Författare: admin

Att antalet personer som får sitta i fängelse under mycket lång tid förstås ökar markant säger sig själv. I själva verket ökar det så mycket att det skulle kosta Sverige 945 miljoner kronor per år. Det skulle öka så mycket att Moderaterna inte ens törs redovisa konsekvenserna av sina egna förslag i sin egen budget. Och det utan att brottsligheten skulle minska märkbart.

Moderaterna vill bland annat ta bort straffrabatten för unga personer (15-20 år). Syftet med den straffrabatt som finns såväl i Sverige som i många andra länder är att unga personer ska särbehandlas och bygger på kunskaper om att straff bör anpassas efter en persons mognad. Det finns klara vetenskapliga bevis för att det är svårare att bryta kriminella mönster och en kriminell identitet om den etableras i ung ålder.

Det finns med andra ord goda argument för att ungdomar inte ska sitta i fängelse under lång tid. Att ta bort straffrabatten för unga skulle förutom att kosta cirka 214 miljoner kronor per år också leda till att Sverige skulle får betydligt fler livsstilskriminella snarare än färre.

Med vad bryr sig Moderaterna om fakta när det finns möjlighet att ropa ”hårdare tag”?

Moderaterna vill också ta bort den så kallade mängdrabatten för den som döms för flera brott samtidigt. Dagens system för straffmätning innebär att straffvärdet inte blir lika högt som om personen hade dömts för varje brott för sig.

Om mängdrabatten för brott avskaffas så kommer det innebära att alla brott räknas. Det kan leda till att i stället för kanske sju eller tio års fängelse får en person sitta i 20-30 år på anstalt för småbrott. Det kommer bli som i USA där brottslingen sitter av ett brott i taget och där folk döms till 50, 60 och ibland flera hundra års fängelse.

Att sitta på anstalt kostar ungefär en miljon kronor per klient och år. Det är många poliser och sjuksköterskor som skulle kunna anställas för de pengarna i stället för att lägga dem på en aldrig sinande ström av kriminella.

Sist men inte minst vill Moderaterna ta bort nästan hela den villkorliga frigivningen. Villkorlig frigivning är den utslussning till samhället och perioden av fängelsestraffet som sker i frihet under stor bevakning av Frivården. Begår personen ett brott eller missköter sig tvingas personen tillbaka till fängelse igen inom en prövotid av ett år. En årlig kostnad på ungefär 651 miljoner kronor.

Om villkorlig frigivning i princip försvinner och utslussningen till samhället inte ska ske tillsammans med frivården, kommunen och föreningslivet så kommer vi ha personer som ena dagen sitter på anstalt och nästa dag står med en tom väska i handen, ute i frihet och utan några resurser för att påbörja ett liv utan kriminalitet. Så göder man de kriminella gängen i stället för att svälta ut dem.

Det kommer bli dyrt, rättsosäkert och populistiskt med Tobé som justitieminister men det kommer inte bli tryggare.
Vänsterpartiet vet att de som drabbas värst av kriminella gäng och den dagliga brottsligheten är människor som lever i de svikna delarna av Sverige. Där behövs fler och bättre poliser. Där behövs också satsningar på framtiden och på hopp om att livet kan blir bättre.

Fråga vilken polis som helst och svaret blir att det inte bara behövs fler poliser utan att det också behövs en bättre skola, en starkare socialtjänst, vettigare fritidssysselsättningar och fler jobb. Så skapar vi trygghet på riktigt. Så skapar vi trygghet för alla, och inte bara för de rika.

Linda Westerlund Snecker,  rättspolitisk talesperson (V)

Läs debattartikeln på Aftonbladet debatt.

Och Ulf Kristersson han har sin vackra 20-talsvilla i Strängnäs, där han kan påta i trädgården under semestern.

Vänsterpartiet missunnar ingen sin semester, men det är ändå häpnadsväckande att just moderater tar semester. De har ju varit emot semester i hela sin historia!

Semester för vanligt folk var ett påfund som skulle ruinera kapitalägarna. Och vad skulle arbetarna göra hela dagarna? Gå och slå dank!

” Vad detta betyder ifråga om konkurrenskraft på England, det säger sig självt” sa en riksdagsman Nisser 1938, då Högerpartiet gick emot två veckors semester.
” Vi får problem när det gäller att ge ett meningsfullt innehåll åt denna 4-veckorssemester” sa riksdagsman Hamilton 1963, då Högern sa nej till fyra veckors semester.

Med tanke på Moderaternas historia är det också konstigt att Ulf Kristersson åker till akuten om han sticker sig på en tagg eller ramlar ur hängmattan. Kristerssons parti var ju emot fri sjukvård!

Och när alla andra går hem på fredagar och tar fram chipsskålen och ölen borde moderater vara kvar och jobba, i konsekvensens namn. Hallå, ni var ju emot 40-timmarsvecka! Tänk på arbetslinjen!

Faktum är att Moderaterna har varit emot de flesta reformer som gjort livet bättre för vanligt folk. Moderaterna sa:

• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1931: Nej till sjukkassan.
• 1934: Nej till a–kassa
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 2006: Sänk a- kassan.
• 2006: Sänk sjukersättningen.
• 2015: Nej till slopande av stupstocken i sjukförsäkringen
• 2017 Nej till avdrag för fackföreningsavgift
• 2018- Nej till att stoppa vinstjakten i välfärden

Jämlika samhällen som vilar på generella välfärdssatsningar har visat sig vara en stabil grund för ekonomisk tillväxt genom de möjligheter till utbildning och utveckling som skapas för alla. När Moderaterna försöker skriva om historien och framstå som om de har varit med och byggt den svenska modellen är det stötande.

Den har inte med Moderaterna att göra, annat än att partiet har varit emot i stort sett alla reformer som byggt upp välfärdslandet Sverige.

Och när det gäller det här med semestern; Timbro, högerns egen tankesmedja, är faktiskt fortfarande emot sammanhängande sommarsemester för alla.

”En kvarleva från 1900-talets industrisamhälle”, skriver Timbro på hemsidan. Och föreslår att semesterlagen rivs upp och istället ska var och en förhandla för sig om ledighet med arbetsgivaren.

Något att fundera på för Kristersson i hängmattan i sommar?

Läs debattartikeln på Aftonbladet debatt.

Ali Esbati, Arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)

Sverigedemokrater och moderater applåderade justitieministerns uttalande. För att inte tala om deras blåbruna anhängare på sociala medier: Systemkollaps säger Bill, kollaps av systemet säger Bull. Den socialdemokrati som en gång stolt förknippades med Olof Palme, har sällan känts så avlägsen och fjärran som i det ögonblicket.

Och så fortsätter det. Ena dagen är det asylsökande som är problemet, nästa är det människor med funktionsnedsättning eller som är sjukskrivna. Först har såväl socialdemokrater som borgerliga partier bedrivit en politik under decennier som ökat klyftorna och sen pekar de ut ”svaga” grupper som tärande.

Det rimliga vore i stället att ta ansvar för de beslut som man har fattat. Ett arbetarparti står inte och svajar i mitten av den politiska skalan. Ett relevant arbetarparti är ett vänsterparti som ser jämlikhet som garanten för ett inkluderande och rättvist samhälle för alla, inte bara några få.

Det är mycket som går bra för Sverige, det finns massor av pengar och resurser, men det kommer inte alla till del. Tvärtom. Ojämlikheten har skenat och i Sverige har det skenat mest av alla jämförbara länder. Det startade inte med antalet asylsökande år 2015, utan med en lång rad politiska beslut under de senaste tre decennierna. Beslut som steg för steg gjort att ojämlikheten har ökat.

Vårt skattesystem förändrades i grunden och blev mindre progressivt och omfördelande. Samtidigt som kapitalinkomsterna centrerades till en liten elit. Dessa resultat lever vi med i dag: Sverige har numer det minst omfördelande skattesystemet från hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer. Vi är dessutom det land bland OECD-länderna som tar ut näst minst skatt på arv, gåvor, förmögenhet och dyra fastigheter.

Toppskicket har klarat sig alldeles utmärkt på bekostnad av den stora majoriteten av befolkningen i Sverige. Det vill vi ändra på. Vi vill se en ny skattereform. Den reformen ska omfördela och bidra till att göra Sverige till världens mest jämlika land igen.

Dess utgångspunkter vill vi ska se ut så här:

– Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna.

– Ökad ekonomisk jämlikhet – omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik.

– Lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk.

– Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag.

– ”Förorenaren betalar” ska gälla som grundprincip.

– Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.

– Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning.

Det finns ingenting som gör att rikedomen automatiskt sipprar ned till vanligt folk. Det måste man ha politik för. Man måste ha verktygen för det. Och man måste ha viljan. Det har Sveriges enda vänsterparti, Vänsterpartiet.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V)
Gudrun Nordborg, riksdagskandidat (V)

Sverige är i behov av ett nytt luftvärnssystem. Det är en stor affär som kommer att påverka hela Försvarsmakten under lång tid framöver. Vänsterpartiet menar att ett sådant köp måste vara väl avvägt och ta sin utgångspunkt i att värna vårt lands säkerhet. Vi ska inte delta i stormaktsspel där militära lojaliteter sätter vår säkerhet på spel.

Sverige ska ha en modern försvarsmakt som har förmågan att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför, men som också har möjlighet att vara en fredsbevarande kraft i andra delar av världen. Det kräver en trovärdig militär alliansfrihet. Sveriges militära alliansfrihet har bidragit till att generation efter generation kunnat leva i fred och har dessutom gett oss ett självständigt utrikespolitiskt handlingsutrymme.

Vid inköp av ett nytt luftvärnssystem finns det flera leverantörer att välja på. Huvudkandidaterna är det fransk-italienska Samp/T och det amerikanska Patriot, men även Tyskland håller på att utveckla ett nytt system kallat Iris-T SLM. Regeringen förespråkar det amerikanska Patriot. Ett sådant köp skulle innebära att vi tar ytterligare ett kliv närmare stormakten USA, den amerikanska militärindustrin och president Trumps (o)säkerhetspolitik.

Det är tydligt att regeringen och försvarsminister Peter Hultqvist inte drar sig för att söka ett allt närmare militärt samarbete med både USA och Nato. Det försämrade säkerhetspolitiska läget i vår omvärld och maktkampen mellan Nato och Ryssland bidrar till ökad osäkerhet och upprustning. Men trots att ett enskilt militärt angrepp mot Sverige är osannolikt används detta som ett argument för ett svenskt närmande till Nato. Genom det s.k. värdlandsavtalet knyts vi närmare kärnvapenalliansen och gör oss allt mer beroende av deras standarder och system.

Dessvärre är Trump en mycket osäker vän att hålla i handen när det blåser. På en mycket kort tid har han både bidragit till den ökade spänningen i Mellanöstern, att kärnvapenavtalet med Iran dragits tillbaka och att undergräva FN:s arbete genom att lämna rådet för mänskliga rättigheter. Det går inte att komma ifrån att USA är den nation som har det största inflytandet i NATO. Under åren har Nato, så väl som enskilda medlemsländer, genomfört flera misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen med ett enormt mänskligt lidande som följd.

Enligt uppgifter från Dagens Industri skulle ett inköp av Patriot kunna bli en mycket dyr affär och att den slutgiltiga kostnaden riskerar att kraftigt överstiga de 12 miljarder som avsatts för köpet. Samtidigt är det oklart om investeringen verkligen genererar en tillräcklig nytta för pengarna. Den statliga utredning om Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov som presenterades tidigare i år föreslår att inköpet av ett nytt luftvärn skjuts på framtiden. Kostnaderna för Patriot riskerar att bli en så dyr historia att annat angeläget materiell får stå tillbaka.

Det finns med andra ord tydliga indikationer på att regeringens beslut snarare handlar om en politisk vilja att göra USA till lags, än om att sätta den svenska försvarsnyttan främst. Processen med att köpa in Patriot har gått mycket fort och risken finns att frågan inte analyserats i tillräcklig omfattning.

Jag menar att det finns goda skäl att avvakta köpet till dess att en ordentlig försvars- och säkerhetspolitisk analys med utgångspunkt i att värna vår militära alliansfrihet har gjorts. Köpet av ett nytt luftvärnssystem är en alldeles för viktig affär för att slarvas bort.

Lotta Johnsson Fornarve (V)
ledamot i försvarsutskottet och i Försvarsberedningen