Författare: admin

Att besöka Arlanda Remoten och prata om arbetsvillkor är som att slänga en tändsticka i en bensindunk. Så även denna gång. Knappt hade Saied Tagavi från Transport avdelning 5 och Allonias Sebhatu från Taxiklubben som organiserar Taxi Kurirs förare hunnit hålla en varsin kort inledning, så är diskussionerna igång. På alla fronter samtidigt. Är chaufförerna upprörda, nej de är vansinnigt förbannade skulle jag beskriva det.

En lovade att parkera sin bil på E4:an omedelbart om någon kunde se till att han fick anständiga villkor som diskare, städare eller vad som helst.

Ilskan och engagemanget är det ingen brist på i det väntrum där chaufförerna väntar på sin tur att få ställa sin bil i taxiköerna utanför ankomsthallen. Folk kommer och går, men just nu diskuteras varför inget bra händer.
De flesta vill prata med Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt, som också är med under besöket, för att lyssna och diskutera vad som kan göras för att förbättra arbetsvillkoren. TV4 gör samtidigt ett inslag för Nyheterna, reportern verkar förvånad över den verklighet han möter här.

Var tredje jobbar mer än 200 timmar

Idag jobbar taxichaufförer i snitt 44 timmar i veckan, var tredje kör mer än 200 timmar, genomsnittslönen efter 7 år i yrket är 18900-20600, det senare om du arbetar mer än 40 timmar per vecka. För dem som inte har kollektivavtal betyder det också att de inte får viktiga försäkringar eller avtalspension. Ovisshet och osäkerhet är en ständig del av jobbet. Bakgrunden till besöket är också den upphandling som pågår i Stockholms Läns Landsting av färdtjänsten. Tidigare har de borgerliga partierna som är i majoritet lovat att upphandla bolag som har kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor, men nu svajar de rejält i frågan.
Risken är att det åter blir de billigare bolagen som får upphandlingen och därmed får taxichaufförerna betala. Ersättningen har tidigare varit så låg att chaufförerna kan förlora på att utföra jobbet. Vinsten tar ägarna.
– Han badar i mina pensionspengar, som en taxichaufför säger och menar Fågelviksgruppens ägare som har Taxi Kurir och 020.

”Politiken kan göra skillnad”

Jag frågar Jonas Sjöstedt vilket intryck han har av mötet.
– Idag får förarna jobba väldigt många timmar för dålig lön, och många har väldigt osäkra arbetsvillkor. Grunden är att de flesta taxiföretag inte har kollektivavtal. Här kan politiken göra en skillnad. Kräver vi kollektivavtal för färdtjänst och storbussar så kommer de här företagen att vilja sluta avtal och då kan det äntligen bli bättre arbetsvillkor för chaufförerna, säger Jonas Sjöstedt.

”Utan kollektivavtal, ingen framtid”

Allonias Sebhatu från Taxiklubben fyller i :
– Det är jätteviktigt för det gäller många försäkringar, våra pensioner och efterlevandeskydd för våra familjer om det händer något. Det går inte att förklara kort, men att leva utan kollektivavtal är inget liv för framtiden. När de handlar upp utan kollektivavtal så betyder det också att vi blir fattigpensionärer, som kanske måste söka försörjningsstöd. Istället för att lösa problemet idag, skickar man problemet till framtiden.
– Just nu diskuteras vilka krav som ska ställas vid upphandlingen för färdtjänsten av Landstinget i Stockholms Län. Det skulle redan varit klart, men har skjutits upp och det är därför vi jobbar hårt för att få allmänheten att känna till vad som står på spel.

Procentlönen kan vara orsaken till kollegas död

– Det största problemet som vi taxiförarare har är procentlönen, säger Saied Tagavi.
– Den tvingar oss att arbeta under långa pass varje dag vilket skapar problem även för hälsan. Det var av den anledningen som en av våra kolleger, Hasse Eklund, förare på Taxi Kurir, nyligen avled.

Så här berättar tidningen Transportarbetaren: ”Efter Hasses bortgång började Hanna (Hasses änka) undersöka hur det var med försäkringar, pension och ersättning till efterlevande. Det visade sig att Hagsätra taxi (Taxi Kurir-flaggad) varken har kollektivavtal eller arbetsmarknadsförsäkringar.
Lönen var alltså rakt ackord, 37 procent på inkörda pengar. Så ser det ut i taxibranschen över lag. Inom färdtjänsten har chauffören små möjligheter att påverka intäkten – alla körningar läggs ut via växeln. Det finns dagar där Hasse bara fick ihop drygt 1 500 kronor på ett åtta timmar långt pass. Det blir 70 kronor i timmen. Före skatt.
– Hasse körde färdtjänst för samhället. Hur är det möjligt att villkoren kan vara så dåliga, undrar Hanna.

På bilderna ovan syns Saied Tagavi i förgrunden, Jonas Sjöstedt samtalar i bakgrunden. På bilden nedan är det Allonias Sebhatu, ordförande i taxiklubben som står tillsammans med Jonas Sjöstedt utanför Remoten.

Text&foto: Losita Garcia

Igår hölls tidningen Faktums gala där man uppmärksammar människor som på något vis bekämpat eller uppmärksammat utanförskap och orättvisor. Malin Björk, Vänsterpartiets Europaparlamentariker blev tilldelad priset årets visslare för sin del i att stoppa en deportation förra våren. 

– Jag vill dela detta med alla som arbetar för att uppmärksamma flyktingars mänskliga rättigheter. Vi måste bli många som vågar vissla, ropa och skrika när människors rättigheter förtrycks, säger Malin Björk.

Det var förra våren som Malin Björk uppmanade medpassagerare att inte knäppa sina bälten på ett flygplan, där en småbarnspappa skulle deporteras trots risk för att fängslas och avrättas.  Deportationen stoppades och mannen fick möjlighet att överklaga.

För mer information:

Vänsterpartiets presstjänst
070-338 25 39

Ida Legnemark (V) nyvald ordförande i Healthy Cities har en tydlig ambition att agera mot de kraftigt växande hälsoklyftorna i samhället.
–  Jag ser fram emot det här uppdraget med stor tillförsikt.  Fokus på folkhälsoarbetet som jag ser det innebär att minska hälsoklyftorna genom en väl utbyggd generell välfärd men också genom att våga omfördela resurser och rikta sig till dem som vi ser behöver det bäst, säger Ida Legnemark.
– Det handlar om klass och kön. Vi kan inte acceptera de stora skillnader i hälsa och livslängd som finns mellan olika grupper i Sverige. 

Healthy Cities i Sverige är ett nätverk där kommuner och regioner arbetar med hälsofrågor på strategisk nivå. Ida Legnemark sitter i Vänsterpartiets partistyrelse och verkställande utskott och är politiskt aktiv i Borås kommun där hon är ordförande i fritids-och folkhälsonämnden. I Borås arbetar man med så kallade välfärdsbokslut; tar reda på t ex simkunnighet, karies och sjukdagar i olika grupper; och får på så vis fram välfärdsparametrar från olika områden.
– Vi ser ett mycket tydligt genomslag när det gäller sociokulturella skillnader och jag kommer att bära med mig de erfarenheterna in i arbetet med Healthy Cities, säger Ida Legnemark.
Till Healthy Cities nya styrelse valdes igår kväll även Hanna Gedin, ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse och Malmö kommunfullmäktige samt politisk sekreterare till Vänsterpartiets kommunalråd i Malmö, en stad som på senare år gjort sig känd för ett brett upplagt folkhälsoarbete för social hållbarhet.

Det är nog få som har undgått de hemska videofilmen och bilder från tidigare i veckan på hur en nioårig pojke misshandlas av en ordningsvakt i Malmö.

En vuxen man, sätter sig på en liten pojke.
Ett barn på nio år, ett litet barn som är rädd, gråter och kippar efter luft medan en stor hand hålls för hans mun.
Barnet skakas och huvudet slås i golvet.
Ett barn på nio år. Minst lika upprörande som denna händelse var också den tvärsäkerhet som skånepolisen först
uttalade sig med att detta våld, riktat mot ett barn, var helt i sin ordning.

Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande behandling står det i föräldrabalken.

I regeringsförklaringen som presenterades av statsminister Stefan Löfvén i höstas klargjordes att barnkonventionen ska göras till svensk lag. Att stå upp för barns rättigheter kommer känneteckna regeringens arbete skrev utrikesminister Margot Wallström i Svenska Dagbladet den 23 oktober.

Min fråga till justitieminister Morgan Johansson är nu hur regeringen planerar att säkerställa detta så att rättsvårdande myndigheter, inklusive polisen, faktiskt sätter barnets rättigheter i första rummet? När blir Barnkonventionen lag?

Det finns ytterligare en aspekt i den här tragiska historien, och det rör frågan om ensamkommande flyktingbarn som försvinner efter ankomsten till Sverige.
Precis som den nioåriga misshandlade pojken nu har gjort. Enligt siffror från Migrationsverket har 1465 ensamkommande flyktingbarn försvunnit under de senaste fem åren.

Varje år försvinner alltså hundratals barn i Sverige. Barn som myndigheterna inte har någon kontroll över var de finns, hur de mår eller tas om hand.
Den stora majoriteten är tonåringar, men som händelserna i Malmö visar så rör det även betydligt yngre barn.
Jag skulle därför också vilja fråga vad regeringen kommer göra för att säkerställa att ensamkommande flyktingbarn också tas om hand på det sätt som slås fast enligt barnkonventionen och hur planerar man att följa upp vad som faktiskt hänt dessa 1465 försvunna barn?

Linda Snecker, rättspolitisk talesperson.