Skip to main content

Författare: admin

Vänsterpartiets feministiska resa i EU

Jämställdhetsutskottet i EU är inte längre en oansenlig grå station som makten passerar förbi. På knappt 20 år har Vänsterpartiet lyckats sätta genusglasögon på allt fler parlamentariker från hela Europa och tagit på sig uppdraget att föra feminismen framåt.  
– När jag var aktiv i folkomröstningen om euron hörde man ofta från ja-sidan att det var viktigt att vara med i EU just för att kunna påverka kvinnors rättigheter, men vilka är det som har drivit frågorna om kvinnors rättigheter i EU? Det är vi, den EU-kritiska svenska vänstern, säger Eva-Britt Svensson, legendarisk ordförande i Jämställdhetsutskottet.

I början av 1997 står en nykläckt svensk EU-parlamentariker i kammaren i Strasbourg och kräver att prostitutionen ska stoppas, eftersom den innebär våld mot kvinnor. Parlamentarikern heter Marianne Eriksson och är en av vänsterpartiets tre ledamöter, ersättare i Kvinnoutskottet, som det hette då, och ordinarie i utskottet för transport och turism. Häpenheten sprider sig bland de kostymklädda i bänkraderna. Många skruvar oroligt på sig. Vad säger kvinnan? Ska vi förbjuda prostitution?! Skrattsalvorna rullar mot Marianne Eriksson där hon står framför fondens sammetsprydda mörkblå väggprydnad, med sin ring av guldstjärnor.

1995 hade Sverige gått med i EU och samma år hölls FN:s stora kvinnokonferens i Peking, där mäns våld mot kvinnor uppmärksammades internationellt för första gången av många länder. Då skulle även EU-parlamentet yttra sig.

– Det var en väldig process om vilken partigrupp som den här initiativrapporten skulle tas i och bara det tog ju ett halvår. Jag tog med prostitutionsfrågan i den skriftliga rapporten för att uppmärksamma medlemsländernas regeringar och uppmanade till kriminalisering av kunderna. Då reserverade sig utskottet och jag blev ju galen, vi var ju också nya och oerfarna, berättar Marianne Eriksson.

Hon fick då tipset av svenska tolkar att man även kunde ta upp frågan som ett muntligt förslag i plenum och meddelade att hon skulle lägga ett muntligt ändringsförslag på sin egen rapport.

-Jag stod där i talarstolen och sa att jag vill uppmana medlemsländernas regeringar att kriminalisera kunderna inom prostitution. Det blev först ett försiktigt skratt från några få som satt närmast. Ja, det här har ni aldrig hört förut, tänkte jag och så sa jag det en gång till. Då garvade ju alla, det var det mest befängda de hade hört!

-Sedan kom den svenska sexköpslagen två år senare. Det var lite kul för att socialdemokraternas kvinnoförbund hade ju försökt få upp den på sin agenda. Jag tror att det här har bidragit till att både Sören Wibe och Maj-Britt Theorin skrev om det här internt, att jag hade tagit upp frågan.

I februari 2014 antar EU-parlamentet en rapport om prostitution, där svensk sexköpslagstiftning framhävs som ett av de mest effektiva verktygen för att stoppa efterfrågan. Både för prostitution och för trafficking.

– Jag blev ju väldigt förtjust över Honeyballrapporten som kom nu i början av året, att det fanns en majoritet för en sån uppfattning. Men det tog sin tid, från 1997 till 2014, säger Marianne Eriksson.

Det är ett envetet feministiskt arbete som Vänsterpartiet har bedrivit i EU.

– Det är inget man nyser fram, det är något man mal fram. Det bästa med att bli utskrattad där i början var att väldigt många journalister reagerade, för det är inte så vanligt att det skrattas i plenum under voteringstimmarna. Då började de undra vad som hänt, och jag blev intervjuad av både svenska, franska och tyska medier, och fick även kontakt med många kvinnoorganisationer. De var ju störtförtjusta.

Marianne Eriksson menar att det är bra när motståndet visar sig så att det blir skarpt läge.

– Sett på det viset var det det var det bästa utskott jag varit med om, säger hon. EU-parlamentet är bra på det sättet, det är tydligt, det är herrar där på högerkanten som är helt oförblommerade, de bara spottar rakt ut.
Vänsterpartiets kvinnoutskott, där Marianne Eriksson var med och där Ulla Hoffman satt som ordförande, började under 90-talet att arbeta efter en medveten strategi; det skulle vara kvinnorepresentation i förhållande till hur många kvinnor det fanns bland medlemmarna i partiet.

– Sedan fick vi igenom att partiet skulle vara feministiskt på kongressen i Södertälje 1997, därefter kom vågen när alla skulle vara feminister, till och med Göran Persson kallade sig ju feminist!

Den interna processen i partiet har varit avgörande för den roll som Vänsterpartiet har kunnat spela i EU. Det behövdes. Kvinnoutskottet i parlamentet var utrotningshotat ända till mitten av 2000-talet.
– Efter varje val var det diskussion om det överhuvudtaget skulle finnas kvar.

2004 kom Eva-Britt Svensson till EU och jobbade ihop med först Jonas Sjöstedt och sedan med Jens Holm.

– Det fanns en hel del vi hade att kämpa emot, konstaterar Eva-Britt Svensson, vår mest uppburna svenska EU-parlamentariker överhuvudtaget. Hon var tidigare mest känd som ordförande i Nej till EU-kampanjen men blev nu en mycket tung politiker i EU-sammanhang. Eva-Britt fick som en av de första svenska parlamentarikerna ta över ordförandeklubban i ett utskott, just jämställdhetsutskottet. Hon var också GUE-NGL gruppens kandidat till talmansposten, utsågs till bästa EU-parlamentariker 2010 och fick även Roks pris för årets kvinnogärning 2009. I botten av hennes engagemang finns alltid feminismen med fokus framförallt på arbetet mot mäns våld mot kvinnor och för kvinnors rätt till sin kropp.

– Vi har verkligen gjort en feministisk resa i EU, från början och fram till nu. När min resolution kom skrattade man inte längre. Sexköpslagen är nu accepterad och många länder tar efter. Vi har jobbat intensivt för att lyfta frågan om det könsbaserade våldet och fått en stor acceptans. Abortfrågan är ett rött skynke i EU-parlamentet, men vi har förändrat skrivningarna i avgörande dokument från reproduktiv hälsa till reproduktiva rättigheter. Vi talar nu om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sin graviditet, säger Eva-Britt Svensson.

”Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män” hade innan Eva Britt Svensson tillträdde som ordförande 2009 en ordförande, Anna Zoborska, som ansåg att abort inte skulle få förekomma ens vid våldtäkt. Under det tjeckiska ordförandeskapet ville man också ersätta målsättningen om utbyggd barnomsorg med ”det fullvärdiga alternativet, som är vård i hemmet”. Där fanns också ett betänkande från den socialdemokratiska partigruppen. Där föreslås att barnledighet skall vara detsamma som mammaledighet. Papporna var osynliga.

Eva-Britt kände sig ofta väldigt ensam bland de svenska ledamöterna när det gäller arbetet för jämställdhet.

– I några frågor har vi fått stöd från andra svenska partier, men de har ju inte varit aktiva. Det vågar jag påstå. Jag fick stöd i vissa omröstningar från socialdemokraterna, men det var ju ingen som var aktiv i frågorna. Jag tycker också att detta att vi fick ordförandeuppdraget i jämställdhetsutskottet visar att vi hade jobbat bra och att vi inte isolerade oss utan fick starkt stöd från många andra länder och därmed ökat inflytande.

Det är enbart tjänstemännen i kommissionen som får lämna förslag till lagstiftning, men betänkandet som Eva-Britt Svensson fick igenom i parlamentet om en rad skarpa skrivningar om hur vi ska bekämpa våld mot kvinnor, anses banbrytande. Med utgångspunkt från betänkandet kan man hela tiden ställa frågor till kommissionen om varför det inte kommer några förslag på det här området när parlamentet har en majoritet som tycker så här.

– En resolution är ju ett sätt att trycka på och då har man det som underlag för att kräva lagstiftning. I mitt betänkande finns det ju också angivet på vilka områden vi anser att vi skulle kunna få lagstiftning, säger Eva-Britt Svensson.

– Vår uppgift som parlamentariker är ju att få parlamentet med oss, sedan är det ju en annan sak att få de här manliga kommissionärerna att tycka att detta är prioriterade frågor, det är ett senare steg. Där är det ju Sveriges regering som borde trycka på, och alla parlamentarikerna borde trycka på.

Förutom det parlamentariska arbetet vill Eva-Britt lyfta fram hur Vänsterpartiet har knutit kvinnoorganisationer från hela världen till sig, och stöttat och hjälpt dem i deras arbete.

– Jag jobbade ju mycket ihop med katolska kvinnoorganisationer i Latinamerika för ett fritt val till exempel. När det var folkomröstnig i Portugal om abort var jag också aktiv. Vi har ett mycket bra samarbete internationellt med kvinnorörelsen.

Eva-Britt understryker att det ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik, att, trots att vi var och är emot EU, så när folkomröstningen om medlemskap till EU sa ja och det blev en ny politisk arena, var det självklart att använda den arenan för att skapa så bra beslut som möjligt.

– Jag mötte aldrig något motstånd för att jag var EU- motståndare. Folk respekterade att vi inte ville föra mer makt till Bryssel. Vi behöver verkligen se till att stärka vänstern i EU och en röst på Vänsterpartiet gör skillnad, inte minst när det gäller de feministiska frågorna.

När Eva-Britt Svensson hoppade av EU-arbetet på grund av sjukdom 2011, fick Micke Gustafsson hoppa in och ta hennes plats, även som ordförande i utskottet. Och det med väldigt kort varsel.

– Det var jobbiga två månader när jag lovade överta Eva- Britts roll. Jag trodde inte att jag skulle bli utskottsordförande också, utan bara vara ledamot.Det var verkligen som att kliva in i alldeles för stora skor.

– Den tredje oktober 2011 kl 17.00… Micke Gustafsson berättar på telefon från Bryssel att han aldrig glömmer det datumet och den tiden. Bara en kvart senare, 17.15, skulle han dessutom leda ett koordinatorsammanträde.

– Det var en mardröm, men varje gång jag har det jobbigt nu tänker jag att det kan i alla fall inte vara lika illa som de där två månaderna 2011, och jag klarade det ju, säger Micke och skrattar lite.
Att svara på frågan om det går bakåt eller framåt för feminismen är intrikat, det är både och, menar Micke. Rörelsen har två spår.

– När länder drabbas av fattigdom som nu följer också kvinnohat, invandrarhat, homohat, det blir en social kris, därav hotet mot aborter och upphöjandet av traditionella könsmönster och kärnfamiljer. Därav misslyckande med Estrelarapporten. Den första rapport inom SRHR frågor som förlorats.

Lissbonfördraget innebär också att man tvingar alla länder att agera enligt samma agenda; den nyliberala. Med nödlånen följer hårda krav på åtstramningar av välfärden i de drabbade länderna, som Grekland.

– Välfärdsystemet är en grund för feminismen. Attackerna mot välfärdstaten som vi ser nu är en attack mot kvinnornas livsutrymme, säger Micke Gustafsson.

Tvärtom vad liberala debattörer hävdar har finanskrisen slungat tillbaka kvinnor. För vem måste gå hem och laga mat på lunchen när man tar bort skolluncherna i Grekland? Kvinnorna.

– Den nyliberala politiken är en antifeministisk politik och där behövs Vänstern mer än någonsin som motkraft, säger Micke Gustafsson.

För feminismen lever i EU och det svenska Vänsterpartiet är den starkaste motorn i hela parlamentet, menar Micke Gustafsson. Det ökande intresset för jämställdhet och feminism är mycket tydligt.

– Om vi får två mandat siktar vi på att Malin tar jämställdhet och jag utvecklingsutskottet. Det är samma frågor; kvinnors rätt till sin kropp, flickors rätt till utbildning, reproduktiva rättigheter, kvinnors möjligheter till försörjning, fast i en global kontext, inte inom EU bara.

Malin Björk, toppkandidat på EU-listan, betonar även hon den unika roll som svenska Vänsterpartiet har spelat när det gäller att sätta feminismen på dagordningen i parlamentet.

– Vi har alltid pratat om ekonomisk självständighet. I EU råder fortfarande hemmafruideal. Det är väldigt få partier överhuvudtaget, både bland borgerliga och socialistiska som har den här grundläggande förståelsen av maktskicket.

– Jag tvekar inte att säga att vi är det mest feministiska partiet i hela EU.
Malin Björk förklarar skillnaden mellan Vänsterpartiet och andra vänsterpartier med att vi gjorde en resa tidigare än andra och det har ökat medvetenheten när väl det var gjort.

– Vi har gått ifrån att låta feminismen vara ett sidospår till att se det som en lika viktig del som klasskampen.Vi har inte bara klassanalysen utan ser också kropparna, sexualiteten, att det finns fler maktordningar som samverkar för att minska kvinnors livsutrymme.

Ordförandeskapet i jämställdhetsutskottet har också varit oerhört viktigt och innebär stort förtroende, menar Malin.

– När Eva-Britt fick den posten betydde det enormt mycket.Inte nog med att hon var så tydlig, när hon mötte motstånd rörde hon sig inte ur fläcken. Eva-Britt har den förmågan även i andra frågor, hon är en oerhört tung politiker.

Från att ha varit ett nedgånget utskott har vi arbetat medvetet strategiskt i uppförsbacken. Bildat nödvändiga allianser med de frivilliga, bemött EPP:s abortmotstånd.

– Nu har jämställdhetsutskottet en betydligt högre status. Det är vår förtjänst. Vi har varit framgångsrika, säger Malin Björk.

Att de konservativa fortfarande sitter och hurrar i plenum när de lyckats rösta ner ett progressivt förslag för att öka jämställdheten, som skedde även detta år, kan också tolkas som att de här krafterna synliggörs.

– Det är så mycket känslor inblandade, men det betyder också att vi haft framgång. Det är mycket hat, det är otäckt, men det går inte att nonchalera feminismen längre eller bara tiga. Och när motståndet visar sig kan man också addressera det och arbeta mot det, säger Malin Björk.

Att feminismen är uppe till debatt skapar också intresse och nya anhängare.

– De andra vänsterpartierna har ju sett hur systematiskt och ihärdigt vi arbetar med feminismen. Det råder inget tvivel om att Vänsterpartiet är feministiskt i EU, säger Malin Björk.

Exempel på feministiska framgångar Vänsterpartiet har drivit fram i EU:

  • Förslag på lagstiftning om våld mot kvinnor (Eva-Britt Svenssons rapport som också finns som bok, läs här: http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/EU-Kvinnovåld_low.pdf) till kommissionen, dvs med krav på att kommissionen ska återkomma med ett lagförslag för miniminivåer kring våld mot kvinnor. Detta har ännu inte hänt. Därför antogs ytterligare en rapport på samma tema i februari/mars, honeyballrapporten.
  • Fått igenom (icke lagstiftande) rapport om kön, klimat och ekonomi som också ifrågasätter tillväxtideologin (http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/Klimat-ekonomi-kön.pdf)
  • Parlamentet säger vid olika tillfällen (bl.a. i Eva-Britt Svenssons rapport) att prostitution är våld mot kvinnor
  • Vänsterpartiet ligger bakom att skrivningar om kvinnor och våld mot kvinnor finns med i ”Europeiska skyddsordern” som innebär att man får ta med sig ett skydd från ett EU-land till ett annat, till exempel en gömd kvinna ska ha rätt till samma skydd i alla EU:s länder som i hemlandet.
  • Trots att den stora SRHR-rapporten röstades ner finns SRHR-frågor och abort nämnda i flera andra rapporter.

Personfakta:


Marianne Eriksson, 62 år. Europaparlamentariker 1995-2004, 1 vice ordförande i Vänsterpartiet 1999-2004 , Fick ROKS pris för Årets kvinnogärning 2002.

Eva- Britt Svensson, 67 år. Europaparlamentariker, ordförande för Jämställdhetsutskottet 2004-2011, tidigare kanslisekreterare i Växjö, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU under folkomröstningarna om EU och euron. GUE/ NGL:s kandidat som talman 2009. Fick ROKS pris för Årets kvinnogärning 2009. Eva-Britt Kandiderar till riksdagen 2014, på första plats på Vänsterpartiets riksdagslista i Kronoberg

Mikael Gustafsson, 48 år. Europaparlamentariker, ordförande i jämställdhetsutskottet 2011-2014. Tidigare bl.a. ledamot och ordförande i Vänsterpartiets programkommission

Malin Björk, 42 år. Kommer från: Västra Frölunda, bor nu i Bryssel. Etta på Vänsterpartiets EU-lista inför EU-valet 2014
Arbetar nu som politisk funktionär för GUE/NGL i EU-parlamentet. Tidigare arbetade hon 10 år för European Womens Lobby och som projektledare för European Antipoverty Network. Feministisk aktivist som var med och startade och drev det feministiskt-lesbiska nätmagasinet Scumgrrrls och den webbaserade nyhetsbyrån Penelopes

Vänsterpartiet på Feministiskt Forum

Välkomna att lyssna på och träffa Vänsterpartiets ledande företrädare på Feministiskt Forum på ABF i Stockholm lördag den 10 maj. Årets tema är Feministisk välfärd.
Vänsterpartiet arrangerar tre egna programpunkter och deltar i ett flertal andra.

Rapport från en utsåld sektor
10.00 – 11.15
Palme
Arbetsvillkoren i välfärden och om hur de påverkar kvinnor.
Vänsterpartiet Storstockholm arrangerar
Deltagare från Vänsterpartiet: Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson, Feline Flodin, undersköterska och aktiv i Kommunalvänstern.

Hotet från Fascismen:
10.00-11.15.
Z-salen
Deltagare från Vänsterpartiet: Malin Björk, etta på Vänsterpartiets EU-lista

Kvinnorna och välfärden
13.00-14.15
Z-salen
Valdebatt på tema jämställdhet och välfärd.
Deltagare från Vänsterpartiet: Jonas Sjöstedt, partiordförande

Är kvinnojourer en del av välfärden?
14.30- 15.45
Sandler
Har våldsutsatta kvinnor rätt till välfärd? Varför ses inte kvinnojourers arbete som en välfärdsfråga?
Deltagare från Vänsterpartiet: Rossana Dinamarca, feministisk talesperson

EU behöver mer feminism
14.30-15.45
Beskow
Hur kan man arbeta feministiskt i EU?
Deltagare från Vänsterpartiet: Malin Björk: toppkandidat på EU-listan och Mikael Gustafsson, Eu-parlamentariker och ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott.
Vänsterpartiet arrangerar.

Sex är politik, sex är folkhälsa, sex är välfärd!
16.00 – 17.00
Z-salen
Sexualpolitisk utfrågning av riksdagsledamöter från höger till vänster.
Deltagare från Vänsterpartiet: Hans Linde, talesperson i HBTQ-frågor

Osynliggörande av utlandsfödda kvinnor och romska kvinnor på arbetsmarknaden
16.00-17.00
Kata
Deltagare från Vänsterpartiet: Ann-Margrethe Livh, gruppledare(V) Stockholm.

Välfärdsfeministerna
16.00-17.00
Palme
Feministisk förändring är möjlig. I Malmö har Vänsterpartiet tagit täten och bland annat höjt lönen i kvinnodominerade jobb och fördelat träningstider jämställt mellan flickor och pojkar.
Deltagare från Vänsterpartiet: Martina Skrak, kommunalråd i Malmö (V)
Vänsterpartiet arrangerar

För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst 070-620 00 64

Handelsavtalet med USA (TTIP)

EU:s handelsavtal med USA handlar väldigt lite om handel och arbetstillfällen och mer om att nedmontera det samhälle vi har i Sverige. Det här är ytterligare ett sätt att ge bort makt till storföretagen och undergräva demokratiska processer. Vi kommer att arbeta mot handelsavtalet i sin nuvarande form och rösta ned det om förslaget inte förändras radikalt.

http://eu.vansterpartiet.se/handelsavtalet-med-usa/

Sverige ska verka för ursprungsmärkning av allt kött

Idag har riksdagen röstat igenom betänkandet MJU21. Där kräver riksdagen att regeringen ska verka för en ursprungsmärkning av alla köttprodukter, inklusive sammansatta produkter, som korv, skinka och köttfärs. Kravet är en följd av den så kallade ”hästköttsskandalen” och andra matrelaterade skandaler, där riksdagen nu kräver en bättre ordning. Förslaget på en fullständig ursprungsmärkning kommer från Vänsterpartiets motion ”Respekt för djuren”.
– Jag är mycket glad över att hela riksdagen nu står bakom vårt krav på ursprungsmärkning av allt kött, säger Jens Holm (V), riksdagsledamot. Med detta kommer det att bli svårare att fuska med mat och vi får större incitament för mer lokalproducerat och helt enkelt bättre mat.

Inom EU pågår förhandlingar om en ny EU-förordning om bättre livsmedelsinformation till konsumenterna. Vissa framsteg har nåtts, men betänkandet anser att EU:s förslag inte går tillräckligt långt.
– Regeringen har länge haft en avvisande inställning till obligatorisk ursprungsmärkning. Med en enig riksdag i ryggen förutsätter jag att Sverige kommer att agera blåslampa för en bättre ursprungsmärkning. Jag hoppas att denna lagstiftning kan vara på plats på EU-nivå från och med nästa år, säger Jens Holm.
– Men det behövs fler åtgärder för att stoppa matfusket. Vi behöver hårdare straff för brott mot livsmedelslagen, bättre kontroll av våra livsmedel och ökade satsningar på ekologisk mat, säger Jens Holm.

Det aktuella betänkandet finns här:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/201314Livsmedelspolitik-_H101MJU21/
Tillkännagivandet lyder:
”Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen inom EU i alla relevanta sammanhang driver frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av alla köttprodukter inklusive sammansatta produkter.”

För mer information
Jens Holm, riksdagsledamot Vänsterpartiet: 0708-250 889
Vänsterpartiets presstjänst: 070-620 00 64

Välfärd, feminism och arbetsrätt i fokus för Jonas Sjöstedt i partiledardebatten

I dagens partiledardebatt i riksdagen om EU-valet betonade Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt betydelsen av att rösta den 25 maj för att stoppa högerns politik som räddar banker men låter vanligt folk leva i fattigdom.

– Valet till Europaparlamentet står mellan vänster och höger. Både här hemma i Sverige och ute i Europa har högerpolitiken lett till ökade klyftor mellan fattiga och rika. Kvinnors rättigheter motarbetas och jämställdheten minskar. Välfärden privatiseras och monteras ner. Vänsterpartiet står för en annan politik, en politik som ökar jämlikheten, säger Jonas Sjöstedt.

I sitt anförande lyfte Jonas Sjöstedt hur EU:s och alliansregeringens politik bidrar till att utländska arbetare utnyttjas på svensk arbetsmarknad.

– Fredrik Reinfeldt vill ha regler som gör att en arbetare från Warszawa får sämre villkor än en arbetare från Varberg. Vi vill att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av svenska kollektivavtal. Ingen ska behöva arbeta för minimala löner och med usla arbetsvillkor, säger Jonas Sjöstedt.

Vänsterpartiet viktigaste valfråga, vinsterna i välfärden, hör också ihop med EU-politiken. Vänsterpartiet säger nej till ett frihandelsavtal mellan EU och USA som innebär att storföretag kan stämma Sverige om vi fattar beslut om att ta bort vinsterna i välfärden.

– Storföretagen ska inte kunna ställa sig över demokratiskt fattade beslut. Vi vill istället öka inflytandet över välfärden och se till att vi får vård, skola och omsorg att lita på, säger Jonas Sjöstedt.

Ingenting är omöjligt!

Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.

Den devisen avslutar ett av mejlen från Ann-Charlotte Svenander, även kallad Lotta.

För två månader sedan gick hon med i Vänsterpartiet.

– Jag har alltid röstat vänster, men nu ville jag befästa det på något sätt. Det låg i tiden, säger hon.

Ann-Charlotte har jobbat som undersköterska inom sjukvården i 30 år. Senast på Norrtelje sjukhus.

– Det är ett kanonjobb, säger hon, men tyvärr dålig lön och dåliga utvecklingsmöjligheter.

Nu är hon tjänstledig sedan två år och jobbar fackligt på heltid.

– Jag är sektionsordförande i Kommunal, Norrtälje.

Det är också ett roligt uppdrag, tycker hon. Kanske är det också mer turbulent och komplicerat idag, än tidigare. Även det fackliga arbetet påverkas av det som är på gång inom den offentliga sektorn. Enligt Lotta är det idag återkommande diskussioner om upphandlingar, vinstdrivna företag, utförsäljningar, LOV…

–  Just nu handlar det fackliga arbetet mycket om bemanning och heltid, säger hon.

Kommunala bolag utsätts idag för en konkurrens som leder till att allt egentligen bara blir sämre, säger hon. Vi ser ju vad som händer inom hemtjänsten och omsorgen för funktionshindrade, där mycket sålts ut till många små företag, företag där de anställda ofta har sämre villkor.

– Vi från Kommunal, jobbar för att alla ska ha kollektivavtal och fasta anställningar. Idag är det inte så.

I Norrtälje finns ett bolag som heter Tiohundra, och som ägs av Landstinget och kommunen gemensamt. Lotta berättar att Tiohundra nu tvingas ut på marknaden och att det ska konkurrera vid upphandlingar. Det gör att priset pressas allt lägre. Och att privata företag ibland tar över.

– Våra medlemmar får betala i form av sämre villkor. Jag kan inte förstå hur man i Sverige kan tolerera den här typen av företag som lever på skattepengar. Pengarna som blir över borde gått tillbaka till mina kolleger, säger hon upprört.

– Egentligen är jag topp tunnor rasande!

 

Vården kommer att behöva massor av folk

– I vården kommer det att krävas en otrolig mängd folk i framtiden, och snart går många i pension. Men samtidigt så utbildar sig inte så många. Lönerna är säkert en faktor. På de minsta skuttföretagen är det också vanligt att arbetsgivaren väljer att anställa invandrare som inte känner till sina rättigheter, och som har svårt med språket, berättar Ann-Charlotte. De blir överkörda, därför att de inte vet vad som gäller.

– Alla ska ha en god introduktion som kommer hit. Man måste få veta om att det finns rättigheter, så att man inte blir lurad hela tiden. Annars hotar det också att sänka allas löner på sikt. Och det är inte bra, varken för de anställda eller för dem som behöver vård och omsorg.

– Jag tycker att det borde ingå redan i svenskundervisningen, på SFI. Kanske kan man bjuda in facket.

– Fast nu säljs ju SFI också ut, suckar hon lite.

 

Allt handlar på något sätt om politik

Lotta Svenander bor i ett gult trähus med vita knutar, med ett stort och ett litet växthus.

På fritiden tycker hon om att hålla på i trädgården.

– I växthusen lägger jag ner en hel del jobb, och en del svordomar också, säger hon och skrattar.

När jag frågar om hon har familj säger hon att hon är gift och bor tillsammans med sin man – och att hon är kär sedan 30 år.

– Jag vill gärna säga det! Det är många som klagar, men jag är glad för min man, även om vi inte alltid är överens minsann.

De har två barn och ett barnbarn, barnbarnet tar också mycket tid för Lotta.

– Min familj tar mycket tid över huvud taget, säger hon, och jag spenderar gärna tid med dom.

Det kan bli hetsiga diskussioner vid middagsbordet när familjen diskuterar politik och hela världen.

– För mig handlar allting vi gör, och allt som händer, på något sätt om politik.

 

Text: Losita Garcia

 

 

 

När Jonas Sjöstedt höll sitt avslutningstal, var det klappat och klart!

Per Larsson, nybliven V-medlem, ställer frågan: Vill vi verkligen ha det här samhället?

– Det är en känsla jag har, och som bara växt sig allt starkare de senaste åren. Att den här nedmonteringen av samhället leder åt helt fel håll.

– Till slut kände jag att jag bara måste göra något.

Så förklarar Per Larsson bakgrunden till att han gick med i Vänsterpartiet.

– Jag tycker att Vänsterpartiet har tagit en väldigt fin väg. Partiet värnar verkligen om välfärden, säger han.

 

Per Larsson har aldrig tidigare varit partipolitiskt aktiv, men alltid röstat på Socialdemokraterna.

– Men nu får man inga klara besked om vad de vill.

 

Per är 47 år, född och uppväxt  i Borlänge och ”har aldrig längtat härifrån”, som han säger. Borlänge är lagom stort, samtidigt som allt man behöver finns här, tycker han.

Fritidsintressena är två: sommartid är det fotbollsklubben IK Brage,  (Per har årskort) och vintertid är det ishockey som gäller. Då är det Leksands IF som får stödet.

 

1985 började han som 18-åring på SSAB (tidigare Domnarvet), först som valsverksarbetare och sedan elektriker. Så småningom kom allt mer att styras av datorer och då började hans väg mot jobbet som IT-tekniker.

– De tyckte att en elektriker kan ju en hel del om sladdar och sån’t, så jag borde passa. På den tiden fanns inte så många utbildningar, men en stor efterfrågan inom IT. Jag har lärt mig jobbet själv, här på SSAB. Idag är det nog helt annorlunda, nu krävs högskolestudier för att få liknande jobb.

Per tjänar strax under 30 000 kr / mån, är medlem i Unionen och jobbar fortfarande som IT-tekniker på SSAB, som är den största arbetsgivaren i Borlänge. Ungefär 2000 personer arbetar här med att framställa tunnplåt.

Familjen består av fru Monica  och tre söner som är 14, 12 och 10 år samt en liten flicka på drygt ett år. Nu är han pappaledig på halvtid.

 

När och hur kom du i kontakt med Vänsterpartiet?

– Den växte fram, den här känslan, som sagt. Och i höstas började jag gå in på partiets hemsida och läsa på en del, i partiprogrammet och var partiet står i olika politiska frågor. En sak som påverkade mig mycket var ”Wall of shame”, säger han.

(Wall of shame är en sammanställning av de 38 försämringar som Alliansregeringen gjort när det gäller arbetsrätten och sjukförsäkringen.) *

– När man ser allt som försämrats och monterats ner de sista åren måste man ställa sig frågan: Vill vi verkligen ha det här samhället? Det vill inte jag i alla fall!

– Jag har följt partiernas tv-sända kongresser och då även Vänsterpartiets kongress i vintras.

Och när Jonas Sjöstedt höll sitt avslutningstal, var det klappat och klart!, säger han.

– Ja, det kanske var mer eller mindre klart redan innan, han skrattar till lite, men då bestämde jag mig definitivt.

– Sjöstedt lyfter kärnfrågorna på ett sätt som jag inte tycker någon annan partiledare gör, säger han.

För Per var det bara att gå in på hemsidan och trycka på ”Jag-vill-bli-medlem-knappen. Och en dag senare kom det ett mejl från Vänsterpartiet i Borlänge som önskade honom välkommen.

 

Även i Borlänge har Vänsterpartiet mycket att ta itu med.

– Kommunen är skuldsatt över öronen, berättar Leif Lindström, vänsterpartiet gruppledare i Borlänge. Kommunen har också stora problem att följa driftsbudgeten. Dålig personalpolitik och organisation är orsaken, säger han.

Kommunen styrs sedan 1944 av Socialdemokraterna som nu tagit stöd av MP efter att ha tappat 7 mandat de senaste åren.

Vänsterpartiet kräver att en oberoende granskning ska göras av ekonomin och organisationen. Det är också ett vallöfte.

– Men socialdemokraterna vill inte lyssna på oss, säger Leif Lindström. Sanningen ska vara S-märkt.

Det betyder att kommunen förmodligen kommer att fortsätta på sin sluttande väg utför.

Per Larsson tycker också att en granskning vore bra. Kanske kan saker ändras efter valet i höst.

 

*Sök på Wall of shame på www.vansterpartiet.se.

Bildtext: Barnen är ju viktiga i valet, säger Per. Här med dottern Malin, 1 år och 3 månader.

 

Text: Losita Garcia