Välkommen: Per Hector, samhällsarbetare från Örebro!
När jag ringer Per Hector håller han precis på att lägga ett golv, men han tar gärna en paus för att berätta lite om sin bakgrund och varför han gått med i Vänsterpartiet.
Vilken fråga anser du vara viktigast i samhället idag?
– Oj, det är klart att i den tiden vi lever för stunden är den akuta flyktingfrågan väldigt stor på dagordningen. Och där är Vänsterpartiet en av få organisationer som har en anständig hållning…
– Jag trodde väl aldrig att jag skulle vara enig med Annie Lööf om någonting, men nu är jag i alla fall enig med henne om en sak! Men det behöver du ju inte skriva, han skrattar igen.
Per Hector anser att flyktingfrågan både är central och bred. Det handlar i grunden om förmågan att bygga ett öppet samhälle. Ett samhälle som kan ta vara på mångfald utvecklas, anser han. Det leder till ett rikare samhälle.
– Debatten idag är både negativ och deprimerande, när det handlar om att hindra istället för att främja. Vi tog emot fler än 70 000 finska krigsbarn en gång i tiden och nu är vi så besvärade över att vi ska ta emot 130 000 flyktingar. Våra resurser idag är så oändligt mycket bättre, det borde absolut gå!
Per Hector är sedan mer än fyrtio år gift med Anna, och de har tre vuxna barn, tre barnbarn. På fritiden sysslar han gärna med hantverk, snickerier och trädgård. Och sedan läser han mycket. Just nu om Finland och den finska historien.
– Jag vet skamligt lite om det och finländarna är ju en av våra första och största invandrargrupper, säger han.
Vapenvägran ledde till nytt jobb
Per är född i Småland, 1953, och började jobba redan som 16-åring. Bara 19 år gammal blev han föreståndare för en fritidsgård i Örebro.
Senare utbildade han sig till snickare och jobbade som byggnadssnickare tills han blev inkallad 1982.
– Som vapenvägrare fick jag göra vapenfri tjänst inom äldreomsorgen i Örebro.
En kanske oväntad utveckling var att det ledde till jobb inom kommunen.
– Jag jobbade med kultur och fritid inom äldreomsorgen, ett helt nytt verksamhetsfält för mig. Därifrån sökte jag mig till ett lokalt initiativ i stadsdelen Brickebacken. Vi byggde upp ett kooperativ, Föreningen Trädet, som fortfarande är mycket livskraftig. Kooperativet sysslar med ungdomsverksamhet men är också en åldersintegrerad mötesplats med mängder av aktiviteter.
Och på det spåret fortsatte det. Per Hector jobbade många år som ”samhällsarbetare” i kommunen, han kallar sig så, men rekryterades så småningom till Stiftelsen Cesam där han i 20 år arbetade med lokal mobilisering och utveckling av bostadsområden samt olika metoder för dialog och demokrati.
– På min fritid var jag på 90-talet med och startade ytterligare ett kooperativ i en stadsdel, där vi arbetade med att skapa mötesplatser och arbetsintegrerande projekt i samarbete med andra föreningar och kommunala verksamheter. Jag var ordförande i tolv år. Så jag har jobbat med samhällsfrågor både professionellt och som föreningsaktiv.
– De senaste åren har jag jobbat med ett experiment vi kallat Ideellt Utvecklingscentrum och 2014 ledde jag arbetet med etablering av Föreningarnas Hus i Örebro. Det är ett initiativ som genomförts tillsammans med Örebro Föreningsråd.
Och nu har du gått med i vänsterpartiet. Varför just nu?
– Nu har jag slutat yrkesarbeta och bestämmer själv vad jag gör. Jag har varit politiskt verksam ända sedan jag som 13-14-åring var med och startade FNL-gruppen i Sävsjö. Det var en något udda verksamhet i den lilla staden på den tiden!, han skrattar. Det var under Vietnamkriget och en av anledningarna till att jag också blev anti-militarist.
– Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men att vara partipolitiskt obunden gynnade mitt arbete. Nu behöver jag inte ta hänsyn till det längre.
– Som medlem har jag fått nya utmaningar, jag tycker rättsväsendet är intressant och är utsedd av Vänsterpartiet till nämndeman.
– Nu ser jag fram emot att lära mig mer och även förhoppningsvis göra någon nytta med den livserfarenhet som jag skaffat mig. Dags att göra samhällstjänst!
Text: LG
Bild: Per Hector igång med att göra äppelmust.