– Att Vänsterpartiet gått i täten när det gäller HBTQ-frågor är väldigt tydligt. Det har skett gång efter gång i historien, och vi tänker fortsätta att driva på utvecklingen, säger Tobias Johansson, sammankallande för HBTQ-gruppen Storstockholm inför årets Pridevecka.
1973 var det första gången ett svenskt statsorgan uttalade sig positivt om samkönade par. Det skedde efter en motion från Vänsterpartiets riksdagsman Jörn Svensson, som också fått ett mycket hedervärt omnämnande i Jonas Gardells roman ”Torka inga tårar utan handskar”.
– Det (V)seminarium som är min egen favorit under årets pridevecka är nog ”att driva HBTQ-frågor i Riksdagen”, säger Tobias Johansson. Där har vi just Jörn Svensson med, tillsammans med Hans Linde, Barbro Westerholm och Mona Sahlin.
Vänsterpartiets prideprogram är i år det mest gedigna och genomarbetade hittills, menar Tobias Johansson, och HBTQ-utskottet har även fått hjälp och bidrag i arbetet av några föreningar och parlamentariska grupper. Det är Landstingsgruppen Stockholm, Stockholmsdistriktet, Riksdagsgruppen, Vänsterpartiet i Stockholms stadshus, Vänsterpartiet i Sundbyberg, Solna och Värmdö
Tema på Pride 2013 är ”Familjen” och på Prideparaden kommer Vänsterpartiet att ha en banderoll med texten ”40 års kamp för regnbågsfamiljerna” . Det är ingen överdrift att hävda att Vänsterpartiet även varit en starkt pådrivande kraft för HBTQ-personers möjlighet att bilda familj. Redan 1973 motionerade Jörn Svensson, CH Hermansson m.fl. om med om att samlevnadslagstiftningen även skulle gälla homosexuella.
– Att Vänsterpartiet gått före även här är mycket tydligt, och det ska vi lyfta fram ännu mer än vi gjort, säger Tobias Johansson.
Vilken är den viktigaste HBTQ-frågan just nu?
– Att HBTQ- personer hälsa och situation kommer tydligare i fokus inom landstings- och kommunpolitiken. Det finns många undersökningar som visar att HBTQ-personer har större problem med bl.a. alkohol och psykisk ohälsa. Här måste partiet arbeta för att personal som skolsköterskor, fritidsledare och föreståndare inom äldrevård, får HBTQ-kompetens. Likaså måste RFSL och andra organisationer kunna få ekonomiska medel för kunna ha aktiviteter för unga HBTQ-personer. Drogfria mötesplatser och möjlighet för HBTQ-personer som drabbas av ohälsa är ytterligare en viktig fråga som vi i Vänsterpartiet måste driva.
– Att göra verklig skillnad i människors vardag kommer bli en än större utmaning eftersom det är reformer som kommer att kosta pengar, inte bara likställighet inför lagen.
Några viktiga hållpunkter i Vänsterpartiets HBTQ-historia på 70 och 80-tal:
1973 Riksdagen uttalar att homosexuell samlevnad ”är en ur samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”.
Orsaken till att detta uttalande gjordes var att flera Vänsterpartister däribland CH Hermansson och Jörn Svensson hade motionerat om att samlevnadslagstiftningen även skulle gälla homosexuella. Motionen bifölls givetvis inte men lagutskottet gjorde ett värdefullt uttalande om att ”homosexuell samlevnad var en från samhällelig synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. Detta uttalande räknas som en milstolpe i den svenska HBTQ-historien eftersom det var första gången ett svenskt statsorgan erkände homosexuellas rätt.
När motionen debatterades i Riksdagen fördes partiets talan av Evior Marklund:
”Begreppet registrerad samlevnad skulle kunna omfatta mer än begreppet äktenskap. T. ex så skulle ett legalt regelsystem grundat på detta begrepp också kunna omfatta samlevande homosexuella och alltså leda till att lagsystemet ger en inom detta område hittills förtryckt minoritetsgrupp i samhället en med den heterosexuella majoriteten jämställd ställning.”
1977 Första Frigörelsedagarna arrangeras. Dagarna bestod av uppträdande, demonstrationer och seminarier. Arrangerades av RFSL Stockholm.
På den tiden var de politiska partierna inte alls lika intresserade av att svarade på arrangörernas inbjudan. Vänsterpartiets dåvarande riksdagsledamot Jörn Svensson var en av få politiker som redan då arbetade för HBTQ-personers rättigheter och ville tala på frigörelsedemonstrationerna.
”Mänsklig kärlek kan ha många uttrycksformer. Den kan vara våldsam och passionerad. Den kan vara stillsam och anspråkslös. Den kan vara jublande och tragisk. Den kan vara vånda och lidande. Den kan vara patetisk och till och med en smula löjlig. Men en sak kan den aldrig vara. Den kan aldrig vara skamlig”
Citat från Jörn Svensson tal vid frigörelsedemonstrationen 1979
Att Jörn Svensson gjorde stora insatser för HBTQ-communitiet vittnar också Jonas Gardell om i sin bok ”Torka aldrig tårar utan handskar”. I denna bit av boken utspelar sig en natt i Stockholm strax efter valet 1982.
På bron hänger fortfarande en del valaffischer och valplakat från riksdagsvalet. Lite på sniskan, nerklottrade, somliga söndersparkade, somliga nedrivna som konfetti på ett golv som när festen är över och alla gått hem. Slå vakt om familjen utropar moderaternas affisch. Lägre skatter utropar en annan. Mitt emellan alla högerplakaten har Vänsterpartiet kommunisterna lyckats kila in ett par ynka plakat. Fred står det. Pål har röstat på VPK. Han är vare sig kommunist eller oroar sig särskilt mycket för freden. Men i VPK är Jörn Svensson verksam. Den enda riksdagsman som någonsin brytt sig om homosexuella och som år efter år oförtröttligt skriver motioner i frågan och ställer ansvariga ministrar till svars. Troligen är han den enda riksdagsman som någonsin kommer att bry sig om homosexuella också. De andra partierna vill ju knappt ta i frågan med tång en gång. Jörn Svensson kom till och med och avslutningstalade efter demonstrationen i augusti. Det var modigt. Bra talade han också.
1978 Lägsta ålder för sexuella relationer – ”byxmyndighetsåldern” – blir likställd oavsett om det gäller sex mellan två personer av samma kön eller två personer av olika kön. Innan 1978 var den 15 år för sex mellan olika kön och 18 för sex mellan samma kön.
Vänsterpartiet hade långt innan beslutet fattats krävt alt de särskilda åldersgränserna för homosexuellt umgänge skall avskaffas. Trots att det var den dåvarande borgliga regeringen som la förslaget så fanns det en rad representanter i de borgliga partierna som röstade emot. Bl.a. reserverades sig tre folkpartister mot beslutet.
1979 Socialstyrelsen tar bort homosexualitet ur registret över diagnoser i Sverige efter en ockupation av Socialstyrelsens trappa av cirka 30-40 ”sjuka” homo- och bisexuella.
Vänsterpartiet hade före ockupationen motionerat om att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att framställningen av homosexualitet i socialstyrelsens sjukdomsklassifikation borde utgå (1978/79:892)
1987 Gaysaunorna förbjuds då bastklubbslagen träder i kraft.
Vänsterpartiet motsatte sig införandet av Bastuklubbslagen: I Riksdagen motionerade ledamöterna Jörn Svensson och Bertil Måbrink att riksdagen skulle avslå regeringen proposition om förbud mot Bastuklubbar.
1987 Det införs ett förbud om olaga diskriminering för näringsidkare och offentliganställda att diskriminera ”homosexuella”.
Vänsterpartiet hade länge verkat för en skyddslagstiftning för HBTQ-personer. Vänsterpartiet motionerade om lagstiftning mot diskriminering av homosexuella redan riksdagsåret 78/79
1988 infördes en lag om samkönade samboförhållanden och 1995 infördes registrerat partnerskap (liknande äktenskap) i Sverige. Redan 1973 hade vänsterpartiet motionerat i riksdagen om en könsneutral samlevnadlagstiftning. När partnerskapslagen infördes var Jörn Svensson en av de första vigselförrättare som vigde homosexuella par. Detta i en situation där flera kommuner till en början efter att lagen infördes vägrade registrera partnerskap.