Riksdagskandidater 2018
Porträttbild på riksdagskandidaten Ida Gabrielsson

Ida Gabrielsson

Storstockholm

Riksdagskandidat

Ida Gabrielssons personliga berättelse

Jag växte upp i Sandviken, en bruksort i södra Norrland, och under min levnadstid har Sverige förändrats till det sämre. Det var knappast perfekt tidigare men skillnaderna människor emellan var inte lika avgrundsdjupa.

I samma klass som jag, vars pappa var butiksanställd, gick Sandvik-direktörens dotter. Vi var till och med kompisar hon och jag, båda gillade kaniner och Beverly Hills. Drygt 20 år senare är klasskillnaderna uppenbara om man jämför förorterna och verklighetens Solsidan. Samma jämförelse kan göras mellan de som bor i bruksorterna och de aktieägare som styr företagen och som antagligen aldrig satt sin fot i ett stålverk. Att en direktörsdotter och jag skulle dela bänkrad framstår som otänkbart i Sverige 2018.

Skillnaden på livslängd kopplat till klass är det yttersta beviset på att det sätt vi lever tillsammans idag inte funkar. Man kan tycka att visst kan någon vara värd en tjockare plånbok efter år av studier eller arbete. Men ingen kan säga att någon är värd 10 års mer livslängd och verkligen mena det. Ingen enskild kan vara så viktig jämfört med någon annan. Stunder med barnbarn, kvalitetstid med familj och vänner på äldre dar och en kropp som funkar hela arbetslivet ska inte bero på klass och ekonomi! Detta måste vi ändra, vi måste bli fler som bär olika sorters erfarenheter i de politiska sammanhangen. Då kan ingen längre påstå att sådant här inte spelar roll. För vi som vet finns med i rummen. Vi som bott i bruksorter med hög arbetslöshet eller ni som växt upp i storstadens förorter har erfarenheter som är långt mycket viktigare än att kunna de exakta termerna eller politikerspråket.

Eliten vill att vi vanliga människor ska slå på varandra i stället för att ställa krav på jämlikhet. Är han verkligen sjuk? Fuskar hon med bidragen? Ska dom få stanna här? Visst ska alla göra rätt för sig, men det som är så dumt är när storbovarna kommer undan och skickar pengar till skatteparadis medan vi skyller på varandra.

Vänstern vill ha ett Sverige inte bara för de rikaste utan för alla. Därför blev jag vänsterpartist.