Författare: admin

Vid en pressträff idag presenterade Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson en ny, stor välfärdssatsning från Vänsterpartiet. Vänsterpartiet vill satsa 500 miljoner för att skapa fler tillsvidareanställningar för undersköterskor.

Varför satsar V på just undersköterskorna?
– Välfärdsarbetarna är centrala för hela samhället. De är viktiga för oss kvinnor och för hur vi lever våra liv, säger Ulla Andersson.
– Och då tycker vi att undersköterskans roll och status behöver lyftas fram. Undersköterskornas roll uppmärksammas alldeles för lite i debatten och deras arbete behöver uppvärderas. Dessutom kommer cirka 130 000 gå i pension de närmaste åtta åren.

– Vänsterpartiet har under en lång tid lyft upp välfärdsfrågorna, som att öka personaltätheten, inrätta rätt till heltid, få bort delade turer och genom kompetenssatsningar på undersköterskor, säger Ulla Andersson. Men nu lägger vi till ett nytt förslag som ska locka fler till omvårdnadsprogrammet. Moroten är att de ska vara garanterade en tillsvidareanställning när de är färdiga med sin utbildning där eller på komvux. Vi lägger ganska mycket pengar på det.

Är man alltså garanterad jobb efter utbildningen?
– Vi vill att kommunerna ska garantera och vi är med och finansierar med en halv miljard för att kommunerna ska klara det. Vi tror att det kan locka fler att söka till yrket. Och behoven är enormt stora, vårt förslag är helt nödvändigt för att garantera en tillräcklig personaltäthet.

Är förslagen finansierade?
– De är fullt finansierade, det gör Vänsterpartiet alltid och det skulle aldrig falla oss in att att göra på något annat sätt.
– Att ha en fungerande välfärd som finns där när vi behöver den, med bra arbetsvillkor för dom som arbetar där, det är också bra för samhällsekonomin, säger Ulla Andersson.
– Vi är det parti som verkligen satsar på en välfärd som det går att lita på.

Läs mer här

Vi förespråkar vi rödgrön regering med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. S och MP är våra naturliga samarbetspartners, vi har mycket gemensamt i avgörande frågor som klimatpolitik, arbetsrätt och bostadsbyggande. Vi är vana att samarbeta och samregera. Vi gör det i dag runt om i Sverige. I dag deltar Vänsterpartiet i majoritetsstyren där mer än tre miljoner svenskar bor, det skriver Jonas Sjöstedt idag i Svenska Dagbladet.

Den stora fråga som den nya riksdagen ska ta ställning till efter valet är vilken regering Sverige ska ha. Vänsterpartiet arbetar för en ny, handlingskraftig, regering som kan ta itu med Sveriges stora utmaningar som bristerna i välfärden, arbetslösheten, bostadsbristen och den bristande jämställdheten. Därför förespråkar vi en rödgrön regering med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. S och MP är våra naturliga samarbetspartners, vi har mycket gemensamt i avgörande frågor som klimatpolitik, arbetsrätt och bostadsbyggande.

Vi är vana att samarbeta och samregera. Vi gör det i dag runt om i Sverige. I dag deltar Vänsterpartiet i majoritetsstyren där mer än tre miljoner svenskar bor. Det handlar om nio landsting, drygt 80 kommuner och en samlad ekonomi på över 300 miljarder kronor. Vi är med och styr i storstäder som Göteborg och Malmö. Vi styr i mellanstora städer som Västerås, Norrköping och Umeå såväl som i glesbygdskommuner som Arvidsjaur och Sorsele. I bruksorter som Degerfors och Fagersta leder vi kommunerna. I nästan hälften av Sveriges landsting, från små som Gotland till stora regioner som Västra Götaland, är vi med och styr.

Tillsammans gör vi skillnad. I Botkyrka, Göteborg, Umeå, Norrköping, Gävle och Hagfors har vi infört rätt till heltid. I Kiruna, Avesta och Hallstahammar har invånarna nu gratis kollektivtrafik. I Göteborg har fas 3 ersatts med nystartsjobb med vanlig lön. Fagersta, där Vänsterpartiet styr själva, har landets mest välskötta ekonomi och är den minst privatiserade av alla kommuner.

Trots detta omfattande samarbete är Socialdemokraterna och Miljöpartiet otydliga när det kommer till regeringsfrågan. Löfven har öppnat för samarbete inte bara med Miljöpartiet och oss, utan också med borgerliga partier. Det innebär en oklarhet i grundläggande politiska vägval. En rödgrön regering med Vänsterpartiet skulle ha en helt annan inriktning än ett samarbete högerut.

47 procent av svenska folket kallar sig feminister. Det finns en stark förväntan om att en ny regering ska sätta jämställdhetsfrågorna på dagordningen igen. Det kommer knappast ske om man ställer riksdagens tydligaste feministiska röst utanför en regering.

Åsa Romson och Gustav Fridolin öppnar upp för en regering med ett borgerligt mittenparti samtidigt som de argumenterar för kortad arbetstid, klimatomställning och avvecklad kärnkraft. Det är två positioner som inte är förenliga. De har ett val mellan rödgrön politik med Vänsterpartiet eller samarbete med Jan Björklund som inte tar dessa frågor på allvar.

Självklart är vi inte överens om allt. Ibland vill vi gå olika långt, men nästan alltid vill vi gå åt samma håll. För att verklig förändring ska uppnås vill vi ha en ny regering, utan borgerliga partier, en regering som tar bort de privata vinsterna i välfärden. Vi är beredda att kompromissa och söka gemensamma lösningar, men i frågan om den privatiserade välfärden vill vi ha genomslag för vår politik. Oavsett parlamentariskt läge kommer frågan om privata vinster i välfärden att vara vår viktigaste fråga i framtida förhandlingar. Steg för steg vill vi ta bort vinstintresset i välfärden under nästa mandatperiod.

Varken de borgerliga partierna eller S och MP kommer att på egen hand att kunna bilda någon majoritetsregering. En rödgrön majoritetsregering däremot skulle ge den nödvändiga stabilitet och handlingskraft som behövs. Den skulle kunna arbeta långsiktigt i förvissning om att dess budgetar och lagförslag har det stöd som krävs under de kommande fyra åren.

Opinionsläget tyder tyvärr på att Sverigedemokraterna kan gå framåt. Men en rödgrön majoritetsregering skulle innebära att SD inte kan använda sina mandat i riksdagen för att få genomslag för sin politik. Den väljare som inte vill ge SD något inflytande i svensk politik har därmed bara ett realistiskt alternativ, att rösta rödgrönt.

Vårt mål är att ingå i en rödgrön regering. Om Löfven väljer att regera utan Vänsterpartiet så ligger det inte på oss att lösa de parlamentariska problem som följer av det. Det gäller även problemen att få igenom en budget. Om han i ett sådant läge vänder sig till oss för att få stöd i riksdagen så är vi naturligtvis öppna för att förhandla, men han kan inte räkna med vårt stöd om vi inte har fått inflytande över politiken. Oavsett läge kommer vi att vilja ha inflytande och vinstfrågan kommer att vara den centrala för oss. Den är avgörande för om vi ska kunna komma överens. Om socialdemokrater och miljöpartister har trott att Vänsterpartiet kommer att agera stödparti utan eget inflytande efter valet så är det hög tid att lämna den villfarelsen. En regering med bara S och MP riskerar att bli svag och beroende av ständiga förhandlingar åt olika håll för att försöka få igenom sin politik. En rödgrön majoritetsregering är det rimliga alternativet.

Rödgröna väljare vill se rödgrön politik och en rödgrön regering. I dag är det bara Vänsterpartiet som står för det. Vi vill och kan ta fullt regeringsansvar. Vid förra helgens partistyrelsemöte tog vi flera steg i förberedelserna för det. Vi har utsett våra kandidater till ministrar och statssekreterare och vi har utsett en förhandlingsgrupp. Så fort vi har ett valresultat är vi redo att inleda förhandlingar om en rödgrön regering.

JONAS SJÖSTEDT

Hej Jonas Sjöstedt, du är ute på valturné, vad händer idag?

– Just nu är jag på väg till Visby, imorgon är det bland annat Lidköping. Jag träffar folk, berättar om Vänsterpartiets politik och lyssnar på vad de har att säga om läget i Sverige. Det märks att det finns en stor vilja bland dem jag möter att få en ny regering och en ny politik.

Nu handlar mycket om vinsterna och regeringsfrågan, vad är det ni säger?

– Frågan om vinster i välfärden har hamnat i centrum av valrörelsen. Många jag träffar är upprörda över att jakten på vinst tillåts styra välfärden och man vill verkligen göra något åt det. Häromdagen presenterade vi en tidsplan för hur vi rent konkret kan få bort vinsterna. Det handlar om vilka beslut som behöver tas och när vi kan göra det.

– Även vem som ska sitta i regering är något som diskuteras mycket. För oss är vinstfrågan central där och vi kommer göra allt för att få igenom vår politik. Vi vill ingå i en rödgrön regering, men en förutsättning för att gå in i en sådan är att vi får gehör för vår politik i vinstfrågan. Får vi inte det är vi ett oppositionsparti. Även om vi är i opposition kommer vinstfrågan att vara lika central. Vid ett läge där Löfven vill ha igenom en S+Mp+V-budget kommer det att vara avgörande för oss i förhandlingar att vi tar steg för att avskaffa vinsterna. Vårt mål är nu precis som tidigare att ingå i en rödgrön trepartiregering. Det är det enda realistiska alternativet idag för att få en majoritetsregering och stänga ute Sverigedemokraterna. Det är det sätt Sverige kan få en handlingskraftig regering. Tiden när Vänsterpartiet var ett passivt stödparti är förbi.

Bilderna och vittnesmålen från Malmö är fasansfulla. En handfull nazister har möte för att sprida sitt hat och tusentals samlas för att stå upp för alla människors lika värde. En person som körs på av polisbil, ridande poliser som rider rakt in i en folkmassa. Blod på gatan. Det skriver Christina Höj Larsen, antirasistisk talesperson, på Aftonbladet Debatt idag.

Vi står nu inför en rad frågor. Vad händer med polisanmälningar som görs mot poliser? Ska polisen alltid ge nazisterna tillstånd att ha sina möten? Och hur bygger vi en bred, folklig antirasism?

Vad som hände i Malmö måste nu utredas noggrant. Om demonstranter begår brott ska de lagföras och straffas, men samma sak ska gälla om poliser gör det. De ansvariga ska ställas till svars. Idag utreder polisen sig själv vilket inte är något bra system. Allmänhetens förtroende är polisens viktigaste resurs. Blotta misstanken om att kåranda påverkar polisens utredningar av kolleger inom rättsväsendet är tillräckligt för att motivera en förändring. Vänsterpartiet vill därför inrätta en fristående myndighet för att hantera brottsanklagelser mot poliser.

Även grupper med vidriga åsikter har mötesfrihet. Men det innebär inte att polisen i varje läge måste säga ja när någon vill hålla ett torgmöte eller demonstrera. Polisen behöver inte ge tillstånd om det finns goda skäl att tro att brott kommer att begås, till exempel hets mot folkgrupp genom tal eller nazistiska symboler. De måste inte heller ge de som söker tillståndet precis den plats eller det upplägg de själva önskar. Det har skett en glidning där tillståndsgivningen idag är mer generös än den var tidigare. För några år sedan var det otänkbart att nazister skulle demonstrera på årsdagen av kristallnatten. Den senaste årsdagen var det just vad som skedde.

Nazisterna i Svenskarnas parti har nu hållit ännu ett möte efter det i Malmö, den här gången i Göteborg. Tusentals motdemonstranter samlades på Götaplatsen för att stå upp mot nazism och rasism. Av rapporterna att döma gick det förhållandevis lugnt till. Det är en lättnad att höra.

För att vi alla ska kunna stå upp för gemenskap och bekämpa nazism och rasism behöver antirasismen vara en bred och trygg rörelse. Det kräver att vi i demonstrationer kan känna oss trygga med polisen – och där har polisen mycket att ta tag i efter händelserna i Malmö. Det kräver även att den antirasistiska rörelsen inte låter sig domineras av de små grupper som ser våld som ett legitimt medel. Deras agerande är olagligt och skadar våra möjligheter att bygga en bred och folklig antirasism.

Det är när vi i demonstrationerna har både barnvagnar och rullatorer som vi är starka. Det förutsätter att vi trappar upp vårt långsiktiga arbete för gemenskap och sammanhållning. Där har vi alla en roll att spela – som fackliga, som delar av idrottsrörelsen eller som aktiva i trossamfunden. Att stå upp mot nazism och rasism är nödvändigt och rätt. Det är något vi alla tryggt måste kunna göra oavsett om det sker i vår vardag eller vid motdemonstrationer.