Författare: admin

Metoo måste leda till politisk förändring. Vänsterpartiet vill se till att otrygga jobb blir trygga, utbilda rättsväsendet, stärka skyddsombuden och inrätta en kriskommission för de som vittnat i #metoo. Det skriver Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca på DN Debatt.

#metoo är en revolution. I Sverige har över 70.000 kvinnor gett sina vittnesmål och berättelserna fortsätter att forsa fram. De kommer från kvinnor i vården, skolan, försvaret, media, handeln och många, många andra områden. Ingen kan längre blunda för omfattningen av problemen. De skär genom hela vårt samhälle och det handlar om män med alla tänkbara åldrar, bakgrunder och positioner.

Nu måste vi politiker agera. Vi måste komma med förslag, debattera och se till att uppropen leder till långsiktiga konsekvenser.

Riksdagen kommer i dag måndag att på initiativ av Vänsterpartiet hålla en debatt utifrån #metoo.

I grund och botten handlar det om att få ett slut på mäns överordning. Som feministiskt parti genomsyras hela Vänsterpartiets politik av arbetet mot denna. Makt måste flyttas, vilket tätt hänger samman med ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män. För den kvinna som utsätts i hemmet är det centralt att inte vara ekonomiskt beroende av sin partner för att kunna lämna. Vi måste ha anständiga pensioner och en fungerande sjukförsäkring. Föräldraförsäkringens konstruktion är en nyckel för att få ett jämställt arbetsliv och minska inkomstklyftan mellan kvinnor och män. För att bryta mäns överordning måste man vara beredd att agera och se att föräldraförsäkringen behöver individualiseras.

Att flytta makt och bryta stereotypa könsroller är ett samhällsförändrande och långsiktigt arbete. Men utmaningens storlek får inte hindra oss från att se allt som relativt enkelt går att göra här och nu direkt mot problemen som #metoo vittnar om. Vi vill särskilt lyfta fram sju konkreta förslag.

1. Avskaffa anställningsformen allmän visstid.
Från bransch efter bransch har kvinnor nu vittnat om hur otrygga jobb skapar en beroendeställning som män kan utnyttja och som gör det svårare att säga ifrån. För unga kvinnor i arbetaryrken är det 50 procent vanligare med sexuella trakasserier på jobbet om man har en visstid jämfört med en tillsvidareanställning. En av de enklaste åtgärderna mot detta är att ta bort anställningsformen allmän visstid. Visstidsanställningar ska bara få användas när det finns objektiva skäl för det.

2. Skärp sexualbrottslagstiftningen.
Inför en samtyckesreglering och ett oaktsamhetsrekvisit. En modern sexualbrottslag måste utgå från att sex är något frivilligt. Ett samtyckeskrav skulle fungera normerande och slå fast samhällets syn på sex och sexualbrott. Genom ett oaktsamhetsrekvisit går det att fånga in fler allvarliga handlingar vilket sannolikt skulle leda till fler fällande domar i sexualbrottsmål. Detta utan att sänka beviskraven. Regeringen måste komma loss och äntligen lägga fram förslagen.

3. Gör massiva utbildningsinsatser för rättsväsendet.
#metoo visar att sexismen finns även i rättsväsendet, vilket är särskilt allvarligt med tanke på att det är dit utsatta ska vända sig för att söka rättvisa. Det behövs en bra bas om sexualiserat våld och sexualbrott i juristutbildningen och det måste ingå på ett bättre sätt i polisutbildningen. Så kan vi få förundersökningar av högre kvalitet, se till att de utredningsmetoder som finns faktiskt används och förbättra bemötandet av offren.

4. Förbättra sex- och samlevnadsundervisningen.
Skolans sex- och samlevnadsundervisning håller ofta inte måttet. Läroböckerna har brister och allt för många lärare saknar kompetens. Ämnet ska inte vara bara tekniskt, utan integreras i ämnen som naturkunskap, samhällskunskap, svenska och idrott. Därför bör lärarutbildningen även i dessa ämnen innehålla sex- och samlevnadskunskap och läroböckerna kvalitetssäkras. Det är inte rimligt att så många barn och unga får sin nästan enda bild av sex från porr. Skolan måste bidra med andra synsätt och lägga grunden för en samtyckeskultur.

5. Stärk skyddsombuden.
Arbetsgivaren har ansvaret att utreda och sätta stopp för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Men det är inte alltid den tar det ansvaret och ibland utgör arbetsgivaren själva problemet. Här har skyddsombuden en nyckelroll. Vi vill ändra arbetsmiljölagen så att regionala skyddsombud får rätt att verka på arbetsplatser med kollektivavtal även om det för tillfället inte finns någon medlem där. Vi föreslår även att ekonomiska medel tillförs de regionala skyddsombuden för att stärka deras närvaro och för kompetensutveckling.

6. Rikta diskrimineringslagstiftningen.
Sexuella trakasserier på jobbet omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Men samma lagstiftning ska även hantera all annan diskriminering, vilket gör att samspelet fungerar dåligt med övrig arbetsrättslig lagstiftning och arbetsmarknadens tvistlösningsmekanismer. För att tydliggöra att sexuella trakasserier och annan diskriminering på jobbet är en arbetsrättslig fråga bör vi ha en separat lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Det bör finnas möjlighet till semi-dispositivitet vad gäller åtgärder så att parterna kan avtala om starkare och mer verksamhetsanpassade regler.

7. Inrätta en #metoo-kriskommission.
Bland de över 70 000 kvinnor som har vittnat i de olika facebookgrupperna finns många som nu behöver professionellt stöd att hantera det som kommit upp. För många kvinnor över hela landet är det första gången i livet man berättat om svåra övergrepp och vissa har trauman som måste bearbetas. Andra samlar nu mod och försöker ta steget att lämna den livssituation de befinner sig i. Här behöver samhället se den enorma omfattningen och ge motsvarande stöd. Precis som vid stora nationella kriser behöver samhället svara med beredskap.

Vi föreslår att det inrättas en nationell kriskommission för att samordna arbetet med de som har berättat och nu behöver samhällets stöd. Landstingen behöver se till att man når de som nu behöver professionellt stöd och att kapacitet att ta emot dem finns. Det behöver spridas information om hur man polisanmäler och vilket stöd som kan fås för det. Skolor behöver informera eleverna om var de kan vända sig om de blivit utsatta och vad man kan göra om man känner till andra som utsatts. När systerskapet och stödet i facebookgruppen tystnar får inte den som har utsatts lämnas åt sitt öde.

#metoo ställer krav på alla organisationer, såväl företag och offentlig verksamhet som föreningar och partier. De problem som finns överallt i samhället finns även hos oss. I Vänsterpartiet utvecklar vi nu vårt interfeministiska arbete för att stärka kvinnors handlingsutrymme och öka jämställdheten hos oss. #Metoo visar på vikten av att som organisation aldrig slå sig till ro och tro att man är färdig.

Under de två månader som har gått sedan #metoo drog igång är det mycket vedervärdigt som har kommit fram i ljuset, i världen och här i Sverige. Men samtidigt som det finns en sorg i att se allt lidandet och hur kvinnor har hållits nere, så finns det i den rörelse som nu vuxit fram också något otroligt hoppingivande. Där finns en väldig kraft. Låt oss se till att det leder till varaktig förändring.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet
Rossana Dinamarca, feministisk talesperson Vänsterpartiet

Partiledare Jonas Sjöstedt och Yasmine Posio Nilsson, riksdagsledamot i utrikesutskottet för Vänsterpartiet, är på plats i Turkiet för att följa rättegången mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP:s partiledare.

Selahattin Demirtas, vars partiledarkollega Figen Yüksekdag också sitter fängslad, fick själv inte närvara på rättegången. Han fanns i stället med på länk från fängelset. Båda politikerna riskerar mycket långa fängelsestraff. I nuläget är omkring 5000 HDP-politiker fängslade.

Turkisk polis stoppade Jonas Sjöstedt från att komma in på rättegången. Stämningen blev spänd med ett stort antal poliser och vattenkanoner.

– Den turkiska regeringen och Erdoğan försöker krossa den demokratiska oppositionen genom att fängsla den. HDP är ett av de viktigaste vänsterpartierna i Europa och politikerna är otroligt modiga som fortsätter kämpa trots att de riskerar ett liv i turkiskt fängelse.

Vänsterpartiet arbetar för att stödja HDP och därför har nationella och lokala faddrar för HDP-politiker som vi följer särskilt. Jonas Sjöstedt känner personligen partiledaren Selahattin Demirtas och är hans fadder.

– Det internationella trycket är helt avgörande för att det ska finnas kvar någon demokratisk opposition i Turkiet. Jag kommer inte ge mig. Vi kommer att fortsätta bevaka rättegångar och besöka folk i fängelserna, säger Jonas Sjöstedt.
Vänsterpartiet vill att Sverige och EU talar klarspråk om utvecklingen i Turkiet och att man häver flyktingavtalet med landet. Det är inte rimligt att idag betala ut miljardbelopp till Turkiet och göra Erdogan till EU:s gränspolis.

– Det är bra att regeringen äntligen börjar lyssna till den stora rörelse som varje dag engagerar sig i att välkomna och stötta de ensamkommande som just nu far så illa. Det visar att folkligt engagemang kan pressa upp den dörr regeringen stängde för två år sedan när de tillkännagav omfattande åtstramningar i och med den tillfälliga lagen. Idag öppnas dörren lite på glänt för de ensamkommande som kom före den tillfälliga lagen och har väntat länge, säger Christina Höj Larsen, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Höj Larsen säger detta med anledning till att Regeringen idag meddelade att de nått en överenskommelse kring ensamkommande flyktingbarn. Överenskommelsen innebär bland annat att den befintliga gymnasielagen vidgas och att tillfälliga lagen föreslås gälla fram till 2019 utan den utvärdering som tidigare utlovats.

– Vänsterpartiet hade hellre sett amnesti och permanenta uppehållstillstånd. Det är fortfarande den bästa och mest heltäckande lösningen för att garantera de unga skydd och en framtid i trygghet. Lösningen som regeringen föreslår bygger på att vidga gymnasielagen – som är erkänt snårig. När den kom till hade många stora förhoppningar som sedan inte infriades eftersom väldigt få fick möjlighet att stanna på det sättet. Samma sak riskerar att ske nu. Men Vänsterpartiet diskuterar gärna alla förslag som kan leda till att flera ensamkommande kan få stanna, säger Christina Höj Larsen, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

– Samtidigt är vi djupt oroade över vad som ska hända med de unga som nu väntar på utvisning i förvar, de som är i behandling på BUP eller på annat sätt lider väldigt svårt under tiden man väntar på att lagen ska träda i kraft till sommar. Här behöver regeringen redovisa akuta svar, fortsätter Christina Höj Larsen.

På regeringens presskonferens idag framgick även att regeringen nu inte avser använda utvärderingen av den tillfälliga lagen efter två år som kontrollstation utan vill låta den gälla fram till 2019.

– Problemen som regeringen försöker lösa med sina förslag är delvis skapade av den tillfälliga lagen de själva drivit igenom. Att i det läget välja att förlänga den utan utlovad utvärdering är obegripligt, avslutar Christina Höj Larsen.

Berättelserna som kommit fram genom #metoo har tydligt visat hur övergrepp och trakasserier är en stor del av många kvinnors vardag. Det skär rakt igenom samhället och finns i alla branscher och organisationer. Vi vill börja med att tacka alla dem som tagit initiativ till gemensamma upprop, de som skrivit under och framför allt de som själva berättat sina historier av övergrepp. Vi är bedrövade över att läsa om otaliga grova kränkningar men också berörda av den gemenskap vi kvinnor kunnat visa varandra i de olika uppropen. Fokus har inte varit partiegoism och viljan att baktala varandra, tvärtom. Det är modigt och något att bygga vidare på.   

Vänsterpartiet har under de senaste åren börjat med ett mer systematiskt internt jämställdhetsarbete. Vi har tagit en handlingsplan i centrala partistyrelsen som omfattar hela organisationen och vi har lagt alla riktade ekonomiska medel vi får centralt för kvinnors organisering, på detta arbete. I skivande stund håller vi även på att tydliggöra vår policy gällande sexuella trakasserier.

Vi har inget kvinnoförbund som arbetar med utåtriktad politik, det ligger på partiledningen. Istället har vi valt detta interna fokus. Ibland har Vänsterpartiet fått höra att vi som är ett feministiskt parti inte ska behöva hålla på med sådant här. Det är som att tro att bara för att man tycker en sak politiskt implementeras det automatiskt i organisationen. Så är det inte och vi tror att det är en styrka att vi har tänkt tvärtom…

Läs hela artikeln från Ida Gabrielsson, ordförande för Vänsterpartiets kvinnonätverk och Hanna Gedin, biträdande partisekreterare här på etc.se…