Hoppa till huvudinnehåll

Maria: För Vänsterpartiet är alla lika mycket värda

”Jag har alltid varit väldigt intresserad av politik. Och särskilt nu när rasismen växer i vårt samhälle.”

Maria Engström är 28 år, undersköterska och bor i Norrköping. Hon är ensamstående med sin son Brody som fyller sex i december.

– Min mamma skildes när jag var väldigt liten, och jag och min syster bodde mest hos hos mamma som var ensamstående. Och nu är jag nästan i samma situation, tycker hon.

– Mamma var dessutom långtidsarbetslös så vi hade inte heller så lödigt med pengar direkt. Pappa var industriarbetare, brorsan växte upp hos pappa och vi syskon var varannanhelgsbarn.

I våras gick Maria med i Vänsterpartiet. Varför gick du med?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av politik. Och särskilt nu när rasismen växer i vårt samhälle och även i riksdagen. Det var nog det som fick mig att bli medlem, för att kunna gå emot det på något sätt.

– Det känns som Vänsterpartiet är det parti som har de socialistiska värderingarna, värderingar om att alla är lika mycket värda.

Barnomsorg för skiftarbetare

Det finns en annan fråga som också varit viktig för Maria och det är barnomsorg på obekväma arbetstider.

Hon berättar:

– När jag blev ensamstående med Brody jobbade jag natt. Då fick jag be mina syskon och morföräldrar om hjälp, och även om de alltid ställt upp bra, så fungerar det inte alltid. Det blir ingen trygg tillvaro för barnen heller, att sova än här och än där. Inte ens när jag tog upp med kommunen att jag kanske måste säga upp mig för att det inte fanns barnomsorg, så kunde de hjälpa till, trots att jag var ensamstående.

– Har man ingen familj som kan ställa upp, blir man ju verkligen utsatt. Så ska det inte behöva vara, tycker jag.

Kort och gott: En bra barnomsorg, med tider som passar folk som arbetar skift är ett måste, anser Maria Engström.

Punk, slasherfilm och böcker

Maria har inte deltagit i partiföreningens arbete ännu, men tänker försöka göra det till hösten.

Hon bor i en hyresrätt i en förort till Norrköping, men det tar bara tio-femton minuter att cykla till stadens centrum. Hon trivs bra, eftersom det är nära till förskola, butiker och annan service samt till naturen.

– Jag har inte körkort, så är det bra att det är cykelavstånd till det mesta jag behöver.

Kvällarna kan handla om musik och film för Maria, det är hon mycket intresserad av.

Mest punk, som Ebba Grön och Imperiet, men även nyare hard-corepunk som har en stor “scen” i Sverige, Finland och England.

– När det gäller film så är jag mest intresserad av riktigt gammal skräck, säger hon och skrattar till.

– Som 30-talets Dracula och 70-talets slasherfilmer, men även Zombie, Kannibal och splatter som är skräckens “humor”.

– Men jag uppskattar också fransk film, som Luc Goddard exempelvis. Om jag skulle välja en film när kompisarna har filmkväll så väljer jag gärna en gammal svart-vit.

Hon tecknar också, ofta blir det politiska budskap.

– Min särbo och nuvarande pojkvän tycker att jag ska göra mer av det, men jag är så självkritisk, suckar hon.

Hon läser också mycket, gärna om samhället, världen och kvinnoaktivism.

– Just nu är jag halvvägs igenom Alla kära systrar av Ebba Witt-Brattström. Man blir väldigt peppad!

Text: Losita Garcia