• Hem
  • Malå visar väge...
artikel

Malå visar vägen – V största parti

Klyftorna mellan stad och land ökar och ses ofta som en av anledningarna till SD:s framgång. Men i inlandskommunen Malå är det Vänsterpartiet som står för hoppet.

Visserligen har föreningen annonserat på Facebook och försökt sprida informationen i sina nätverk. Men när kaffetermosarna är fyllda och utplacerade och gräddrulltårtan med hallon i V-formationer framställd vet de fortfarande inte hur mötet ska bli. Kommer det komma någon? Oron är obefogad. In i det lilla studierummet på ABF i västerbottniska Malå flödar en jämn ström av människor, platserna blir snabbt upptagna. Efter att ha blivit största parti i kommunvalet har V Malå bjudit in alla invånare till möte. Vissa har för första gången röstat vänster. En av dem är pensionären Anita Östlundh, som har slagit sig ner på en av stolarna.
– Jag har varit politiskt otrogen. Jag är egentligen socialdemokrat, berättar hon.

Anledningen till att hon är här är restaurangen, samlingspunkten för de äldre i byn. Förra året togs beslut om att den ska lägga ner och nu kämpar Anita Östlundh, som har sin mamma på seniorboendet i närheten, för att ändra det beslutet.
– Nedläggningen drabbar så många. Det är 22 personer som äter där varje dag. Där är det aktiviteter, man spelar bingo och så är det underhållning. Många är ju pigga, de har en enorm gemenskap.
– Vi har haft namnlistor och fått in 1 200 namnunderskrifter. Det är en stor del av befolkningen. Ändå stänger de den, berättar hon.

Orsaken till stängningen stavas besparingar. För trots att Malå har den lägsta utvandringen i landet (endast två personer flyttade för att bosätta sig utomlands förra året) är det desto fler som flyttar till andra platser i Sverige. På 25 år har befolkningen minskat med en fjärdedel. Och precis som många andra inlandskommuner med en krympande befolkning leder det till ekonomiska problem. Enligt en översyn som Sveriges kommuner och landsting har gjort behöver Malå spara 20 miljoner kronor fram till 2020. En saftig summa för en kommun med cirka 3 000 invånare. Besparingskraven har inte enbart drabbat matsalen, även den rejält slitna simhallen har nyligen stängt. För de barn som ska lära sig simma är det badhuset i grannsamhället några mil bort som gäller. En mamma berättar att det har påverkat simundervisningen: ”Förra året, när de gick i trean, var de och simmade fyra gånger under höstterminen. Mina barn har inte tagit djupaprovet ännu. Och de som går i sjätte klass får ingen simundervisning alls. Det finns inte i skolans budget”.
– Jag har fått den informationen också. Simning är obligatoriskt i ämnet idrott om jag minns rätt. Det är klart att det är ett problem om man inte kan hålla läroplanen, säger Lennart Gustavsson, gammal idrottslärare och Vänsterpartiets tilltänkta kommunalråd i Malå.

Dags att sätta press
En annan partimedlem, Marjet Gustavsson, menar att det är dags att sätta lite press nationellt:
– Jag är övertygad om att man måste vara lite tuffare mot det nationella, inte tänka att man måste klara allting själv. Man måste kanske lyfta luren och ringa och säga att man till exempel behöver en nationell satsning på badhus i glesbygd. Var lite på!

Kanske är det tack vare den kämpaglöden som Malåborna valde att rösta vänster i valet. Besparingar och nedläggningsbeslut ledde inte till högerpopulism och SD-framgångar som på så många andra ställen. Istället blev det Vänsterpartiet som gick starkt framåt och ersatte S som största parti.
– SD är inte så starka här, de är inte organiserade. Och Vänsterpartiet är ett parti som kan möta förväntningar, vi vågar stå för något annat, menar partimedlemmen Anna Harr.

Och så är det Lennarteffekten. Från att ha suttit i riksdagen i två mandatperioder och däremellan mellanlandat i Umeå under några år flyttade den nyblivna pensionären Lennart Gustavsson i våras tillbaka till Malå. Ganska snart gav han sig in i kommunpolitiken. Det gav resultat. Efter det att rösterna var räknade blev Vänsterpartiet med marginal största parti i Malå. De flesta är överens om att Lennarteffekten existerar, stor tilltro knyts till hans förmåga att ordna upp saker och ting.
– När vi flyttade tillbaka tänkte jag att jag skulle bli pensionär och klyva ved. Men så kände jag att jag ville göra något annat också. Och då valde jag att ge mig in i lokalpolitiken. Jag känner en slags återbetalningsplikt. Och så är jag så pass självgod att jag tror att jag har skaffat mig en del kompetens och erfarenhet som kan komma malåborna till del.

Inne på mötet i studierummet har deltagarna kommit fram till en av kommunens stora utmaningar, den att skapa framtidshopp i tider av åtstramning.
– Man måste kunna måla upp att nånstans inom en inte alltför lång framtid så kommer det att bli bättre. Nu får vi skära ner och glaset är lite sådär halvtomt, men vi ser någon slags ljusare framtid och därför så vill vi bo kvar här och folk vill flytta hit, menar Lennart Gustavsson.

Hos invånarna i Malå finns en rädsla att nedskärningarna ska få folk att tappa gnistan. En kvinna som jobbar inom skolan bryter in:
– Varje höst när man börjar så får vi höra hur dåligt det är och hur man måste spara. Man får aldrig höra att nu så ska vi satsa, nu ska man göra något positivt i skolan.

Besökaren Kicki Lindholm instämmer:
– Jag förstår vad du menar. Och ändå tror jag inte det finns en barn- och utbildningschef som inte har fått order om att ”kom nu inte med ekonomi”, därför att man trycker ner. Men lika förgrymmat återkommer det vid varje skolstart.

Hög sjukfrånvaro
Kanske är den dystra bilden en anledning till att Malå kommun har den högsta sjukfrånvaron i hela landet. Hela 9,8 procent av de kommunanställda är sjukskrivna, något som gör Lennart Gustavsson bekymrad.
– Vi har höga sjuktal. Det är mycket psykisk ohälsa. Det kostar pengar och det är klart att man måste fråga sig ”Hur är jobbet?”. Hur ser arbetets utformning ut? Det handlar om ledarskap, men inte minst rehabilitering. Den funkar inte bra. Det tar för lång tid innan du får en återkoppling.
Marjet Gustavsson menar att även här handlar det om att skapa hopp.
– Alla som arbetar i kommunen ska kunna vara glada och stolta över sin insats och känna att man är en tillgång och en del i ett sammanhang. Man måste tala med personalen när det blir förändringar. Som till exempel med matsalen. När det blir sparkrav sparar man en massa på smågrejer och tittar inte på det som kostar pengar; strukturer, tjänster och organisationen som helhet.

Besökaren Kicki Lindholm håller med.
– Jag tror det är så otroligt viktigt att vi kan skapa en framtidstro för barn och unga. Mycket handlar om besparingskraven och den dåliga ekonomin – ishallen har söndrigt aggregat, simhallen läggs ner – och det inte finns någon framtidstro. Jag vill att man ska kunna vara stolt över sin kommun, säger Kicki Lindholm.
– Jag känner mig stolt, men någonstans känns det som att det inte är okej att vara stolt.

Hennes ord får instämmande mummel: ”Vi har skidbacken och laven. Det är int bara badhuse”, säger någon. Malå ligger vackert beläget, omgärdat av berg och vatten. Skidbackarna slingrar sig nedför Tjamstaberget, bara några hundra meter bort från stadskärnan och den gyllene triangeln bestående av apoteket, mataffären och Systembolaget. Det är lätt att förstå varför Malås kommunslogan är ”Malå – med allt så nära.
– Min dotter var här på sportlovet och hon kom hit på påsken och sa att hon inte förstår varför man inte marknadsför det. Det är ju perfekta barnbackar, varför ska alla stockholmare åka till Österrike? menar Anita Östlundh.

För vänsterpartisten Kim Bergström är just framtidstron en anledning att engagera sig politiskt. – Jag har ju tänkt fortsätta bo här. Och jag har barn, fjärde barnet kommer i november. Så jag vill ju vara med och se till så att det blir bra, säger han.
– Malås ekonomi har ju varit som ett sjunkande skepp, men åtgärder har gjorts och vi vill fortsätta det arbetet tillsammans med Malås befolkning. Det känns ju häftigt att folk tror på att vi tillsammans med alla andra medborgare ska lyckas.

Återkommande möten
Inne i ABF-lokalen börjar luften ta slut. Frågorna kommer inte lika ofta, inte heller skämten. Av den stolta rulltårtan återstår bara grädde med fläckar av röd saft som flutit ut från hallonen. Under löften från Lennart Gustavsson om att ha återkommande möten avslutas just denna träff. För honom är den här typen av forum ett sätt att få med folk på tåget.
– Besparingar är ju ingen valvinnare. Men däremot är ju trovärdighet det. Och jag tror att med den här typen utav möten kan vi skapa en förståelse för att kommunen inte kan fixa allt.
– Det vi har sagt i valrörelsen är att det är en smal väg framåt som man går, utsvävningarna blir inte så stora. Men för den sakens skull är det jättebra att ha en ideologisk ryggrad, värderingar som man utgår från. Vi kommer att behöva dagtinga med våra samveten, vi kommer behöva göra kompromisser på olika sätt och vis, men vi gör det ändå utifrån en grundläggande värdering, menar han.

Dessutom är mötena ett sätt att dra fördel av att de är en liten kommun:
– Det är ganska precis 2 000 personer som röstade i kommunvalet. Vi har 25 platser i fullmäktige. Det innebär att det går 80 personer per fullmäktigeledamot. Det är så nära direktdemokrati man kan ha.
– Vi vill få igång en diskussion och dialog. Folk kan inte bara vara intresserade av politik vart fjärde år, menar han.

Utanför börjar det mörkna, solens sista strålar sveper över Tjamstabacken. Mötesdeltagarna drar upp dragkedjorna i höstjackorna innan de beger sig av hemåt. Några minuter senare rullar buss 28 från Lycksele in på parkeringen. Det är busschauffören och vänsterpartisten Petter Lundström som precis gått av sitt pass.
– Kom det tretti pers? Jag som trodde det var ni som vart på mötet, säger han klentroget till de få som dröjt sig kvar, medan han breder smör på en av de kvarvarande Hönökakorna.
– Det var både socialdemokrater och liberaler här.
Nöjdheten i Lennart Gustavssons röst går inte att ta
miste på.