• Hem
  • Tomten bor i Rå...
Rött

Tomten bor i Rågsved

Varje år firas Gemensam Jul i Stockholmsförorten Rågsved. Volontärerna sätter sin prägel och besökarna skapar gemenskap. Förra året var Rött på besök både under förarbetet och själva julfirandet.

Volontärerna
Det är dagen före dopparedagen och i Nya Rågsveds Folkets Hus pågår aktiviteter i alla rum. Volontärer på Gemensam Jul står och sitter i grupper och pysslar med de uppgifter de blivit tilldelade. I ständig rörelse är Rosa Lundmark, med en plastficka full av papper under armen.

– Det här är ju den riktiga julen för mig, det måste jag faktiskt säga. Min familj har förstått att det är viktigt för mig och accepterat det, berättar hon om sitt engagemang.

I tio år har hon varit med och arrangerat Gemensam Jul i Rågsved, ett julfirande med traditionell julmat, musik och aktiviteter för barn, och som är öppet för alla under julafton varje år. Det startade 1981 och nu förändras Gemensam Jul lite från år till år beroende på besökarnas och volontärernas åsikter.

– En del volontärer har varit med i många år och det är så bra. De blir kungar och kan tänka att så där gjorde vi förra året men i år gör vi på det här sättet istället, säger Klas Ek som också varit med och arrangerat Gemensam Jul flera år.

Tillsammans med Rosa Lundmark sitter han i styrelsen för Nya Rågsveds Folkets Hus. Även Lisa Gustafsson är med och arrangerar sedan många år, men i år är hon höggravid och kommer inte vara med på själva julafton.

– Det bästa är när de första gästerna kommer, innan är allt kaos. De äldre piggar på sig och det brukar alltid vara någon som glömmer rullator eller käpp och går hem utan dem för att de fått så mycket energi, säger Klas Ek och blir tårögd.

Små kluster av människor befinner sig på olika platser i lokalerna. Det finns bland annat barn- och ungdomsrum, vegokök, storkök och skyltverkstad. I år är det totalt 67 som är volontärer och drygt hälften har varit med tidigare. Det går att anmäla sig genom Volontärbyråns hemsida där en får fylla i vad en har för erfarenheter.

– Vi har en fri inställning. Det blir inte fel utan det kan bara bli annorlunda när volontärerna bestämmer lite själva. De får hålla på, vi har inga strikta regler hur det ska vara utan det får växa fram, säger Klas Ek.

– Volontärerna är så olika, en del är tusenkonstnärer och hittar på massa saker och en del vill att det ska vara lite mer exakt, fortsätter Rosa Lundmark.

Bryter det traditionella firandet
I storköket står några rutinerade volontärarbetare och sysslar med olika saker inför morgondagen. Martina Tallstrand har preppat köttfärsen till köttbullarna och har ansvar för revbensspjällen. Motiveringen till att volontärarbeta på julen är kopplad till att vilja bryta med det traditionella familjejulfirandet, som hon ofta tycker är väldigt kommersiellt och materiellt.

– Det som är det positiva med att volontära är att familjen inte kan “guilta” en för att jag inte firar jul. För jag gör ju ändå någonting bra. På julafton går jag oftast ut med kompisar och dricker öl i stan, berättar Martina Tallstrand.

När hon var tjugo år tipsade hennes mormor, som bodde i området, henne om att söka volontärarbete på just Gemensam Jul. Senaste åren har hon arbetat med i stort sett samma människor i köket och hon trivs med det.

– Jag tycker det är skönt att vara i köket för det finns alltid något att göra och man behöver inte prata med folk hela tiden om man inte känner sig jättesocial. Det blir väldigt bra stämning här, det är skönt och blir inte för mycket folk och ljud.

Vid bänken mitt emot står äkta makarna Anna och Thomas Mandelstam och finhackar. Spontant har de kommit på att de ska göra en rysk sallad som kallas “sill under pälsen”. De är med för tredje året i rad och volontärarbetade tidigare i kyrkan. Annas ena son Jonas Mandelstam är också med på Gemensam Jul men tillhör en annan arbetsgrupp.

– Jag tycker det är fantastiskt att fira med så många människor. När jag kom till Sverige 1986 med mina tre barn var jag jätteensam och hade verkligen uppskattat om jag vetat om något sånt här firande, säger Anna Mandelstam.

När arbetsdagen lider mot sitt slut har Rosa Lundmark, Klas Ek och Lisa Gustafsson samlats i volontärrummet för att gå igenom det sista. Rödmönstrade förkläden ligger i en stor plastback och tomteluvor ligger staplade på bordet.

Thomas Mandelstam sticker in huvudet genom dörröppningen.

– Vi ses imorgon, vet ni vilken tid?

– Ja, nio! ropar Klas Ek till svar.

Julafton är här
Stämningen är lite mer hektisk än föregående dag, julafton är här.

– De första kommer ju exakt i tid så folk är lite stressade nu, säger Klas Ek som står uppklädd i röd kavaj mitt i smeten.

I kylrummet finns mängder av mat noggrant förberedda till julbordet. Ägghalvor, lax och kalvsylta samsas om plats tillsammans med julmust och sill. Den första timmen är reserverad för de äldre besökarna från serviceboendet. De kommer med personal, men en del har även anhöriga med sig. Thomas Mandelstam är ansvarig för rullatorparkeringen i matsalen idag. Alla rullatorer märks upp med namn så att det inte ska ske någon förväxling vid hemgången.

– Det är ett hedersamt uppdrag, säger Thomas  Mandelstam leende.

De flesta volontärer passar på att äta tidigt under dagen när de äldre är där, sedan blir det full fart för att hålla undan och ta emot nya besökare. Efter att strömmen gått under första delen av serveringen har Rosa Lundmark och Klas Ek haft fullt upp för att hitta lösningar på detta. De finner tid för en liten paus och julmat först under eftermiddagen.

– I början hade jag mer tid att sitta ner och samtala med folk och de kunde berätta om vad det betyder för dem att komma hit, säger Rosa Lundmark.

Nu är hon ofta volontärernas mittpunkt och saker och ting ska hela tiden stämmas av och lösas. Efteråt ska hon fira med familjen och Klas Ek firar tillsammans med sin sambo.

– Det man minns mest är samtalen man haft med besökare genom åren när de berättar om sina liv och jag minns när min sons tidigare klasskompis från småskolan kom ett år med sin mamma. De hade haft det jätteknapert och vi hade bara julklappar till småbarnen så hon viskade till mig och frågade om hennes son kunde få en karamellpåse, fortsätter hon berätta.

Besökarna
Vid änden av ett långbord sitter Kerstin Hultsäter i en rullstol. Dottern Lena Hultsäter matar henne omsorgsfullt. I våras gick Lena Hultsäters pappa bort så det är första gången de är här. I fem och ett halvt år bodde föräldrarna tillsammans i en servicelägenhet och då brukade resten av familjen fira med dem där.

– Det känns jättefint att vara här. Det är fantastiskt att känna julkänslan och otroligt imponerande, säger Lena Hultsäter som också berättar att julen alltid betytt mycket för mamma Kerstin.

Idag är Kerstin Hultsäter 86 år och för drygt tio år sedan fick hon Alzheimers sjukdom. Hon är finklädd och sitter lugnt vid bordet intill sin dotter.

– Jag vill ju träffa mamma på julafton även om hon inte vet vem jag är. Det är ett eller två år sedan hon glömde bort vem jag var, berättar Lena Hultsäter.

En del av de äldre besökarna är mer pratsamma än andra. Vissa tycker gemenskapen och julbordet är fantastiskt, för de har inte så mycket släkt eller vet inte ens om någon kommer komma att hälsa på dem under julen. Några tycker att detta är lagom mycket julfirande för deras del och har valt att ta det lugnt och inte fira med familj och släkt.

På torget utanför har kön för att komma in blivit lång inför den allmänna öppningen. Volontärerna i entrén serverar korv till de köande och delar ut varsin lott till de som går in. Under hela dagen ska så många som 500 personer besöka Gemensam Jul.

Gemenskap och god mat lockar
På eftermiddagen har tre vänner slagit sig ner vid ett av borden i matsalen. Armi Hirvaskoski, Jerry Hellström och Robert Oskarsson är alla Rågsvedsbor och har varit på Gemensam Jul många gånger. De tycker alla att gemenskapen och den fantastiskt vällagade maten är det bästa med att vara här.

– Man får kontakt med sina nya och gamla grannar här, säger Armi Hirvaskoski, som bott i tre olika lägenheter sedan hon flyttade till Rågsved på 2000-talet.

Både Armi Hirvaskoski och Jerry Hellström har sin släkt i Finland. Robert Oskarsson firar inte med släkten nu för tiden.

– Oftast är det väldigt ensamt och fattigt så man har tur om man träffar en kamrat. Det är kul att kunna gå hit och träffa polare och babbla lite, säger Robert Oskarsson.

I barnrummet sitter tvåbarnspappan Kourda Shawkat vid ett bord och ser på sina söner Mir, 6, och Karo, 4, när de leker. Till vardags brukar han dricka kaffe i caféet som finns här på Nya Rågsveds Folkets Hus. Han tycker att det är bra att komma hit för det är så många kulturer som blandas och alla vill prata.

– Jag vill inte att mina barn ska känna sig utanför, de ska också kunna berätta om sin jul på förskolan. Hemma har vi julgran och har lagt paket och ställt fram pepparkakor och mjölk till tomten. Pojkarna tycker det är kul att vara här och leka, berättar han.

Ett av barnen har hittat en ficklampa som han stolt visar upp. De har likadana luvtröjor och leker på golvet och kryper in under ett dukklätt bord.

Överallt pågår full aktivitet fram till dagens slut. Efter sista insläppet får en del besökare hjälp med att plocka med sig överbliven mat hem, medan en del av volontärerna har börjat förbereda för städning. Många av dem ska vidare till annat firande med familj eller vänner. Alla är glada och avslappnade, ännu en lyckad gemensam julafton är till ända.

Text & foto: Daniella Backlund

Fakta:
Rågsved är en stadsdel i Stockholm i Söderort. I Rågsved röstade i genomsnitt 22,4 procent på Vänsterpartiet.
Gemensam Jul startades 1981. Nu hålls det i Nya Rågsveds Folkets Hus och är ett samarrangemang mellan Nya Rågsveds Folkets Hus, Salongerna, stadsdelsförvaltningen, Vantörs församling, för-eningslivet i Vantör samt olika bostadsbolag.