Ett problem med att låta privata företag ta över allt mer av välfärden är att vi får allt sämre insyn i välfärdens ekonomi. Välfärdsföretagen har ofta snåriga koncernstrukturer med olika typer av internöverföringar och avancerade upplägg för att minimera skatten. Det är dock viktigt att trots det försöka få en bild av hur stora vinsterna är. Vi uppskattar utifrån SCB-statistiken att de skattefinansierade välfärdsföretagens resultat efter avskrivningar, före skatt, var 9,2 miljarder kronor år 2011.
Statistiska Centralbyråns (SCB) rapport ”Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2011” innehåller bland annat uppgifter om avkastning i välfärdssektorn. SCB har också på uppdrag av Vänsterpartiet tagit fram några kompletterande uppgifter om de privata utförarnas vinster, som visar att privata utförare inom vård, skola och omsorg hade ett sammanlagt rörelseresultat på 13,8 miljarder kronor efter avskrivningar, före skatt. Delar av detta kommer från privat finansierad verksamhet, andra delar är offentligt finansierad.
I SCB:s rapport framgår hur stor andel av de privata utförarnas totala finansiering inom respektive område som kommer från det offentliga. Dessa andelar är 64,8 procent för utbildning, 56,6 procent för hälso- och sjukvård respektive 91,6 procent för omsorg och sociala insatser. Tillsammans med de totala rörelseresultaten ger det en bild av hur stora de skattefinansierade rörelseresultaten är på respektive område. Den sammanlagda uppskattningen av det skattefinansierade rörelseresultatet på de tre områdena blir då 9,2 miljarder kronor för 2011.
Uppskattningen bygger på antagandet att rörelseresultatet i förhållande till intäkterna inte systematiskt skiljer sig åt mellan privat och offentligt finansierad verksamhet. Vi tror att det är ett försiktigt antagande. Välfärdsbolagen gör typiskt sett större vinster än näringslivet i övrigt, vilket är ett av de starka tecknen på att välfärden inte är en fungerande marknad. SCB konstaterade t. ex. i sin rapport om 2009 att ”avkastningen år 2009 ligger högre bland de företag som får huvuddelen av finansieringen från det offentliga jämfört med de företag som inte får det”. Det har handlat om stora skillnader. Omsorgen är den bransch i SCB:s rapport som har högst grad av offentlig finansiering och det är också den som har högst avkastning på eget kapital, hela 38 procent att jämföra med 19 procent i tjänstesektorn som helhet. Även om det inte är omöjligt så är det osannolikt att resultaten i förhållande till intäkterna i en grupp mycket lönsamma företag skulle vara systematiskt låga.
Det finns därför goda skäl att tro att vår uppskattning snarare ligger i underkant än överkant. För detta talar även att många av välfärdsbolagen och deras ägare ligger i konstant tvist med Skatteverket och får sägas vara experter på olika skattetekniska upplägg.
Uppskattningen 9,2 miljarder gäller resultatet efter avskrivningar, före skatt. Hur mycket av denna vinst som ägarna sedan väljer att ta ut som vinstuttag är en annan fråga och framkommer inte av statistiken. Somligt plockas ut, annat återinvesteras.
Att en del av vinsten återinvesteras framförs ofta som argument för att vinsterna är oproblematiska. Men vinsten används på det sätt som ägarna tror ger mest avkastning, vilket idag föga förvånande ofta är att återinvestera den i form av uppköp av t. ex. ytterligare äldreboenden. Det gör inte omsorgen bättre. Problemet kvarstår att vinsten har skapats genom framför allt lägre personaltäthet. Resultatet efter avskrivningar (före skatt) är fortfarande det relevanta måttet på hur mycket ägarna har lyckats pressa verksamheten.