– Alla människors lika värde är viktigast för mig, säger Anna Linderholm, 42 år och nybliven medlem i Vänsterpartiet.
När jag ringer är Anna Linderholm på jobbet, hon jobbar som personlig assistent sedan femton år. Anna började sommarjobba när hon pluggade och det var där hon sedan fick fast arbete.
– Jag trivs jättebra och har alltid gjort det, säger hon.
Hennes kortfattade presentation i övrigt är att hon har man, tre barn och bor i ett radhus i Halmstad.
Varför gick du med i Vänsterpartiet?
– Jag har alltid varit intresserad av politik, men aldrig varit medlem i något parti. För femton år sedan var jag lite intresserad av Folkpartiet, vilket folk kan tycka är underligt. Men jag brukar säga att avståndet då inte var lika långt som nu. Det har hänt mycket på femton år … särskilt med Folkpartiet… Sedan har jag länge haft en god vän och granne som är vänsterpartist. Han har peppat mig att gå med, jag var väl lättvärvad kan man säga, hon skrattar.
Anna Linderholm är feminist och tycker att den viktigaste frågan just nu är allas lika värde, och ja, anti-rasim.
– Heter det så?, frågar hon och fortsätter: Den frågan tycker jag är roligast, eller ja, inte roligast, men intressantast.
Hon hinner inte vara så väldigt aktiv i Vänsterpartiet, men några medlemsmöten och insändare har hon hunnit med.
Vad gör du på fritiden?
– Du menar när jag inte jobbar heltid på obekväm arbetstid och sköter om man och tre barn?
Hon skrockar lite, men visst gör hon mer:
– Jag motionerar, är ute och rör på mig på olika sätt – och skriver.
Bäst gillar Anna Linderholm att skriva argumenterande texter, men även en bok är på gång, visar det sig. Det är bara en hobby, säger hon.
– Men senare, när jag får mer tid, så skulle jag vilja skriva mer och även hjälpa till i Vänsterpartiet och formulera saker…
– Jag har ägnat väldigt mycket tid åt barnen. De är 8, 13 och 15 år nu. Min man David har precis börjat ett nytt jobb som lageransvarig på en budbilsfirma här i Halmstad efter tolv år som säljare på Tylö AB. Vi har alltid delat ansvaret för hem och barn, men nu i början på ett nytt arbete tycker jag att det är självklart att han lägger lite mer tid på jobbet än tidigare.
Senast lästa bok är det hon kallar ”en lättsam deckare”, Den stumma flickan av av Hjort/Rosenfeldt.
Jag frågar vad hon skulle önska sig om hon hade ett magiskt trollspö och kunde önska precis vad som helst.
Hon funderar en stund och säger sedan som den vänsterpartist hon numera är: Rättvisa åt alla, det skulle jag vilja se!