‘- Vad är din roll på kongressen?
Jag spelar just nu en föreställning som skildrar Kerstin Thorvall och hennes verk, så jag ska framföra en artikel som hon skrev 1996 om äldrevården. Hon skrev den när hon själv började bli lite till åren och hon såg framför sig hur det skulle kunna bli när man privatiserar vård och omsorg. Det är på sitt sätt skrämmande att just hon kommit att förpassas till bekännelselitteraturen sunkiga dike när hon samtidigt var en så politisk författare.
– Hur känns det att spela inför en partikongress?
Nervöst. Det är förstås helt annorlunda än den publik jag van vid och därför lite pirrigt. På teatern vet man ju egentligen inte vilka som sitter där, man får anta. Här vet man att alla som är här har en gemensam nämnare och också att temat för artikeln är väldigt viktigt för de som är här.
Det känns intressant att lyfta något ur ett sammanhang och sedan använda det i ett helt annat sammanhang. Och förstås att få använda teatern i ett politiskt sammanhang
– Vad tycker du om kulturens roll i politiken?
Kulturen är så undanskuffad idag, många ser inte kraften i kulturen. Man ser kulturen främst som ett pedagogiskt instrument, inte dess egenvärde. Kulturens villkor har hårdnat, som allt annat ska den nu bli ”marknadsmässig”. Det är sorgligt. Jag har levt så länge och varit med om att uppleva den förändringen. Kulturarbetarna blir alltmer räddhågsna och måste hela räkna på biljettintäkter och kvantitet.
– Vad tycker du är viktigt inför valet?
Utförsäljningen av den offentliga sektorn. Alla de rättigheter som vi varit med och byggt upp och som nu reas ut. Det innebär en försämring av både välfärden, bostadspolitiken och skolan. Sen vill jag förstås att vi flyttar fram kulturen såklart.