Vänsterpartiets kongress 2012 beslutade att ett ekologiskt-ekonomiskt program ska tas fram som visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.
Sammankallande i arbetsgruppen är partistyrelseledamoten Anna Hövenmark. Jöran Fagerlund träffar henne i caféet på Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk.
– Kunskapen, eller snarare viljan att veta hur illa ställt det är med miljön, är inte så stor. Till exempel i samband med arbetstillfällen så har man en tendens att blunda för att se vad just dessa arbetstillfällen har för konsekvenser för miljön. Det är en jättesvår fråga för samtidigt inser jag att vi behöver arbetstillfällen, berättar Anna.
– Samtidigt kan det vara ekonomiskt försvarbart att tänka på miljön och klimatet. Vi måste ändra inriktningen på arbetstillfällena, mot mer gröna jobb.
Gruppen tillsattes bland annat för att hitta lösningar på just dessa konflikter. Med hållbar utveckling brukar menas att världen samtidigt ska ha social- ekonomisk- och ekologisk utveckling.
Målet för politiken är enligt partiprogrammet en social utveckling mot ett klasslöst samhälle, ”där klass- och könsförtrycket upphävts och där varje människas frihet är en förutsättning för alla människors frihet”. Ekonomin är medlet och ekologin det grundläggande regelverk vi måste hålla oss inom. Arbetsgruppens uppgift är att få Vänsterpartiets röda politik att rymmas i det gröna regelverket.
– Miljöproblemen är så gigantiska och kräver sådana omvälvningar att ingen etablerad politiker vågar ta besluten som krävs. Man är inte beredd att förändra samhället i grunden.
Orsaken är feghet, menar Anna. Alla väljare skräms dock inte av ett parti som är realistiskt nog att ställa de förslag andra partier dömer ut som orealistiska. Det finns ett utrymme för ett parti som faktiskt tar miljöutmaningarna på alvar.
– Det är därför jag är med i Vänsterpartiet, säger Anna.
Remissrundor för att samla kollektiv kunskap
Idag finns en lägesbeskrivning och gruppen jobbar vidare med att ta fram politiska förslag utifrån den. Flera partiföreningar och medlemmar har lämnat remissvar på rapporten.
– Själva rapporten ändrar vi inte på. Den ligger där den ligger. Det är ju en rapport. Däremot fick vi många handfasta tips på politiska förslag.
Rapporten presenterades för partistyrelsen i september och ska sedan ut på remiss igen. Partistyrelsen har gett arbetsgruppen mer tid för att de ska hinna med en ordentlig återkoppling i partiet.
Anna upplever att kongressbeslutet har tagits emot mycket väl av partistyrelsen och gruppen har starkt stöd.
– Det märks när jag är ute och pratar. Det kommer dock att bli en grannlaga uppgift, men jag är en obotlig optimist och tror att det går.
– Att vara ett så litet parti och ändå ha den samlade kompetens som gruppen visar är häftigt. Alla i gruppen jobbar häcken av sig. Det är inget glassigt uppdrag.
Lokala dilemman
En målkonflikt som har blossat upp i Annas direkta närhet, i Jokkmokk, är gruvetableringen. Arbetstillfällen behövs men stora naturintressen står på spel. Gruvan kommer även att skära av två samebyar från deras betesområden. Det är ett utländskt bolag som vill etablera sig och det politiska dilemmat har därför flera dimensioner. Arbetstillfällen, miljöhänsyn, ursprungsbefolkningars rättigheter och svenska intressen gentemot utlandet.
– Den minerallagstiftning vi har är förkastlig ur miljösynpunkt, säger Anna. I diskussionen framhålls ofta att Sveriges miljölagstiftning är bättre än de flesta andra länders och bryter vi inte malm här kommer man att bryta malm på andra ställen till större skada för människor och miljö.
Just därför menar Anna att gruvbrytning inte är en fråga enbart för Jokkmokks kommun utan en global fråga.
– Vi har ett konsumtionssamhälle som är helt uppåt väggarna. Ju mer pengar man har desto större miljöbelastning har man. Vi måste fråga oss om vi verkligen behöver elektriska äppelskalare för att leva ett gott liv. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Jag köper också dumma grejer.
– Jag har inte svaret på dessa frågor men om vi fördelar så att de som förbrukar mest faktiskt får mindre pengar, så tror jag att vi har kommit en bra bit på vägen. För det finns ju samtidigt många som är så fattiga att de inte har rent vatten.
Liknande dilemman finns kring vattenkraften. I Jokkmokks kommun ske en betydande andel av Sveriges elprodukton men bara en bråkdel av elkonsumtionen.
– Jag tycker absolut inte vi ska bygga ut vattenkraften mer. Samtidigt är det ett bra energislag när den nu är utbyggd.
Text & foto: Jöran Fagerlund
