Skip to main content

Författare: admin

Samarbete med ABF – både lokalt och nationellt

Folkbildning ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat. Arbetarrörelsen har alltid byggt på folkbildning. Därför är ett nära samarbete med ABF, både lokalt och nationellt, av stor betydelse för Vänsterpartiet. Vi vill uppmana alla partiföreningar och distrikt att söka samarbete med ABF:s lokala avdelningar när utbildningar och kurser ska anordnas. Så stärker vi både våra utbildningar och folkbildningen generellt.

I maj 2022 undertecknades en nationell överenskommelse, ett så kallat ”handslag”, mellan Vänsterpartiet och ABF för ett långsiktigt gemensamt arbete som handlar om att stärka folkrörelsen med folkbildningen som medel och metod.

Genom den gemensamma överenskommelsen vill ABF ge stöd till Vänsterpartiet utifrån våra behov i arbetet med att förändra samhället. Vänsterpartiet å sin sida ska enligt överenskommelsen arbeta med att utveckla sina utbildningar i samarbete med ABF både lokalt och regionalt. Framöver ska även lanseringen av centrala studiesatsningar koordineras med ABF. Handslaget kan du läsa i sin helhet här: Handslag Vänsterpartiet ABF 2022.

Du som vill arrangera kurser och utbildningar i din partiförening eller i ditt distrikt och vill samarbeta med ABF lokalt eller regionalt kan hitta kontaktuppgifter till ABF:s avdelningar här: ABF:s lokala och regionala avdelningar.

Du hittar mer information om hur du/ni kan samarbeta med ABF i deras broschyr ”Med i ABF”, som du hittar här: Med i ABF.

Ny klimatpolitisk talesperson

Jens blev invald i riksdagen 2010, och var innan dess EU-parlamentariker för Vänsterpartiet. Som klimatpolitisk talesperson har han bland annat varit med och tagit fram klimatlagen.

I och med att Elin sedan tidigare är talesperson i miljöfrågor så blir hon nu miljö- och klimatpolitisk talesperson.

Elin Segerlind är redan välkänd, i synnerhet i miljö- och klimatdebatten. Det är främst hon, Jens Holm och Birger Lahti, som sitter i miljö- trafik- respektive näringsutskotten, som företrätt den samlade miljö-, energi- och klimatpolitiken.

De tre kommer att jobba tillsammans i utskottsarbetet mandatperioden ut. Birger Lahti och Elin Segerlind ställer upp till riksdagen för ytterligare en mandatperiod.

Elin ser fram emot att fortsätta samarbetet. ”Klimatfrågorna innebär ofta komplexa intressemotsättningar där man måste ha bra politisk kompass, kunna sitt ämne väl, vara grundad i både klass- och miljöfrågor, och kunna genomföra förändringar idag som är till nytta för generationer framöver” säger Elin.

Men det räcker inte att ha analysen och kompetensen. Elin menar att det saknas mod i politiken i dag. I alla fall när det handlar om klimat. ”Vi har ju sett att det finns handlingskraft, resurser och vilja att ändra uppfattning, om det gäller till exempel Corona eller Nato. Det största hotet mot vår överlevnad har hittills inte bemötts med i närheten av så stora åtgärder”, säger Elin Segerlind.

”I V behöver vi lyfta oss ytterligare. En utmaning i alla partier är att klimatpolitiken inte bara behöver bli mer kraftfull. De måste tillgodose både behovet av biologisk mångfald, och behovet av omställning. Inte sällan kommer de två i konflikt, och det gör den politiska styrningen svag. I Vänsterpartiet bottnar vi i båda perspektiven, och jag ser fram emot valrörelsen och möjligheten att skapa rörelse och se till att folket ställer krav på det som behöver göras.”

Klimatomställningen kommer även att vara ett viktigt område för budgetarbetet som vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ali Esbati ansvarar för.

Hanna Gedin, partisekreterare för Vänsterpartiet, säger att klimatomställningen är hjärtat i den ekonomiska politiken. ”Om Sverige ska öka hastigheten i omställningen så krävs det att resurserna används där de gör mest nytta och att politiken tar ansvar för de nödvändiga investeringar som krävs för att göra Sverige fossilfritt. I en sådan här ödesfråga måste pengar till investeringarna gå före överskottsmålen”

Vänsterpartiet har under de senaste två åren arbetat med en omläggning av hur vi driver och pratar om klimatfrågorna. I fokus ligger de stora omställningsprojekten och massiva investeringar för att snabbare nå fossilfria industrier och transporter. I strategin ligger också en vilja att sätta frågor på väljarnas dagordning genom att mycket konsekvent lyfta huvudsakligen de prioriterade frågorna och kraven.

Jens Holm, som tidigare i år meddelade att han inte kandiderar för en ny mandatperiod, har varit en av Sveriges mest tongivande klimatpolitiker, och även varit aktiv i den interna debatt kring strategi för klimatomställning som förts bland annat i samband med Vänsterpartiets kongress.

Om orsaken till att han lämnar uppdraget som klimatpolitisk talesperson säger han:

”Partiledningens nya klimatpolitik är jag inte rätt person att företräda. Det har varit tolv fina år som talesperson. I övrigt fortsätter jag som vanligt”, säger Jens Holm. som alltså kommer att fortsätta som ordförande i trafikutskottet mandatperioden ut

Mer om Elin Segerlind, ny klimatpolitisk talesperson för Vänsterpartiet

För dig som vill veta mer om Elin, och hänga med i vad som händer, så uppdaterar hon med aktuella kommentarer på www.elinsegerlind.com.

Följ även Elin på twitter, Instagram och Facebook.

Nooshi Dadgostar talade om välfärd och nya reformer på 1 maj

Nooshi Dadgostar talade bland annat om avsaknaden av en politik som förbättrar för vanliga människor. Som exempel tog hon regeringens försök att införa marknadshyror.

”[Regeringen har] vänt sig bort från folkviljan. Därför dom ser inte dig, du som redan använde en stor del av inkomsten till hyran. Dom ser inte ditt vardagsslit. Dom ser inte högen av räkningar på köksbordet, dom struntar i din låga sjukersättning – dom har själva fattat beslut om att den ska vara låg.”

För Vänsterpartiet är människors trygghet politikens ansvar. Därför har Vänsterpartiet de senaste åren drivit igenom förbättringar av sjukförsäkringen och pensionerna. I dag har partiet också presenterar en ny reform för att höja inkomstpensionerna.

Nooshi Dadgostar talade också om hur politikerna tappat kontrollen över skolan, klimatförändringarna, elmarknaden och välfärden:

”Vi har länge nu försökt lösa problemen med ålderdomliga borgerliga idéer och metoder. Det fungerar inte. Under flera decennier har olika regeringskonstellationer haft samma problem. De vill bli valda men saknar beslutsamheten att göra vad som krävs för att bygga Sverige starkt igen.
Handlingskraft har ersatts av passivitet. Posering och trixande har ersatt verklig förändring. Ingenting är på riktigt. Man lovar och lovar men inget händer. Man ser sig kanske mer som yrkespolitiker, inte förtroendevald. Vald av folket. Människors uppfattningar har kommit alldeles för långt ifrån dom som är satta att företräda. Där bakom tystas svenska folket. Dom flesta partiers väljare vill ha en stark välfärd, trots det händer alldeles för lite. Det ska vi ändra på.”

Nooshi Dadgostar fördömde också Rysslands angrepp på Ukraina och Vladimir Putin, ”en brutal, högernationalistisk diktator med drömmar om ett nytt Storryssland”, samtidigt som hon hyllade Hamnarbetarförbundet för blockaden mot ryska fartyg.

Vänsterpartiets nej till Nato, och krav på folkomröstning i frågan, togs också upp: ”Att ge upp rätten att bestämma om vi ska skicka svenska ungdomar till krig där vi kanske hamnar på förtryckarnas sida, ett sådant beslut leder inte till mer trygghet för Sverige.”

Läs talet i sin helhet här.

Dags att höja pension­er­na – för alla

I samband med höstens regeringsbildning drev Vänsterpartiet igenom det så kallade garantitillägget i förhandlingar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det kommer att ge de med lägst pensioner 1000 kronor och en miljon pensionärer i genomsnitt 750 kronor mer i månaden. Detta är ett nödvändigt första steg för att se till att de pensionärer som har det sämst ställt ska få en värdig tillvaro.

Men de allt för låga pensionerna är inte bara ett problem för de som har det allra sämst ställt. Det är ett systemfel. Istället för de 60% av slutlönen som utlovades när det nuvarande pensionssystemet infördes har utfallet blivit mindre än 50%. I praktiken har alltså alla Sveriges pensionärer blivit helt beroende av sidoinkomster utöver sin pension för att få en dräglig levnadsstandard. Det är inte värdigt en modern välfärdsstat, och det är en punkt där Sverige ligger långt efter våra nordiska grannländer.

För att komma till rätta med detta föreslår Vänsterpartiet idag en kraftig höjning av pensionerna. Vårt förslag kommer att höja pensionerna med i genomsnitt 13,4% till år 2024. För en genomsnittlig pensionär med 12 600 kronor i månaden skulle våra två förslag sammantaget innebära en höjning av den disponibla inkomsten med 1606kr per månad.

Det innebär till exempel att en lärare med en slutlön på 41 000 kronor i månaden får cirka 1980 kronor mer per månad i ökad disponibel inkomst. För ett vårdbiträde med slutlön på 24 900 innebär en ökad inkomstpension, kombinerad med det garantitillägg som nu ligger på riksdagens bord, en höjning av den disponibla inkomsten med 1 580 kronor.

Sammantaget skulle detta innebära att målet om 60% av slutlönen uppnås för majoriteten av landets pensionärer pensionärer.

Utöver detta vill vi införa en gaspedal i pensionssystemet, som motsvarighet till den broms som redan finns. Denna gaspedal skulle innebära att pensionerna höjs under de perioder då systemet har goda finanser. På sikt kommer detta att garantera en starkare utveckling av pensionerna än dagens ensidiga system, där det enda möjliga utfallet av skiftande konjunkturer är negativt.

Läs mer här.

”Ett starkt försvar kräver ett starkt samhälle”

Det beslut om att stärka försvaret en enig riksdag redan fattat är, trots att det är långtgående, inte tillräckligt. Därför presenterar vi nu ett fempunktsprogram som kommer att skapa ett tryggt Sverige, samtidigt som det värnar om vår militära alliansfrihet.

Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina har precis som den pandemi vi de senaste åren har genomlevt tydligt pekat ut det svenska samhällets svaga punkter. Samhällsbärande verksamheter saknar nödvändiga resurser och centrala samhällsfunktioner står plötsligt bortom demokratisk kontroll. Vi i politiken har ett ansvar för att det svenska samhället står tryggt och med förmågan att ta sig igenom kriser. Ett starkt totalförsvar kräver militära satsningar, men också ett stopp för den nyliberala övertron på marknadslösningar.

En tidigare högerregering avskaffade med tre rösters marginal värnplikten. Det var ett misstag, och samma partier är nu på väg att göra ytterligare ett säkerhetspolitiskt misstag. Med minsta tänkbara marginal i Sveriges riksdag vill de nu ansöka om ett medlemskap i Nato. Det skulle innebära slutet för den alliansfrihet som historiskt har varit en av Sveriges stora säkerhetspolitiska styrkor. Det skulle också innebära att Sverige förpliktigar sig till att bistå andra Nato-länder om de angrips, vilket riskerar att dra oss in i militära konflikter vi annars hade valt att hålla oss utanför. Sådana beslut får inte fattas lättvindigt, speciellt som en ansökan om medlemskap som stressats fram eller gjorts utan brett politiskt stöd riskerar att på lång sikt underminera förtroendet för svensk säkerhetspolitik.

Rysslands invasionskrig har tydligt visat att det säkerhetspolitiska läget kan förändras snabbt, och för Sveriges framtida säkerhet är det klokast att hålla kvar vid vår militära alliansfrihet och vår handlingsfrihet som nation. Den bör vi utnyttja redan nu, och ytterligare förstärka vårt totalförsvar genom att genomföra dessa fem punkter:

  • Fördjupa och bygga vidare på internationella samarbeten med demokratier som delar Sveriges grundläggande värderingar. Framför allt gäller det våra nordiska grannländer och andra europeiska länder.
  • Återuppbygga en stark men flexibel försvarsmakt. Många viktiga vägval måste göras. Högteknologiska vapensystem har sin plats – men de är dyra och binder upp stora personella resurser. De bygger även in ett mått av svaghet eftersom de kräver att långa logistikkedjor fungerar. Motpolen är ett mycket decentraliserat system, där fokus ligger på territorialförsvar och basen utgörs av relativt självgående grupper med stor lokalkännedom. Vi menar att båda pusselbitarna behövs. Vi behöver en Försvarsmakt som har tillräckliga resurser i form av officerare, anställda soldater och utbildningsorganisation för att snabbt kunna utbilda fler värnpliktiga.
  • Ta tillbaka kontrollen över det civila försvaret. Det gäller allt från matproduktion, beredskapslager och sjukvård, till transport- och IT-infrastruktur. Coronakommissionen visade på en underdimensionerade välfärd och att marknadsexperimentet i praktiken gjort delar av välfärden omöjlig att styra. Alla de buffertar som är nödvändiga för att hantera kriser har skurits bort. I samma anda har tunnelbanan i vår huvudstad lagts på entreprenad till kinesiska staten, och ett kinesiskt företag med täta band till regimen där har fått ta över säkerhetskontrollerna på vår största flygplats Arlanda. Samhällsbärande infrastruktur ska inte kunna läggas på entreprenad på det sättet.
  • Ta tillbaka kontrollen över energin. Vi skrev i en debattartikel redan före invasionskriget i Ukraina ”Vårt elpris är i dag helt beroende av statskontrollerad rysk gas. Det blir ett slags vapen i händerna på Putin, och ett av Sveriges största säkerhetspolitiska misslyckanden.”. Då utmålades vi som elnationalister. Nu inser de flesta att den nuvarande energipolitiken är en säkerhetspolitisk svaghet. Marknadsexperimentet med elen måste upphöra och det måste göras stora satsningar på att bygga ut både elnäten och vindkraften.
  • Slå vakt om public service. Sociala medier ger många möjligheter, tyvärr också för krigspropaganda och desinformationskampanjer, inte minst för att påverka demokratiska val. En oberoende mediekanal är en viktig del av vårt psykologiska försvar. Putin har tidigare stöttat exempelvis högerextrem alternativmedia i väst. Det bästa försvaret för att möta detta hot är kunskap, inte minst för att öka motståndskraften hos unga. Därför måste barn och unga få en god utbildning i kritiskt tänkande och källkritik. Att marknadsskolan misslyckats i sitt uppdrag att vara likvärdig och kompensatorisk är ett misslyckande också för totalförsvaret.

Att mobilisera ett totalförsvar när krisen väl kommit är omöjligt. Det är något som byggs upp över tid, av medborgare som känner sig delaktiga i samhället. Ett starkt försvar kräver ett starkt samhälle, så förutom rent militära satsningar krävs det att vi investerar i att bygga Sverige starkare, mer sammanhållet och mindre sårbart.

Läs hela artikeln här.