Hoppa till huvudinnehåll

När Jonas Sjöstedt höll sitt avslutningstal, var det klappat och klart!

SANYO DIGITAL CAMERA

Per Larsson, nybliven V-medlem, ställer frågan: Vill vi verkligen ha det här samhället?

– Det är en känsla jag har, och som bara växt sig allt starkare de senaste åren. Att den här nedmonteringen av samhället leder åt helt fel håll.

– Till slut kände jag att jag bara måste göra något.

Så förklarar Per Larsson bakgrunden till att han gick med i Vänsterpartiet.

– Jag tycker att Vänsterpartiet har tagit en väldigt fin väg. Partiet värnar verkligen om välfärden, säger han.

Per Larsson har aldrig tidigare varit partipolitiskt aktiv, men alltid röstat på Socialdemokraterna.

– Men nu får man inga klara besked om vad de vill.

Per är 47 år, född och uppväxt i Borlänge och “har aldrig längtat härifrån”, som han säger. Borlänge är lagom stort, samtidigt som allt man behöver finns här, tycker han.

Fritidsintressena är två: sommartid är det fotbollsklubben IK Brage, (Per har årskort) och vintertid är det ishockey som gäller. Då är det Leksands IF som får stödet.

1985 började han som 18-åring på SSAB (tidigare Domnarvet), först som valsverksarbetare och sedan elektriker. Så småningom kom allt mer att styras av datorer och då började hans väg mot jobbet som IT-tekniker.

– De tyckte att en elektriker kan ju en hel del om sladdar och sån’t, så jag borde passa. På den tiden fanns inte så många utbildningar, men en stor efterfrågan inom IT. Jag har lärt mig jobbet själv, här på SSAB. Idag är det nog helt annorlunda, nu krävs högskolestudier för att få liknande jobb.

Per tjänar strax under 30 000 kr / mån, är medlem i Unionen och jobbar fortfarande som IT-tekniker på SSAB, som är den största arbetsgivaren i Borlänge. Ungefär 2000 personer arbetar här med att framställa tunnplåt.

Familjen består av fru Monica och tre söner som är 14, 12 och 10 år samt en liten flicka på drygt ett år. Nu är han pappaledig på halvtid.

När och hur kom du i kontakt med Vänsterpartiet?

– Den växte fram, den här känslan, som sagt. Och i höstas började jag gå in på partiets hemsida och läsa på en del, i partiprogrammet och var partiet står i olika politiska frågor. En sak som påverkade mig mycket var “Wall of shame”, säger han.

(Wall of shame är en sammanställning av de 38 försämringar som Alliansregeringen gjort när det gäller arbetsrätten och sjukförsäkringen.) *

– När man ser allt som försämrats och monterats ner de sista åren måste man ställa sig frågan: Vill vi verkligen ha det här samhället? Det vill inte jag i alla fall!

– Jag har följt partiernas tv-sända kongresser och då även Vänsterpartiets kongress i vintras.

Och när Jonas Sjöstedt höll sitt avslutningstal, var det klappat och klart!, säger han.

– Ja, det kanske var mer eller mindre klart redan innan, han skrattar till lite, men då bestämde jag mig definitivt.

– Sjöstedt lyfter kärnfrågorna på ett sätt som jag inte tycker någon annan partiledare gör, säger han.

För Per var det bara att gå in på hemsidan och trycka på “Jag-vill-bli-medlem-knappen. Och en dag senare kom det ett mejl från Vänsterpartiet i Borlänge som önskade honom välkommen.

Även i Borlänge har Vänsterpartiet mycket att ta itu med.

– Kommunen är skuldsatt över öronen, berättar Leif Lindström, vänsterpartiet gruppledare i Borlänge. Kommunen har också stora problem att följa driftsbudgeten. Dålig personalpolitik och organisation är orsaken, säger han.

Kommunen styrs sedan 1944 av Socialdemokraterna som nu tagit stöd av MP efter att ha tappat 7 mandat de senaste åren.

Vänsterpartiet kräver att en oberoende granskning ska göras av ekonomin och organisationen. Det är också ett vallöfte.

– Men socialdemokraterna vill inte lyssna på oss, säger Leif Lindström. Sanningen ska vara S-märkt.

Det betyder att kommunen förmodligen kommer att fortsätta på sin sluttande väg utför.

Per Larsson tycker också att en granskning vore bra. Kanske kan saker ändras efter valet i höst.

*Sök på Wall of shame på www.vansterpartiet.se.

Bildtext: Barnen är ju viktiga i valet, säger Per. Här med dottern Malin, 1 år och 3 månader.

Text: Losita Garcia