”De är socialdemokrater, men tänker som vänsterpartister. Men de röstar på S eftersom de alltid gjort det.”
Fredrik Perdahl bor i Malå, en liten kommun i Västerbottens inland. I hela kommunen bor drygt 3 000 invånare.
I Malå finns badhus, ishall, bibliotek och skidbacke och runt själva samhället ligger flera byar, med fantasieggande namn som Adak, Rentjärn, Rökå och Håptjärnliden.
Fredriks familj flyttade till hit från Luleå 1999, när Fredriks pappa fick jobb som geolog på SGU i Malå.
– Så man kan säga att jag är uppväxt här, säger han.
Byskolorna är nedlagda, men det finns en grundskola i Malå. Sedan blir det Arvidsjaur eller Lycksele. Eller kanske ännu längre bort.
– Jag gick Industriprogrammet Metall i Lycksele, och pendlade nio mil. Andra året i gymnasiet flyttade jag dit.
– Det finns en stor firma här med cirka 60 anställda som sysslar med svetsning och maskinbearbetning. När jag valde industriprogrammet var chansen stor att jag skulle få jobb, förklarar han.
– Jag valde att bli CNC-operatör och fick praktik här på Hultdins System AB i Malå. När skolan var slut skulle jag gå till arbetsförmedlingen på måndagen, men jag hann inte dit eftersom jag fick jobb på fredagen.
Både på gymnasiet och första veckan på jobbet blev de informerade av facket.
– Så man fick som ett inträdesmedlemskap i pannan så fort man trädde in, säger han på sin utpräglade norrländska.
Hur trivs du då?
– Jo, jag trivs jättebra! Jag har jobbat i tre år nu, är fast anställd och jobbar 2-skift. Lönen är 22 800 kr före skatt, säger han efter att ha letat fram lönespecen. Han skrattar lite och säger att han borde ha vetat eftersom han numera är ordförande i fackklubben.
– Så jag borde haft koll!
Vad gör du som ordförande?
– Det är ganska mycket. Det självklara är löneförhandlingarna och arbetstider. Jag hjälper medlemmar med försäkringar och andra frågor. Och jag försöker få alla att må bra.
– Jag har blivit lite av en psykolog också. Det är mig man går till om man har problem.
Inom IF Metall är det många som inte orkar jobba ända fram till 65 års ålder. Det är vanligt med problem med leder, händer och rygg. Nu har förbundet fått igenom att man ska kunna gå ner i tid vid 60 års ålder. De pengarna togs från arbetstidsförkortningen de annars skulle ha.
– Det var många diskussioner kring det här, säger Fredrik, men vi ser det som att vi får igen den tiden senare i livet.
Han bor tillsammans med sin flickvän i en hyreslägenhet. Han jagar inte älg, åker sällan snöskoter, men fiskar ibland. Fast det är inget stort intresse, säger han.
– Jag är en social människa som gillar att ha folk omkring sig. Jag gillar att umgås med kompisar. Vi har dragit igång innebandy en gång i veckan. Det är roligt och uppskattat.
Hur kom det sig att du gick med i Vänsterpartiet?
– Det var lite lustigt, säger han. Det var mina föräldrar som ville att jag skulle gå med, men jag hade inte riktigt bestämt mig då. Så de lovade betala min medlemsavgift, bara jag gick med. Så jag blev övertalad, säger han med ett skratt.
Nu är Fredrik mycket nöjd med partiet han hamnade i.
– Inom facket så är de flesta socialdemokrater, men folket resonerar och tänker precis som vi, säger han. De har liksom inte märkt att socialdemokraterna gjort en högersväng. De är socialdemokrater men tänker som vänsterpartister, men de röstar på S eftersom de alltid gjort det.
– Fast jag hoppas det blir fler vänsterpartister så småningom, eftersom det är vi som står närmast LO.
– Det är stor skillnad på Socialdemokraterna lokalt och centralt också. Jag hörde till exempel på TV att S i Umeå ska försöka införa sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen. Det är ju inget som partiet driver centralt direkt. Den socialdemokratiska ledningen har inga visioner och de är så rädda för att säga fel saker, tycker Fredrik.
Det finns en Vänsterpartiförening i Malå och det är vänstern och sossarna som styr i kommunen. Vänsterpartiet har ett kommunalråd på halvtid och sossarna en på heltid.
– Vänsterpartiet syns på sommar- och vintermarknaden och vi har medlemsmöte ungefär en gång i månaden, berättar Fredrik.
På första partimötet tyckte han att det var väldigt många frågor han kunde relatera till.
– Jag tyckte det var fascinerande att jag själv kunde vara med och föreslå och bestämma, att det var så kort väg. Att jag kan vara med och påverka är det viktigaste, säger han.
