Från mitten av 1970-talet fram till mitten av 1990-talet ökade den offentliga skuldsättningen i de flesta OECD-länder. Detta ledde fram till att många länder införde olika typer av finanspolitiska ramverk. Centrala inslag i dessa var tydliga medelfristiga mål för de offentliga finanserna. För Sveriges del blev de offentliga finanserna en akut fråga i samband med den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Den ekonomiska krisen resulterade i massarbetslöshet och kraftigt försvagade offentliga finanser. Underskottet i de offentliga finanserna toppade 1993 på cirka 11 procent av BNP och den offentliga bruttoskulden ökade från 40 procent till cirka 70 procent av BNP på bara några år.Utvecklingen skakade om de finansiella marknaderna och sände chockvågor genom det politiska Sverige.
