Igår kväll, den 26 juni 2013, beslutade Botkyrka kommunfullmäktige efter en fyra timmar lång debatt att avslå förslaget om folkomröstning och att sälja Albybergets bostäder till riskkapitalisten Mikael Ahlström. ”Det enda jag ville var att köpa några fastigheter och se om jag kunde utveckla dem på ett trevligt sätt”, som Ahlström uttryckte det i Aftonbladet.
Så här gick voteringen:
För återremiss: 13 (V, BP, SD, 5 moderater), mot återremiss: 46 (S, M, MP, FP, KD, TUP), avstod: 1 (M).
För folkomröstning: 18 (V, BP, SD, MP, 5 moderater, 1 folkpartist), mot folkomröstning: 42 (S, M, FP, KD, TUP)
För försäljning: 49 (S, M, FP, KD, TUP, MP, SD), mot försäljning: 11 (V, BP, 5 moderater)
En av fullmäktiges 61 platser var vakant (SD).
Beslutet var lika tråkigt som väntat. Självklart är alla de som slitit i nätverket Alby är inte till salu besvikna och kanske till och med bittra i dag, men som en mycket erfaren och klok person sa till mig nu på morgonen apropå beslutet: ”Sådana här rörelser inser ofta inte vilket inflytande de har; kanske inte just nu, men på sikt.”
Många har varit kritiska till hur Botkyrka kommun hanterat opinionen mot försäljningen, även personer som i och för sig är för beslutet att sälja. Kommunens demokratiberedning, som drivit på Botkyrkas höga ambitioner i det lokala demokratiarbetet, har en hel del att fundera på och ta tag efter sommaruppehållet. Samtidigt säger det något att det är just i Botkyrka som medborgarna så tydligt visat att man bryr sig om sitt samhälle.
Ett stort tack till alla i nätverket Alby är inte till salu och alla andra som visat hur man organiserar en demokratisk gräsrotsrörelse och ett stort tack till alla medlemmar i Vänsterpartiet som på olika sätt, i och utanför fullmäktigesalen, visat hur ett politiskt parti kan fungera när det är som bäst. Och även om fastigheterna på Albyberget är sålda så kommer det att visa sig att Albyborna inte låter sig köpas så lätt.
Mats Einarsson
Gruppledare (V)