stål och järnsvamp riskerar norra Sverige att få en negativ elenergibalans.
De närmaste decennierna behöver vi därför göra en historisk ökning av elproduktionen och elnätskapacitet. Förutsättningarna för detta finns, men kräver omfattande statliga investeringar i stamnätet. Beräkningar visar att enbart elnätet kommer att behöva 500 miljarder kronor i investeringar under de närmaste 30 åren.
Dessutom är en kraftig utbyggnad av havsbaserad vindkraft tillsammans med en mer effektiv tillståndsprocess en förutsättning för att klara elförsörjningen framåt. Vi behöver också utveckla lagringskapacitet för bland annat vätgas för att på så sätt jämna ut toppar och dalar i elförsörjningen under året. Det svenska elsystemet behöver byggas robust och ha en god beredskap både för kalla vintrar och ökad elanvändning i samhället.
Ska alla dessa offentliga investeringar göras kan de inte i nästa skede rinna ut i elexport och subventioner av industrier i våra grannländer, där avkastningen framför allt hamnar som övervinster hos de exporterande elbolagen. Det är dags att ta tillbaka kontrollen över energipolitiken. Hushållen ska inte bli stående med notan när elnätet byggs ut, samtidigt som elföretagen stoppar vinsterna i egen ficka när svensk billig el exporteras.
Regeringen måste omedelbart stoppa utbyggnadsplanerna av elkablar till Europa och skrota planerna på ett enhetligt pris i EU. Hushållen ska inte i realtid behöva se lönen ätas upp av elräkningen. Industrin behöver en långsiktig och säker elproduktion för att kunna ställa om produktionen till fossilfritt. Det är dags att ta tillbaka kontrollen över energipolitiken.
Mitt barn som utreds för NPF får inte det stöd han behöver för att få lugn i skolan. Skolan hotar med att orosanmäla för att barnet agerar ut i skolan. De tjatar om att han ska följa regler, när de uppenbart inte ger honom det han behöver.
Vi har bett om egen resurs till honom, men skolan säger att det inte är bra för honom på grund av att han missar studietid då. Samtidigt säger de att de kan äska pengar för extra stöd om han får diagnos. Det är små lokaler med 32 elever i varje klass.
Det är väldigt trångt. Barnen har 10 minuter på sig att äta lunch, på grund av att matsalen är så liten att alla barn inte hinner komma in under lunchtid annars. De har en regel om att de yngsta barnen inte får prata *ALLS* när de äter, för att de ska hinna äta upp. Den här skolan har gått med över en miljon i överskott årligen från 2018 tills nu.
I en högstadie- och gymnasieskola finns det inga fysiska läroböcker utan allt är digitalt på grund av att det är billigare digitalt än fysiskt. Sedan finns det ingen matsal och idrottssal. Konsekvensen blir att eleverna äter onyttigt och att man får vara inne när det är dåligt väder på idrotten.
Jag har 28 sexåringar i min grupp, varav minst fyra har särskilda behov och behöver utredas. Men vi har ingen skolpsykolog på skolan för det är brist på såna och staden har inte anställt tillräckligt. Det innebär att vi har barn som väntat i över två år på att få remiss så de kan utredas vidare. Under tiden får de fortsätta misslyckas varje dag och deras självkänsla blir bara sämre och sämre. Om staden hade mer pengar kvar så skulle de kunna satsa på fler lärare, specialpedagoger och skolpsykologer, men istället urholkas budgeten av de privata ägarna.
Jag var vid tillfället nyutexad lärare i engelska och skulle sätta mina första betyg. Rektorn tvingade mig att ändra i betygen efter påtryckningar från föräldrar. ”Vi måste tänka på vårt rykte” sa han. Jag skulle ha stått på mig, men jag var ny och vågade inte gå emot ledningen trots att mitt uppdrag som lärare är att bedöma elevernas faktiska kunskaper och ge ett betyg som motsvarar dessa. Jag blir så förbannad när jag tänker på hur många elever som kämpar skiten ur sig för att få höga betyg, medan vi ger andra glädjebetyg och en räkmacka in på högskolan.
