Sverige går åt fel håll


lo-anna-almqvisti

Klyftorna i Sverige ökar snabbast i västvärlden. LO kommer därför under fyra år fokusera på ekonomisk ojämlikhet. 

En storsatsning görs för att utreda hur det kunde bli så här. Syftet är ta fram förslag som kan bryta utvecklingen.

Drygt 60 superrika personer äger lika mycket som hälften av jordens fattiga befolkning, enligt brittiska Oxfam. Om de rika mot förmodan skulle åka buss så skulle det räcka med en buss och ingen skulle behöva stå.
De fattigas kö vid busshållplatsen skulle däremot bli oändligt lång och sträcka sig 40 varv runt jorden. Det skulle krävas 60 miljoner bussar för att rymma världens fattigaste halva.

När det gäller inkomstklyftor så sticker Sverige ut. Visserligen är vi i ett internationellt perspektiv fortfarande jämlika – men ojämlikheten och den relativa fattigdomen har ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD land. Andelen relativt fattiga har fördubblats på 15 år. Framförallt är det de med högst inkomster som dragit ifrån. Den utvecklingen vill LO nu bryta.

– I undersökningar om hur folk ser på jämlikhet så tycker en överväldigande majoritet i stort sett i alla länder att klyftorna är för stora, säger Anna Almqvist som är LO-ekonom och en av de som under den kommande kongressperioden ska utreda den ekonomiska ojämlikheten.

Många tycker nog rent intuitivt att det är fel med stora ekonomiska klyftor i samhället. Att rättvis fördelning i sig är viktigt. Som ekonom fokuserar Anna Almqvist främst på hur det påverkar ekonomin.

– Det har pågått en diskussion bland ekonomer vilka effekter jämlikhet har för ekonomisk tillväxt. Det har förts fram argument som talar både för och emot att jämlikhet är bra för tillväxten. Men till exempel IMF:s och OECD:s – som inte direkt är några vänsterorganisationer – slutsatser är entydiga: den ökade ojämlikheten är dåligt för tillväxten.

OECD menar att Sverige under åren 1990–2010 förlorade flera procent i tillväxt på grund av den ökade ojämlikheten. Det är svårt att avgöra vilken typ av ojämlikhet som är mest skadlig för ekonomin. I vissa länder är det att rikedomen koncentreras till ett fåtal. I många länder är vissa grupper av befolkningen särskilt utsatta, till exempel kvinnor.

Fattiga kan inte satsa på sig själva
Varför skulle ökad fattigdom i sig påverka tillväxten? OECD pekar på att en orsak är att människor i den nedre delen av inkomstfördelningen – det handlar alltså inte bara om de allra fattigaste – ”underinvesterar” i sig själva.
Många i gruppen kan på grund av sin fattigdom inte utbilda sig i den grad som vore lönsamt för samhället. Det är en tydlig effekt av ökad ojämlikhet. Det finns gott om studier som visar att när den ekonomiska eliten drar ifrån så har det effekter på hela samhällsekonomin.

Sverige har i jämförelse med många andra länder relativt många med mycket höga inkomster och med väldigt stora förmögenheter. Det riskerar inte bara att påverka tillväxten. Det finns forskning som pekar på att det riskerar att leda till kriser och ekonomisk instabilitet.

En populär teori under många år har varit den så kallade nedsippringsteorin. Antagandet att till exempel stora skattesänkningar till de med högst inkomst förbättrar ekonomin även för vanligt folk på sikt, bland annat genom att kapital frigörs för investeringar.

– Den generella bilden är nog att det här är en modell som inte fungerar. Den har i dag övergetts även av många av dem som tidigare var stora förespråkare, säger Anna Almqvist.

En tilltagande ojämlikhet av både inkomster och förmögenheter delar Sverige med övriga länder inom OECD-området. Men till exempel inkomstojämlikheten har ökat snabbare i Sverige än i något annat land. Det finns två huvudförklaringar. Dels har kapitalinkomster – sådant som räntor, utdelningar och reavinster – ökat och koncentrerats till toppen. Dels finns grupper som halkat efter.

–  Då handlar det främst om socialförsäkringssystem och transfereringar. Dessa och skatterna har blivit mindre omfördelande och biter mindre på ojämlikheten. Men en viss återhämtning har skett i år, säger Anna Almqvist.

Ett exempel är arbetslöshetsförsäkringen som urholkats genom att den inte följt den allmänna pris- och löneuppgången. Hårdare krav har dessutom medfört att många inte kunnat utnyttja försäkringen när de blivit arbetslösa. Dessutom innebär jobbskatteavdraget – som bara de som har jobb fått del av – att de relativa inkomsterna för sjuka och arbetslösa minskat.

Den globala utvecklingen svarar därför bara för en del av de ökade klyftorna. Hade politisk vilja funnits hade Sverige kunnat motarbeta ökad ojämlikhet. Till viss del är det politiska beslut som lett till att de rika fått en allt större del av kakan och till att de fattigas del blivit mindre.

– I många andra rika länder är det främst mer ojämlika arbetsinkomster som legat bakom den ökade ojämlikheten. Det har man försökt förklara med sådant som globalisering, att arbeten flyttas och med teknologisk utveckling som lett till att robotar övertagit arbetsuppgifter. Vi har inte sett riktigt motsvarande utveckling av arbetsinkomsterna i Sverige.

Starkt fack viktigare än lagstiftning
En teori varför inte arbetsinkomsterna påverkats i samma grad i Sverige är den starka fackliga organisationsgraden. Anna Almqvist framhåller att den Nordiska modellen – med starka fackföreningar och kollektivavtal – ser ut att ha varit en mer framgångsrik väg för löntagarna än lagstiftning och lägsta­löner.

Ibland har det framhållits i debatten att låga löner i botten inte är ett problem. Får man bara ett arbete kan man sedan avan­cera till en lön som räcker till det nödvändiga. Det har framhållits att en större lönespridning skulle gynna alla. Vara en sporre.
Men det har visat vara svårt att i mycket ojämlika samhällen röra sig uppåt inkomstmässigt.

– Det är snarare mer jämlika samhällen som möjliggör den typen inkomstkarriärer. Därför räcker det inte att tala om lika möjligheter. Vi måste också tala om utfallet och fördelningen av inkomster och förmögenheter.

Fattigdom går i arv
I studier av hur föräldrars inkomstbakgrund går i arv går det att se att sannolikheten är mycket hög att den som har fattiga föräldrar själv kommer att ha låg inkomst och att barn till rika föräldrar kommer att få höga inkomster.

Ofta framförs antagandet att det i länder med stora inkomstskillnader – som USA – ändå är möjligt för människor, oavsett bakgrund, att ta sig fram. Men data pekar både på att inkomströrligheten är låg i USA och på att detta generellt är fallet i länder med stora inkomstklyftor.
Skattningarna visar också att Sverige har väsentligt lägre rörlighet än de nordiska grannländerna, även om inkomströrligheten i Sverige är mycket högre än i länder som USA och Storbritannien.

En bra skola är avgörande
Anna Almqvist framhåller att ytterligare en orsak till att Sverige fortfarande i ett internationellt perspektiv är ett relativt jämlikt land beror på att kunskapssnivån är hög och jämn i hela befolkningen. Klyftorna riskerar att öka om flyktingar med kort skolgång inte får den utbildning de behöver. Får de motsvarande kunskaper som övriga medborgare kan produktiviteten bibehållas eller öka och samhället hålla samman.

– Det är helt avgörande för utvecklingen framöver, säger Anna Almqvist.
LO:s före detta chefsekonom Dan Andersson varnar i boken Tak för fattigdom – så skyddar vi demokratin, som utgavs tidigare i år för att det finns ytterligare risker med ett samhälle med en allt större andel fattiga. Han menar att det sannolikt leder till att samhället möter utvecklingen med mer riktade bidrag till de fattiga. Det kan göra att allt mindre skattepengar finns kvar till yrkesarbetare och medelklassen.

Dessa grupper betalar inte skatt bara för att de vill omfördela till de fattiga. De gör det även som en försäkring och för att de vill omfördela inkomster under olika skeden av livet. De är beredda att betala skatter om pengarna går till bra daghem och skola, föräldraförsäkring och annat de själva behöver.

Används allt mer skattepengar för att motverka ökad ojämlikhet, så tar pengarna slut, skriver Andersson. Risken är då att de slår bak ut och inte vill betala skatt.

– Det är en giltig oro. Vår vilja att betala in pengar i systemet hänger till stor del samman med att vi räknar med att få tillbaka skatterna i form av tjänster eller inkomster under andra perioder i livet. Därför är många nöjda med att vara med och betala. Skär man i systemet så det till slut bara är till för de som har det allra sämst vill de som har det lite bättre ställt kanske inte vara med och betala.

Skillnader även inom LO-kollektivet
Det finns inkomstskillnader även inom LO-kollektivet. De som har heltidsarbete och tillsvidareanställning har under en lång period generellt haft en god utveckling av sina inkomster. Inte minst tack vara jobbskatteavdragen. Samtidigt har andra delar av LO-kollektivet inte fått del av kakan. Människor med osäkra anställningar och deltidsanställningar är mycket utsatta ekonomiskt. Många av dessa är kvinnor.

Andra som haft en mycket god löneutveckling är cheferna i de stora företagen. LO har allt sedan 1950-talet studerat makt­eliternas inkomster och jämför dessa med vad en arbetare i industrin tjänar.

– Det skedde en utjämning fram till 1980-talet. Men därefter har en dramatisk ökning av inkomstklyftorna mellan industriarbetare och den absoluta makteliten ägt rum.

År 1980 hade 50 verkställande direktörer i några av de största företagen i genomsnitt inkomster som motsvarade nio industriarbetarlöner. I den senaste mätningen i år hade direktörernas inkomster stigit till 54 genomsnittliga industriarbetarlöner.

VD:ar flyttar sällan
Storföretag och näringslivsföreträdare har motiverat de höga ersättningarna med att det krävs för att få de mest kompetenta cheferna. Speciellt i företag som rör sig på en global marknad. I maktelitutredningen i år försökte LO-utredarna utreda om det är sant.

– Det vi såg både i vår egen undersökning och i studier från andra länder var att det är mycket liten internationell rörlighet mellan storföretagens vd-positioner. Det vanligaste är att man rekryterar inifrån företaget, i andra hand rekryteras ny vd inom landet. Det finns inga belägg för att svenska företag rekryterar chefer på en global marknad. Vi hittade inte ett enda sådant exempel.

En faktor som kan förklara en del av ökningen är att VD-lönerna numera finns med i företagens öppna redovisning. Det kan medföra att löner ökar mekaniskt.
– De som tillsätter en ny vd kontrollerar vad chefer i motsvarande företag har i ersättning. För att signalera att det är en bra rekrytering läggs lönen i det övre spannet.

Det finns i forskningen visst stöd för att företag med höga VD-löner presterar bättre än företag med lägre löner. Men vad som är hönan och vad som är ägget är svårt att avgöra. Kanske erbjuder framgångsrika företag högre löner. Det finns även studier som visar att de högst betalda cheferna presterar sämre än snittet. Forskarna förklarar dessa resultat med att mycket höga ersättningar skapar ett omotiverat stort självförtroende som kan leda till ökat risktagande och felaktiga beslut.

LO vill skapa opinion för jämlikhet
Flera motioner till årets LO-kongress krävde ökat fokus på de ekonomiska klyftorna. Det blev också LO-kongressens beslut. En jämlikhetsutredning ska nu tillsättas som både ska studera vad som orsakar de ökande skillnaderna och formulera en politik och skapa opinion för ökad jämlikhet.

– Det behövs ett helhetsgrepp. Fokus kommer att läggas både på de i botten som förlorat mest och de i toppen som tjänat mest. En politik för ökad jämlikhet kan handla både om skatter och transfereringar och om att se till att vi får löner och inkomster som är mer jämlika redan från början. Då behöver vi omfördela mindre. Det är även viktigt att göra något åt en allt mindre likvärdig skola – den kan på sikt vara förödande för jämlikheten.

Text & foto: Hasse Hedström

Bilden: Anna Almqvist, LO-ekonom

Skriv en kommentar