Jonas talade bland annat om att samhället ska inte bara vara till för några få i toppen. Det ska vara till för de många. För oss alla. Ingen del av Sverige ska svikas och lämnas efter. För vi hänger ihop och vi hjälps åt.
Här kan du läsa Jonas Sjöstedts tal i Almedalen 2018.
Se Jonas Sjöstedts tal i Almedalen 2018 via vår Facebook-sida.
Jan Björklund är svensk politiks främste marxist. Jag beskyller självklart inte Liberalernas ordförande för att ha tagit intryck av Karl Marx, inget tyder på det. Istället verkar det vara Groucho Marx som har inspirerat Jan Björklund.
I ett av sina mest berömda citat sa G Marx: ”Jag håller hårt på mina principer och om de inte passar er så har jag andra”. Inget citat passar bättre in på Jan Björklunds politiska gärning.
Minns ni Almedalen för fyra år sedan? Alliansen gjorde ett stort utspel inför det stundande valet. Den stora satsningen ”Sverigebygget” skulle inte bara ge Sverige 100 000 nya bostäder utan också snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö. Jan Björklund var med på tåget, nu skulle det satsas. Fyra år och många klimatlarm senare har Liberalerna svängt 180 grader, nu är det de som gör allt för att bromsa samma satsning när den äntligen kan förverkligas.
Visst kan man ändra åsikt ibland, det måste varje politiker kunna göra. Men Jan Björklund gör politiken till en tombola ur vilken han slumpmässigt verkar kunna dra fram en ny åsikt var och varannan dag.
Under sin tid i regeringen satte Jan Björklund det svenska försvaret på svältkur. Den svenska försvarsförmågan betalade priset. Med knapp majoritet röstade liberalerna och de andra allianspartierna ned oss andra och avskaffade den svenska värnplikten, stommen i försvarets folkliga förankring och personalförsörjning. Men snart hade naturligtvis Björklund svängt igen och ville återinföra värnplikten. Han byter alltså inte bara åsikt, han argumenterar emot politik som han själv har genomfört. Det samma gäller beredskapspoliserna, först avskaffar Björklund dem, sen börjar han med kraft att argumentera mot sin egen politik.
Vad beror det på att det politiska lodet ständigt tycks hamna på olika djup för Jan Björklund? Politiken verkar styras av kortsiktiga utspel och viljan att knipa några rubriker i riksmedia, något Björklund är erkänt bra på. Men den politiska opportunismen har ett pris, vad står Liberalerna egentligen för?
Jan Björklund är en av de huvudansvariga för att privatisering och vinstjakt har fått breda ut sig i den svenska skolan. Effekterna är kända med skolkonkurser, segregation, glädjebetyg och miljarder avsedda för elever och lärare som i stället slussas till rika ägare av skolkoncerner.
Men när kritiken växte började Björklund plötsligt, inför valet 2014, kritisera att riskkapitalbolag äger skolor. Sedan svängde han igen för att efter valet åter vilja se obegränsade vinstuttag ur skolan. Vad tycker han i dag? Jag vet inte, har inte läst tidningen än.
Ett blött finger i luften verkar även vara en vägledande princip inom asylpolitiken. För ett år sedan gick Björklund ut och krävde att utvisningarna till Afghanistan skulle stoppas, säkerhetsläget i landet var för dåligt. Sedan dess har läget förvärrats avsevärt i Afghanistan, men Björklund tycker numera att det är fritt fram att utvisa unga människor dit. Är det någon som begriper de liberala principerna bakom det?
Min favorit bland kovändningarna är ändå Liberalernas syn på religiösa friskolor. Först är Björklund med och släpper fram skolor som utövar religion under skoldagen och som i praktiken segregerar elever efter föräldrarnas tro. Sedan börjar han rasa mot sin egen politik.
Många tror säkert att Liberalerna nu är emot religiösa friskolor, det låter ju så. Men nej, de är bara mot nya sådana skolor, de gamla kan fortsätta som förut. Helt obegripligt och en sorts politisk motsvarighet till stryktipsets helgardering. Liberalerna satsar på åsikterna 1, X och 2 i samma fråga.
Jag är inte liberal. Jag har svårt för politik som ökar klyftorna i samhället, vill sänka löner och se fler otrygga jobb. Men någonstans kan jag ändå tycka att det är lite sorgligt att inte de positiva delarna av det liberala arvet vårdas vad gäller asylrätt, feminism och humanism.
Svensk politik behöver ett liberalt parti. Trots alla våra skilda åsikter önskar jag därför, trots allt, att Centerpartiet har kvar en plats i den svenska politiken.
Jonas Sjöstedt, Partiledare Vänsterpartiet.
’- Hälsa är en klassfråga. Just därför är det så viktigt att tidigt ge barn och unga chansen till ett välmående som hänger med upp i åldrarna. Det gör vi med det här förslaget. Vi vet att barn till föräldrar som endast har gått gymnasiet rör på sig mindre, än barn med högskoleutbildade föräldrar. Det sätter spår i hälsan senare i livet. Det är ytterligare en faktor som cementerar klasskillnader och det vill vi göra någonting åt, säger Jonas Sjöstedt.
Idrottsskolan kommer att vara ett samarrangemang mellan olika ideella föreningar och pågå under minst en termin. Barn mellan 6-12 år får möjlighet att prova på olika sporter utan press att specialisera sig för tidigt. Därefter kan barnen välja att stanna kvar i idrottsskolans regi eller gå med i föreningarnas övriga verksamhet och de idrottsgrenar som de är mest intresserade av.
– Idrottandet skulle kunna vara lika självklart för alla barn. Börjar man idrotta så rör man sig också mer på egen hand sedan, på sin fritid. Man sitter mindre still, man mår bättre, vilket i slutändan hela samhället tjänar på. Idrottsrörelsen är en av våra finaste folkrörelser, den skulle kunna vara en murbräcka mot klassamhället säger Sjöstedt.
Antalet idrottsskolor beräknas till 300 stycken, fördelande runt om i landets kommuner. Studieförbundet Idrottsutbildarna, SISU, kommer att ha en viktig roll tillsammans med Riksidrottsförbundet, RF, för det praktiska genomförandet av idrottsskolorna. En viktig del av förslaget är att de föreningar som deltar samtidigt förbinder sig att arbeta fram riktlinjer och policys för hela föreningens verksamhet för att minska risken för att barn och ungdomar lämnar föreningen på grund av ekonomiska skäl.
– Idrottsskolorna blir en historisk satsning på breddidrott för barn samtidigt som vi stärker föreningarnas eget arbete. Det är också en jämlikhetsreform som kommer att göra skillnad för många 6-12-åringar med spring i benen, avslutar Sjöstedt.
Beräknad årlig kostnad för 300 idrottsskolor: 40 miljoner kr.
Faktaunderlag idrottskolor 180702
För mer information:
Jessica Nordh, 073-076 22 90
Min mor skulle börja plugga på vårdhögskolan i stan, så hon hoppades väl på större inkomster längre fram. Min far arbetade många och långa timmar på långvården. De lyckades ändå få en rymlig lägenhet i närheten Ullevi. Det tog kanske några veckor att ordna. I samma hus som polishuset i stan. Hyran var så rimlig att till och med mina föräldrar kunde betala den. Jag minns att jag ofta satt bak på mammas eller pappas cykel för att komma till förskolan. Alltid lite blött och regnigt i Göteborg.
Jag tänker ofta på det. Nu när jag åker runt i landet och lyssnar på hur vi nuförtiden löser våra bostadsproblem. Närmare 200 000 hyresrätter har ombildats till bostadsrätter sedan millenieskiftet bara i Stockholm. Det är som en mur runt stadens inre. En superkommersialiserad marknad har växt fram med hemmet som insats. Det är köp och sälj som räknas, inte flit och hårt arbete. Inte timmarna som läggs på att hjälpa den äldre ur sängen, städa och värma maten. Inte timmarna som läggs på att sätta ihop Volvobilarna. Utan klippen. Bostadspriserna går i taket, samtidigt som lönerna sackar efter. Är det verkligen så här det ska vara? Spekulation framför hårt arbete?
Inga utbölingar kan bryta igenom. Våra storstäder kommer snart börja se ut som flygplatser där affärsmän springer runt med exotiskt utformade kaffekoppar och besöker butiker som ser precis likadan ut över hela världen. Att en barnfamilj av mina föräldrars kaliber skulle få en billig hyresrätt i stan framstår allt mer som något funnet ur sagorna.
När jag själv flyttade till Stockholm 2006 fick jag bo på madrass några månader, innan jag lyckades erövra ett förstahandskontrakt i Botkyrka. Jag hann precis innan den borgerliga regeringen, i samarbete med stockholmsmoderaterna inledde den mest aggressiva ombildningsvågen vi skådat. Varje dag försvann det billiga hyresrätter från länet. Min syster som kom flera år efter mig fick det outhärdligt svårt. Hon hade kommit in på Stockholms Universitet. Men det var ju omöjligt att koncentrera sig på studierna. Hon behövde tränga ihop sig med andra en period. Ständigt i händerna på andras välvilja. Byta adresser allt oftare. Men det funkar ju inte. Så vill ingen leva sitt liv. Så hon flyttade härifrån. Som ett ”avhopp” i universitetsstatistiken, men i själva verket ett rasande uselt betyg på en bostadspolitik som handlar om business istället för social trygghet.
Så vad vill jag säga med detta? Jo, att vi tidigare har kunnat bygga bort bostadsbristen. Inte genom att skicka över ännu mer pengar till affärsmännen och spekulanterna. Utan tvärtom genom att tillsammans politiskt se till att fler bostäder byggs som majoriteten har råd att bo i. Där det finns en frihet att bosätta sig var man vill. Varken superlyx eller fattighus. Bara helt vanlig hederlig bostadspolitik där varje 20-åring har en rimligt prissatt bostad som väntar på en. Eller där en barnfamilj utan problem kan få en bostad ordnad på några veckor. Det är inte en saga, utan beror på om vem som får makten i höst.
Nooshi Dadgostar, vice ordförande för Vänsterpartiet och bostadspolitisk talesperspon.
Hur barnens villkor hänger ihop med politik blir extra tydligt på sommaren. Det är nu man inte kan följa med på fotbollslägret för att man inte har råd. Det är nu man håller sig inomhus så mycket som möjligt för att ingen ska se att man är kvar hemma i kvarteret. Hur ska det annars gå sen i klassen, när läraren frågar vad alla gjort på sommaren? Kompisarna skriver uppsatser om stränderna i Spanien, segling och fjällvandring – och man hade tänkt rädda ansiktet genom att säga att familjen ändå varit hos kusinerna i Värmland.
På sommaren syns klassamhället mycket tydligare än på terminerna. Det går inte att dölja ojämlikheten, annat än att ligga i sängen och spela dataspel och göra sig osynlig.
Sommaren ska ju vara den bästa tiden vi har, när familjen har tid att vara tillsammans. När vi ska gå barfota i gräset, trä smultron på strån, spela kort och vara lyckliga över att vara lediga och tillsammans. Men ojämlikheten tar sig ju in även i familjerna. När mammas arbetstid på matbutiken hyvlas till 60 procent drabbas barnen också. När inkassobreven samlas på hallmattan blir resan till kusinerna inställd. När pappa skadas på bygget och sen nekas sjukpenning av Försäkringskassan bidrar det inte till att han har lust att sticka ner till sjön och ta ett dopp.
Istället blir sommaren för många barn en tid av väntan, utan förväntan. Väntan på att den tryckta stämningen ska lätta. Väntan på att kompisarna ska komma tillbaka, väntan på att fritids ska öppna, väntan på att det ska finnas något mer i kylskåpet än en tub senap och en renskrapad margarinask.
Det finns en konstig myt i svensk politik om att partier till höger skulle värna familjen. Vi menar att det är precis tvärtom. Det är högerns cyniska politik, deras högdragna nonchalans inför de stora ekonomiska skillnaderna, som i längden slår sönder svenska familjer. De eldar på en ojämlikhetens politik som gör att det finns barn som Felix, som inte ens vill ha sommarlov.
Vänsterpartiet vill att alla barn ska få möjlighet till ett bra liv, inte bara de som har rika föräldrar. Det är därför så många av de över 80 reformer som vi drivit igenom under den här mandatperioden har handlat om barnen:
Vi vill ge Felix och alla barn en uppväxt som ger dem möjligheter i livet, från förskolan, till skolan och det första jobbet. Och vi tänker se till att alla barn ska få ett bra sommarlov. Då krävs också politik som omfördelar så att vi får bort den ekonomiska ojämlikhet som i högsta grad drabbar barnen.
Vi vet att för många kan det här innebära skillnaden mellan att stå utanför facket och att gå med. En stark fackföreningsrörelse är inte bara avgörande för rimliga löner och arbetsvillkor på arbetsmarknaden utan också en hörnsten i arbetet för att öka jämlikheten i samhället.
För elva år sedan tog regeringen Reinfeldt bort möjligheten till avdrag för fackföreningsavgiften. Samtidigt chockhöjdes avgiften till a-kassan och rätten att dra av för den i deklarationen togs bort. Det fick resultatet att många inte hade råd att betala sin fackföreningsavgift. Det blev för dyrt. Under loppet av två år sjönk andelen fackanslutna löntagare kraftigt och har fortsatt att göra så. Idag är 69 procent av löntagarna i Sverige fackligt anslutna.
Samtidigt har arbetsgivarna behållit sin möjlighet att göra avdrag för delar av arbetsgivarorganisationernas medlemsavgift. Det har spätt på och cementerat en skevhet och maktobalans på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivarnas organisationsgrad är numera betydligt högre än löntagarnas. Det skapar en obalans och hotar i förlängningen den svenska arbetsmarknadsmodellen, menar vi.
Vänsterpartiet har drivit kravet på återinförd avdragsrätt för fackavgiften sedan den avskaffades . Vi anser att avdragsrätten är viktig av framför allt tre skäl:
För det första: För att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Modellen förutsätter starka parter på ömse sidor. Om modellen ska fungera väl och behålla sin legitimitet måste den fackliga organisationsgraden och den fackliga närvaron i arbetslivet vara hög. Återinförd avdragsrätt för fackavgift gör det billigare att vara med i facket och bidrar till att fler ansluter sig, vilket innebär en högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Vilket stärker den svenska arbetsmarknadsmodellen.
För det andra: För att skapa skattemässig likabehandling av parterna på arbetsmarknaden. Fram tills idag har enbart arbetsgivarna haft möjlighet att dra av delar av kostnader för medlemsavgift till arbetsgivarorganisationerna. Det har skapat en obalans mellan parterna och är orättvist. Återinförd avdragsrätt för fackavgift skapar – vad man kallar för – skattemässig neutralitet mellan avgifter till arbetsgivar- och löntagarorganisationer.
För det tredje: Fler medlemmar i facket är bra för hela samhället. Fackliga organisationer gör ett samhällsnyttigt arbete. Förtroendevalda, anställda och aktiva medlemmar arbetar för att skapa legitimitet för beslut på arbetsmarknaden. Det fackliga arbetet gynnar hela samhället, alla arbetstagare, och inte bara dem som genom sitt fackliga medlemskap finansierar arbetet.
Vi är stolta över att ha drivit igenom denna reform. Det kommer att ge tre miljoner vanliga löntagare mer i plånboken. För en butiksanställd medlem i Handels med en månadslön på 27 600 kronor, betyder avdragsrätten att hen får tillbaka ca 1500 kr per år. Vår förhoppning är att fler nu organiserar sig fackligt. Den fackliga styrkan kommer med medlemmarna och en stark fackföreningsrörelse är nödvändig för att bygga ett jämlikt samhälle med en ekonomi som fungerar för alla, inte bara några få i toppskiktet. Det kräver sedvanlig facklig mobilisering. Lägre avgift är en hjälp i det viktiga arbetet.
Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson
Under flera decennier är Sverige det OECD-land där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest. Skattereformen 1991 bidrog till den negativa utvecklingen och det har sedan förstärkts av beslut som handlat om att ta bort skatter och att införa stora avdrag för de allra rikaste.
– Sverigedemokraterna, delar av högern och till viss del även Socialdemokraterna verkar vilja få oss att tro att alla samhällsproblem beror på det som hände 2015 då vi tog emot väldigt många flyktingar på kort tid. Det stämmer absolut inte. Ett mer jämlikt samhälle hade klarat den, och andra utmaningar som vi ställs inför, mycket bättre, säger Ulla Andersson.
Efter 1991 har flera politiska beslut fattats som ökat ojämlikheten. Avskaffad arvs- och gåvoskatt, slopad förmögenhetsskatt, införandet av RUT-avdraget och jobbskatteavdraget är några exempel. Sverige är det OECD-land där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest de senaste decennierna
– I dag har vi ett skattesystem riggat för de rikaste. Konsekvenserna märker vi inte minst i den ständigt underfinansierade välfärden. Nu behöver vi laga Sverige, säger Ulla Andersson.
Vänsterpartiet vill höja skatten för de allra rikaste. Det gör vi genom att bland annat införa en höjd skatt på aktieutdelning- och kapitalvinst på värdepappersförsäljning, en ny förmögenhetsskatt och en bankskatt.
Istället vill vi ha ett skattesystem för vanligt folk. Vi föreslår till exempel en röd skatteväxling som innebär sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare. Det innebär att vi använder våra förslag om avtrappade ränteavdrag och tak, samt höjd skatt på kapitalinkomster, till att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.
Vi tar även fortsatta steg framåt mot lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk. I dag betalar till exempel en som är sjuk, och som har en inkomst på 20 000 kronor per månad, drygt 1400 kronor mer i skatt än den som har turen att vara frisk och har ett jobb.
Våra skatteförslag innebär att skatterna netto ökas med ca 37 mdkr 2019, ca 50 mdkr 2020 och ca 54 mdkr 2021. Reformutrymmet efter våra skatteförslag är ca 45 mdkr 2019, ca 74 mdkr 2020 och ca 128 2021.
Faktaunderlag skattepolitik 180701_2
180630 PPT Almedalen 1 juli 2018
För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst, 070-620 00 64
Samtidigt som vi har de behov i välfärden ser vi hur skattesystemet som ska finansiera verksamheterna allt mer har riggats för de rikaste. Sverige har numera det minst omfördelande skattesystemet från hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer. Vi är dessutom det land bland OECD-länderna som tar ut näst minst skatt på arv, gåvor, förmögenhet och dyra fastigheter. Medan andra länder höjer sina fastighetsskatter har vi en regressiv fastighetsskatt, det betyder att ju dyrare villa du har desto mindre skatt behöver du betala i förhållande till fastighetens värde. Samtidigt ser vi hur stora arv förs vidare till generation efter generation utan arvsbeskattning. Hos de 0,1 procent av svenskarna som tjänar mest bestäms söners inkomster till 90 procent av deras fäders. Det betyder alltså att de som är i toppen förblir i toppen tack vare det de föds med, inte det de gör.
Så här kan det inte få fortsätta. Vänsterpartiet menar allvar med att vi är vänster, för oss betyder det jämlikhet. Vi vet att ekonomisk jämlikhet är avgörande för ett lands utveckling och påverkar tillväxten. Det finns beräkningar från OECD som visar att Sveriges tillväxt påverkats negativt av den ökande ojämlikheten. Både stad och land måste ha goda ekonomiska förutsättningar att klara sin service.
Vi måste lägga om politiken och för det behövs en jämlik skattereform. Därför presenterar Vänsterpartiet i dag principerna vi menar behövs för ett hållbart framtida skattesystem.
2019: Sjuk- och aktivitetsersättning
2020: Sjuk- och aktivitetsersättning och a-kassa och aktivitetsstöd
2021: Sjuk- och aktivitetsersättning och a-kassa och aktivitetsstöd, föräldrapenning, sjuk- och rehabiliteringspenning (dvs. alla inkomster likställs)
Vi är beredda att redan nästa år inleda en skatteutjämning för lika skatt vid lika inkomst. Vi vet att en skattereform tar tid därför tycker vi det kan komma före.
Sverige är i dag ett ojämlikt land. Samhällsmodellen som de flesta av oss har växt upp i har börjat vittra sönder.
Nu behöver vi laga den. Jämlika länder utvecklas bättre. Därför borde fler partier inse vinsten av ett nytt skattesystem byggt på dessa principer.
Det är dags att bli världens mest jämlika land igen.
Skolverket ska fördela 20 miljoner kronor till organisationer i civilsamhället som erbjuder skolan kompentensutveckling i arbetet med sex- och samlevnadsundervisning och i arbetet mot kränkande behandling. Satsningen ingår i ett riktat Metoo-paket på 120 miljoner som Vänsterpartiet drivit igenom i förhandlingarna med regeringen om vårbudgeten.
I förhandlingarna med regeringen om vårbudgeten drev Vänsterpartiet igenom en satsning på 120 miljoner i ett samlat Metoo-paket. Pengarna skulle fördelas mellan Arbetsmiljöverket, Socialtjänsten, Domstolsverket, Brottsoffermyndigheten och Skolverket för bland annat kompetensutveckling och utbildningsinsatser. Nu står det klart vad pengarna ska gå till.
– För oss var det en självklarhet att låta Metoo göra avtryck i budgeten. Vi måste göra vad vi kan för att få stopp på sexuella övergrepp och trakasserier. Genom att pengarna även fördelas till civilsamhället, fackliga- och elevorganisationer kommer effekten och arbetet bli så mycket mer omfattande, säger Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson Vänsterpartiet.
Till exempel får Skolverket sammanlagt 50 miljoner kronor.
Såhär fördelas pengarna till Skolverket:
Såhär fördelas pengarna till de övriga myndigheterna:
Socialtjänsten:
Arbetsmiljöverket:
Brottsoffermyndigheten:
Domstolsverket:
För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64
Hur är det möjligt att en så sjuk människa nekas ersättning från Försäkringskassan?
Bengt är 57 år och har stora problem med sin hälsa. Men han kämpar på som tidningsbud. Sex dagar i veckan kliver han upp 02.15 och kör sin runda tre timmar per dag, sex dagar i veckan. Tre dagar i veckan åker han direkt efter sin runda fram och tillbaka till lasarettet i Mora för att få sin dialys.
Varje gång tar dialys och resa cirka åtta timmar. Bengt säger att han ser dialysen som ett jobb, det är något han måste göra och med regelbundenhet.
Han blir urlakad och dåsig efter. Som tur är får han mat på sjukhuset. Plånboken är ju rätt mager då inkomsten av 18 timmar/vecka som tidningsbud inte ger så mycket och han inte får någon ersättning för den andra halvan. Man förstår hur tufft det måste vara även ekonomiskt.
Bengt har fått två nya njurar genom åren men sen en tid har bägge slutat att fungera. Han har dessutom hjärtsvikt så hans hjärta är för dåligt för en operation. Något hans läkare intygar med bestämdhet. Bengt har dessutom haft en stroke.
Läkaren har gång på gång intygat att Bengt inte kommer kunna jobba mer än han gör och att hans hälsa är så dålig att den kräver sjukskrivning. Men Bengt får ingen sjukpenning och inte heller sjukersättning.
Att vara så svårt sjuk som Bengt men ändå behöva slåss för att få det erkänt av Försäkringskassan är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Jag skulle vilja säga att det är direkt kränkande och väldigt orättvist. Hur har vi kunnat hamna här? Vad är rättvisan i det? Är inte sjukförsäkringen tänkt som ett skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom? Hur sjuk måste man vara för att få sjukpenning eller sjukersättning i dag?
Jag vet att du som socialminister inte kan gå in och kommentera ett enskilt fall som Bengts men jag vill ändå berätta om honom och hans omöjliga situation. Om den sjukförsäkring som är en så central del av vårt välfärdssamhälle men som inte går att lita på längre.
Du kan göra något åt det, du kan om du vill. Har du den viljan? Jag vill tro och hoppas det även om jag inget sett utav det än.
Du kan ändra på målet som styr Försäkringskassans och som inneburit att antalet avslag och indragna sjukersättningar ökat kraftigt under din tid som ansvarig minister.
Det målet i kombination med de fasta tidsgränserna har fått stora konsekvenser inte enbart för Bengt utan för många sjuka.
Du kan också ändra regelverket för sjukersättningen. Vi har det hårdaste regelverket bland OECD-länderna. Varför vill en socialdemokratiskt ledd regering ha det?
Mitt brev till dig är en förhoppning, en vädjan om att se Bengt och alla andra sjuka som behöver en sjukförsäkring att lita på. Bengt är tyvärr inte ensam om att fara illa i dagens sjukförsäkring. Jag misstänker att du precis som jag får mängder av samtal, mejl och brev från människor som far illa. De är så många som berättar sina historier. De är många, många som under din tid som ansvarig minister farit illa och kommit i kläm.
För mig handlar det helt enkelt om värdighet, vilket samhälle vi vill leva i och hur vi ser på varandra som människor.
Med vänlig hälsning,
Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, Vänsterpartiet
