Skip to main content

Författare: admin

Islands röda statsminster besökte kongressen

Islands statsminister Katrín Jakobsdóttir besökte Vänsterpartiets kongress under fredagskvällen och framförde en hälsning. Det isländska vänsterpartiet Vinstrigraen är landets näst största parti och leder regeringsarbetet sedan november 2017.

– Många är mycket förvånade över att Islands regering leds av ett socialistisk parti. I all blygsamhet skulle jag säga att det är en nödvändig förändring från den massiva högerpolitiken som har rått i mitt land de senaste åren. Högerpolitiker och partier har varit framgångsrika i flera europeiska länder de senaste åren, för att inte nämna USA. Det är dags för vågen att vända, det är dags för folkets intressen att hamna på dagordningen. Det är dags att resurser används för att bygga upp ett samhälle istället för att bygga upp dolda bankkonton någonstans i världen, långt ifrån landet där rikedomen ursprungligen skapades. Jag hoppas med hela mitt hjärta att nästa val kommer att gå bra för Vänsterpartiet och vänsterkanten här i Sverige och i alla nordiska länder, sa Katrín Jakobsdóttir.

Katrín Jakobsdóttir är 42 år och en av de yngsta regeringscheferna i världen just nu. Hon var Islands utbildnings- och kulturminister från 2009 till 2013. Nu leder hon en koalitionsregering med Gröna vänstern, Självständighetspartiet och Framstegspartiet.

Katrín Jakobsdóttir är också partiledare för Vinstrigraen, som grundades så sent som 1999. Jonas Sjöstedt och Katrín Jakobsdóttir träffas regelbundet och har ett nära samarbete. Vinstrigraen fick 17 procent i valet i oktober och är Islands näst största parti.

Jonas Sjöstedt tackade Katrín Jakobsdóttir efter hennes tal:

– Tack för det fantastiska samarbete vi har haft. Vi gläder oss otroligt mycket åt det. Ni visar vägen. Island har en socialist och feminist som statsminister, det ska Sverige också få.

Se Katrín Jakobsdóttirs hälsning här…

Hälsningsanförande: Fatemeh Khavari, talesperson Ung i Sverige

Fatemeh Khavari, talesperson för Ung i Sverige, besökte under fredagen Vänsterpartiets kongress. I sitt hälsningsanförande beskrev hon den verklighet av otrygghet och osäkerhet som hon och många andra unga som flytt upplevt på vägen hit och upplever här i Sverige, men också om sin och Ung i Sveriges kamp. En kamp för solidaritet, mänskliga rättigheter, överlevnad och en trygg framtid.

Fatemeh Khavari tog initiativ till den stora sittdemonstrationen mot utvisningarna av ensamkommande barn som varade i 60 dagar i Stockholm och engagerade flera tusen personer under förra hösten. Ung i Sverige är unga i Sverige som flytt hit från våld och förföljelse och som tillsammans kräver amnesti för ensamkommande och ett stopp för utvisningar.

– Vi ungdomarna bestämde oss att kämpa för våra liv och mobilisera opinionen mot utvisningarna med att sittstrejka i 60 dagar. Vad skulle vi kunna göra mer än att ha kärlek som grunden i kamp mot Utvisningarna till Afghanistan. Vad skulle jag som Fatemeh kunna göra mer än att uppmana ungdomarna som växte upp i hat att välja kärlek istället. Vad skulle jag kunna göra mer än att som en tjej stå längst fram i kampen för att överbrygga fördomar mot könen. För att ge en praktisk lektion om jämställdhet till tusentals unga killar som växte upp sig i en väldigt patriarkal kultur. Kampen lyckats med att hylla kärlek. Vi fick enormt stort stöd från civilsamhälle och människor och vi tackar de idag, sa Fatemeh i sitt tal.

Läs hela Fatemehs anförande här.

Verksamhetsberättelser: Aron Etzler inleder Partistyrelsens verksamhetsberättelse

Behandlingen av Partistyrelsens verksamhetsberättelse för åren 2016 till 2018 inleddes av Aron Etzler. 

-Vänsterpartiet är ett parti i förändring. Det innebär en massa jobb. En del av förändring är att vi faktiskt är på väg någonstans och det är vi som ser till att det sker.

-Vänsterpartiet har gjort en enorm medlemsutveckling, närmast en fördubbling med 97% sedan 2010.

-Vi är i Karlstad i dag för att besluta om nya djärva mål. Vi är i början av Vänsterpartiets växande. Vi vet att vi kan göra det och det är det viktigaste, sa Aron Etzler när han presenterade Partistyrelsens verksamhetsberättelse.

Läs Partistyrelsens verksamhetsberättelse här.

 

Jonas Sjöstedts öppningstal till kongressen

I ett soligt Karlstad har nu Vänsterpartiets 42:a kongress inletts. Jonas Sjöstedt öppnade kongressen med ett personligt tal om jämlikhet som starkt präglades av Vänsterpartiets politik för och visioner om ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste.

– För vänsterpartister är jämlikhet det självklara. Vart vi än vänder oss, vad vi än tar oss an, så strävar vi efter jämlikhet. Vi går samman och lyfter bort de hinder som står i vägen för att mötas som likar, med samma chanser och möjligheter, sa Jonas Sjöstedt i sitt tal.

Mycket av talet handlade om Vänsterpartiets roll i svensk politik på lokal och central nivå.

– På vägen hit passerade jag apoteket på Järnvägsgatan här i Karlstad. Där kan nu föräldrar hämta ut medicin gratis för sina barn. På vårdcentralen lite längre bort kan kvinnor nu göra mammografi och cellprovtagning utan kostnad. Och de som jobbar där på apoteket, vårdcentralen, i restaurangen här utanför och på alla andra svenska arbetsplatser – från och med i sommar blir det billigare för dem att vara med i facket. Vänsterpartiet är inte sådana som bara snackar – vi förverkligar.

Lyssna på talet här.

Läs talet här.

Nu öppnar dörrarna för Vänsterpartiets kongress 2018

Klockan 13:00 den 9:e februari öppnar Karlstad CCC dörrarna för Vänsterpartiets 42:a kongress som också är avstampet till 2018 års valrörelse. 225 ombud från hela Sverige samlas i Karlstad. Under helgen kommer vi bland annat få få följa debatten om en ny plan för jämlikhet, diskussion om över 400 motioner från medlemmarna, hälsningar från internationella vänner och valet av ny partistyrelse. Allt livesänds både av SVT Forum och på vår egen web.

Varmt välkomna att följa oss hela helgen på Instagram (Vansterpartiet), Facebook eller på Twitter (@vansterpartiet) och delta i diskussionen på nätet med hashtag #vkongress.

GAL-TAN bäddar för extremhögern

Det är inte de nyanländas fel att klyftorna har ökat sedan början av 80-talet. I valet 2018 tänker Vänsterpartiet sätta fingret på ojämlikhetens verkliga orsaker – sådant som GAL-TAN-skalan ignorerar. Det skriver Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler på DN Debatt.

Var placerar ni in er på GAL-TAN-skalan? När statsvetare och tv-program i dag hör av sig till partierna om valet 2018 har plötsligt den traditionella höger-vänsterskalan tonats ned till förmån för skalan mellan gröna/alternativa/liberala riktningar och traditionella/auktoritära/nationalistiska. Alla gör det. Tv-producenterna, statsvetarna och partierna. Vi ägnar större delen av tiden åt det som redan nu kan sägas vara den stora trenden i svensk politik: omformuleringen av vad politik handlar om, från höger-vänsterskalan till årets trend: GAL-TAN-skalan.

Begreppet GAL-TAN (Grön-Alternativ-Liberal och Traditionell-Auktoritär-Nationalistisk) myntades 2002 av statsvetarna Hooghe, Marks och Wilson. De ville beskriva konflikter som låg utanför den traditionella höger-vänsterskalan: förhållande till överstatlighet, invandring, miljö, kultur- och livsstilsfrågor.

Den yttersta konsekvensen av att låta SD:s verklighetsbild styra valrörelsen är att grunden till samhällets problem hamnar i skuggan.

Och medan det går att hitta en sådan dimension finns det också flera saker man kan invända emot.

En är att många av väljarnas viktigaste frågor inte lättvindigt går att placera in på GAL-TAN-skalan. Inför årets valrörelse hamnar till exempel klassiska höger-vänsterfrågor på sju platser av tio. En valrörelse som fokuserar på GAL-TAN-skalans frågor ignorerar helt enkelt de flesta av de viktigaste frågorna som väljarkåren vill se diskuterade.

En annan invändning är att GAL-TAN-skalan är svår att tillämpa på partier – och att de flesta partier har svårt att ärligt placera in sig på skalan. Var ska Liberalerna, som både anser sig vara frihetligt och internationalistiskt (GAL) samtidigt som partiet har en mer auktoritär syn på skolan, brott och straff (TAN) hamna? Var hamnar Miljöpartiet som i program anser sig vara ett frihetligt parti (GAL), men som i praktiken föreslår att man ska sätta fotboja på flyktingar (TAN)?

Ändå är inte detta den största invändningen mot att se världen genom GAL-TAN-skalans glasögon. Den stora frågan är vad som händer med vår världsbild.

När beskrivningen av politikens motsättningar förändras ger det också resultat. När jag studerade Fredrik Reinfeldts väg till framgång i boken Reinfeldteffekten (2013) konstaterade jag att Reinfeldts succé bestod inte bara i att vinna två val, utan att vända upp och ned på debatten.

Reinfeldt definierade med begreppen utanförskapet och det nya arbetarpartiet samhällets huvudmotsättning som en kamp mellan arbetande och bidragstagare, något som bröt med den traditionella höger-vänsterskalans motsättning mellan arbetare och kapitalägare. Det motiverade nedskärningar på a-kassa, sjukpenning och gav högre skatter för pensionärer. Resultatet blev att Sverige fick de snabbast ökande ekonomiska klyftorna av 34 OECD-länder. ”Får man ställa upp valalternativen får man genomslag för sin agenda”, som de nya Moderaternas strateg Per Schlingmann en gång uttryckte det.

Vad är det för valalternativ som GAL-TAN-skalan ringar in – och vad blir agendan om den tar över från höger-vänsterskalan?

Till att börja med utgör inte GAL-TAN-skalan riktigt såsom ofta påstås en ny dimension. Snarare skär den bort en del av valalternativen och framhäver andra. GAL är inte svår att identifiera som liberalism, och TAN som konservatism. Detta må vara besvärligt för Moderaterna, som ju är ett liberal-konservativt parti. Men den tredje klassiska ideologin hos arbetarrörelsens partier, socialismen, utplånar den helt och hållet.

GAL-TAN-skalan kan naturligtvis användas av de som befinner sig på GAL-ändan av spektrumet. Men det slående med de senaste åren är det är TAN-sidan som inte bara använder retoriken mer aggressivt utan också mer framgångsrikt.

Att samhällets viktigaste motsättning står mellan kosmopoliter och nationalister, är något som utgör grundtanken i Donald Trumps, Viktor Orbáns, Le Pens och Sverigedemokraternas ideologi. Om samhällets problem beskrivs så som att en verklighetsfrånvänd global elit står mot folket, så kommer många fler att vilja bekänna sig till folket. Ju mer GAL-TAN-skalan används som förklaringsmodell, desto mer självklar verkar extremhögerns politik.

Detta tankesätt håller på att ta över svensk politik. I valrörelsen 2014 tävlade många partier om vem som kunde lägga sig längst ut på GAL-sidan. Men när rösterna var räknade drog många slutsatsen att den stora vinnaren på det var Sverigedemokraterna. När Göran Hägglund höll tal om ”verklighetens folk” 2009 blev han utskrattad. i dag tävlar de två största partierna om TAN-väljarna, som de anser utgör det verkliga folket.

Moderaternas Gunnar Strömmer har redan i sin valstrategi utgått från att valrörelsen 2018 kommer bli ”unik” gentemot alla andra i det att frågor om invandring, brott och straff ligger främst. Och det handlar inte bara längre om att prata om en restriktiv flyktingpolitik. I vart och ett av de andra områdena de vill tala om i valrörelsen – ekonomi, lag och ordning, sjukvård och skola – utgör flyktingmottagningen grund för problembeskrivningen.

Socialdemokraternas John Zanchi, vars grundtanke är att först neutralisera Moderaterna för att sedan i en möjlig framtid kunna ha en egen politik, har definierat folkopinionen som ”i någon mån auktoritär” – och lägger sitt största krut på kriminalitet och integration. Båda partierna menar att de inte styr över opinionen. Och det har de på ett sätt rätt i – det är någon annan som styr just den här opinionen.

Den troliga fortsättningen är att SD höjer ribban med några väl genomtänkta utspel kring kriminalitet och invandring, som sedan Moderaterna och Socialdemokraterna ska neutralisera genom anpassning. Fortsätter Sverige i den riktningen är det troligt att valrörelsen 2018 inte alls blir ”unik” och att väljarna blir mer än ”i någon mån auktoritära”. Sverige kan bli ett land där klyftan växer snabbast bland OECD-länderna, men nu mellan infödda och invandrade. Om det är SD som ställer upp alternativen, så får partiet genomslag för sin agenda oavsett hur de andra partierna vrider och vänder på sig.

Den yttersta konsekvensen av att låta SD:s verklighetsbild styra valrörelsen är att grunden till samhällets problem hamnar i skuggan. Hur man än vänder och vrider på det är det inte flyktingarnas fel att Sverige i början av 1990-talet lade ned ambitionerna för bostadsbyggande, eller att pensionssystemet från 1994 gör livet fattigare för äldre idag. Hur förblindad man än är av GAL-TAN-skalan är det svårt att lasta nyanlända för att klyftorna har ökat sedan 1982.

För alla Sveriges arbetare och tjänstemän som jobbar varje dag och ändå inte känner sig trygga ifall de skulle hamna snett i livet måste det finnas någon kraft som tar deras oro på allvar. De stora befolkningsgrupper som aldrig får full heltidslön och ser hyrorna gå upp måste erbjudas ett bättre alternativ än marknadsfloskler. De som sett sjukvård och pensioner tunnas ut måste veta att någon kämpar för deras välfärd. Den här valrörelsen ser det ut att bli Vänsterpartiet.

Aron Etzler, partisekreterare Vänsterpartiet

Rossana Dinamarca: Jag vill fortsätta vara med och kämpa för ett rättvist samhälle

Beskedet att Rossana Dinamarca lämnar politiken har väckt uppståndelse både i och utanför Vänsterpartiet, och många beklagar djupt att vi mister en engagerad och kaxig företrädare.
–  
Jag älskar politiken, så det här har varit ett väldigt svårt beslut. Jag är stolt över det jag har åstadkommit i Vänsterpartiet och att ha fått känna förtroende från många människor men jag kan lova er att jag vill fortsätta vara med och kämpa för ett rättvist och jämlikt samhälle för alla oavsett var jag befinner mig, säger Rossana Dinamarca.

 Rossana Dinamarca blev aktiv i politiken redan som 9-åring, eller egentligen ännu tidigare.
–  Jag är flyktingbarn och de upplevelserna har ju präglat hela min familj och skapade en tidig medvetenhet hos mig om hur orättvisa villkoren är både i världen och i Sverige. Vi hade Ny Dag hemma och där var det en annons för ett sommarläger för barn om Nicaragua och det blev bestämt att jag skulle få åka.

 Är den sommaren och lägret en av de nyckelhändelser som format dig?
– Jag absolut. Så är det. Framförallt det här barnperspektivet som fanns där; möten med barn från Nicaragua som varit barnsoldater i gerillan, som inte fått gå i skolan, som varit med i krig, som inte haft tillräckligt att äta. Det var därför jag gick in i politiken. Så är det än idag att jag kan tänka på den sommaren och påminna mig om varför jag arbetar politiskt.
– Jag gick ju inte in i politiken för att bli riksdagsledamot.

 Hur har reaktionerna varit efter att du meddelade att du slutar i politiken?
– Jag har fått så många fina stöttande sms att jag blir alldeles varm, men jag märker också att några, främst journalister, som frågar mig nu varför jag inte vill bli omvald har svårt att acceptera det. De letar efter bakomliggande förklaringar och egoistiska motiv, men jag har vänt och vridit på detta och jag har inga andra motiv än att jag vill göra något annat med mitt liv nu.

Du har ju en ganska tuff stil, kan det misstolkas?
– Ja, jag tror det ibland. Jag är ju känd som hårdför och rak, både i partiet och utanför. Jan Björklund är tex en politiker som jag har haft många hårda duster med. Jag kan gilla honom, men när det är debatt då åker silkesvantarna av. Jag gillar att vara tuff, att pressa hårt för att få fram de bästa argumenten. Jag är även sån i mina privata relationer.
– Men efteråt är det ändå puss och kram till slut.

 Gäller det även Vänsterpartiet?
-Självklart! Jag älskar Vänsterpartiet, det är ju inte av en slump jag har varit verksam här så länge och jag lär aldrig befinna mig särskilt långt bort.

 Kan du avfärda alla spekulationer om att du nu skulle gå med i Feministiskt Initiativ?
– Ja, det kommer inte att hända. Jag är ju socialist!

 Du framförde kritik mot Vänsterpartiet i en intervju med SvD, för att mångfalds-och det feministiska perspektivet inte är tillräckligt framlyft. Vill du kommentera det?
– Det jag har sagt är att vi måste lyfta de här frågorna ännu mer om vi verkligen vill vara ett parti för alla dem vi säger oss företräda.
– Jag vet ju att det finns bra personer i partiet som borde lyftas mer, och jag tycker att det här är ett sätt att visa omsorg om partiet; att inte hymla utan framföra kritik rent ut.

 För många kom ditt besked om att du slutar efter valet ändå som en överraskning?
– Ingen annan än min mamma och mina systrar har känt till det, men i och med att det är kongress i helgen kände jag att jag var tvungen att säga det före den. Det vore inte rätt av mig att ta mig an uppdrag och sedan hoppa av. Jag ville ge valberedningen möjlighet att se över listorna och finna andra kandidater.

 Du är ju kvar ända fram till valet och vi har en valrörelse att se fram emot. Hur vill du driva de feministiska frågorna i valrörelsen?
– Vi har ett momentum nu efter Metoo. Och där är det bara Vänsterpartiet som har en politik som på sikt kan fälla patriarkatet under vår livstid. Ingen annan har politik som riktar in sig på den ekonomiska ojämlikheten mellan kvinnor och män och det är den vi måste komma åt för att verkligen kunna förändra.
– Det är inget fel att prata om sexualbrotten och visst tycker även jag att det är fruktansvärt att polisen inte har resurser nog, utan lägger våldtäktsanmälningar på hög. Men i grunden handlar feminism också om ekonomisk rättvisa.

 Vilka är de viktiga feministiska frågorna som du vill lyfta?
– Nu handlar det om att få bort allmän visstid, att få rätt till heltid, delad föräldraförsäkring och drägliga pensioner för kvinnor så att de inte blir beroende av en man.
– Det är bara Vänsterpartiet som har politik som kan ändra på detta!

Lägre skatt för den som är med i facket

Avdragsrätt för fackföreningsavgift var en av de jämlikhetsreformer som Vänsterpartiet drev igenom i årets budget. Idag lämnar regeringen en remiss till lagrådet om införandet. Reformen innebär en inkomstförstärkning för runt tre miljoner löntagare.

– Vänsterpartiet har arbetat för att återinföra avdragsrätten för medlemsavgiften i fackföreningar sedan den avskaffades av högerregeringen för tio år sedan. För många innebär avdragsrätten skillnaden mellan att stå utanför facket och att gå med. Vår förhoppning är att fler nu ska ha råd att betala sin medlemsavgift och på så vis stärka den fackliga organisationsgraden, säger Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

De nya reglerna om skattereduktion föreslås träda i kraft den 1 juli 2018 och tillämpas på medlemsavgifter som betalas från och med detta datum.

För en undersköterska i Kommunal som tjänar runt 27 000 kronor i månaden betyder avdragsrätten att hen får tillbaka ca 1300 kr per år. För en butiksanställd medlem i Handels med en månadslön på 27 600 kronor, är summan ca 1500 kr per år. Avdraget sker i form av en skattereduktion med 25 procent av den sammanlagda medlemsavgiften som betalats in på ett år, förutsatt att avgiften uppgår till minst 400 kronor per år.

– En stark fackföreningsrörelse är inte bara avgörande för rimliga löner och arbetsvillkor på arbetsmarknaden utan också en hörnsten i arbetet för att öka jämlikheten i samhället generellt, säger Ali Esbati.

Ulla Andersson lämnar partistyrelsen

Ulla Andersson kommer inom kort att vara tillbaka från sin sjukskrivning och i sitt arbete som ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet. Samtidigt meddelar hon att hon inte kandiderar för fortsatt uppdrag i partistyrelsen. 

 – Att inte fortsätta i partistyrelsen och verkställande utskottet har varit ett svårt men nödvändigt beslut att ta. Jag har helt enkelt kommit fram till att jag behöver dra ner på tempot och minska min arbetsbelastning, säger Ulla Andersson.

– Nu ska jag koncenterara mig på min uppgift som ekonomisk-politisk talesperson och på fortsatta förhandlingar med regeringen. Jag kommer att ha fullt upp med att fortsätta det viktiga arbetet med att skapa en ekonomi för alla, inte bara de rikaste, fortästter hon.

För mer information:

Vänsterpartiets presstjänst

070-620 00 64

Pressinbjudan till Vänsterpartiets valårskongress i Karlstad

Välkommen att ackreditera dig till Vänsterpartiets kongress i Karlstad 9-11 februari. 225 valda ombud från hela landet kommer att diskutera och besluta om den valplattform som ska vägleda Vänsterpartiet inför valet i september.  Kongressen blir vårt avstamp inför ett val med fokus på jämlikhet.

Kongressen kommer att hållas på Karlstad Congress Culture Centre (CCC), Tage Erlandergatan 8, vid Klarälven.

 

Ramtiderna för kongressen är:
Fredag kl 13.00-0.00
Lördag: 09.00-18.00
Söndag 09.00-15.00

Anmäl dig här:

http://www.vansterpartiet.se/kongress2018/pressackreditering

 

För mer information:

Åsa Mattsson
Pressansvarig (V)
070-338 25 39

Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64