Författare: admin

”I kommunal verksamhet kan nämnden när som helst påverka och rätta fel. Men när brister upptäcks i företag blir det nästan aldrig konsekvenser för ägarna. Om vi vill påverka där, kan vi inte göra det som medborgare. Vi tvingas bli aktieägare i Carema och Attendo och höja våra röster på bolagsstämmorna.”

Visste du att boende i Stockholm stad i praktiken bara kan rösta om cirka hälften av verksamheten i stadsdelsnämnderna som Stockholms stad betalar för? Att du inte kan rösta på att ändra det fullt ut ens i nästa val, eftersom det borgerliga styret avtalat bort hälften av ditt inflytande upp till nio år?

Det talas om ett demokratiskt underskott inom EU. Viktiga beslut fattas av personer och institutioner som inte är folkvalda och det är nästan omöjligt för medborgare att få insyn och påverka beslut. Men det talas sällan om att samma sak händer i lokala nämnder. Som en följd av konkurrensutsättning och privatisering växer ett demokratiskt underskott snabbt i många kommuner och landsting.

När stadsdelsnämnden i Enskede-Årsta-Vantör beslutade om verksamhetsberättelsen blev det extra tydligt. Den 108-sidiga luntan plus bilagor handlade bara om cirka häften av budgeten. Den andra hälften får vi som representerar medborgarna ingen samlad verksamhetsberättelse för, då den drivs av olika företag och inte av kommunen. Hur kommunal förskola, hemtjänst, fritid, funktionshindersomsorg och individ- och familjeomsorg klarar de politiska målen får vi veta en hel del om, men inte hur målen klaras på fritidsgårdar, parklekar och äldreboenden på entreprenad. Vare sig det gäller kultur- och hälsoaktiviteter i fritiden, inflytande och trygghet i äldreomsorgen eller bemanning, heltid och fasta jobb för anställda. Inte ens säkert att samma mål gäller där. Bara det som avtalas gäller.

För att inte tala om när det krisar.

I kommunal verksamhet kan nämnden när som helst påverka och rätta fel. Men när brister upptäcks i företag blir det nästan aldrig konsekvenser för ägarna. Om vi vill påverka där, kan vi inte göra det som medborgare. Vi tvingas bli aktieägare i Carema och Attendo och höja våra röster på bolagsstämmorna. Att själva analysera alla uppföljningsrapporter som nämnden får är omöjligt. Och för varje ny entreprenad och avknoppning försvinner information ur nämndens verksamhetsberättelse. De privata förskolorna blir utbildningsnämndens ansvar, så stadsdelsnämnden får inga andra uppföljningar än brukarundersökningar.

Att det blir allt svårare för allmänheten att veta vad som händer i verksamhet som betalas med skattepengar är en direkt följd av den politik som går ut på att konkurrensutsätta nästan allt utom myndighetsutövning och strategisk ledning. Privatiseringarna gör att ambitioner och mål i stadsdelsnämndens verksamhetsplan bara gäller cirka 40–45 procent av nämndens budget. Resten av budgeten är intecknad i olika avtal främst med företag, i en del fall kan avtalen förlängas upp till nio år. Det är inte unikt för vår stadsdelsnämnd, så här ser det ut i hela staden och i andra delar av landet.

Stadsdelsnämnderna kom till för att öka demokratin. Det demokratiska underskott som nu byggs upp är minst lika allvarligt som inom EU. Mest skrämmande är att det växande demokratiunderskottet inte ses som en allvarlig brist utan som det kanske viktigaste målet för den borgerliga politiken.

Rosa Lundmark

Vice ordförande (V) Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd

Foto: Photodisc

På kommunstyrelsemötet den 8 maj beslutades att höja de redan höga politikerarvodena. Vänsterpartiet reserverade sig, som enda parti, mot beslutet och motsätter sig att de redan höga kommunalrådslönerna höjs under de kommande åren.

I förslaget föreslås en uppräkning med en procentsats av motsvarande en genomsnittlig kommunanställd. Denna princip, att använda procentuppräkning, gör att skillnaderna mellan högavlönade och lågavlönade ökar.

– Ska det överhuvudtaget ske en uppräkning ska den baseras på en genomsnittlig löneökning i kronor. Då skulle inte löneklyftorna öka, säger Carlos Gonzalez (V), ledamot i kommunstyrelsen.

– Det är orimligt att en heltidspolitiker ska tjäna så mycket mer än en genomsnittlig inkomsttagare. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag och inkomsten ska stå i relation till vad en genomsnittlig löntagare tjänar. 63 000 kronor i månaden är ett alldeles för högt arvode för ett kommunalråd, säger Carlos Gonzalez.

För mer info, kontakta

Carlos Gonzalez, 0704-82 44 30

Hanna Gedin, presskontakt, 0768-68 61 24

Per Jacobson, har lämnat oss 81 år gammal.
Närmast sörjande är hustrun Birgitta och sönerna Gabriel och Jacob med familjer.

Per Jacobson föddes i Stockholm, men flyttade till Södertälje och bodde större delen av sitt vuxna liv i Södertälje och Enhörna. Per Jacobson utbildade sig till folkskolelärare. I grundskolan arbetade han som SO-lärare med historia som sitt favoritämne.

Per kom från en högborgerlig miljö, men när han på 1950-talet reste ut i Europa kom han i kontakt med socialismen och blev det röda fåret i sin familj. Väl hemma i Sverige gick han med i Clarté och engagerade sig särskilt i kampen mot svenska atomvapen. När han i slutet av 1960-talet tillfrågades av Vpk om han ville ställa upp och ta en plats i socialnämnden svarade han ja.

Snart var han partimedlem och uppdragen skulle genom åren bli många både i partiet och i landsting och kommun. Han var distriktordförande i Stor-Stockholm några år i slutet av 1970-talet och hans kommunala politiska karriär kröntes med uppdraget som kommunalråd i Södertälje åren 1991 – 1998.

Pers politiska engagemang bottnade i humanistisk tro på människan och på möjligheten att bygga en bättre värld. Han var alltid beredd att lyssna på andra, men när han väl tagit ställning var han också beredd att ta strid för sin ståndpunkt. Per var en mycket viljestark människa.

Som ordförande i Utbildningsnämnd och Kultur o fritidsnämnd engagerade han sig stort bland annat i bildandet av fotbollsgymnasiet i Södertälje och i frågor som rörde kultur med teatergruppen Oktober i fokus. Han blev med tiden även livstids hedersmedlem i Assyriska fotbollsföreningen. För Per var fotboll kultur. När hans favoritlag Assyriska, Hammarby och Norrköping spelade fanns han nästan alltid på läktaren. Även SSK och SBBK hade en stor plats i hans idrottshjärta

Pers intressen var många och breda. Hans stora kulturintresse innefattade både litteratur och musik och han försummade aldrig möjligheten att besiktiga en kyrkobyggnad från både ut- och insidan. Han var en engagerad schackspelare.

I Södertälje blev Per med åren en välkänd och uppskattad profil. Att promenera gågatan fram med Per kunde ta avsevärd tid, eftersom de som vill hälsa och ställa frågor var många. Per hade glimten i ögat, han kunde vara klurig, men satte sig aldrig på några höga hästar. Jämlikheten var självklar, alla skulle behandlas lika.

Tore Claeson
Sait Yildiz
Per Sundgren
Staffan Norberg

Bilden från 2010 visar Per i sin favoritposition: på Södertälje Fotbollsarena, som till stor del var hans skapelse, när Assyriska FF spelar match.

I väntan på en regering som tar ansvar för arbetslösheten, satsar Botkyrkas rödgröna politiska majoritet på en offensiv kommunal arbetsmarknadspolitik. Nyligen beslutade kommunfullmäktige att godkänna det stora jobbpaket som V-, S- och Mp-majoriteten lade fram.

Jobbpaketet består av flera delar:

• Ny yrkesvägledning

• Fler kommunala vuxenutbildningsplatser

• Fler sommarjobb för unga

• 100-150 resursjobb i kommunala verksamheter, för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Sociala investeringar lönar sig
Jobbpaketet kostar totalt 6 miljoner kronor under 2013. Tillsammans med SKL har kommunen låtit utreda effekten av sociala investeringar som hjälper människor att gå från försörjningsstöd till arbete. Effekterna är stora. Det räcker exempelvis med att en person får arbete för att kommunala utbildningsinsatser för 25-50 personer ska ”löna sig” ekonomiskt.

-Att investera i utbildning och andra insatser som leder till att människor får jobb är en av Vänsterpartiets viktigaste prioriteringar.

-– Det är jättetufft för den enskilde att vara utan jobb, samtidigt som arbetslösheten skadar samhället på flera sätt. Konkurrensen på arbetsmarknaden blir allt hårdare, det blir svårare att försvara fackliga rättigheter och vi får mindre skattepengar till välfärden. Därför är jobbpolitiken så viktig för oss, säger Nooshi Dadgostar, fullmäktigeledamot för Vänsterpartiet Botkyrka.

En väg till jobb och ökad trygghet
De som får en anställning genom resursjobben, kommer att ha möjlighet att kvalificera sig för a-kassa.

– Regeringens politik har lett till att många arbetslösa tvingas leva på försörjningsstöd från socialen. Man har brutit sönder den svenska modellen, som byggt på breda försäkringslösningar som skyddar folk mot fattigdom vid arbetslöshet eller sjukdom, säger Nooshi. Nu ser vi till att ta ansvar lokalt för att vända utvecklingen. Arbetslösa ska inte tvingas söka socialbidrag.

– Med resursjobben får man en ettårig anställning som ger viktiga kontakter och värdefulla erfarenheter samtidigt som man hinner komma in i arbetslöshetsförsäkringen, avslutar Nooshi Dadgostar.

Ett antal ombudsmän från Vänsterpartiet besökte Socialistiska Partiet (SP) i mars i år. Nederländska SP har haft stora framgångar då man växt från nästan ingenting till att i senaste valet hamna runt tio procent. Vad som framförallt kännetecknar SP är betoningen på att vara ett gräsrotsparti.

På SP:s nationella partihögkvarter träffade vi Frank Johan Hoogendam, SP:s biträdande partisekreterare. Han berättar att SP lägger mycket stor vikt vid aktivism. För att få bilda en lokal partiorganisation krävs 50 medlemmar varav 10-15 aktivister, det är en förutsättning för att få ställa upp i lokala val.

Man har ett system med partiskatt vilket innebär att alla arvoden går direkt till partiet och sedan får de förtroendevalda ut en kostnadsersättning från partiet. Heltidsparlamentarikerna betalar in hela sin ersättning till partiet och får sedan ut en genomsnittslön (motsvarande en gymnasielärare). Detta är en av de viktigaste inkomstkällorna till partiet.

SP har idag 50 000 medlemmar. Där det inte finns avdelningar startar man upp dem så här: De medlemmar som finns får hjälp med att starta ett kampanjarbete kring lokala brister. När man blir tillräckligt starka ställer man upp i val. Alltså motsatsen till vad vi ofta gör i Sverige; hitta några som kan tänka sig att stå på en lista och efteråt försöka bygga upp en partiorganisation.

I Amersvoort mötte vi också SP:s partisekreterare Hans van Heijningen. Han berättade att SP är praktiskt inriktade med fokus på aktivism. Fina tal får inte bli det enda som politiker utför.

– Bygg inte upp politiska subkulturer, skapa inte kulturella barriärer mot människor Ser till att de folkvalda inte blir en egen politisk klass med ekonomiska privilegier, var råd från Hans van Heijningen.

Och han fortsatte berätta om förhållandet mellan partiorganisation och parlamentariska grupper.

– Viktigt med tät kontakt och att ha en avvägning mellan långsiktiga principer (mänsklig värdighet, ekonomisk jämlikhet och solidaritet) och de frågor som måste lösas i den dagliga ledningen.

Hans van Heijningen gick också in på en del politikområden där SP har en delvis annan syn eller perspektiv än Vänsterpartiet.

Antirasism. Många problem i samhället stämplas som rasism men dom är mer komplexa. Problemet är ofta ett annat än rasism, det kan mer klassrelaterade, problem med social oro och brottslighet. Vår position är att ta reda på vad som händer och hitta konkreta lösningar på varje problem, prata med alla och bygga broar mellan människor.

Feminism. Det fanns en progressiv feministisk rörelse på 60-talet. Under 80-talet togs den över av liberaler och har därefter fjärmats från vanligt folk, anser SP. Om någon inom eller utanför partiet tar initiativ till en socialistiskt inriktad feministisk rörelse så kommer SP troligen att välkomna detta, men man driver själva inte frågorna idag.

Det nybyggda partikansliet huserar i Amersvoort. De har relativt få anställda i den centrala staben, men en relativt stor ”propagandacentral” som producerar nyhetsbrev, medlemstidning och propagandamaterial, inte bara centralt material utan även material som de lokala partiorganisationerna kan beställa eller få hjälp att göra. SP:s particentral ger intrycket av att vara väldigt inriktad på att stödja lokal aktivism med ett minimum av vanlig ”partibyråkrati”.

Sammanfattande intryck

SP är ett ungt, mycket aktivistiskt parti. Man lägger stor vikt vid medlemsvård, speciellt att ta hand om nya medlemmar. Alla nya medlemmar få hembesök från den lokala avdelningen.

Man jobbar intensivt med att ha en dialog med människor lokalt och bygga förtroende genom att vinna segrar i många ”små” vardagsnära problem.

Partiets aktiviteter verkar inriktade på klassfrågor, mindre på miljö/klimatpolitik och ännu mindre på feminism. Studier och politikutveckling förekommer antagligen men jag fick inte intryck av att det är särskilt framträdande, vilket kan vara en risk. Partiet kan fortsätta växa och vara folkligt men samtidigt tappa i politisk radikalitet eftersom lokala opinioner inte alltid är radikala och samhällsförändrande. Man genomför dock nu en stor diskussion om hur det nederländska samhället kan bli mer demokratiskt både inom ekonomi och politik.

Bertil Bartholdson