Författare: admin

Regeringen har förhandlat med Vänsterpartiet för att ta fram en statsbudget som ska beslutas av riksdagen 3 december. Den innehåller många reformer som inte hade blivit verklighet utan vänsterns medverkan. Nu hotas alla de sakerna av politiskt maktspel.

– Det är naturligtvis inte bra. Även om detta inte är vår budget så har vi fått igenom mycket som vi är stolta över, t.ex. stora satsningar på äldreomsorgen och bättre a-kassa och höjt underhållsstöd, säger Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Den som är med och lägger fram en statsbudget måste också vara beredd att genomföra den. Vänsterpartiet tar det ansvaret. Hur de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tänker agera är oklart.

– Vi vet ju inte hur sd kommer att rösta för det vägrar de att tala om. Vi vet inte heller vad de borgerliga partierna tänker göra om deras budget vinner för det vill de inte svara på. Det är klart att det är regeringens ansvar att få igenom sin politik, men det är ju ändå rimligt att de borgerliga svarar på hur de tänker sig att Sverige ska styras om de vinner. Vem ska regera och genomföra deras budget. Vill de överhuvudtaget regera, säger Ulla Andersson.

Bland de saker som går förlorade om förslaget till statsbudget inte går igenom finns bland annat satsningar på bättre förlossningsvård, gratis medicin till alla barn, bättre villkor för pensionärer och mer pengar till välfärden.

– Det vore bra för Sverige om den här budgeten blev verklighet. Det vore illa om den inte blev det och ännu värre om orsaken är maktspelet i riksdagen, säger Ulla Andersson.

Nu upprepar vi succén Vänsterdagarna från 2013! Den 12-13 september 2015 så bjuder vi in alla vänsterpartister till Malmö för två dagar av samtal och seminarier om vår tids mest angelägna politiska frågor. Alla vänsterpartister är välkomna, politiker på alla nivåer såväl som helt nya medlemmar.

Funderar du på om Vänsterdagarna är något för dig så kan du sluta fundera och boka in datumen i din kalender. Vänsterdagarna är för alla vänsterpartister och du vill inte missa det (prata gärna med någon som var med förra gången). Tillsammans möts vi och slipar våra tankar och idéer om hur vi vrider samhället åt vänster och skapar ett bättre Sverige.

Vi räknar med över tusen deltagare den här gången och har därför varit tvungna att byta lokaler till den större Stadionmässan. Seminarieprogrammet håller nu på att tas fram och kommer att presenteras i början av nästa år och anmälan öppnar i februari. Mer information om det kommer senare.

Praktiskt information om kostnader
Kostnaden för Vänsterdagarna kommer att vara 1290 kr per deltagare. För det får man mat, fika och ett femtiotal högintressanta seminarier att välja bland. Till det kommer en avgift på 1200 kr per person i reseavgift (alla betalar samma för att jämna ut kostnadsskillnaderna för resor från olika landsändar). Boende fixar du själv, men vi kommer att förhandla fram bra hotellpriser och även ordna budgetboende hemma hos malmöaktivister för den som önskar.

För att så många vänsterpartister som möjligt ska ha möjlighet att träffas i Malmö så uppmanas alla att redan nu börja fundera över finansieringsmöjligheter för sitt deltagande. Är du politiker så bör du undersöka möjligheten att få ditt deltagande betalt av kommun och landsting, de flesta har någon form av bidrag för kompetensutveckling eller liknande.

Är du aktiv i partiföreningen eller distriktet så titta över vilka ekonomiska möjligheter ni har att hjälpa så många medlemmar som möjligt att komma iväg. Inte minst är det ju ett gyllene tillfälle att ge nya medlemmar en skjuts in i partiarbetet.

Är du medlem som är sugen på att åka, hör med din partiförening om hur det skulle kunna gå att finansiera. Det går självklart också bra att delta på helt egen bekostnad.

Frågor kring ovanstående skickas till [email protected]

Alliansen har nu presenterat sitt budgetalternativ. Ali Esbati, budgetförhandlare för Vänsterpartiet, konstaterar att de har kört fast i gamla hjulspår både vad gäller förslag och argumentation. Alliansen fortsätter att hävda att försämringar för dem med minst marginaler leder till fler jobb, en politik som bevisligen misslyckats.

–  Det som läggs fram är inga nyheter utan en politik som leder till större arbetslöshet, urholkad välfärd och ökade klyftor. Väljarna har sagt sitt om vad de tycker om den politiken, säger Esbati.

Vänsterpartiet har varit delaktiga i att ta fram ett budgetalternativ som har en helt annan inriktning. Det innehåller till exempel stora satsningar på äldreomsorgen och förlossningsvården, höjningar av a-kassan, föräldraförsäkringen, underhållsstöd och försörjningsstöd samt en mänskligare sjukförsäkring.

–  Alliansen vill fortsätta bedriva en politik vars enda resultat är att man slår mot dem som redan har en utsatt situation, och ger stora skattesänkningar till de rika. I kontrast till det så har vi fått igenom förslag i en statsbudget som innebär mest till dem som har minst från förr, minskade inkomstskillnader mellan män och kvinnor och en välfärd att lita på, avslutar Ali Esbati.

– Hälsa är verkligen en klassfråga. Medelklassen har tydligt mycket bättre hälsa än working class heroes i ytterstan, säger Karin Rågsjö, en av Vänsterpartiets nya vårdpolitiska talespersoner.
– Jag ser det som min viktigaste uppgift i min nya roll, att få klassperspektivet erkänt ute i vården och i hela samhället.

Vänsterpartiet har fått två nya talespersoner inom vårdområdet efter valet; Karin Rågsjö tar hand om hälso- och sjukvård, psykiatri, missbruk, äldreomsorg och folkhälsa. Maj Karlsson kommer att ha  socialtjänstområdet, barn och unga, funktionshindrade och hemlöshet.
Karin Rågsjö är socionom i botten, hon har även gått en tvåårig utbildning på RMI Bergs samt en kortare journalistutbildning på Poppius. I politiken har hon tidigare arbetat på kommunal nivå, senast som vice gruppledare i Stockholms Stadshus med ansvar för bland annat socialpolitiska och arbetsmarknadsfrågor.
– Hälso-och sjukvården är ju gigantisk. Äldrevården känner jag mig mer hemma med, för att min pappa, 93 år, har haft hemtjänst och korttidsboende och har fått avslag på ditten och datten, så den kan jag hyfsat bra. Jag vet en hel del om hur de systemen fungerar, eller inte fungerar.

 Vad ser du mest fram emot att få gripa dig an med i din nya roll?
– Det finns ett väldigt bra förarbete som Eva Olofsson, tidigare vårdpolitisk talesperson, gjort inom hälso-och sjukvård, äldreomsorg och även inom funktionshinder. Inom mitt område ska vi lyfta frågorna om vårdcentraler i Stockholm; nästan uteslutande privata. Det är ont om landstingsägd vård.

Folkhälsofrågan är också högt prioriterad, understryker Karin Rågsjö, eftersom skillnaderna är väldigt stora.
– Det är verkligen en feministisk fråga eftersom det är kvinnor som far mest illa. Nu ska det ju bli en folkhälsokommission och vi är också intresserade av hur vi får kommunerna att jobba med folkhälsa.
– Jag och Maj Karlsson ska också lyfta psykiatrin och missbruksvården. Där ska vi ha hearings och bygga nätverk. Det är verkligen märkligt att just psykiatrin har så låg status just i Sverige, så är det inte i andra länder. Det finns väldigt lite resurser till psykiatri, och det finns ingen mottagning i det som kallas första linjen, utan du måste åka till psykakuten. Det är verkligen ett riktigt sjukt vårdsystem. Det ska vi lyfta, det har vi bestämt.

 Vad är det viktigaste steget för att få större likvärdighet och rättvisa i vården?
– Det tror jag är att lyfta klassfrågan. Man måste medvetandegöra hälso-och sjukvården om att det här är en viktig fråga. Att inte alla har lika stark röst. Man måste få människor att våga söka vård och känna att de är välkomna, att det finns hjälp att få, att det finns tid. Man måste få alla kvinnor att komma till mammografi till exempel. Vi måste ha en rättvis vård för alla.

Nu har nya sjukvårdsministern Gabriel Wikström uttalat att cancervården ska bli likvärdig?
– Ja, det ska bli jätteintressant att följa. Det handlar också om att staten måste skjuta till pengar till landstingen, för det är där den egentliga makten över sjukvården finns. Då måste man också ha några smarta ideer från regeringen, hur man ska få det här på rull, och det har jag faktiskt inte sett än.

Du ska se till att vara en ordentlig blåslampa, om det inte händer?
–   Ja det tänker jag vara. Idag vet vi inte med säkerhet vad som händer med vinst i välfärden och med LOV, även om vi förstås är väldigt glada för den överenskommelse vi fått och att utredningen ska sättas igång.  Man märker ju av att vårdkapitalet är på frammarsch, de är otroligt envetna och det duggar tätt med inbjudningar till olika seminarier och evenemang i deras regi.
–  Jag noterar med häpnad hur deras ständiga prat om patienternas valfrihet kan sväljas i så hög grad. Det handlar om cash, det handlar om pengar.  Det behöver man inte vara jättesmart för att förstå, hur systemet funkar.

–  Människor som är fattiga och hårdare belastade av livet, med fler krämpor, är mindre attraktiva på en vårdmarknad som vill göra vinst. Det är lättare att göra vinst i områden där människor har levt mer bekväma liv, ätit bättre mat, har mindre slitsamma jobb, har råd att bo vackrare, resa på semester osv. New public management där du får betalt efter antal pinnar, kvantitet, förstärker också dysfunktionaliteten i systemet. Det gynnar inte patienterna, framförallt inte dem som verkligen är sjuka, utan det är företagen som gynnas. Annars skulle de inte vara i branschen. Deras främsta intresse är att leverera vinst till sina ägare, inte vård till patienterna.

Just nu är förslaget om LOV ute på remiss, och möter en hel del kritik. Många vill behålla LOV och talar om valfrihet. Varför tror du?
– Man får inte större patientmakt med valfrihet. Titta på Stockholm. Det finns inte en enda landstingsägd vårdcentral i Stockholm, utan alla är privata. Det är same same när det gäller deras utbud av tjänster. Det finns inget unikt koncept hos någon; som här tar vi hand om kvinnor bättre, eller här tar vi hand om krigstraumatiserade. Ekonomiseringen av verksamheten tvingar tvärtom fram en beige mainstreamvård med fokus på lätta patienter, som snabbt kan passera till minsta möjliga kostnad. Allt som är krångligt, allt och alla som sticker ut på minsta vis, sorteras bort eftersom det blir dyrare.

Så hur tror du då att det går med frågan om LOV?
– Tyvärr tror jag att den kommer att fortsätta mala på under mandatperioden, så är det när man utmanar mäktiga ekonomiska intressen. Frågan om LOV kommer upp redan nästa vecka i socialutskottet, först som en diskussion. Jag kommer naturligtvis att göra allt för att den inte ska fastna i socialutskottet.

Ditt bästa argument emot LOV?

– Det här är en chans att få en likvärdig vård, och en vård där våra resurser verkligen hamnar hos dem som söker vård, hos patienterna, i verksamheten. Vi kan inte ha kvar det här marknadssystemet, vi kan inte öppna 46 vårdcentraler i innerstan, där privata företag skapar sig en egen ficka i det gemensamma och hystar in en massa pengar som ingen har kontroll över till sist.
– Det kommer att bli mina hårda ord. Jag har sett mycket i Stockholm. Titta hur det ser ut i den här stan, nerlusad av vårdcentraler i centrum och ju längre ut man kommer slaknar det ekonomiska intresset. Den så kallade valfriheten ligger som en våt handuk över allt. De flesta väljer ju ändå den vårdcentral som ligger närmast, man vill ju inte åka över halva stan.  Valfriheten är en chimär, vad det egentligen är är ett smart PR-ord som fungerat som dörröppnare för företagen.

Valfriheten, den kommer vi få se och höra dig utmana?
– Ja, absolut! Den här valfrihetsdebatten, den ska jag gå in i mycket kraftfullare och fråga öppet: vems valfrihet då?

– Valfrihetsberättelsen måste utmanas av andra berättelser. Vår berättelse.

Idag har regeringen beslutat att erkänna Palestina. Det är ett beslut som Vänsterpartiet välkomnar.
–  Ett erkännande skickar en tydlig signal av hopp till de palestinier som lever i skuggan av muren, som får sina liv sönderslagna av blockaden av Gaza och som dagligen trakasseras i check-points. Erkännandet skickar även en tydlig signal till Israel att vårt land inte accepterar ockupationen av Palestina. Erkännandet är därför ett tydligt stöd till folkrätten och försöken att få till stånd fredsförhandlingar, säger Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Erkännandet är resultatet av ett aktivt och brett arbete för ett fritt Palestina i och framför allt utanför riksdagen. Vänsterpartiet har på flera sätt deltagit i detta arbete, bland annat genom att i ett flertal riksdagsmotioner i slutet av 70-talet, kräva ett svenskt erkännande.
–  Vänsterpartiet stödjer en tvåstatslösning, därför ser vi det också som logiskt att Sverige erkänner både Israel och Palestina. Samtidigt ser vi att förutsättningarna för en tvåstatslösning försämras dagligen genom Israels nya bosättningar, murbygge och fördrivning av palestinier. Ett erkännande behöver därför också följas av ett starkare svenskt engagemang för fred i Mellanöstern, säger Hans Linde.

Utrikesminister Margit Wallström sa vid dagens presskonferens att Sverige är berett att gå före och ställa tydligare krav.
– Det är ett besked som förpliktigar, säger Hans Linde, som på tisdag den 4 november kommer att debattera med utrikesministern om hur Sverige kan ta ytterligare steg för ett fritt Palestina och fred i Mellanöstern.