Kampen mot 60 procent höjda hyror startade på Pennygången i Göteborg, men kan bli ett exempel för alla miljonprogramsområden. Med en kombination av kamp, gemenskap och glädje kämpar Penny Lane Residents för en sak: att alla ska kunna bo kvar.
Catharina Thörn, forskare och boende på Pennygången, hänger på sig förklädet och häller ut bröddegen på bordet. Varje måndag samlas grannarna från bostadsområdet i Göteborg här i hyresgästföreningens lokal, äter soppa och umgås.
De senaste två åren har de spelat in en musikvideo, startat Penny-podden, anordnat konserter, loppis och protestpicknicks. Tidningar har rapporterat om deras kamp och forskare studerar dem. Catharina Thörn berättar att nätverket Pennygångens framtid jobbat otroligt hårt med att skapa opinion, att göra deras sak politisk.
– När man kombinerar protest med det sociala och roliga, då blir det bra. Det har varit jätteviktigt för att vi ska orka hålla på. Vi har inte velat skapa en nej-rörelse, utan funderat över vilket slags Pennygången vi vill ha och börjat där.
Området består av 771 lägenheter, byggda som en prototyp till miljonprogrammen 1959. I de slingrande huskropparna bor många studenter, barnfamiljer och pensionärer. Sysselsättningen är hög men medelinkomsten låg, i snitt 180 000 kronor om året.
Det är en småputtrigt lugn stadsdel, nära både till havet och centrala Göteborg. Catharina Thörn flyttade in för tolv år sedan och trivs bra. Hon är sociolog och forskar om stadsomvandling och gentrifiering, vid institutionen för Kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet.
Det var under en jobbresa i Hamburg som telefonen ringde, då för ett och ett halvt år sedan.
Gentrifiering kallas processen då ett område med socialt låg status rustas upp och i och med det får nya invånare. Det här händer runt omkring i världen, och inte minst i Tyskland har proteströrelserna varit starka. Centralt belägna tomter är värda mycket pengar om de befolkas av ”rätt” människor. De som kan betala. Kvarter som i vissa fall har tillåtits förfalla rivs eller topprenoveras. Priserna skjuter i höjden och en del hyresrätter ombildas till bostadsrätter.
Centrum blir en plats för högavlönade
Även lägenheter som inte renoverats, som ligger i närheten, kan få högre hyror på grund av att marknadsvärdet höjs. Det leder till flera saker. Föreningar och verksamheter som är beroende av låga hyror ersätts av kafékedjor som säljer 35-kronorslatte. De centrala delarna blir allt mer till för de välavlönade, och den sociala statusen höjs. Mindre lönsamma människor trängs allt längre ut i stadens periferi.
Kritiker menar att den sortens stadsplanering gör människor till konsumenter, inte medborgare.
Catharina Thörn hade alltså åkt till Hamburg, där debattens vågor om gentrifieringen gått höga. När hennes dotter ringde och läste ur brevet som kommit från hyresvärden, förstod Catharina Thörn direkt vad det handlade om.
En månad senare kom beskedet om hyreshöjningarna. Upp till 60 procent höjda hyror, det var en kalldusch för de flesta.
Kommer inte att kunna bo kvar
I en enkät som Hyresgästföreningen skickade ut svarade 80 procent av hyresgästerna på Pennygången att de inte kommer ha råd att bo kvar.
Att området måste rustas upp är alla överens om. Det räcker med att se de grånande fasaderna med mögel och alger, för att förstå det. Inget större underhåll har gjorts sedan området byggdes för 60 år sedan.
– Alla vill att Pennygången ska renoveras. Men det ska ju göras för att bli bättre för oss som bor här, inte för att andra ska flytta in, säger Catharina Thörn.
Hon och grannarna kämpar för att alla ska kunna bo kvar. Med stöd av Hyresgästföreningen togs deras ärende upp i Hyresnämnden. En snöig decembermorgon 2011 demonstrerade de utanför Hyresnämndens lokaler. Ett hundratal personer slöt upp med plakat, några höll tal.
Alla politiska partier var inbjudna, men bara Vänsterpartiet kom.
Catharina Thörn hade förberett sig på det värsta, tyckte hon. Men Hyresnämndens beslut kom ändå som en kalldusch. Stena fick rätt att genomföra renoveringarna trots hyresgästernas protester.
– Jag blev så ledsen, jag kunde inte ta in det, berättar Catharina Thörn och förklarar hur de tillfälligt tappade sugen.
Idag är lusten tillbaka, även om de kämpar i en något mindre skara. Ett trettiotal är med i koordineringsgruppen, tio i den innersta kärnan. Men när det väl gäller, ställer många fler upp.
Hyresgäster som kan det mesta
– Vår styrka är att vi är bra på så många olika saker. Nå’n är koreograf, kan filma, lagar mat eller lånar ut sin studio. Musikvideon är Pennygångsgjord på alla sätt och vis. Det visar på den potential och kraft som finns här, säger Catharina Thörn.
Den överklagade domen stod fast även i hovrätten, vars dom meddelades strax innan jul. Catharina Thörn är kritisk till Hovrätten, som menar att hyresgästerna på Pennygången är för få för att anses representera hyresgäster i allmänhet.
– Jag blir så irriterad. Ett femtiotal liknande fall har avslagits med samma motivering. Hovrätten spekulerar i vad hyresgäster kan tänkas vilja ha för standard, och jämför med vad som går hem på bostadsrättsmarknaden. Men hyresmarknaden ska ju vara till för alla.
Men än är inte sista ordet sagt. Stena har skjutit upp det planerade arbetet och medgett att dialogen med Pennyborna inte varit ”tillräckligt tydlig”. Nu vill de trots hovrättsdomen ta nya tag, bland annat genom att låta en arkitekt samla in synpunkter, både om hur dialogen ska se ut och om hur renoveringarna ska bli. Om de boende kommer kunna påverka hyresnivåerna, det har Stena Göteborgs VD dock inte velat svara på.
I köket tickar klockan på. Medan bröden gräddas kommer fler grannar och ansluter till matlaget. Några lagar soppa, andra dukar fram porslin och sätter skyltar med ingredienserna framför kastrullerna.
Daniel Carlenfors, vänsterpartist och aktiv i nätverket, slår sig ner vid köksbordet.
Han berättar att det är viktigt att lyfta blicken. Kampen om Pennygången handlar om så mycket mer än bara 771 hushåll i Göteborg.
Bostäder i hela Sverige ska renoveras
Pennygången är en tidig länk i en kedja av miljonprogramsbyggen som alla står inför renovering. I många fall är underhållet eftersatt, och upprustningen blir kostsam. Men i de fall där hyresvärdarna samtidigt passar på att höja standarden, utan att ha avsatt pengar för detta, läggs kostnaderna på de boende.
Daniel Carlenfors tycker att hyresgästerna borde få välja om de vill ha disk- och tvättmaskin, torktumlare, parkett i köket och golvvärme.
– Vi vill hitta en demokratisk upprustningsform som inte segregerar, och där hyresvärden Stena får ta åt sig äran för det. Då kan det bli applicerbart på resten av miljonprogrammet, säger Daniel Carlefors.
Han har bott på Pennygången sedan 2009, och är kritisk till att bostadsbolag inte behöver redovisa hur mycket pengar de sätter av till underhåll. Att fixa en trasig toalett eller byta stammarna är en självklarhet som inte höjer standarden i huset. Det borde bostadsbolagen ha budgeterat för, tycker Daniel.
I Almedalen förra året dök han och andra från nätverket upp i sammanhang där Stena var representerade och ställde kritiska frågor om Pennygången.
– Stenas vd kom fram efteråt och sa att vi inte hade någon konflikt. Jag undrade om de skojade! Efter min reaktion på det…ja, där någonstans fattade väl Stena att vi inte kommer att ge oss, säger Daniel Carlenfors.
– Nu har Stena ganska nyligen sagt att de vill ha en öppnare dialog, vi får se vad de menar med det, säger Catharina Thörn.
Från sex till tiotusen i hyra
Ute i hallen växer samlingen av skor och snart får man ta ett jättekliv över högen för att komma in eller ut. Folk slår sig ner i grupper runt borden i samlingslokalen, och några av de allra yngsta Pennygångsborna kryper eller springer in och leker i köket.
Tea och Sini är här med sin mamma Anna Geijer. Hon har minstingen August, nio månader, i famnen. Familjen flyttade hit ungefär ett år innan brevet från Stena kom. De lämnade en tvåa i Majorna för en fyra, här i gröna Högsbo.
Anna Geijer minns att hon frågade om det fanns några planer på renovering den dagen de skrev på kontraktet. Men svaret hon fick var nej – inga renoveringar var på gång. Nu känner hon sig frustrerad.
– Vart ska vi flytta? Till nästa hyresområde som ligger lite längre ut från stan, där det ju också ska renoveras snart? Och sen? Till slut hamnar man någonstans som vi aldrig skulle valt från början.
Hyran för familjen Geijers fyrarummare skulle höjas med 4 000 kronor, från 6 000 till 10 000 i månaden.
– När brevet kom kände jag mig så lurad. Vi vill prioritera att vara hemma mycket med barnen och klara oss på en lön, men om de planerade hyreshöjningarna blir av så går inte det.
Gäller alla som bor i miljonprogrammen
Ute i samlingslokalen har några representanter från Stena kommit för att lyssna och prata med hyresgästerna. Per Lindahl och Johan Burell från företaget går runt och skakar hand.
Jag frågar vad Per Lindahl tänker om motståndet mot renoveringarna, men får ett kort svar om att bara några högre chefer får uttala sig i medierna, innan han reser sig för att gå ut i köket.
Nätverket Pennygångens framtid hoppas att hyresvärden väljer att vara ett bra exempel, väljer en upprustningsmodell som inte segregerar.
– Om vi förlorar, förlorar alla i miljonprogrammen, konstaterar Daniel Carlenfors.
En lysande musikvideo gjord av hyresgästerna. Se den!
http://www.youtube.com/watch?v=-g8E1hxU8Cs
Text: Lina Färm
Foto: Maja Kristin Nylander
