”Vi står här idag för att vi vet att vi måste vara varandras trygghet”, sa Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson och talare vid dagens manifestation på Sergels Torg i Stockholm mot utvisningarna till Afghanistan. Tusentals människor slöt upp där och på andra platser runt om i landet för att demonstrera mot det omänskliga i den flyktingpolitik som idag förs i Sverige och Europa.
På bilden: Maria-Teresa ”Tess” Asplund och Christina Höj Larsen framför den stora mängd människor som idag samlats på Sergel Torg för att stå upp för en mänsklig och generös flyktingpolitik.
Här kan du läsa hela Christina Höj Larsens tal:
Vänner
Vi står här idag för att vi vet att vi måste vara varandras trygghet.
I en tid då bomberna faller tätt över Aleppo, skräcken kramar Mosul – och terror och våld sliter sönder Afghanistan i en ökande våldsspiral – väljer maktens män i Europa och Sverige att barrikadera alla vägar till trygghet och säkerhet.
I en tid då löftet världen gav varandra efter andra världskriget – att aldrig blunda för krig, masslakt och förföljelse – verkligen prövas, visar Stefan Löfven och hans europeiska polare att de inte vågar möta verkligheten som den är.
Med låtsasord och stängda gränser försöker de få människor i Europa att tro att kriget och terrorn som jagar människor från hus och hem i andra delar av världen är vår kris. De snackar andrum och paus, kontroll över gränser och systemkollaps.
Och medan de har andrum, tar andra sina sista andetag i Medelhavet. Medan de pausar, fortsätter bomberna att falla. Medan de snicksnackar om systemkollaps – fortsätter terrorn och våldet i Afghanistan – ett land vars system för länge sedan kollapsat.
Men, vänner, vi känner ju till verkligheten. Vi lever i den, möter den och blundar inte. För det är vi – våra vänner, klasskompisar, grannar, lagkamrater, kollegor eller elever – detta handlar om. Det är våra liv och vår verklighet detta handlar om.
I vår verklighet vägrar vi låta människor nekas skydd vid Europas gränser när de försöker komma undan helvetet. I vår verklighet ska människor i behov av skydd få permanenta uppehållstillstånd och rätt att återförenas med sin familj i fred och trygghet. I vår verklighet låter vi inte barn växa upp med vetskapen att de kommer utvisas till Afghanistan så snart de fyllt 18. I vår verklighet kan vi först andas lugnt, när ingen av oss väntar på deportation till ett land, där ingen säkerhet finns.
Vi kräver att regeringen lyssnar till verkligheten och river den tillfälliga skitlagen som nekar människor skydd, splittrar familjer och skapar otrygghet och splittring.
Vi kräver att regeringen inte sluter smutsiga avtal med länder som Turkiet eller Afghanistan för att de ska agera gränsvakter eller acceptera deportationer.
Vi kräver att ungar ibland oss ska kunna växa upp utan hotet om deportation hängande över sig.
Vänner. Regeringen och makten i Europa vänder verkligheten ryggen. Vi står här idag därför att vi är verkligheten.
Vi vet att den enas otrygghet också är den andras otrygghet – och att vi därför måste ta varandras hand i en pakt som inte kan brytas. Vi är varandras trygghet. Så har vi vunnit varje steg för rättigheter och rättvisa. Och så – bara så – kommer vi att vinna kampen om asylrätten även denna gång.