Författare: admin

I dag besökte jag ockupanterna på BB i Sollefteå. Ett och ett halvt år har gått och Sollefteåborna har inte givit upp kampen om att föräldrar i Ådalen ska slippa föda sina barn i bilen på väg till förlossningen.

Sollefteå BB är en i raden av förlossningskliniker runt om i Sverige som har lagts ner på senare år, detta samtidigt som barnafödandet i vårt land ökar. Det är en ekvation som inte går ihop.

Fungerande vård och samhällsservice handlar dessutom om möjligheten att bo kvar där man vill bo. Förlossningsberättelser från våra glesbygdskommuner i norr ger dramatiska ögonblicksbilder på hur det kan gå när både borgerliga och socialdemokratiska politiker väljer att skära ner på välfärden för dem som är i störst behov av den.

Det har handlat om förlossningar vid vägkanten och en ständigt närvarande oro för den som strax ska föda. I storstäderna är det närmre avstånd till BB men avdelningarna är fullbelagda och bristen på barnmorskor skriande. Personal och nyförlösta föräldrar vittnar om en stundvis kaotisk situation under sommarmånaderna.

Så ska vi inte ha det. Tvärtom, vårt mål är inget mindre än att ha en förlossningsvård i toppklass. Blivande föräldrar ska kunna vara trygga. För att kunna ha det behöver tillräckliga resurser läggas på förlossningsvården. Det handlar om politiska prioriteringar.

Vänsterpartiet har därför den senaste mandatperioden förhandlat fram mer pengar till just förlossningsvård och kvinnors hälsa. Det handlar om en miljard extra utöver redan pågående förstärkningar för att förbättra situationen på förlossningsklinikerna runt om i Sverige för både personal och de kvinnor som ska föda. Det ska kännas tryggt att föda. Så kan feministisk politik se ut i praktiken.

Vi vill dessutom ha ett nationellt mål om att ha en barnmorska per aktiv förlossning därför att vi vet födande mammor mår bäst av att mötas av en och samma barnmorska under hela förlossningen. Vi hade hoppats att dessa extra pengar hade använts för att åter öppna i Sollefteå.

Samtidigt satsar vi på förbättrad arbetsmiljö för personal inom sjukvården i stort. Det är många som sliter ont. Vi ser att sjukskrivningstalen är höga och att det är svårt att rekrytera personal.

Därför har vi drivit igenom att två miljarder kronor per år från och med 2018, ska gå till förbättrad arbetsmiljö för anställda inom hälso- och sjukvården.

Pengarna fördelas mellan landstingen efter befolkningsmängd och ska gå till att förbättra personalsituationen och utveckla vårdens verksamheter. Det kan handla om att se över arbetsvillkor, erbjuda kompetensutveckling, öka bemanningen och utveckla arbetssätt för att vårdpersonal ska vilja och kunna arbeta kvar.

Dessa satsningar sammantaget har som mål att erbjuda förlossningsvård i toppklass. En vård som kan möta varje gravid kvinna utifrån just hennes förutsättningar och behov.

Att få barn är ett av de största ögonblicken i livet. Vi måste få en förlossningsvård i Sverige som alla kan lita på. Man ska veta att man får den hjälp man behöver.

Vi kan inte ha förlossningsavdelningar som läggs ner därför att man gör dåliga nedskärningar som i Sollefteå. Eller för att privata ägare till förlossningsavdelningen inte tjänar tillräckligt med pengar på barnafödandet som BB Sophia i Stockholm. Förlossningsvården är alldeles för viktig för att behandlas på det sättet.

I stället så ska vi satsa. Vi ska satsa så att det finns pengar till förlossningsvården och på att personalen får de löner och villkor de förtjänar och inflytande över sitt arbete.

För Vänsterpartiet är det en självklarhet att varje kvinnas förlossning ska vara trygg och säker, att hon behandlas med respekt för sin kropp, sin hälsa och sina rättigheter.

I Västernorrland går Vänsterpartiet till val på att åter öppna BB i Sollefteå. Så kan vi bygga en bra förlossningsvård för alla.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet

Läs hela debattartikeln på Aftonbladet debatt. 

De svenska väljarna har olika verklighetsbilder och tycker att helt olika frågor är de viktigaste inför valet. Bland Sverigedemokraternas (SD) och högerns väljare är det frågor om migration och kriminalitet som dominerar. Bilden som målas av Sverige är mörk, hotfull och dyster, det trots att många saker faktisk utvecklas till det bättre. Vänsterväljarna däremot bryr sig främst om frågor som sjukvård, skola, jämlikhet och klimat.

De stora mediaredaktionerna har till stor del svalt världsbilden från högern och rasisterna. Antalet debatter om brott och straff eller om problemen med integration har varit oändligt många. Antalet debatter om den ökande ojämlikheten i det svenska samhället har varit försvinnande få. Det har gett mycket medialt utrymme åt Sverigedemokraterna och lite plats för Vänsterpartiet.

Många har anpassat sig till det nya politiska klimatet. Socialdemokraterna har tävlat med SD och de borgerliga om förslag om tuffa tag. Migrationspolitiken har stegvis blivit allt hårdare. Genom anpassningen har högerns och SD:s världsbild bekräftats och det självspelande pianot har fortsatt dominera den politiska debatten.

Vi i Vänsterpartiet har valt en annan väg. Visst talar vi också om kriminalitet och integration, men vi har vägrat dras med i alarmismen och istället fokuserat på lösningar. Istället har vi envist talat om jämlikhet och rättvisa. Om alla fina reformer som vi lyckats genomföra, om en politik för att bygga bort bostadsbristen, beskatta de rikaste och bygga ut välfärden. Ibland har det känts som om vi har varit helt utanför det offentliga politiska samtalet och de stora medierna. Men vi har envisats. Vi har byggt upp starka direkta kanaler till våra väljare via sociala medier och offentliga möten dit allt fler har kommit, ofta har det varit helt fullt med folk. Under de stora mediernas radar har vi byggt en rörelse. Vi har spridit hopp när andra har spridit hat. Vi har visat att det går att göra Sverige till världens mest jämlika land och att det hänger ihop med att ta feminism och klimat på allvar.

Nu, veckor före valet, så slår vi rekord i antalet partimedlemmar, vi har hundratals personer på våra möten och opinionssiffrorna går stadigt uppåt, när detta skrivs i slutet på juli passerar de tio procent. Jag möter våra nya väljare överallt. ”Man kan lita på er”, ”Ni svajar inte hit och dit”, ”Ni talar om de verkliga problemen”, ”Ni anpassar er inte till rasisterna” säger de till mig.

Man ska veta vad man gör och vart man ska när man simmar mot strömmen, men det finns många som respekterar de som gör det. Plötsligt kan valet som skulle bli rasisternas och högerns framgång istället bli vänsterns.

Läs Jonas kolumn i Nytid här.

Jonas Sjöstedt

Vänsterpartiet var först med att lyfta frågan om att införa ett tredje juridiskt kön. Och de andra partierna har hakat på, ett efter ett. När Ekot tidigare i år genomförde en rundringning sa en majoritet av riksdagens partier att de är för en utredning av tredje kön. Det är dags att tillsätta den utredningen. Regeringen har en dryg månad på sig.

Det finns en stor grupp personer i Sverige idag där frågan tvärtom är omöjlig att besvara. Människor vars könsidentitet är flytande eller helt enkelt inte stämmer in på kategorin kvinna eller man, eller människor som är födda med ett kön som rent medicinskt inte passar in i de båda kategorierna. Jag pratar om transpersoner med en icke-binär könsidentitet och intersexuella, två av samhällets mest utsatta grupper.

Problemen med vår snäva könsindelning stannar tyvärr inte vid enkäter och mätningar, utan påverkar dessa människors hälsa och levnadsvillkor. I dagsläget har transpersoner en mycket sämre hälsa än andra grupper i samhället. Icke-binära och personer som inte kan leva i enighet med sin könsidentitet är de som i störst utsträckning skattar sin hälsa som dålig. Självmordstankar och självmordsförsök är också betydligt vanligare bland denna grupp än bland befolkningen i stort. För att komma till rätta med detta krävs en lång rad åtgärder och ett rättsligt erkännande av gruppen icke-binära och intersexuella.

Att erkänna ett tredje kön i lagstiftningen skulle inte enbart underlätta för dessa personer utan också vidga föreställningarna om den mänskliga existensen. Det behövs. I dag är transpersoner som grupp mer diskriminerade och utsätts oftare än andra för våld och hat från resten av samhället just i egenskap av att avvika från normer och föreställningar kring kön.

Om vi inte är så fasta i våra föreställningar om vad som är typiskt manligt och kvinnligt skapas också förutsättningar för en större variation som på sikt kan ändra negativa attityder och minska fördomar mot transpersoner, intersexuella och andra personer som i dag ses som normbrytare. Detta skulle i sin tur leda till att diskrimineringen och våldet mot gruppen kan minska.

Europarådet har uppmanat EU:s medlemsstater att överväga att införa en tredje könskategori för dem som önskar tillhöra en sådan. Än så länge är det bara Tyskland som infört en sådan lagstiftning och då enbart för de som medicinskt inte kan inordnas i en binär könsindelning. Men i resten av världen har flera länder, däribland Nya Zeeland, Kanada och Pakistan, infört möjligheterna att gentemot myndigheter ange en tredje könsidentitet; X.

Nu bör det vara Sveriges tur.

Vi vill att regeringen tillsätter en utredning som får i uppgift att utreda konstruktionen av personnummer så att ett tredje juridiskt kön möjliggörs. Kunskapen finns, om regeringen agerar nu och tillsätter en snabbutredningen kan en ny lag vara på plats redan om något år.

Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet

Läs hela debattartikeln på ETC:s hemsida.