Metoo måste leda till politisk förändring. Vänsterpartiet vill se till att otrygga jobb blir trygga, utbilda rättsväsendet, stärka skyddsombuden och inrätta en kriskommission för de som vittnat i #metoo. Det skriver Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca på DN Debatt.
#metoo är en revolution. I Sverige har över 70.000 kvinnor gett sina vittnesmål och berättelserna fortsätter att forsa fram. De kommer från kvinnor i vården, skolan, försvaret, media, handeln och många, många andra områden. Ingen kan längre blunda för omfattningen av problemen. De skär genom hela vårt samhälle och det handlar om män med alla tänkbara åldrar, bakgrunder och positioner.
Nu måste vi politiker agera. Vi måste komma med förslag, debattera och se till att uppropen leder till långsiktiga konsekvenser.
Riksdagen kommer i dag måndag att på initiativ av Vänsterpartiet hålla en debatt utifrån #metoo.
I grund och botten handlar det om att få ett slut på mäns överordning. Som feministiskt parti genomsyras hela Vänsterpartiets politik av arbetet mot denna. Makt måste flyttas, vilket tätt hänger samman med ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män. För den kvinna som utsätts i hemmet är det centralt att inte vara ekonomiskt beroende av sin partner för att kunna lämna. Vi måste ha anständiga pensioner och en fungerande sjukförsäkring. Föräldraförsäkringens konstruktion är en nyckel för att få ett jämställt arbetsliv och minska inkomstklyftan mellan kvinnor och män. För att bryta mäns överordning måste man vara beredd att agera och se att föräldraförsäkringen behöver individualiseras.
Att flytta makt och bryta stereotypa könsroller är ett samhällsförändrande och långsiktigt arbete. Men utmaningens storlek får inte hindra oss från att se allt som relativt enkelt går att göra här och nu direkt mot problemen som #metoo vittnar om. Vi vill särskilt lyfta fram sju konkreta förslag.
1. Avskaffa anställningsformen allmän visstid.
Från bransch efter bransch har kvinnor nu vittnat om hur otrygga jobb skapar en beroendeställning som män kan utnyttja och som gör det svårare att säga ifrån. För unga kvinnor i arbetaryrken är det 50 procent vanligare med sexuella trakasserier på jobbet om man har en visstid jämfört med en tillsvidareanställning. En av de enklaste åtgärderna mot detta är att ta bort anställningsformen allmän visstid. Visstidsanställningar ska bara få användas när det finns objektiva skäl för det.
2. Skärp sexualbrottslagstiftningen.
Inför en samtyckesreglering och ett oaktsamhetsrekvisit. En modern sexualbrottslag måste utgå från att sex är något frivilligt. Ett samtyckeskrav skulle fungera normerande och slå fast samhällets syn på sex och sexualbrott. Genom ett oaktsamhetsrekvisit går det att fånga in fler allvarliga handlingar vilket sannolikt skulle leda till fler fällande domar i sexualbrottsmål. Detta utan att sänka beviskraven. Regeringen måste komma loss och äntligen lägga fram förslagen.
3. Gör massiva utbildningsinsatser för rättsväsendet.
#metoo visar att sexismen finns även i rättsväsendet, vilket är särskilt allvarligt med tanke på att det är dit utsatta ska vända sig för att söka rättvisa. Det behövs en bra bas om sexualiserat våld och sexualbrott i juristutbildningen och det måste ingå på ett bättre sätt i polisutbildningen. Så kan vi få förundersökningar av högre kvalitet, se till att de utredningsmetoder som finns faktiskt används och förbättra bemötandet av offren.
4. Förbättra sex- och samlevnadsundervisningen.
Skolans sex- och samlevnadsundervisning håller ofta inte måttet. Läroböckerna har brister och allt för många lärare saknar kompetens. Ämnet ska inte vara bara tekniskt, utan integreras i ämnen som naturkunskap, samhällskunskap, svenska och idrott. Därför bör lärarutbildningen även i dessa ämnen innehålla sex- och samlevnadskunskap och läroböckerna kvalitetssäkras. Det är inte rimligt att så många barn och unga får sin nästan enda bild av sex från porr. Skolan måste bidra med andra synsätt och lägga grunden för en samtyckeskultur.
5. Stärk skyddsombuden.
Arbetsgivaren har ansvaret att utreda och sätta stopp för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Men det är inte alltid den tar det ansvaret och ibland utgör arbetsgivaren själva problemet. Här har skyddsombuden en nyckelroll. Vi vill ändra arbetsmiljölagen så att regionala skyddsombud får rätt att verka på arbetsplatser med kollektivavtal även om det för tillfället inte finns någon medlem där. Vi föreslår även att ekonomiska medel tillförs de regionala skyddsombuden för att stärka deras närvaro och för kompetensutveckling.
6. Rikta diskrimineringslagstiftningen.
Sexuella trakasserier på jobbet omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Men samma lagstiftning ska även hantera all annan diskriminering, vilket gör att samspelet fungerar dåligt med övrig arbetsrättslig lagstiftning och arbetsmarknadens tvistlösningsmekanismer. För att tydliggöra att sexuella trakasserier och annan diskriminering på jobbet är en arbetsrättslig fråga bör vi ha en separat lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Det bör finnas möjlighet till semi-dispositivitet vad gäller åtgärder så att parterna kan avtala om starkare och mer verksamhetsanpassade regler.
7. Inrätta en #metoo-kriskommission.
Bland de över 70 000 kvinnor som har vittnat i de olika facebookgrupperna finns många som nu behöver professionellt stöd att hantera det som kommit upp. För många kvinnor över hela landet är det första gången i livet man berättat om svåra övergrepp och vissa har trauman som måste bearbetas. Andra samlar nu mod och försöker ta steget att lämna den livssituation de befinner sig i. Här behöver samhället se den enorma omfattningen och ge motsvarande stöd. Precis som vid stora nationella kriser behöver samhället svara med beredskap.
Vi föreslår att det inrättas en nationell kriskommission för att samordna arbetet med de som har berättat och nu behöver samhällets stöd. Landstingen behöver se till att man når de som nu behöver professionellt stöd och att kapacitet att ta emot dem finns. Det behöver spridas information om hur man polisanmäler och vilket stöd som kan fås för det. Skolor behöver informera eleverna om var de kan vända sig om de blivit utsatta och vad man kan göra om man känner till andra som utsatts. När systerskapet och stödet i facebookgruppen tystnar får inte den som har utsatts lämnas åt sitt öde.
#metoo ställer krav på alla organisationer, såväl företag och offentlig verksamhet som föreningar och partier. De problem som finns överallt i samhället finns även hos oss. I Vänsterpartiet utvecklar vi nu vårt interfeministiska arbete för att stärka kvinnors handlingsutrymme och öka jämställdheten hos oss. #Metoo visar på vikten av att som organisation aldrig slå sig till ro och tro att man är färdig.
Under de två månader som har gått sedan #metoo drog igång är det mycket vedervärdigt som har kommit fram i ljuset, i världen och här i Sverige. Men samtidigt som det finns en sorg i att se allt lidandet och hur kvinnor har hållits nere, så finns det i den rörelse som nu vuxit fram också något otroligt hoppingivande. Där finns en väldig kraft. Låt oss se till att det leder till varaktig förändring.
Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet
Rossana Dinamarca, feministisk talesperson Vänsterpartiet
