Det känns mer och mer att Sverige har delats i skilda världar.
Vi hör ett nytt arrogant tonläge från högern och de borgerliga, ett tonläge som borde höra till en svunnen tid.
Det speglar ett Sverige där klyftorna har ökat kraftigt och välfärden rustas ner. Ett land där de som tillhör den ekonomiska eliten inte längre tror att de behöver vara oroliga för några samhällsförändringar som hotar deras privilegier.
Den ekonomiska ojämlikheten får inte bara konsekvenser i plånboken. Inkomstskillnader kryper djupt under skinnet, in i våra liv och familjer och bland våra vänner.
Ojämlikheten handlar om hur länge vi lever, om vi är friska eller sjuka, om vi blir överviktiga, hur det går för oss i skolan och om vi dras in i kriminalitet.
När klyftorna i ett samhälle är stora blir det också fler som drabbas av psykisk ohälsa.
Klyftorna är ett virus – en pandemi! Och vaccinet heter rättvisa, jämlikhet och vänsterpolitik.
Vi ser nu en Socialdemokrati sysselsatt med att administrera och försvara en politik för växande klyftor ihop med sina nya högervänner.
Nu är det inte bara vi som vet att alla jämlikhetsreformer var vår förtjänst.
Nu kan alla se det.
Bara dagarna före 1 maj har en socialdemokratisk regering, ledd av en tidigare fackförbundsordförande, lagt fram förslag om begränsad strejkrätt.
Det är sorgligt och obegripligt med en socialdemokratisk regering som insisterar på att begränsa strejkrätten!
Det finns de som tror att strejkrätten är något som man bara behöver ibland, ja väldigt sällan.
Men det stämmer inte.
Vi behöver strejkrätten varje dag.
Varje dag när metallarna plockar fram sina svetsar.
Varje dag som Byggnads snickare reser en vägg.
Varje dag som en sjuksköterska tar ett blodprov.
Varje dag som en barnskötare sätter på tvååringen en overall, så är det med den tryggheten att –
Om det behövs, om våra villkor försämras, om vi måste ta konflikt om våra löner och villkor – så kan vi ta till strejk.
Att begränsa strejkrätten och ytterligare försvaga fackets och arbetstagarnas position på den svenska arbetsmarknaden är fel väg att gå för ett samhälle där ojämlikheten ökat i årtionden.
Och jag har samma budskap till dig Stefan Löfven, som jag hade förra 1 maj, och alla första maj.
Lyssna på era medlemmar!
Det pågår en revolt i fackföreningsrörelsen.
Lyssna på vad som sägs på fabrikerna, sjukhusen, i butikerna, på bussterminalerna.
De har verkligen inte begärt någon begränsad strejkrätt.
Vad vi behöver är en politik för ett modernt och jämlikt arbetsliv. En politik som stärker arbetstagarnas rättigheter.
Det förutsätter trygga, fasta anställningar med en lön som det går att leva på.
Det är en politik som Vänsterpartiet med kraft fortsätter att driva. Det är bara så vi får en ekonomi som gynnar alla, inte bara några få.
Läs hela Jonas Sjöstedts 1:a maj-tal här.