Etikett: Om Vänsterpartiet

Efter långa men lyckade förhandlingar är det klart – S, V, MP och C tar över makten i SKR, Sveriges kommuner och regioner.

Ilyas Hassan från Husby i Stockholm valdes på helgens partistyrelsemöte in i Vänsterpartiets verkställande utskott.

Vid 2022 års utgång hade Vänsterpartiet 31 427 betalningsklara medlemmar. Det är fler än någonsin i modern tid.

Idag fördelas ordförande- och vice ordförandeposter i riksdagens utskott. Vänsterpartiets Malcolm Momodou Jallow blir ordförande i civilutskottet och Ida Gabrielsson blir vice ordförande i socialförsäkringsutskottet.

På lördag, den 13 maj, släpps boken Ett kollektiv av röster – 100 år av systerskap, som ges ut i samband med Vänsterpartiets hundraårsjubileum. Vi har pratat med Ida Gabrielsson, ordförande i Vänsterpartiets kvinnonätverket och redaktör för boken.

Hur kommer det sig att ni har gjort en bok om just kvinnorna i partiet?
Vi har velat göra detta under en längre tid, som ett sätt att dokumentera det kvinnor gjort historiskt och idag. Vi har varit bra på att lyfta kvantitativa framgångar, såsom att kvinnorna sedan 2014 är i majoritet bland V:s i representanter i alla folkvalda församlingar. Nu ville vi lyfta vad kvinnorna i partiet gjort också. Sedan är det farligt om vi som parti börjar tänka att vi är felfria, bara för att vi är bäst i riksdagen. Vi måste vara ödmjuka och rannsakande och där tror jag det är nyttigt att dokumentera i form av till exempel en bok.

Vad har du slagits av under arbetet med boken?
Jag kände inte till allt och blev överraskad över en massa historier, både i det storpolitiska och i det vardagliga. Såsom hur vanligt det är att känna att man inte räcker till, inte gör tillräckligt. Vi behöver förebilder som inte bara är ikoner, utan också någon att identifiera sig med och hitta styrka i. Det är många som hört historierna om hur Kata Dahlström som 40-åring och med sju barn åkte land och rike runt och talade med massorna. Inte lika många vet att hon svimmade av nervositet vid podiet.

Just det, Kata Dahlström är ju med i boken. Men var inte hon Socialdemokrat?
Kata Dahlström gick ju med Socialdemokraterna, men gick över till den del som senare blev Vänsterpartiet i partisplittringen 1917. Jag tror inte att någon har rätten till Kata Dahlström.

Hur har ni fått tag på alla de berättelser som ryms i boken?
Själva processen har varit viktig, nästan lika viktig som boken. Vi ville inte göra en professionell produkt i den meningen att journalister skrev texterna, utan vi eftersökte kvinnor i partiet som ville skriva sin eller andras historia. Där var vi noga med att få en bra geografisk och historisk spridning.

Sedan så är det inte bara kvinnor i partiet som skrivit, utan vi har även tillfrågat män som skrivit på beställning av oss. Det har varit viktigt för oss, vi vill inte att projektet ska ses som en sidoangelägenhet, enbart för kvinnor.

Är det något kvinnoöde som har berört dig lite extra?
Jag tycker att det är kombinationen av det stora och små berättelserna som gör boken verklig och rörande. Genom att kombinera texter om Eira Söderberg, som dog vid Ådalendemonstration och som få vet om, med skildringar av kvinnors gräsrotsarbete och intervjuer med de kvinnor som idag sitter i V:s verkställande utskott tecknas en större bild. Det går att se vart vi kommit framåt och vart det finns arbete kvar att göra.

Nu har vi pratat om historien och nuet. Som en sista fråga; vad tänker du kring framtiden?
På ett samhällsplan gäller det att fortsätta kämpa för jämställdhet. Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män, är lågavlönade, är i större behov av välfärdssektorn och blir fattigpensionärer. Nedskärningspolitiken slår hårdast mot dem och där gäller det att hålla emot. Vi ser också en tillbakagång eller står och stampar i frågor såsom rätten till abort, våld mot kvinnor och sexköp. Det personliga är politiskt och det måste vi fortsätta lyfta.

I politiken har inte kvinnor den uppbackning som män har. Där tror jag det gäller att fortsätta stå pall och fortsätta bygga ett starkt systerskap. Sedan måste ju män backa och ge plats också.

Här kan du läsa Ida Gabrielssons förord…

Vill du köpa boken?
Den hittar du i webshopen, på nätbokhandlarna, eller hos ditt distrikt. Boken kommer också att finnas till försäljning under större evenemang såsom under releasefesten och Vänsterdagarna.

Solen glittrade i cromet på första maj i Mora. Vänsterpartiet Moras David Örnberg är nöjd med arrangemanget.

På första maj var det inte bara Internationalen, utan också motorbuller, som hördes kring Stora torget i Mora. Det var Vänsterpartiet Mora som anordnade cruising. Ett tiotal fordon deltog och det var god uppslutning vid bilutställningen på torget.

– Vi ville lyfta arbetarkulturengenom att anordna cruising. Vi är ett arbetarparti och arbetarkulturen är en del av den. Nu ska vi utvärdera och se om vi fortsätter nästa år, berättar Daniel Örnberg, ordförande för Vänsterpartiet i Mora.

Fler bilder hittar du på Vänsterpartiet Moras facebooksida: https://www.facebook.com/moravanstern1/

Fotografer: Maria Olofson-Thörnqvist och Martin Dahlin

I höst är det kyrkoval. Och det är en kyrka med utmaningar som går till val. Ett vikande medlemsantal och få som röstar är några av dem. ViSK vill vända den trenden.

Mona Olsson är ordförande för Vänstern inom Svenska kyrkan, ViSK. Till vardags är hon även kommunpolitiker i Norrköping. De frågor VISK kommer att driva i kyrkovalet ligger nära Vänsterpartiets politik, men det är en partipolitiskt obunden organisation som går till val.

– Vårt mål är att svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk folkkyrka. Finns behov ska svenska kyrkan finnas där med sina resurser. Vi vill hellre fylla matkassar och jobba diakonalt, än att investera i nya prästskrudar. Kyrkans uppgift att skapa mötesplatser. Det är viktigt i en tid där många är ensamma, säger Mona Olsson.

– Andra frågor vi driver är att verka för en generös flyktingpolitik och rätten till återförening för familjer. Vi måste även ta itu med barns psykiska ohälsa, där vi kan finnas som ett existentiellt samtalsstöd och samverka med kommuner kring frågan.

ViSK finansieras inte av några utomstående organisationer, utan framförallt av mandatstödet från kyrkomötet, som är kyrkans motsvarighet till riksdag. Det är mycket ska göras på lite resurser. Och det är bråda dagar. Om två helger är det uppstart inför valrörelsen.

– Vi har valupptakt om två veckor. Då ska vi prata strategi och rollfördelningar under valrörelsen. Vi måste vara resurseffektiva och det mesta bygger på gräsrotsengagemang.

När Svenska kyrkan skiljdes från staten var de borgerliga partierna i majoritet i kyrkomötet. Men sedan kyrkovalet 2001 har de sjunkit stadigt, och den röda sidan vuxit sig starkare. I kyrkomötet samarbetar ViSK med S och kan även tänka sig att samarbeta med nomineringsgruppen Öppen kyrka – en kyrka för alla. Men Mona Olsson menar att Socialdemokraterna har gjort en högersväng även i kyrkopolitiken och att det är ViSK som bevarar progressiviteten.

– Även i kyrkopolitiken har sossarna gått till höger och när det inte finns ett vänsterperspektiv så finns det inget att rösta på för den som vill vara progressiv. Vi gör inga högersvängar utan står för en rättvis fördelning.

I dagsläget har kyrkan 6 miljoner medlemmar, varav 5,5 miljoner är röstberättigade. Men röstar i kyrkovalet gör endast 10-15 procent. Och det är en kyrka inför utmaningar som går till val. I och med att ingen längre föds in till svenska kyrkan finns ingen säkrad återväxt av medlemsbasen.

– Vi har en viktig uppgift i att få fler att rösta. Här har vi jobbat hårt på att ha valbara kandidater på alla nivåer. Kommer du till din vallokal för att rösta på ViSK, så ska det finnas en person att rösta på.

– Fram till mitten av 90-talet föddes man in i svenska kyrkan. De som föds idag blir inte medlemmar och samtidigt är det många som går ur. Men svenska kyrkans arbete är en god rekryteringsbas. Många ångrar sig och blir medlemmar igen när de ser det viktiga arbete som kyrkan gör, inte minst inom diakonin. Men det är kyrkomötet som bestämmer kyrkans inriktning och arbete. Därför är det oroande att Sverigedemokraterna växer. Men jag tror att det är viktigare att visa på vad vi vill göra än att låta allt handla om att vilja stänga SD ute, avslutar Mona Olsson.

Socialdemokraternas högersväng, samt hållning i migrations- och asylfrågorna fick Hammam Al Rabi att gå med i Vänsterpartiet. Vi säger välkommen till V Umeås nya medlem.

Hur kommer det sig att du gick med i Vänsterpartiet?

– För min del handlade det helt och hållet om ideal. Jag var tidigare lokalpolitiker för Socialdemokraterna. Jag hade kommunuppdrag, satt i arbetarkommunens styrelse i Umeå och var ordförande för en av stans största föreningar. Men till sist gick det inte längre. Jag arbetar som lärare och har dagligen kontakt med ensamkommande barn. För mig är det omöjligt att kombinera det arbetat med att vara aktiv i Socialdemokraterna, som drivit igenom en hårdare asylpolitik för bland annat ensamkommande.
– Sedan handlar det om fördelningspolitik också. Snart är det val igen och S har drivit högerpolitik under hela mandatperioden. Hade det inte varit för att Vänsterpartiet pushat åt vänster i budgetförhandlingarna vet jag inte vart vi hade hamnat.

Men det är ju många vänsterorienterade sossar som stannar i S för att vrida partiet åt vänster. Funkar inte det?

– Hade det varit möjligt att vrida S rätt hade kongressen valt en annan väg i asyl- och migrationsfrågan. På kongressen sitter ombud från hela Sverige och röstar för en migrationspolitik, där man ger Morgan Johansson fritt spelutrymme. Visst, det går att kompromissa, det är en fin egenskap, men någonstans måste du sätta gränsen. När människovärdet står på spel, där går min gräns.

Vilka politiska utmaningar ser du idag?

– Vi är lite i ett vägskäl. 2018 är det val igen och där har både Vänsterpartiet och vänstersossarna en chans att visa vart man vill. Det är inte en naturlag att Vänsterpartiet ska få 6-8 procent i valet. Ser man på vad som händer i Europa, i Spanien, Grekland, Frankrike och Nederländerna, så finns det goda förutsättningar för vänsterpolitik. Men man måste hitta ett sätt att prata med folk. Vänstern är bra på problemformuleringar, men stannar där. Vi måste prata om de ökade klyftorna i samhället, till exempel mellan stad och land. Ibland tror jag att V kan skrämma bort folk. Det är inte inkomstskatt som ska klämma till folk, vi måste börja skatta kapital genom bland annat förmögenhetsskatt, bolagsskatt och arvsskatt.

Har du någon politisk förebild?

Mina förebilder är aktivister, folk som brinner för en sak. Jag tror på både inom- och utomparlamentarisk organisering och att det går att vara båda samtidigt.

Fakta

Familj: En dotter på 3 månader tillsammans med världens bästa sambo

Fritidsintresse: Passionerad i fotboll

Läser: Självbiografier

Ser på: Premier League

Plus: Maya (min dotter)

Minus: Skippar att negga

Det var ett vårigt Israel och Palestina som i förra veckan tog emot Jonas Sjöstedt.

Under tre dagar besökte Jonas Sjöstedt bland annat Tel Aviv och Ramallah för att träffa vänsterpolitiker och civilsamhällesorganisationer. I fokus var det projekt Vänsterns internationella forum driver på Västbanken, med utbildningar för att stärka kvinnors deltagande i politiken och samhället i stort.

– Det finns en tradition av feministisk organisering inom vänstern. Att stärka kvinnor motverkar patriarkala strukturer och kvinnoförtryck i hela samhället, säger Jonas Sjöstedt.

Projektet drivs av kvinnliga medlemmar i palestinska partier på vänsterkanten, och det är de som styr över projektmedel och innehåll. Att skapa kvinnliga nätverk som går över partigränserna ger nya möjligheter till organisering.

– I projektet finns deltagare från olika partier, vilket skapar nya nätverk. När presidenten lyfte frågan om att korta straffet för hedersrelaterat våld organiserade kvinnorna sig blixtsnabbt för att protestera mot förslaget och det lades aldrig fram för parlamentet, berättar Sjöstedt.

Även om projektet började på universiteten i större städer, har det successivt spridits till mer konservativa områden, både på Västbanken och i Gaza. Bland annat har Ung Vänster varit på plats och hållit kurser i feministiskt självförsvar.

– Ett av målen med projekten är att öka kvinnors representation i olika politiska sammanhang. Det är häftigt när det ger resultat.

Något som annars var på allas läppar under Jonas Sjöstedts besök i Israel och Palestina var maktskiftet i USA och vad det innebär för fredsprocessen. Sjöstedt upplevde att det finns en oro bland vänsterorganisationer kring hur tillståndet på marken kommer att förändras i och med maktskiftet i USA.

– Högern i Knesset jublar. I övrigt finns en oro för vad maktskiftet innebär, både bland de palestinska och israeliska organisationerna jag träffade. Därför är det viktigt att den internationella vänstern stöttar organisationer som arbetar för fred och att solidaritetsarbetet fortsätter.

Fotograf: Josefin Morge