• Hem
  • Vad sjutton är:...
Rött

Vad sjutton är: Eko­marxism

Många uppskattade vår Marxskola och nu kommer vi att i varje nummer förklara ett grundläggande teoretiskt begrepp inom kritisk teori. Först ut är ekomarxism, förklarat av Rikard Warlenius.

Marxismen har inte ett helgjutet rykte bland miljövänner, som brukar betrakta marxism som lika ensidigt inriktat på ekonomisk tillväxt och utnyttjande av naturresurser som kapitalism. Men Marx, Engels och den första generationens marxister var inte så dåliga på miljöfrågan som ryktet gör gällande. Forskning under senare år visar tvärtom att Karl Marx hade en välutvecklad syn på frågan, vilket inspirerat till vidare forskning och nya politiska idéer som ofta kallas för ekomarxistiska.

Ett exempel är hur Marx reagerade på det tyska socialdemokratiska partiets första program. Där påstods att arbetet är källan till all rikedom, vilket är en vanlig (miss)uppfattning bland socialister. I sin skrift Kritik av Gothaprogrammet (1875) röt Marx till: ”Arbete är inte källan till all rikedom. Naturen är i lika hög grad källan till bruksvärdena”.

Det här var inget undantag, menar exempelvis John Bellamy Foster. I sitt pionjärverk Marx’s Ecology (2000) lyfter Foster fram passager i Marx verk som visar att han var väl medveten om hur viktig naturen var för mänsklig välfärd, och att Marx kritik av kapitalismen även omfattade dess rovdrift på naturen.

Den metaboliska revan
Ett begrepp hos Marx som Foster spinner vidare på är den metaboliska revan. Metabolismen, eller ämnesomsättningen, betecknar hur organismer för sin överlevnad omvandlar energi och materia. Men även samhällen behöver energi och materia och lämnar ifrån sig avfall och föroreningar. Marx kallade det för social metabolism.

Ett hållbart samhälle använder inte mer resurser än vad ekosystemen kan generera, och avger inte mer föroreningar än vad ekosystemen kan absorbera. Men, menade Marx, kapitalismen uppstod genom att blotta en reva i den sociala metabolismen: bönderna skiljdes, genom inhängning och produktivitetsutveckling, från jorden. De drevs till städerna, där deras träck ansamlades som stinkande avfall i stället för att återföras till åkermarken, som i sin tur drabbades av näringsbrist.

I Kapitalet skriver Marx om en ”oläklig reva i den sociala metabolismens ömsesidiga process” och på den vägen är det, menar Foster: kapitalismen kan aldrig återsluta revan, bara skifta den, från en miljöförstörande aktivitet till en annan. Bara genom socialismen, ett förbund av fria producenter, som rationellt reglerar sitt utbyte med naturen kan revan helas.

Kapitalism och fossila bränslen
Marx fortsätter nu att inspirera till tankar och handling för att bekämpa klimathotet. Ett annat viktigt bidrag till ekomarxismen är humanekologen Andreas Malms tegelsten Fossil capital (2016). Han skildrar med hjälp av marxistisk teori hur kapitalismen blev beroende av fossila bränslen.

Den industriella revolutionen i England drog igång på förnybar energi, främst vattenkraft, men det gjorde produktionen beroende av särskilda platser och nyckfulla väderförhållanden. Efter en kris i början av 1800-talet övergick textilindustrin snabbt till koleldade ångmaskiner, som visserligen var dyrare men gjorde att den kunde exploatera den billigaste arbetskraften när den ville.

Ursprunget säger också något om varför fossilkapitalet nu, trots klimathotet, våndas så inför övergången till förnybar energi. Olja och kol är helt enkelt pålitligare när det kommer till att utnyttja den billigaste arbetskraften, var den än är. Klimatomställningen kommer därför inte att ske utan motstånd.

Rikard Warlenius

Rikard Warlenius är vänsterpartist och humanekolog. Han är redaktör för boken Ekomarxism: Grundtexter utgiven på TankeKraft 2014.