Jan Björklund är svensk politiks främste marxist. Jag beskyller självklart inte Liberalernas ordförande för att ha tagit intryck av Karl Marx, inget tyder på det. Istället verkar det vara Groucho Marx som har inspirerat Jan Björklund.
I ett av sina mest berömda citat sa G Marx: ”Jag håller hårt på mina principer och om de inte passar er så har jag andra”. Inget citat passar bättre in på Jan Björklunds politiska gärning.
Liberalerna har svängt 180 grader
Minns ni Almedalen för fyra år sedan? Alliansen gjorde ett stort utspel inför det stundande valet. Den stora satsningen ”Sverigebygget” skulle inte bara ge Sverige 100 000 nya bostäder utan också snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö. Jan Björklund var med på tåget, nu skulle det satsas. Fyra år och många klimatlarm senare har Liberalerna svängt 180 grader, nu är det de som gör allt för att bromsa samma satsning när den äntligen kan förverkligas.
Visst kan man ändra åsikt ibland, det måste varje politiker kunna göra. Men Jan Björklund gör politiken till en tombola ur vilken han slumpmässigt verkar kunna dra fram en ny åsikt var och varannan dag.
Avskaffade den svenska värnplikten
Under sin tid i regeringen satte Jan Björklund det svenska försvaret på svältkur. Den svenska försvarsförmågan betalade priset. Med knapp majoritet röstade liberalerna och de andra allianspartierna ned oss andra och avskaffade den svenska värnplikten, stommen i försvarets folkliga förankring och personalförsörjning. Men snart hade naturligtvis Björklund svängt igen och ville återinföra värnplikten. Han byter alltså inte bara åsikt, han argumenterar emot politik som han själv har genomfört. Det samma gäller beredskapspoliserna, först avskaffar Björklund dem, sen börjar han med kraft att argumentera mot sin egen politik.
Styrs av kortsiktiga utspel
Vad beror det på att det politiska lodet ständigt tycks hamna på olika djup för Jan Björklund? Politiken verkar styras av kortsiktiga utspel och viljan att knipa några rubriker i riksmedia, något Björklund är erkänt bra på. Men den politiska opportunismen har ett pris, vad står Liberalerna egentligen för?
Jan Björklund är en av de huvudansvariga för att privatisering och vinstjakt har fått breda ut sig i den svenska skolan. Effekterna är kända med skolkonkurser, segregation, glädjebetyg och miljarder avsedda för elever och lärare som i stället slussas till rika ägare av skolkoncerner.
Men när kritiken växte började Björklund plötsligt, inför valet 2014, kritisera att riskkapitalbolag äger skolor. Sedan svängde han igen för att efter valet åter vilja se obegränsade vinstuttag ur skolan. Vad tycker han i dag? Jag vet inte, har inte läst tidningen än.
Krävde att utvisningar skulle stoppas
Ett blött finger i luften verkar även vara en vägledande princip inom asylpolitiken. För ett år sedan gick Björklund ut och krävde att utvisningarna till Afghanistan skulle stoppas, säkerhetsläget i landet var för dåligt. Sedan dess har läget förvärrats avsevärt i Afghanistan, men Björklund tycker numera att det är fritt fram att utvisa unga människor dit. Är det någon som begriper de liberala principerna bakom det?
Min favorit bland kovändningarna är ändå Liberalernas syn på religiösa friskolor. Först är Björklund med och släpper fram skolor som utövar religion under skoldagen och som i praktiken segregerar elever efter föräldrarnas tro. Sedan börjar han rasa mot sin egen politik.
Många tror säkert att Liberalerna nu är emot religiösa friskolor, det låter ju så. Men nej, de är bara mot nya sådana skolor, de gamla kan fortsätta som förut. Helt obegripligt och en sorts politisk motsvarighet till stryktipsets helgardering. Liberalerna satsar på åsikterna 1, X och 2 i samma fråga.
Svensk politik behöver ett liberalt parti
Jag är inte liberal. Jag har svårt för politik som ökar klyftorna i samhället, vill sänka löner och se fler otrygga jobb. Men någonstans kan jag ändå tycka att det är lite sorgligt att inte de positiva delarna av det liberala arvet vårdas vad gäller asylrätt, feminism och humanism.
Svensk politik behöver ett liberalt parti. Trots alla våra skilda åsikter önskar jag därför, trots allt, att Centerpartiet har kvar en plats i den svenska politiken.
Jonas Sjöstedt, Partiledare Vänsterpartiet.