Onsdag den 3 april stod statsminister Stefan Löfven och pratade inför EU-parlamentets ledamöter om trygghet, säkerhet och schyssta jobb och hur viktigt det var att stå upp för kollektivavtal och anständiga löner.
Vår gemensamma marknad ska inte krossa arbetares drömmar, den ska uppfylla dem, sa Löfven. Marknaden ska aldrig få ställa arbetare mot arbetare.
Löfven och socialdemokraterna försöker framställa sig som lastbilschaufförernas, byggnadsarbetarnas, kassörskornas och lokalvårdarnas bästa vän i EU, men det går inte att ha förtroende för det de säger sig vilja, med tanke på hur de agerar här hemma.
Bara några dagar före första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, har den före detta fackföreningsordföranden Löfven lagt förslag om inskränkt strejkrätt. Samma dag inledde man på allvar processen med att försämra arbetsrätten, i linje med januariöverenskommelsen.
En utredning är tillsatt med direktiv om att det ska bli lättare att säga upp anställda och införa fler ”tydliga undantag” i LAS, Lagen om anställningsskydd. Ett rent beställningsverk från de nya samarbetspartierna Centern och Liberalerna.
Till den trista listan av S-försämringar i arbetslivet ska läggas nedläggningen av hundratals lokala arbetsförmedlingskontor ute i landet, på orter som Filipstad, Gävle, Dorotea och Flen.
Nedläggningar som drabbar dem som står längst från arbetsmarknaden allra hårdast. Det här sker samtidigt som en gigantisk privatisering av Arbetsförmedlingens verksamhet planeras – lukrativt för ett antal bolag, kaotiskt och oansvarigt gentemot de arbetslösa.
Trots ökande problem med allvarliga arbetsplatsolyckor och flera dödsolyckor får inte heller Arbetsmiljöverket de extra pengar de ansökt om för 2019. Konsekvensen blir att antalet inspektörer kommer att minska.
Vi i Vänsterpartiet undrar på allvar – vad håller ni på med? Vad vill Socialdemokraterna 2019? Annat än sitta kvar vid regeringsmakten?
Sverige är ett land där arbetarrörelsen under ett sekel drivit igenom många framgångar för vanligt folk. Inte minst inom arbetslivet, med anständiga löner, arbetsskadeförsäkringar och betald semester.
Det skedde inte av någon naturlag, det berodde på att det fanns en arbetarrörelse som kämpade sig till de här rättigheterna. Och som var beredd att lägga ner arbetet och strejka när det behövdes.
Nu tänker alltså socialdemokraterna i stället attackera strejkrätten. Och ihop med sina nya borgerliga samarbetspartners Centern och Liberalerna försämra arbetsrätten.
Vi tar oss för vår röda panna. Det här är helt oacceptabelt!
För Vänsterpartiet är det en självklarhet att säkerställa att arbetstagarnas ställning inte urholkas och mer makt förs över till arbetsgivarna.
Att begränsa strejkrätten och ytterligare försvaga fackets och arbetstagarnas position på den svenska arbetsmarknaden genom att spela näringslivet i händerna på det här sättet – och försämra arbetarnas rättigheter – är helt fel väg att gå för ett samhälle där ojämlikheten ökat i årtionden och där otrygga anställningar är en viktig faktor i den utvecklingen.
Vad vi behöver är en politik för ett modernt och produktivt arbetsliv. En politik som stärker arbetstagarnas rättigheter.
Det förutsätter trygga, fasta anställningar med en lön som det går att leva på.
Det är en politik som Vänsterpartiet med kraft fortsätter att driva.
Vi står fast kvar vid vårt hot om att fälla regeringen på försämrad anställningstrygghet.
Vårt bestämda råd till Löfven och Socialdemokraterna är att ta reson och lyssna på fackföreningsrörelsen och på alla som arbetar ute på våra sjukhus, fabriker, byggen och vägar.
Försämra inte vanligt folks rättigheter.
Och tro inte att det hjälper att stå och prata fagert om att stödja arbetares rättigheter i Bryssel och samtidigt lägga katastrofförslag som försämrar strejkrätten och arbetsrätten i Sverige.
Vi fattar att det är samma socialdemokrater som vill bestämma här som där.
Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)
Malin Björk, EU-parlamentariker(V)
Ana Süssner Rubin, EU-parlamentskandidat (V)
