Skip to main content

Författare: admin

En delseger – men vi är inte nöjda

Under nästa vecka röstar riksdagen om en ny lag som möjliggör att fler ensamkommande barn ska få chansen att stanna i Sverige. Det är resultatet av en bred och stor rörelse med tydliga krav på att ensamkommande ska få stanna och skapa sig ett liv i Sverige. Det är en delseger att 9 000 unga nu kan få stanna i Sverige. Men vi är inte nöjda, kampen fortsätter.

– Det här lagförslaget visar att det lönar sig när vi går samman, när vi håller ihop. Nu är vi glada över delsegern, men kampen för amnesti fortsätter, säger Christina Höj Larsen, flyktingpolitisk talesperson (V).

Regeringens förslag ska åtgärda de problem som skapats på grund av den tillfälliga lagen och långa handläggningstider, vilket har drabbat ensamkommande barn extra hårt. De kriterier som uppställs för uppehållstillstånd är bland annat att asylansökan registrerades hos Migrationsverket den 24 november 2015, eller tidigare. Väntetiden på ett avvisningsbeslut varit 15 månader eller längre samt att den asylsökande hunnit fylla 18 år när beslutet togs samt befinner sig i Sverige och ska studera.

Precis som många remissinstanser tycker vi att regeringens lagförslag är snårigt och på många sätt orättvist. Därför tycker vi att några av de stora bristerna i förslaget behöver åtgärdas. För att inte bromsa upp den nya lagen vill vi att riksdagen bifaller propositionen och samtidigt fattar beslut om att lagstiftningen ska förbättras i enlighet med vad vi föreslår.

Våra förslag

  • Vänsterpartiet vill, i likhet med många remissinstanser, att datumgränsen 24/11 2015 ska tas bort. Den föreslagna datumgränsen respektive tidsfristen innebär att många barn och unga fortfarande kommer att uteslutas. Vi tycker att det är skyddsbehoven som ska avgöra och inte vilket datum som en ansökan skickades in och registrerades. Vi ser också att det finns en risk att två personer i samma situation som ansökt om asyl samtidigt kan komma att behandlas olika enbart beroende på när Migrationsverket har registrerat respektive ansökan.
  • Tidsgränsen i förslaget om 15 månader anser vi ska ersättas med en tidsgräns om 6 månader, vilket bättre överensstämmer med huvudregeln i EU-direktivet om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd för hur länge ensamkommande ska vänta på beslut.

Om våra förslag genomförs innebär det att de unga som ansökt om uppehållstillstånd och fått vänta mer än sex månader på ett utvisningsbeslut ska beviljas uppehållstillstånd om övriga förutsättningar för uppehållstillstånd är uppfyllda. Vänsterpartiet hade hellre sett en amnesti och permanenta uppehållstillstånd för alla ensamkommande som är i Sverige och har väntat längre än ett år. Det är fortfarande den bästa och mest heltäckande lösningen. Regeringens förslag är ett steg på vägen.

Vänsterpartiet nu fler än 20 000 medlemmar

Vänsterpartiet går kraftigt framåt i opinionen just nu. Samtliga opinionsmätningar visar siffror högt över senaste valresultatet och antalet medlemmar har nu passerat 20.000 och fortsätter att öka. Dagens medlemsantal är 20.269.

– Vi i Vänsterpartiet lyfts av en våg av politiskt intresse från framförallt unga människor. Jag tror att de som söker sig till oss ser att vi är det enda alternativet till den cyniskhet i flyktingfrågan och uppgivenhet inför de ökande klyftorna, som vi ser från andra partier. Vänsterpartiet står för ett samhälle som fungerar för alla, inte bara några få, och det är uppenbart att det finns en stark längtan efter just det, säger Aron Etzler, Vänsterpartiets partisekreterare.

Det är en unikt stark medlemsutveckling i Vänsterpartiet, även sett över längre tid.

– Vi har inte haft så här många medlemmar sedan 1967, alltså på över 50 år. Folk står bokstavligen i kö för att komma på möten där Jonas Sjöstedt talar, säger Aron Etzler.

För mer information
Vänsterpartiets presstjänst: 070-620 00 64

Historien om (v)instfrågan

Nästa vecka skulle det kunna bli slut på vinstjakten i välfärden. Då ska riksdagen debattera och rösta om ett lagförslag som tack vare Vänsterpartiet ligger på riksdagens bord.

Detta drama handlar om en av vår tids mest avgörande frågor – vinst i välfärden – där ett enda parti, Vänsterpartiet, konsekvent trotsat den mäktiga vinstlobbyn, högern och SD och lyckats baxa en ovillig regering framför oss.

Här kan du läsa den rafflande historien om hur ett litet parti kunde ändra hela debatten:

Systemskiftet där medborgare förvandlades till kunder förbereddes under 80-och 90-talet av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar, med avreglering och privatisering av tåg, post och el i Sverige. Statliga bolag skulle anamma managementtänkande och skötas som vilka bolag som helst, inte främst vara samhällsservice åt medborgare.

Under Carl Bilds tid som statsminister 1991-94 fick vi så kallat fritt skolval och fri etablering för privata vinstdrivna skolor. Även privatiseringar inom vård och omsorg tog fart från och med denna tid. S och Mp var med och drev på och välkända socialdemokratiska profiler som Thomas Bodström skapade legitimitet åt privatiseringarna genom att tex sätta sig i styrelsen för privata förskolan Pysslingen.

Vår motion från 1992 mot Bildt-regeringens förslag om skolpeng visar att Vänsterpartiet såg vad som skulle kunna hända redan då:

”Det finns en uppenbar risk att regeringens förslag (…)i praktiken leder till en ökad segregation på skolans område. Enligt Vänsterpartiets mening är en sådan utveckling helt oacceptabel. Vi vet att social tillhörighet, föräldrars bakgrund m.m. är ett av de effektivaste skiktningsmedlen i samhället och att medvetenheten om detta ofta är störst bland föräldrar i socialgrupp 1. Därför kan vi inte utesluta att föräldrar också kommer att styra sina barns skolval utifrån detta faktum och att vi får en ökad polarisering av elevgrupperna efter social tillhörighet…”

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-19919295-valfrihet-och_GF02Ub68

Regeringens proposition är också högintressant.  Den är på bara 20 sidor som för att betona att här skulle det gå undan, och skrevs av JB-koncernens grundare Anders Hultin. Det vill säga samma person som sedan tjänade enorma pengar på en friskola, som sedan dessutom gick i konkurs! Ett belysande exempel på de starka korporativa intressena mellan högerpolitiken och de ekonomiska intressena bakom välfärdsbolagen.

https://data.riksdagen.se/fil/5277FE6D-7C0B-47CB-AE25-7B2234DE5FBE

Vänsterpartiet var länge helt ensamma om att ta strid – på riksnivå och lokalt

Allra längst och snabbast gick privatiseringarna och konkurrensutsättningarna i Stockholm. 1997 skedde bland annat en uppmärksammad vanvårdsskandal på privata Polhemsgården i Solna vilket ledde till ”Lex Sara”, en anmälningsplikt- och rättigheter för anställda, döpt efter undersköterskan som avslöjade Polhemsgården.

1999 privatiserades för första gången ett helt sjukhus, S:t Görans sjukhus, av den borgerliga landstingsmajoriteten. 2012 upphandlades sjukhuset igen. Vänsterpartiet motsatte sig båda gångerna.

Omfattande ombildningar av kommunala hyresrätter i allmännyttan genomfördes också av borgerliga styren på olika håll i landet, men de gick längre än någon annanstans i Stockholm. Trots att de stoppades i omgångar under vänsterstyren i Stockholms stad så omvandlades bara mellan 2007 och 2014 26 000 kommunala hyresrätter. Liknande skedde i många av Stockholms kranskommuner.

2002 vann de rödgröna i Stockholms stad och landsting. I staden lyckades Vänsterpartiet trots stort motstånd från S och särskilt Mp få igenom ett privatiseringsstopp.

Vänsterpartiet drev på för stopplag mot privatisering av sjukhus

Efter att Vänsterpartiet drivit på gick Göran Perssons regering och det andra samarbetspartiet Miljöpartiet med på ett stopp för försäljning av offentligt finansierade sjukhus 2005. Med stopplagen säkerställdes att privatiseringar av sjukhus inte skulle kunna ge gräddfiler för de patienter som kan betala ur egen ficka eller genom privat sjukförsäkring.

Massiv privatiseringsoffensiv efter borgerliga valsegrar 2006

Privatiseringarna accelererade snabbt efter valet 2006 då Moderaterna och andra borgerliga partier tog makten både i regeringen, i Stockholms kommun och i Stockholms landsting och i många andra kommuner och landsting. Flera statliga bolag såldes ut och fler marknader avreglerades (som Apoteket, bilprovningen, Vin och sprit). Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för privata vårdcentraler infördes, vilket ledde till stora orättvisor när det gällde tillgången till vårdcentraler mellan rika och fattiga delar av Stockholm. Offentliga skolor och vårdcentraler såldes ut långt under marknadsvärdet för att senare säljas vidare med jättevinst.

Nya skandaler, protester och mer motorganisering

Den nya privatiseringsvågen ledde till flera skandaler. Offentlig egendom reades ut till underpris vid avknoppningar. I Stockholm polisanmälde V tex utförsäljning av sjukhuset Serafen, och till sist började även de borgerliga distansera sig från privatiseringar retoriskt eller i vissa fall tom genom att stoppa dem. Men samtidigt växte den vinstdrivna välfärden löpande tack vare upphandlingar som redan var i rullning eller startades. För första gången växer nu en politiskt bredare organisering mot kommersialiseringen av välfärden fram i form av nätverket Gemensam välfärd, där många fackliga (och förstås vänsterpartister) är aktiva.

Vänsterpartiet gjorde vinstfrågan jobbig för borgerligheten inför och under valet 2010

Under 2009 och inför valet 2010 började Vänsterpartiet på nationell nivå på allvar att driva frågan om stopp för vinster inom vård, skola och omsorg, liksom aktivister från bland annat Gemensam välfärd. Valparollen för Vänsterpartiet i hela landet 2010 blev ”Världens bästa välfärd – utan privata vinstintressen”.

Tvingande vårdval i hela landet efter valet 2010

Alliansregeringen fortsatte att driva på för vinstintresset inom välfärden. Dessutom fortsatte den att avreglera, tex järnvägen. 2010 införde den lagstadgat fritt vårdval inom primärvården i hela Sverige. Denna tvångs-LOV innebar att privata vårdgivare som uppfyllde vissa grundkrav fick etablera sig i landstingen och att patienternas val av vårdcentral styrde ersättningen till utföraren. Den modell som skapat så stora problem i Stockholms läns landsting kom nu att gälla i hela landet.

Frågan exploderar – vanvård på Caremas äldreboende 2011

Dagens Nyheter avslöjade i flera artiklar grava missförhållanden på äldreboendet Koppargården i Stockholmsförorten Vällingby. Äldreboendet drevs av vårdbolaget Carema med ett riskkapitalbolag bakom sig.
Samtidigt som det uppdagades fall av ren vanvård av de äldre plockade ägarna ut stora vinster. Den borgerliga majoriteten i Stockholm var satt under hård press och såg sig till slut tvingad att återföra Koppargården till offentlig regi. Och Carema bytte namn till Vardaga.

Stort genomslag för V-förslag 2012

Vänsterpartiets partiledning beslutade i början på 2012 att ett rejält grepp skulle tas om vinstfrågan. Arbetet utmynnade i rapporten En välfärd fri från kommersiella intressen. Kortfattat handlade modellen om att vinstdrivna aktörer inte kan få tillgång till skattemedel för att driva verksamheter inom vård, skola och omsorg. Genomslaget i medierna och i debatten blev mycket stort och alla politiska partier och andra aktörer i vinstfrågan var tvungna att förhålla sig till vårt förslag.

HVB-hem infogas i modellen 2014

I början på 2014 utvecklade Vänsterpartiet politiken för att få bort vinster i välfärden till att även gälla HVB-hem.

V-förslag om hur personalen kan ta över när riskkapitalisterna försvinner från välfärden

I Almedalen samma år presenterade Vänsterpartiet rapporten Efter riskkapitalister och marknadssystem: Låt personalen utveckla välfärden. Här visade vi hur en välfärd utan vinster skulle kunna se ut. Och i
april 2015 tog Vänsterpartiet fram en rapport om New Public Management – den företagsinspirerade styrmodellen inom offentlig sektor, och visar hur NPM skapade en rad negativa effekter inom offentliga verksamheter och för de anställda där.

Efter valet 2014 drev Vänsterpartiet igenom en utredning om att stoppa vinstjakten i välfärden

Stefan Löfven kunde bli statsminister sedan han säkrat budgetsamarbete med Vänsterpartiet för höstens budget. Ett villkor för förhandlingarna var att en utredning skulle tillsättas om hur vinstjakten skulle stoppas i välfärden. I mars 2015 tillsattes Välfärdsutredningen som skulle lägga förslag på hur en välfärd utan vinstintresse kan se ut och där skattemedel ska gå till den verksamhet som de är avsedda för.

Det första delbetänkandet i Välfärdsutredningen, Ordning och reda i välfärden, presenterades av utredaren Ingemar Reepalu i november 2016. I det fanns de konkreta förslagen på hur vinsterna i välfärden ska kunna begränsas.

Slutbetänkandet, Kvalitet i välfärden – bättre upphandling och uppföljning, lades fram i maj förra året. Den skickades därefter ut på remissbehandling och efter det började arbetet med att ta fram konkreta lagförslag om hur vinstjakten i välfärden ska försvinna.

Lagförslaget om omsorg och skola klart januari 2018

Den 19 maj i år presenterade Jonas Sjöstedt och civilminister Ardalan Shekarabi (S) ett färdigt lagförslag mot vinstjakten i välfärden. Skolan, förskolan, vuxenutbildningen, äldreomsorgen, LSS, HVB-hem, missbruksvård och annat inom socialtjänstens område – allt det omfattas av den föreslagna lagstiftningen.

Regeringen lämnade i mars in en proposition som föreslår ett vinsttak för välfärdsföretag inom skola och omsorg. Propositionen innebär att man får 7 procent plus statslåneräntan i avkastning på operativt kapital som används i verksamheten. Förslaget innebär också att en ny typ av tillstånd kommer att krävas för privata aktörer som vill verka inom just skola och omsorg.

Ny utredning om vårdens styrning tillsatt – första förslagen klara juni 2018

Vänsterpartiet ville inkludera vården i samma förslag som ovan men regeringen ville inte det. Regeringen och Vänsterpartiet har därför enats om att ta ett större grepp på de problem som vinstjakten och marknadsstyrningen skapar i hälso- och sjukvården, och utreda frågan vidare.

Veckan som kommer blir alltså historisk, när riksdagen ska rösta för det lagförslag som Vänsterpartiet lotsat, pressat, baxat fram i förhandlingar med en senfärdig regering, och i direkt strid med välfärdslobbyn, högerpartierna och Sverigedemokraterna, som under mandatperioden bytt sida i vinstfrågan och numera öppet går välfärdskapitalets ärenden.

Låt de borgliga och Sverigedemokraterna betala ett politiskt pris om de går emot sina egna väljare och sätter bolagens intresse före deras.

Om de fäller förslagen i riksdagen ska vi påminna väljarna om att partier som sätter riskkapitalbolagen före deras rätt till skola och omsorg, kommer att göra det på andra områden också, och vi lovar att göra genomförandet av den nya lagstiftningen till en valfråga.

Låt oss tillsammans sätta stopp för vinstjakten!

En värld för alla – inte bara för några få

Målet för Vänsterpartiet är en rättvis världsordning där gemensamma resurser finns till för oss alla, inte bara för några få. Därför vill vi föra en politik där makt och resurser omfördelas, där kvinnor inkluderas i alla former av beslutsprocesser och där minst en procent av Sveriges bruttonationalinkomst går till bistånd, skriver Yasmine Posio Nilsson i Biståndsdebatten.

Vänsterpartiet vill se en rättvis och jämlik värld där alla människor har samma möjligheter och frihet att leva de liv de vill. Vi vill se en värld där människor kan leva i frihet från fattigdom, frihet från orättvisor, frihet från våld, frihet från rasism, frihet till våra kroppar och till vår kärlek, frihet att se våra barn växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd de behöver för att bli det bästa de kan. Vi vill att människor ska kunna känna frihet till ett arbetsliv där vi förverkligar oss själva, inte slits ut och där vi får en god lön och pension. Varje människas frihet hänger samman med alla människors frihet, med ett samhälle som tillåter och gör den möjlig. Det är i rättvisa och jämlika samhällen människors frihet växer sig som starkast.

Vår värld är präglad av djupa orättvisor. Klyftorna är stora mellan fattiga och rika länder, mellan fattiga och rika människor, mellan kvinnor och män. Världens åtta rikaste människor äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning. Över 650 miljoner människor saknar i dag tillgång till rent vatten. Var 90:e sekund dör en kvinna till följd av komplikationer vid en graviditet. Av dessa dödsfall sker 99 procent i fattiga länder.

Krävs en omfördelning av makt och resurser

Världen skulle kunna se annorlunda ut. Det finns tillräckligt med resurser för att utrota fattigdomen och ge alla människor ett värdigt liv. Men i stället för en rättvis fördelning hamnar merparten av världens resurser fortfarande i den rika delen av världen. Vår värld är orättvis därför att det finns de som tjänar på orättvisorna. Vänsterpartiet menar att utveckling och fattigdomsbekämpning kräver åtgärder på en rad områden: skuldavskrivningar, en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar, ett stärkt regelverk för vapenhandel, tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler samt en effektiv biståndspolitik som följer biståndets principer. I grunden anser vi att det krävs en ny ekonomisk världsordning med en tydlig omfördelning av makt och resurser från rika länder och rika människor till fattiga länder och fattiga människor.

För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna där mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val framhålls som nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor. Det innebär att rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur är nödvändig för ett människovärdigt liv och ett demokratiskt samhälle. Först när alla människor på allvar har möjlighet att bestämma över sina egna liv kan verklig demokrati uppnås.

Kvinnors rättigheter är en nyckel till utveckling

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en viktig orsak till fattigdom och kvinnor som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen saknar ofta de mest basala rättigheterna. Kvinnors rättigheter är en nyckel till utveckling. Det är avgörande att kvinnor i fattiga länder tillåts sätta dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderas i alla former av beslutsprocesser.

Under lång tid har Vänsterpartiet varit pådrivande för att Sverige ska uppnå målet om att 1 procent av BNI ska avsättas för internationellt utvecklingssamarbete. Vi menar att det är dags att gå vidare, behovet av ett fungerande och effektivt bistånd är stort. Därför bör enprocentsmålet göras till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga.

Men även om biståndspolitiken är en viktig del av utvecklingspolitiken, är det långt ifrån den enda vägen för att nå utvecklingsmålen. Det samlade globala biståndet uppgår till omkring 125 miljarder dollar per år. Men en rapport från Global Financial Integrity och Stiftelsen Samfunns- og Næringslivsforskning visar att de belopp som lämnar de fattiga länderna och går till de rika är nästan tre gånger större. Sedan 1980 har det totala nettoflödet uppgått till mer än 16 biljoner dollar. Merparten utförs av kapital- och skatteflykt samt skuldbetalningar. Därför är det viktigt att en aktiv biståndspolitik kombineras med till exempel skuldavskrivningar och åtgärder mot skatteflykt. Sveriges politik för global utveckling (PGU) och Agenda 2030 ska ligga till grund för arbetet inom alla politikområden. Det är centralt att den samstämmighetspolitik som slagits fast både inom den svenska utvecklingspolitiken och inom EU och FN får ett mer kraftfullt genomslag. Det är endast så vi kan nå en mer rättvis värld.

Regeringen har inte levt upp till kraven

Den svenska utvecklingspolitiken har blivit bättre i och med regeringsskiftet 2014, inte minst tack vare den feministiska utrikespolitiken som innehåller många förslag som Vänsterpartiet tidigare motionerat om i riksdagen. Samtidigt finns det flera områden där regeringen varken levt upp till kraven som måste ställas på en feministisk regering eller hållit sina egna löften. Det handlar bland annat om oviljan att stoppa vapenexporten till diktaturer, om oförmågan att erkänna Västsahara, oviljan att stoppa avräkningarna från biståndsbudgeteten för flyktingmottagandet och velandet kring förbudet mot kärnvapen. Men också om att vi bidrar till EU:s orättvisa handelspolitik med fattiga länder och en politik som stoppar människor på flykt vid Europas gräns. Mycket av detta har också lett till hård kritik mot regeringen från civilsamhället i den senaste upplagan av Concords Biståndsbarometer.

Tyvärr har både den nuvarande och den förra regeringen misslyckats med att ta viktiga beslut som krävs för att skapa en mer rättvis och jämlik värld. Målet ska vara en rättvis världsordning där gemensamma resurser finns till för oss alla, inte bara för några få.

Yasmine Posio Nilsson, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson.

Sverige måste ha en trovärdig alliansfrihet

Tisdagen den 8 maj deltog försvarsminister Peter Hultqvist i ett möte i Washington tillsammans med försvarsministrarna från Finland och USA för att skriva under en avsiktsförklaring om ett fördjupat militärt samarbete mellan de tre länderna. Mycket av innehållet är fortfarande hemligstämplat, men enligt regeringen syftar avtalet bl.a. till en intensifierad dialog, övningsverksamhet samt utökad interoperabilitet.

Det är beklagligt att försvarsministern inte lägger större tyngd vid den svenska militära alliansfriheten. Sverige har sedan länge mycket framgångsrikt bedrivit en säkerhetspolitik som bygger på just militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och solidaritet med tredje världen. Tyvärr har man på senare tid gått mot att i allt högre utsträckning förlita sig på kärnvapenalliansen Nato. Samtidigt har Nato, så väl som enskilda medlemsländer, genomfört flera misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen med ett enormt mänskligt lidande som följd.

Vänsterpartiet värnar den militära alliansfriheten. Vi motsätter oss därför alla militära samarbeten som inskränker denna. Utgångspunkten för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ska vara att värna vårt lands säkerhet. Det förutsätter en modern försvarsmakt som har förmågan att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför, men som också har möjlighet att vara en fredsbevarande kraft i andra delar av världen. Det kräver i sin tur att Sverige har en trovärdig militär alliansfrihet. I en tid som präglas av osäkerhet och militär upprustning ska Sverige vara en röst som står upp för stabilitet och avspänning. Ett närmare samarbete med USA och därmed kärnvapenalliansen Nato, urholkar vår självständighet och vårt militära handlingsutrymme.

Vi ser ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i vår omvärld. Maktkampen mellan Nato och Ryssland bidrar till ökad osäkerhet och upprustning. Trots att ett enskilt militärt angrepp mot Sverige är osannolikt används detta som ett argument för ett svenskt närmande till Nato. Sveriges militära alliansfrihet har tjänat oss och vår omvärld väl och har möjlighet att göra det under lång tid framöver. Vår självständighet har bidragit till att generation efter generation i Sverige kunnat leva i fred och har dessutom gett oss ett utrikespolitiskt handlingsutrymme som gjort att Sverige kunnat spela en viktig internationell roll för fred och nedrustning. En oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik är avgörande för Sveriges handlingsfrihet även i framtiden.

Ett ökat nordiskt samarbete är dock både viktigt och efterfrågat. Vi ser goda möjligheter att fördjupa samarbetet med våra nordiska grannländer, i synnerhet Finland, på en rad områden inom försvarspolitiken. Därför ställer vi oss t.ex. bakom ett utökat nordiskt samarbete på försvarsområdet för effektiviserad resursanvändning, ökad effekt och ökad militär förmåga. Detta måste dock ske på ett sätt som varken inskränker på de enskilda ländernas självbestämmande eller Sveriges militära alliansfrihet. Ett sådant samarbete får heller inte villkoras med ett närmande till USA och därmed Nato.

Det överlägset bästa sättet att bygga säkerhet är genom nedrustning och avspänning. Som militärt alliansfritt land har Sverige en unik möjlighet att vara en självständig röst. Låt oss inte kasta den möjligheten överbord.

Lotta Jonsson Fornarve, ledamot i försvarsutskottet

Vi har råd med både flyktingar och reformer

Gratis kollektivtrafik för unga i sommar är en av de jämlikhetsreformer som Vänsterpartiet är stolta över att ha drivit igenom i budgetförhandlingarna med regeringen. Ungas liv är en viktig fråga för oss.

Det trodde vi det var för Socialdemokraterna också. Döm om vår förvåning då statsrådet Morgan Johansson ställde denna reform mot andra unga människor möjlighet att återförenas med sin familj eller få permanenta uppehållstillstånd. Så bygger man inte ett samhälle för framtiden.

Morgan Johansson och Forssell håller de rika om ryggen

Om inte både Morgan Johansson och Luf:s Joar Forssell var så upptagna av att hålla de rika om ryggen skulle de inse att det finns goda möjligheter att både värna om asylrätten och ge unga människors i Sverige bättre livsmöjligheter. För visst finns det pengar. Knappt tvåhundra svenska miljardärer äger mer än två gånger den svenska statsbudgeten och en vd på ett stort företag tjänar 66 gånger så mycket som en undersköterska.

Av Liberalerna kan man inte förvänta sig annat, men ett socialdemokratiskt statsråd borde väl peka på verkliga orättvisor istället för att ställa barn och unga mot varandra? När några av oss beskrivs som en kostnad som äventyrar välfärden växer rasismen i klassklyftorna. Bara en ekonomi för oss alla – inte bara de få, kan förhindra det.

Ta del av debatten på Expressen.

Christina Höj Larsen, Migrationspolitisk talesperson

Rör inte strejkrätten!

Inom kort presenteras Stridsåtgärdsutredningen som tillsattes av regeringen för att se över strejkrätten. Företrädare för högerpartierna är nu återigen ute och vevar med storsläggan; de använder situationen i Göteborgs hamn som förevändning för att begränsa strejkrätten. Centerns Annie Lööf är den senaste i raden som vill se inskränkningar i arbetstagarnas möjligheter att försvara och förbättra sina rättigheter. Tyvärr står Socialdemokraterna någonstans där i mitten och svajar; vägrar att sätta ner foten till förmån för alla de anställda som sliter i hamnarna runt om i Sverige och för den självklara arbetarrörelseståndpunkten att strejkrätten inte ska inskränkas.

Vänsterpartiet säger därför än en gång högt och tydligt: rör inte strejkrätten! Vi behöver snarare stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden idag, inte angripa en av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv.

Risk för ”avtalsshopping”

Om regeringen och Alliansen inskränker strejkrätten kommer det att leda till att man sätter stopp för möjligheten för andra än det kollektivavtalsbärande facket att genomföra stridsåtgärder på en arbetsplats. Det skulle i sin tur öppna för att fler arbetsgivare ägnar sig åt ”avtalsshopping”, alltså att man väljer ett avtal som är ”billigare” och därmed ställer olika fackliga organisationer mot varandra. Risken växer då också för att arbetsgivare bidrar till startandet av egna fackförbund som de kan teckna mer fördelaktiga avtal med.

Konflikten i Göteborgs hamn, där Hamnarbetarförbundet genomfört vissa stridsåtgärder för att få igenom sina krav på arbetsgivaren APM Terminals, behöver självklart lösas – men inte genom att begränsa strejkrätten för alla Sveriges löntagare. Hamnkonflikten i Göteborg är en ovanlig konflikt. Den fackliga organisation som representerar en majoritet av arbetarna där har inte kollektivavtalet. Det skapar en del komplicerade förhållanden, men inget som legitimerar att urholka den grundlagsskyddade rätten att vidta stridsåtgärder.

Har valt hård konflikt

Arbetsgivaren, APM Terminals har stått för de konfliktåtgärder (lockout) som har gett en absolut majoritet av förlorade arbetstimmar – inte bara i Göteborgs hamn utan på svensk arbetsmarknad överhuvudtaget 2017. Detta antyder att arbetsgivaren, som fått driva hamnen efter en i sig klandervärd privatiseringsprocess, har valt hård konflikt i stället för att försöka lösa situationen med det fack som organiserar de flesta som utför arbetet i hamnen.

Nu kan vi konstatera att arbetsgivarsidan samlat ser det som värt att satsa tungt på att inskränka strejkrätten i Sverige, oavsett kostnaderna för arbetare och företag i Sverige, särskilt Västsverige. Att i det läget ge arbetsgivarsidan en ensidig gåva genom att ingripa statligt i den fria konflikträtten borde vara främmande för varje svensk regering, inte minst en socialdemokratiskt ledd sådan.

Väldokumenterat samband

Sambandet mellan minskad facklig styrka och ökade samhällsklyftor är väldokumenterat. Att begränsa strejkrätten och därmed ytterligare försvaga fackets och arbetstagarnas position på den svenska arbetsmarknaden är inte rätt väg att gå för ett samhälle där ojämlikheten ökat i decennier.

I stället behöver vi en politik för ett modernt, jämlikt och inkluderande samhälle. En politik som stärker arbetstagarnas rättigheter. Det förutsätter trygga, fasta anställningar med en lön som det går att leva på. Det är en politik som Vänsterpartiet med kraft fortsätter att driva. Det är bara så vi får en ekonomi som fungerar för alla, inte bara några få.

Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson

Hur ska Sverige se ut år 2028?

Hur ska Sverige se ut om tio år, år 2028? Den frågan har SVT låtit alla partiledarna svara på i varsitt tal. När Jonas Sjöstedt gav Vänsterpartiets bild stod jämlikheten i centrum.

– Om tio år kommer vi att titta tillbaka på vår tid. Varför var några superrika, samtidigt som andra fick slita hårt och ändå aldrig tycktes få det bättre? De som idag säger att det inte går att ändra på det, de kommer att få fel igen, precis så som de har fått fel förut, sa Jonas Sjöstedt i talet.

Ett område som togs upp var frågan om arbetstidsförkortning.

–  Den nya tekniken gör att om tio år har många av dagens arbetsuppgifter försvunnit. Det ger oss ett val. Ska vinsterna av den utvecklingen gå till de få i toppen som äger våra arbetsplatser? Eller ska vi använda dem till att korta arbetsdagen så att livet blir bättre för oss alla tillsammans? Jag vet vad jag tycker är klokast, sa Jonas Sjöstedt.

Äntligen klubbas samtyckeslagen

Idag sker en stor feministisk seger då riksdagen kommer att rösta för att införa en samtyckeslagstiftning. Det är en fråga som Vänsterpartiet tillsammans med en stor mängd feminister, aktivister och föreningar har drivit på för att få igenom.

Det är ett stort och viktigt steg eftersom en samtyckeslag kommer innebära att ett ja alltid är ett ja och ett nej alltid är ett nej. Det är nu slut på domstolars jakt efter det perfekta brottsoffret som inte hade för kort kjol eller tron på att en man inte förstår vad ett nej betyder.

En våldtäkt är en våldtäkt oavsett om mannen förstått eller inte förstått om det var ett brott eller inte. Nu kommer det alltid krävas ett ja. Med ett oaktsamhetsbrott kan vi, utan att sänka beviskraven, få fler fällande domar.

En sådan lagkonstruktion fångar in fall där gärningsmannen borde ha förstått att han handlade på ett oförsvarligt sätt. Det är dags att sluta behandla män som idioter som inte förstår vad kvinnor säger när det kommer till sexuella relationer.

Den kommande samtyckeslagen och debatten som lett fram till den har också bidragit till att hela samtalsklimatet kring våldtäkter har förändrats.

Borta är pratet om att tjejer ska akta sig, inte vara för fulla, inte klä sig si och så. Istället befinner vi oss nu i ett samtal med barnen på förskolan att en kram måste börja med en fråga om den andra vill kramas. Alla vet vad samtycke är och betyder. Det är kanske den största segern i dag.

Men samtycke är inte den enda lösningen. Det behövs en bättre kompetens inom hela polisen om sexualbrott, att Nationellt forensiskt center snabbt kan säkra teknisk bevisning och att domstolarna inte dömer enligt gamla förlegade normer.

I budgetförhandlingarna med regeringen fick Vänsterpartiet igenom att Brottsoffermyndigheten ska informera om samtycke. Det var otänkbart för bara några år sedan. Det är så här samhällsförändringar sker, genom små steg och stundtals gigantiska kliv.

Som feminister vet vi att det fortfarande finns stora utmaningar kvar innan kvinnor kan leva sitt liv i frihet på samma sätt som många män kan.

Flera undersökningar visar att flickor och kvinnor medvetet eller omedvetet anpassar sitt liv på olika sätt på grund av rädsla för våld och kränkningar. Kvinnor tjänar sämre än män för samma jobb och har osäkra anställningsförhållanden som kan utnyttjas genom sexuella trakasserier.

Men idag passar vi på att njuta över att vi äntligen får en samtyckeslag!

Linda Snecker, rättspolitisk talesperson(V)

Skamligt att leka följa John med SD, Löfven

Om det inte varit uppenbart tidigare står det nu glasklart att Socialdemokraterna inte är att lita på vare sig det gäller strävan efter jämlikhet eller kampen mot rasism.

Det massiva angrepp på asylsökandes rättigheter och möjligheter som S nyligen presenterat är farligt och skamligt. För dem som flyr för sina liv, men även för möjligheten att hålla ihop arbetarrörelsen och kampen för jämlikhet.

I en tid med historiskt många på flykt undan krig, terror och förföljelse konstaterar S att vi tagit emot ”för många” och sätter ett mycket lågt mål för hur många Sverige ska ta emot.

Med det som utgångspunkt försvarar S sedan både inskränkningar i asylrätt, gränskontroller, avskaffande av kommuners möjlighet att följa socialtjänstlagen och ökad fängsling av människor som inte begått något brott.

Löfven konstaterar att Sverige tagit emot ”för många”. Vad händer i ett samhälle när statsministern säger att en grupp i samhället inte borde vara här? Vad händer när några av oss beskrivs som ett problem och en potentiell fara? Det drabbar inte bara dem som kommer till Sverige framöver. Det drabbar varenda människa som redan är här – den som flytt tidigare, men nu fått uppehållstillstånd och har sin framtid här.

Det drabbar den som är uppvuxen här, men vars föräldrar eller morföräldrar en gång fick skydd. Det drabbar den som kommit hit för att jobba, utbilda sig eller leva med sin kärlek. Det drabbar kort sagt varenda en av oss som kan tänkas se ut som att vi flytt. Det göder rasismen. Det splittrar arbetskamrater, grannar, klasskompisar – ja, hela vårt samhälle. Det slår mot alla som utsätts för rasism i sin vardag, och det slår mot allas våra förutsättningar att hålla ihop fackligt och i kampen för jämlikhet.

Dagen efter Socialdemokraternas haveri presenterade Sverigedemokraterna sitt förslag om att kriminalisera hjälp till papperslösa och att lagstadga angiveri.

Det kan inte komma som en överraskning att SD är pigga på att skapa ett auktoritärt samhälle med angiveri och straff för solidaritet. Vår sammanhållning är rasismens största fiende. Klart de vill förbjuda den.

Samtidigt bör vi inte förvånas över att ett rasistiskt högerparti kommer med rasistiska förslag. Då riskerar vi att tappa fokus på den farliga förflyttningen av övriga partier som SD hjälper till att dölja.

När socialdemokrater och moderater snubblar över varandra för att följa-John efter SD, då höjer SD självklart insatsen. Det går inte att tävla med rasister i rasism. Det är ju hela deras affärsidé. När SD då smäller på med sitt vidriga angiveriförslag riskerar vi andra att normalisera den förflyttning som S just gjort.

Så vad gör vi nu då, alla vi som vill ha ett jämlikt och tryggt samhälle? Jo, i vanlig ordning hittar vi alla tänkbara sätt att göra det som både rasister och högern hatar mest av allt: Att hålla ihop.

För välfärdssamhället bygger på att vi håller ihop. Att vi ser oss själva i varandra. Att vi ställer upp för varandra. Att den som inte själv har barn ändå är med på att finansiera skolgång för grannens barn. Det är solidaritet mellan friska och sjuka, mellan den som har arbete och den som inte har, mellan generationer och mellan den som just nu har sin tillvaro ordnad och den som behövt fly kaos. Det är en pakt för gemensam trygghet. Den pakten bryts när vi inte längre håller ihop.

Vi behöver bli många, många fler som kämpar för en jämlik och rättvis framtid. När S stapplar efter Jimmie väljer vi en annan väg.

Christina Höj Larsen, migrationspolitisk talesperson (V)