Jonas Klinteberg gick med i Vänsterpartiet strax före valet.
– Jag tycker att Vänsterpartiet är det enda partiet som baserat sin kriminalpolitik på fakta istället för på känslor, säger han. Långa straff ger inte mindre kriminalitet och det finns ingen forskning som visar att frigivning efter halvtid skulle öka brottsligheten. Däremot sparar samhället en väldig massa pengar…
– I Vänsterpartiet finns också en människosyn som jag gillar. Där har alla ett människovärde.
När det gäller brott och straff vet Jonas Klinteberg hur det är av egen erfarenhet. Han var 30 år innan fängelseportarna slog igen bakom honom för förhoppningsvis sista gången.
Kvar därinne är det åttio procent arbetarklass, berättar han, det är fattiga människor som oftast har drogproblem. Brotten handlar ofta om att komma över pengar till mer knark. De allra flesta inlåsta är män, män som är uppväxta med ensamma mammor. Mammor som jobbat mycket för låg lön eller varit arbetslösa i perioder.
– Det är ingen medelklass eller överklass i fängelserna, precis.
– Så var det där jag växte upp, vi var ett helt gäng söner till ensamma mammor. Vi växte upp i Kopparberg, en liten bruksort i Bergslagen. Det var en levande liten bruksort med post, ICA, Konsum, Folkets Hus, ja, det mesta. Men 1990 lades gruvan ner och allt bara rasade. Idag är det en spökstad och allt är igenspikat. Vi växte upp när det föll, säger han.
– Alla ville bara därifrån.
Jonas hamnade, som sagt i kriminalitet. men när han satt inne senaste gången började han fundera på om han inte skulle göra något annat av sitt liv. han hade fått tag i en fångtidning, Kåkbladet, som kämpade för fångarnas rättigheter. Där började han skriva. Och han fick uppmuntran. Där fanns även folk med som jobbade ideellt, som ville ge fångar en annan chans. Jonas märkte hur självförtroendet växte av att skriva.
2012 var han med och startade tidningen Filen – en tidning över murarna. En tidning som vänder sig till alla som är omhändertagna mot sin vilja, även asylsökande i asylförvar. Filens uppgift är att vara fångarnas röst, säger han.
– Vi hjälper folk med deras texter, rättar och skriver om tills alla är nöjda, då publicerar vi.
– Alla som blir publicerade växer, säger han. En blev till och med anställd som skribent på heltid!
Själv följde han också sin dröm och skrev oavbrutet.
– Jag som i början stavade ”hade” med två d, säger han och skrattar.
När han lämnade fängelset träffade han en tjej och skaffade barn – och han fick jobb som ”mattant”.
– Jo, du kan skriva mattant som titel, den använder jag själv, säger han.
I skolvärlden jobbade han kvar tills i januari 2014 då han startade upp ett projekt tillsammans med en journalist, Skriva för förändring. De åker runt på Ungdomshem och hjälper ungdomar att börja skriva.
Vi återgår till att prata om varför han valde att organisera sig i just Vänsterpartiet. Han berättar att han gick med för att vänsterpartister har tankar som liknar hans egna.
– Jag såg en plattform. De flesta partier är inte intresserade av hur verkligheten ser ut, säger han och berättar om Moderater som till exempel Anna Tenje som påstår att ungdomskriminaliteten ökat varje år, trots att det bara är att gå till statistiken hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet). Där finns siffrorna som talar om att både våldsbrott och mord har minskat, endast gängkriminaliteten har ökat något.
Ändå krävs fler och hårdare straff, inte för att det hjälper, utan bara för att vinna röster, säger Jonas.
Han fortsätter:
– Det är helt ointressant att diskutera om en person ska ha två eller fyra års fängelse om man inte samtidigt pratar om vad man ska fylla tiden med. Det är det som är den enda viktiga frågan, avslutar han.
Länk till Tenjes uttalande:http://www.moderat.se/debatt/slopa-ungdomsrabatten
Text: Losita Garcia