På lördag, den 13 maj, släpps boken Ett kollektiv av röster – 100 år av systerskap, som ges ut i samband med Vänsterpartiets hundraårsjubileum. Vi har pratat med Ida Gabrielsson, ordförande i Vänsterpartiets kvinnonätverket och redaktör för boken.
Hur kommer det sig att ni har gjort en bok om just kvinnorna i partiet?
Vi har velat göra detta under en längre tid, som ett sätt att dokumentera det kvinnor gjort historiskt och idag. Vi har varit bra på att lyfta kvantitativa framgångar, såsom att kvinnorna sedan 2014 är i majoritet bland V:s i representanter i alla folkvalda församlingar. Nu ville vi lyfta vad kvinnorna i partiet gjort också. Sedan är det farligt om vi som parti börjar tänka att vi är felfria, bara för att vi är bäst i riksdagen. Vi måste vara ödmjuka och rannsakande och där tror jag det är nyttigt att dokumentera i form av till exempel en bok.
Vad har du slagits av under arbetet med boken?
Jag kände inte till allt och blev överraskad över en massa historier, både i det storpolitiska och i det vardagliga. Såsom hur vanligt det är att känna att man inte räcker till, inte gör tillräckligt. Vi behöver förebilder som inte bara är ikoner, utan också någon att identifiera sig med och hitta styrka i. Det är många som hört historierna om hur Kata Dahlström som 40-åring och med sju barn åkte land och rike runt och talade med massorna. Inte lika många vet att hon svimmade av nervositet vid podiet.
Just det, Kata Dahlström är ju med i boken. Men var inte hon Socialdemokrat?
Kata Dahlström gick ju med Socialdemokraterna, men gick över till den del som senare blev Vänsterpartiet i partisplittringen 1917. Jag tror inte att någon har rätten till Kata Dahlström.
Hur har ni fått tag på alla de berättelser som ryms i boken?
Själva processen har varit viktig, nästan lika viktig som boken. Vi ville inte göra en professionell produkt i den meningen att journalister skrev texterna, utan vi eftersökte kvinnor i partiet som ville skriva sin eller andras historia. Där var vi noga med att få en bra geografisk och historisk spridning.
Sedan så är det inte bara kvinnor i partiet som skrivit, utan vi har även tillfrågat män som skrivit på beställning av oss. Det har varit viktigt för oss, vi vill inte att projektet ska ses som en sidoangelägenhet, enbart för kvinnor.
Är det något kvinnoöde som har berört dig lite extra?
Jag tycker att det är kombinationen av det stora och små berättelserna som gör boken verklig och rörande. Genom att kombinera texter om Eira Söderberg, som dog vid Ådalendemonstration och som få vet om, med skildringar av kvinnors gräsrotsarbete och intervjuer med de kvinnor som idag sitter i V:s verkställande utskott tecknas en större bild. Det går att se vart vi kommit framåt och vart det finns arbete kvar att göra.
Nu har vi pratat om historien och nuet. Som en sista fråga; vad tänker du kring framtiden?
På ett samhällsplan gäller det att fortsätta kämpa för jämställdhet. Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män, är lågavlönade, är i större behov av välfärdssektorn och blir fattigpensionärer. Nedskärningspolitiken slår hårdast mot dem och där gäller det att hålla emot. Vi ser också en tillbakagång eller står och stampar i frågor såsom rätten till abort, våld mot kvinnor och sexköp. Det personliga är politiskt och det måste vi fortsätta lyfta.
I politiken har inte kvinnor den uppbackning som män har. Där tror jag det gäller att fortsätta stå pall och fortsätta bygga ett starkt systerskap. Sedan måste ju män backa och ge plats också.
Här kan du läsa Ida Gabrielssons förord…
Vill du köpa boken?
Den hittar du i webshopen, på nätbokhandlarna, eller hos ditt distrikt. Boken kommer också att finnas till försäljning under större evenemang såsom under releasefesten och Vänsterdagarna.