Författare: admin

Talmannen har aviserat att riksdagen ska ha omröstning om Moderaternas Ulf Kristersson som statsminister.

Jonas Sjöstedt kommenterar:

– Vänsterpartiet kommer självklart att rösta nej till Kristersson. Moderaterna och Kristersson förlorade valet, allianspartierna har färre ledamöter än de rödgröna partierna. En högerregering ledd av Kristersson skulle bli direkt beroende av SD i nästan varje omröstning. Om Annie Lööf och Jan Björklund ska hålla sina löften från valrörelsen så måste de rösta nej till en sådan regering.

– Ulf Kristersson är inte vuxen uppgiften att bli statsminister. Han har inte ens stöd av partierna i sitt eget regeringsunderlag. Inom moderaterna verkar det vara stor oreda, varken riksdagsgrupp eller kommunpolitiker verkar vilja följa partiledningens råd. Kan man inte hålla ihop sitt eget parti så kan man knappast leda en regering i ett besvärligt parlamentariskt läge.

– Vänsterpartiet anser att Stefan Löfven ska leda nästa regering. Vi vill att en sådan regering ska föra en politik för ökad jämlikhet. Vi är beredda att ta ansvar för att Sverige ska kunna styras, säger Jonas Sjöstedt.

Idag meddelar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att övergångsregeringen kommer skicka förslaget om en inskränkt strejkrätt på remiss. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till förslaget och kommer att rösta nej om det läggs fram i riksdagen.

– Vi behöver stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden idag, inte angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv. Strejkrätten är ett yttersta verktyg för fackliga organisationer att hävda arbetstagares rättigheter. En inskränkning av strejkrätten är ett ensidig stärkande av arbetsgivarsidan, säger Ali Esbati, Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson.

I en internationell jämförelse har Sverige få arbetskonflikter. Vänsterpartiet menar därför att en inskränkning är omotiverad och att det som låg till grund för diskussionerna om strejkrätten, nämligen konflikten i Göteborgs hamn, har fått orimligt stora konsekvenser.

– När förslaget nu har lagts hoppas jag att diskussionen, inte minst inom den fackliga rörelsen, kan ta höjd för de risker som finns med en statlig intervention mot strejkrätten.

– Det som gör alltsammans extra pikant är att det är högst oklart hur en sådan lagändring som föreslås skulle ha inverkat på den specifika konflikten i hamnen i Göteborg, säger Ali Esbati.

Hos Ali Esbati finns en oro att en inskränkt strejkrätt ytterligare kan öka klyftorna i samhället.

– Sambandet mellan minskad facklig styrka och ökade samhällsklyftor är väldokumenterat. Att begränsa strejkrätten och därmed ytterligare försvaga fackets och arbetstagarnas position på den svenska arbetsmarknaden är inte rätt väg att gå för ett samhälle där ojämlikheten ökat i decennier. Vi behöver ett jämlikare Sverige, säger han.

Under lång tid har en politisk debatt pågått om människors så kallade bidragsberoende, en debatt som har förts av framförallt de borgerliga partierna men tyvärr också av socialdemokrater.

En politisk tävlan tycks ha uppstått om vilket parti som kan ställa hårdast krav. Sjuka har framställts som kostsamma och blivit ifrågasatta om de verkligen är sjuka.

Borgarna införde till och med ett skattesystem där sjuka skulle betala högre skatt än de som har turen att vara friska och ha ett jobb.

Många är de berättelser som vi har kunnat ta del utav, där människor lever under en enorm stress och ekonomisk press för att de haft oturen att bli sjuka och som tvingas strida för att få vara sjukskrivna.

Vi har träffat människor som uppmanats att söka jobb som egentligen inte finns; som jobb för människor med en arm, jobb där handlederna inte ska kunna användas, jobb där ingen stress ska finnas, och så vidare. Med andra ord en fiktiv arbetsmarknad långt ifrån verkligheten. Många av de vi mött är utbrända.

Före 2014 hade stupstocken sett till att drygt 100 000 människor utförsäkrats. Men trots att stupstocken togs bort, vilket var absolut nödvändigt, har hanteringen av sjuka människor fortsatt inneburit att sjuka nekats sjukpenning i mycket stor omfattning. Därtill ska läggas alla de som inte fått sina läkarintyg godkända från början, det vill säga de har nekats redan i sin ansökan.

I dagarna kom en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF). Rapporten ger oss svart på vitt att regeringens uppsatta mål för sjukpenningtalet, har fått tydligt genomslag i Försäkringskassans sätt att arbeta.

Fler får avslag på sin ansökan om sjukpenning – trots att lagstiftningen kring sjukpenning inte har förändrats. Men lagen ger Försäkringskassans handläggare utrymme för egna bedömningar, och det utrymmet har använts för att göra prövningen strängare.

Det vi ser är regeringens viljeyttringar om hårdare tag som slår igenom i bedömningen av den sjuka och avslagen har ökat och ökat.

Under lång tid har människor utförsäkrats och nekats ersättningar. Hur har de klarat sig, hur har deras hälsa påverkats, deras ekonomi, deras anhöriga, vilka liv har de kommit att leva? Det är dags att reda på det.

Om politiska partier driver på för att komma tillrätta med vad de uppfattar som ett problem, borde de också våga ta ansvar för att ta reda på vad som hänt med dem de jagat.

Vänsterpartiet föreslår att en granskning tillsätts. Vi vill att en systematisk genomgång görs över hur de som nekats sjukpenning eller sjukersättning påverkats.

Vi vill att konsekvenserna dokumenteras i syfte att synliggöra vilka följder de politiska besluten fått för enskilda men också på systemnivå. I analysen bör det också ingå vad effekterna har blivit på svensk sjukvård och för rättssäkerheten.

Allt det här vill vi få dokumenterat och analyserat, inte minst för att ge någon form av upprättelse för alla dem som fått sina läkarintyg indragna som inte skulle haft det. Men också för att dra lärdom och kunna fatta de beslut som behövs framöver.

Redan nu vill vi ta bort målet om antal sjukpenningdagar som styr Försäkringskassan och tidsgränserna i den så kallade rehabkedjan måste göras om.

Vi måste investera i rehabilitering och individanpassad vård. Krav ska ställas på arbetsgivaren om rimlig arbetsmiljö, och samverkan mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassan måste bli bättre.

Det är också nödvändigt att lätta upp reglerna för att få sjukersättning.

Människor blir inte friskare av att misstänkliggöras och av att bli av med sin ersättning. Människor blir friskare av ett fungerande trygghetssystem, en bra sjukvård och ett mänskligare arbetsliv.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson
Nooshi Dadgostar, vice partiledare

Läs artikeln på aftonbladet.se här…

Vänsterpartiets Lotta Johnsson Fornarve fick flest röster i omröstningen om posten som riksdagens andre vice talman.

– Det känns fantastiskt hedrande. Jag känner mig också lättad över att riksdagen har markerat att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra. Vi kan inte ha en talman som inte står upp för alla människors lika värde, säger Lotta Johnsson Fornarve.

Lotta Johnsson Fornarve valdes in i riksdagen 2014 och har under mandatperioden suttit i civilutskottet, Europarådet, arbetande ersättare i utrikesutskottet, försvarsutskottet och försvarsberedningen. Sedan 2017 är hon Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson och hon har tidigare suttit med i Vänsterpartiets partistyrelse. Lotta Johnsson Fornarve har även varit internationell sekreterare för ISAK, en paraplyorganisationen mot apartheid, och suttit i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Oxelösund och Linköping.

– Det här är väldigt glädjande. Nu har riksdagen visat att man inte vill ha en talman som uttrycker sig rasistiskt och homofobt. Lotta Johnsson Fornarve kommer att representera hela Sverige på ett sätt som Björn Söder och Sverigedemokraterna inte gör, säger Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare.

För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst:
070-620 00 64

Vänsterpartiet nominerar Lotta Johnsson Fornarve (V) till posten som andre vice talman. Detta eftersom man anser att Björn Söder och Sverigedemokraterna inte kan fungera som representant för alla svenska medborgare.

– Vi kan inte ha en talman som säger att judar och samer inte är riktiga svenskar, som uttalar sig kränkande mot hbtq-personer och glatt poserar med gamla SS-soldater. Sverigedemokraterna är inte ett parti som kan representera alla svenskar på det sätt en talman måste göra. Därför vill vi ge riksdagen en chans att välja en talman för hela den svenska demokratin, inte bara för de som passar in i Sverigedemokraternas snäva mall, säger Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.

Lotta Johnsson Fornarve är riksdagsledamot (V) för Södermanland. Hon är idag partiets försvarspolitiska talesperson och sitter i Europarådet. Hon har en bred erfarenhet från olika nivåer inom politiken och folkrörelser, bland annat var hon en av de drivande i det svenska arbetet mot apartheid.

– Talmännen ska representera riksdagen och därmed den svenska demokratin och alla svenska medborgare. Det kräver en tydlighet i frågor om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, oavsett bakgrund, tro, sexualitet eller motsvarande. Det är en ära att bli nominerad till 2:e vice talman och till att representera hela den svenska riksdagen och alla medborgare, säger Lotta Johnsson Fornarve.

– Det naturliga vore att Centerpartiet som fjärde största parti ställde upp, men vi har haft kontakt med dem och eftersom de inte vill så gör vi det. Många partier lovade i valrörelsen att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Nu är det upp till bevis, säger Jonas Sjöstedt.

”Min mamma har levt i Sverige i över trettio år. Det här är hennes land. Nu får hon sitta på fikarasten och försöka motivera för kollegorna på sjukhuset varför hon är här.” Min vän berättar om frågorna hennes mamma plötsligt har börjat mötas av på jobbet. Frågorna som ifrågasätter hennes rätt att vara i Sverige, landet som varit hennes ända sedan hon tvingades fly från diktaturen.

Runtom i vårt land tvingas människor möta det. Ibland den öppna, råa rasismen. Andra gånger blickar, tonfall, ett obehagligt tvetydigt skämt. Sådant som är svårare att ta på men som för den som utsätts ändå är så tydligt vad det handlar om. När rasistiska partier får inflytande påverkar det själva samhällsklimatet. Jag tänker på hur det var i USA. Den 8 november valdes Donald Trump efter en lång kampanj präglad av rasism. Den 9 november anmäldes fler hatbrott med rasistiskt motiv än under någon annan dag det året.

När politiker som sprider hat och rasism går framåt och driver igenom sin politik, då upplever deras anhängare runtom i landet att de har stöd. Med vinden i ryggen kan de gå längre i sitt hat. Öppnare, våldsammare.

Politikern i slips spottar inte på kvinnan i slöja som väntar på bussen någonstans i Sverige.

Politikern i slips talar i tv och säger att muslimer inte hör hemma här. Och någonstans i Sverige spottar en man som hör det på kvinnan i slöja som väntar på bussen. Den politiska vinden blåser hans väg. Ord får konsekvenser.

Men det blåser också andra vindar i Sverige. Vindar för solidaritet och sammanhållning. Vi är så många som vill något annat och nu växer vi i styrka. Jag tror att det behövs mer än på mycket länge.

Det är livsviktigt att visa att rasismen inte är den enda kraften som går framåt. Han som går runt med hatet i sig ska aldrig få känna att det är fritt fram, aldrig få för sig att det stora flertalet står bakom honom.

Jag tycker man ska fundera på vilken sorts partier vi behöver nu. Politiker talar gärna om alla människors lika värde – det sägs så ofta att det nästan har tömts på mening – men det gäller att också stå upp för det när det är skarpt läge. När debatten drar iväg och andra partier tävlar om att låta så hårda som möjligt mot människor på flykt. Mot muslimerna. Mot tiggarna. När politiker pratar om vissa grupper som problem snarare än människor, då behövs det partier som inte nervöst anpassar sig och dras med i avhumaniseringen.

För att möta rasismen krävs en antirasism som inte svajar. Det krävs politik som på riktigt gör skillnad i människors liv. Som minskar klassklyftorna och håller ihop stad och land. Som inte lämnar någon efter.

Det behövs partier som ger hopp. För visst finns det hopp.

Många kan känna att rasisterna har flyttat fram sina positioner och nu kommer det bara gå längre och längre. Jag förstår den känslan, men som tur är: det stämmer inte. Ingenting är förutbestämt. Några år har det gått åt deras håll, det kan lika gärna gå åt vårt håll.

Sedan förra valet har Vänsterpartiet drivit igenom åttio reformer för jämlikhet. Alltifrån bättre villkor för ensamstående föräldrar, till satsningar på arbetsvillkor i vården och gratis glasögon för barn. Sådant är viktigt när andra vill att vi ska vara rädda för varandra. Tillsammans kan vi visa att det går att göra samhället bättre.

På måndag, dagen efter valet, kan löpsedlarna handla om att Vänsterpartiet gjort ett rekordval. Samhällsklimatet skulle få en knuff i en ljusare riktning. Det skulle visa att vi är så många som vill ha gemenskap istället för splittring. Oavsett läge kommer den kraften att behövas i Sverige de kommande åren. De flesta trodde att det här valet skulle bli rasisternas, nu är det uppenbart att det lika gärna kan bli vänsterns.

Jag vill att när min väns mamma kommer till jobbet på sjukhuset dagen efter valet, då ska hon känna att det är hon som har vinden i ryggen.

Jonas Sjöstedt
Partiledare Vänsterpartiet