Om det inte varit uppenbart tidigare står det nu glasklart att Socialdemokraterna inte är att lita på vare sig det gäller strävan efter jämlikhet eller kampen mot rasism.
Det massiva angrepp på asylsökandes rättigheter och möjligheter som S nyligen presenterat är farligt och skamligt. För dem som flyr för sina liv, men även för möjligheten att hålla ihop arbetarrörelsen och kampen för jämlikhet.
I en tid med historiskt många på flykt undan krig, terror och förföljelse konstaterar S att vi tagit emot ”för många” och sätter ett mycket lågt mål för hur många Sverige ska ta emot.
Med det som utgångspunkt försvarar S sedan både inskränkningar i asylrätt, gränskontroller, avskaffande av kommuners möjlighet att följa socialtjänstlagen och ökad fängsling av människor som inte begått något brott.
Löfven konstaterar att Sverige tagit emot ”för många”. Vad händer i ett samhälle när statsministern säger att en grupp i samhället inte borde vara här? Vad händer när några av oss beskrivs som ett problem och en potentiell fara? Det drabbar inte bara dem som kommer till Sverige framöver. Det drabbar varenda människa som redan är här – den som flytt tidigare, men nu fått uppehållstillstånd och har sin framtid här.
Det drabbar den som är uppvuxen här, men vars föräldrar eller morföräldrar en gång fick skydd. Det drabbar den som kommit hit för att jobba, utbilda sig eller leva med sin kärlek. Det drabbar kort sagt varenda en av oss som kan tänkas se ut som att vi flytt. Det göder rasismen. Det splittrar arbetskamrater, grannar, klasskompisar – ja, hela vårt samhälle. Det slår mot alla som utsätts för rasism i sin vardag, och det slår mot allas våra förutsättningar att hålla ihop fackligt och i kampen för jämlikhet.
Dagen efter Socialdemokraternas haveri presenterade Sverigedemokraterna sitt förslag om att kriminalisera hjälp till papperslösa och att lagstadga angiveri.
Det kan inte komma som en överraskning att SD är pigga på att skapa ett auktoritärt samhälle med angiveri och straff för solidaritet. Vår sammanhållning är rasismens största fiende. Klart de vill förbjuda den.
Samtidigt bör vi inte förvånas över att ett rasistiskt högerparti kommer med rasistiska förslag. Då riskerar vi att tappa fokus på den farliga förflyttningen av övriga partier som SD hjälper till att dölja.
När socialdemokrater och moderater snubblar över varandra för att följa-John efter SD, då höjer SD självklart insatsen. Det går inte att tävla med rasister i rasism. Det är ju hela deras affärsidé. När SD då smäller på med sitt vidriga angiveriförslag riskerar vi andra att normalisera den förflyttning som S just gjort.
Så vad gör vi nu då, alla vi som vill ha ett jämlikt och tryggt samhälle? Jo, i vanlig ordning hittar vi alla tänkbara sätt att göra det som både rasister och högern hatar mest av allt: Att hålla ihop.
För välfärdssamhället bygger på att vi håller ihop. Att vi ser oss själva i varandra. Att vi ställer upp för varandra. Att den som inte själv har barn ändå är med på att finansiera skolgång för grannens barn. Det är solidaritet mellan friska och sjuka, mellan den som har arbete och den som inte har, mellan generationer och mellan den som just nu har sin tillvaro ordnad och den som behövt fly kaos. Det är en pakt för gemensam trygghet. Den pakten bryts när vi inte längre håller ihop.
Vi behöver bli många, många fler som kämpar för en jämlik och rättvis framtid. När S stapplar efter Jimmie väljer vi en annan väg.
Christina Höj Larsen, migrationspolitisk talesperson (V)
