Författare: admin

Sverige har en stolt historia som världens mest jämlika land. Och de flesta av oss vill leva i ett ekonomiskt jämlikt samhälle, det visar undersökning efter undersökning. Därför är det många som blir överraskade när de får höra att vi är det land där inkomstskillnaderna har ökat snabbast de senaste tre decennierna.

Faktum är att om vi fortsätter öka den ekonomiska ojämlikheten i den takt som skett kommer vi att passera USA:s inkomstskillnader någon gång under 2030-talet. Eller annorlunda uttryckt, ha tagit oss tillbaka till Sverige 1910. Vem kunde tro att det skulle bli så?

En orsak till den växande ojämlikheten

En kraftigt bidragande orsak till den växande ojämlikheten är de växande kapitalinkomsterna och hur de fördelas samt välfärdsstatens allt minskande omfördelning. Vi har också det minst omfördelande skattesystemet från hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer och satsar allt mindre på våra gemensamma socialförsäkringar.

Sjukförsäkringen, a-kassan, socialförsäkringarna och pensionerna har under de senaste decennierna både blivit mindre generösa och svårare att få. Vi i Vänsterpartiet är dock glada över att vi i förhandlingar med regeringen fått igenom nivåhöjningar av så väl a-kassa som sjukförsäkring.

De rikaste är vinnare

De senaste decenniernas stora vinnare är de rikaste, de med de högsta inkomsterna. De som bor i Danderyd och liknande kommuner. Skattesystemet har riggats just för dem. I Djursholm har man landets högsta inkomster. Det är Djursholmsborna som gör de största ROT- och RUT- avdragen. Där gör man de största ränteavdragen. Det är de som tjänat mest på avskaffandet av fastighetsskatten och införandet av den nya fastighetsavgiften.

Ju större och flådigare hus du har desto mer har du tjänat på den politiken. Så vitt jag vet är Sverige det enda land som har en regressiv fastighetsskatt, det vill säga en skatt där du betalar lika mycket för en herrgård i Djursholm som för ett radhus i Botkyrka.

Ojämn fördelning av förmögenheter

Om inkomsterna är ojämnt fördelade är förmögenheternas fördelning än mer ojämlik. De 10 procenten som har störst förmögenheter har 60 procent av alla förmögenheter. Den privata nettoförmögenheten i Sverige är enorm. 154 miljardärer har nästan lika stor förmögenhet tillsammans som statens nettoförmögenhet.

Även arven i Sverige är stora och till ingens överraskning är det de som redan har mest som ärver mest. De facto är att inkomsterna för sönerna till de rikaste i samhället, topp 0,1 procenten, till 90 procent bestäms av deras fäders. Genom arv får sönerna stora kapitaltillgångar som ger avkastning.

De ska betala mer i fastighetsskatt

Vi i Vänsterpartiet vill ha ett skattesystem riggat för vanligt folk. Vi tycker det är rimligt att de som bor i dyra villor med pool ska betala mer i fastighetsskatt än en arbetare med en liten träkåk. Vi vill att stora arv på tre miljoner eller mer ska beskattas, liksom stora förmögenheter.

Vi tycker att det ska vara en självklarhet att de med låga inkomster upp till 30 000 är de som ska få sänkt skatt. Och till skillnad från borgarna tycker vi inte att sjuka ska betala mer i skatt än friska med jobb utan lika, det är klart att vi alla ska betala lika mycket skatt vid lika inkomst och därför föreslår vi sänkt skatt för sjuka och arbetslösa. Röd skatteväxling omfördelar.

Inte vara de mest gynnade

Det går att bygga världens mest jämlika land igen. Det är politiska beslut som gjort att vi är det land där inkomstskillnaderna ökar snabbast, att vi ligger på topplistan i världen när det gäller förmögenheters skeva fördelning.

Det finns förstås inget skäl till att just de boende i Djursholm, de med landets högsta inkomster, ska vara de mest gynnade i skattesystemet. Men höga inkomster och stora förmögenheter ger också inflytande.

I Sverige har dock alla rätt att vara med om att bestämma hur vårt skattesystem och vår ekonomi ska vara riggad. Det är det valet den 9 september handlar om. Då är din och min röst lika mycket värd som de allra rikastes röst. Använd den.

Läs debattartikeln på Expressen.

Ulla Andersson, Ekonomiskpolitisk talesperson (V)

I dag besökte jag ockupanterna på BB i Sollefteå. Ett och ett halvt år har gått och Sollefteåborna har inte givit upp kampen om att föräldrar i Ådalen ska slippa föda sina barn i bilen på väg till förlossningen.

Sollefteå BB är en i raden av förlossningskliniker runt om i Sverige som har lagts ner på senare år, detta samtidigt som barnafödandet i vårt land ökar. Det är en ekvation som inte går ihop.

Fungerande vård och samhällsservice handlar dessutom om möjligheten att bo kvar där man vill bo. Förlossningsberättelser från våra glesbygdskommuner i norr ger dramatiska ögonblicksbilder på hur det kan gå när både borgerliga och socialdemokratiska politiker väljer att skära ner på välfärden för dem som är i störst behov av den.

Det har handlat om förlossningar vid vägkanten och en ständigt närvarande oro för den som strax ska föda. I storstäderna är det närmre avstånd till BB men avdelningarna är fullbelagda och bristen på barnmorskor skriande. Personal och nyförlösta föräldrar vittnar om en stundvis kaotisk situation under sommarmånaderna.

Så ska vi inte ha det. Tvärtom, vårt mål är inget mindre än att ha en förlossningsvård i toppklass. Blivande föräldrar ska kunna vara trygga. För att kunna ha det behöver tillräckliga resurser läggas på förlossningsvården. Det handlar om politiska prioriteringar.

Vänsterpartiet har därför den senaste mandatperioden förhandlat fram mer pengar till just förlossningsvård och kvinnors hälsa. Det handlar om en miljard extra utöver redan pågående förstärkningar för att förbättra situationen på förlossningsklinikerna runt om i Sverige för både personal och de kvinnor som ska föda. Det ska kännas tryggt att föda. Så kan feministisk politik se ut i praktiken.

Vi vill dessutom ha ett nationellt mål om att ha en barnmorska per aktiv förlossning därför att vi vet födande mammor mår bäst av att mötas av en och samma barnmorska under hela förlossningen. Vi hade hoppats att dessa extra pengar hade använts för att åter öppna i Sollefteå.

Samtidigt satsar vi på förbättrad arbetsmiljö för personal inom sjukvården i stort. Det är många som sliter ont. Vi ser att sjukskrivningstalen är höga och att det är svårt att rekrytera personal.

Därför har vi drivit igenom att två miljarder kronor per år från och med 2018, ska gå till förbättrad arbetsmiljö för anställda inom hälso- och sjukvården.

Pengarna fördelas mellan landstingen efter befolkningsmängd och ska gå till att förbättra personalsituationen och utveckla vårdens verksamheter. Det kan handla om att se över arbetsvillkor, erbjuda kompetensutveckling, öka bemanningen och utveckla arbetssätt för att vårdpersonal ska vilja och kunna arbeta kvar.

Dessa satsningar sammantaget har som mål att erbjuda förlossningsvård i toppklass. En vård som kan möta varje gravid kvinna utifrån just hennes förutsättningar och behov.

Att få barn är ett av de största ögonblicken i livet. Vi måste få en förlossningsvård i Sverige som alla kan lita på. Man ska veta att man får den hjälp man behöver.

Vi kan inte ha förlossningsavdelningar som läggs ner därför att man gör dåliga nedskärningar som i Sollefteå. Eller för att privata ägare till förlossningsavdelningen inte tjänar tillräckligt med pengar på barnafödandet som BB Sophia i Stockholm. Förlossningsvården är alldeles för viktig för att behandlas på det sättet.

I stället så ska vi satsa. Vi ska satsa så att det finns pengar till förlossningsvården och på att personalen får de löner och villkor de förtjänar och inflytande över sitt arbete.

För Vänsterpartiet är det en självklarhet att varje kvinnas förlossning ska vara trygg och säker, att hon behandlas med respekt för sin kropp, sin hälsa och sina rättigheter.

I Västernorrland går Vänsterpartiet till val på att åter öppna BB i Sollefteå. Så kan vi bygga en bra förlossningsvård för alla.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet

Läs hela debattartikeln på Aftonbladet debatt. 

De svenska väljarna har olika verklighetsbilder och tycker att helt olika frågor är de viktigaste inför valet. Bland Sverigedemokraternas (SD) och högerns väljare är det frågor om migration och kriminalitet som dominerar. Bilden som målas av Sverige är mörk, hotfull och dyster, det trots att många saker faktisk utvecklas till det bättre. Vänsterväljarna däremot bryr sig främst om frågor som sjukvård, skola, jämlikhet och klimat.

De stora mediaredaktionerna har till stor del svalt världsbilden från högern och rasisterna. Antalet debatter om brott och straff eller om problemen med integration har varit oändligt många. Antalet debatter om den ökande ojämlikheten i det svenska samhället har varit försvinnande få. Det har gett mycket medialt utrymme åt Sverigedemokraterna och lite plats för Vänsterpartiet.

Många har anpassat sig till det nya politiska klimatet. Socialdemokraterna har tävlat med SD och de borgerliga om förslag om tuffa tag. Migrationspolitiken har stegvis blivit allt hårdare. Genom anpassningen har högerns och SD:s världsbild bekräftats och det självspelande pianot har fortsatt dominera den politiska debatten.

Vi i Vänsterpartiet har valt en annan väg. Visst talar vi också om kriminalitet och integration, men vi har vägrat dras med i alarmismen och istället fokuserat på lösningar. Istället har vi envist talat om jämlikhet och rättvisa. Om alla fina reformer som vi lyckats genomföra, om en politik för att bygga bort bostadsbristen, beskatta de rikaste och bygga ut välfärden. Ibland har det känts som om vi har varit helt utanför det offentliga politiska samtalet och de stora medierna. Men vi har envisats. Vi har byggt upp starka direkta kanaler till våra väljare via sociala medier och offentliga möten dit allt fler har kommit, ofta har det varit helt fullt med folk. Under de stora mediernas radar har vi byggt en rörelse. Vi har spridit hopp när andra har spridit hat. Vi har visat att det går att göra Sverige till världens mest jämlika land och att det hänger ihop med att ta feminism och klimat på allvar.

Nu, veckor före valet, så slår vi rekord i antalet partimedlemmar, vi har hundratals personer på våra möten och opinionssiffrorna går stadigt uppåt, när detta skrivs i slutet på juli passerar de tio procent. Jag möter våra nya väljare överallt. ”Man kan lita på er”, ”Ni svajar inte hit och dit”, ”Ni talar om de verkliga problemen”, ”Ni anpassar er inte till rasisterna” säger de till mig.

Man ska veta vad man gör och vart man ska när man simmar mot strömmen, men det finns många som respekterar de som gör det. Plötsligt kan valet som skulle bli rasisternas och högerns framgång istället bli vänsterns.

Läs Jonas kolumn i Nytid här.

Jonas Sjöstedt