• Hem
  • Katastrof på r...
Rött

Katastrof på recept

Ett decennium har gått sedan apoteksbranschen avreglerades. Fler arbetsgivare och större sortiment, men också konkurser och läkemedelsbrist. Rött har pratat med flera apotekare om arbetssituationen och apotekens nya fokus.

Några av vinterns sällsynta solstrålar lyser upp Falu lasaretts tegelväggar. Några meter från huvudingången är sjukhusets apotek beläget, Apoteket AB. Här arbetar 30-årige apotek-
aren Ibrahim Farhat sedan ett drygt år tillbaka.

– Jag har sedan jag kom till Sverige för sex år sedan undervisat i matte, kemi och fysik, men var inte legitimerad lärare. Det var roligt, men det var inte jag. Det här är bättre, säger han.

För att lära sig bättre svenska gick han till ett språkcafé, där han kom i kontakt med en chef för ett av stadens apotek. Han fick jobb i butiken och sedan fyra år tillbaka har han varit anställd på Apoteksgruppen, Kronans apotek och nu på statliga Apoteket AB.

– Jag har ganska bra koll på läkemedlen. Är det något jag är osäker på kollar jag FASS. Apotekare ska aldrig ge information eller råd om något vi inte är 100 procent säkra på, säger han medan han packar upp en nässpray och ställer in på hyllan framför sig.

Hyllan, som är en av de populärare hyllorna såhär i förkylningstider, är fylld till bredden med nässprayer, halstabletter och hostmediciner. Förpackningar med olika färger, olika namn, olika priser.

– Vi har kanske 20 olika nässprayer och då behöver vi veta skillnaden mellan dem. Vi behöver kunna informera om sådant kunden kanske inte kan veta bara av den korta texten på skylten. Och apoteken har fått ett mycket större sortiment sedan avregleringen 2009. Utöver mer egenvård har alla apotek också sina egna produktserier.

Ibrahim Farhat tycker att det bästa med jobbet som apotekare är att träffa kunder och kunna hjälpa dem. Foto: Agnes Stuber

Förändrad apoteksbransch
Avregleringen 2009 innebar en stor förändring för apoteksbranschen. Från att ha bara varit statligt ägt till att flertalet aktörer kom in på marknaden. Nya företag som försökte etablera sig, nya arbetsgivare, turbulens. Sara Lindberg arbetade som apotekare på Apotek Lejonet i Uppsala under den här tiden. Butiken har bytt namn och ägare två gånger sedan dess.

– En tydlig konsekvens av avregleringen är att de större städerna fått ett stort antal nya apotek, medan glesbygden snarare sett en omvänd utveckling. Marknaden klarar inte att lösa glesbygdsproblematiken. Apotek behövs även där det inte är ekonomiskt lönsamt, säger hon.

2015 lämnade hon apoteksbranschen, som så många andra apotekare, för att anställas hos regionen där hon arbetar med läkemedelsgenomgångar på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm.

– Fördelen med avregleringen är att det finns fler arbetsgivare att välja på som farmaceut. Direkt efter avregleringen öppnade nya apotek upp och arbetstillfällena exploderade. Vi fick lite bättre lön. Men löneutvecklingen för farmaceuter på apotek är fortfarande den sämsta, jämfört med region- och industrianställda. Och trenden har varit att dra ner på personal, ofta får farmaceuter hoppa in för apotekstekniker, kassapersonal och städpersonal som sagts upp.

Sara Lindberg är kritisk till hur vinstkraven förändrat apoteksbranschen och ökat arbetsbelastningen. Foto: Ylva Sundgren

När Sara Lindberg började på Apotek Lejonet år 2003 var de 21 anställda. När hon lämnade år 2015 var de 8 anställda kvar.

– Det ständiga hotet om ytterligare personaluppsägningar om vi inte lyckades öka försäljningen hängde som ett svart moln över oss, minns hon tillbaka.

Fler uppsägningar
Att Apotek Lejonet köptes upp av olika aktörer förbättrade inte arbetsvillkoren – snarare tillkom nya datasystem att lära sig och bidrog till fler uppsägningar.

Sara Lindberg menar att förståelsen för hur verksamheten på ett apotek ser ut är mycket liten efter avregleringen.

– Vinstkrav har skapat en skenande arbetsbelastning för personalen. Apotek behandlas nu som en butik vilken som helst, säger hon.

Större fokus läggs på så kallad merförsäljning, att sälja sådant som inte är läkemedel. Sara Lindberg förklarar hur personalmöten gick från att handla om rådgivning och information om nya läkemedel, till att handla om försäljningssiffror och hur de skulle få varor sålda.

Försäljningen är något även Ibrahim Farhat, som varit anställd på olika apotekskedjor i Falun, tar upp. Själva arbetsdagarna skiljer sig inte så mycket åt hos de olika kedjorna: Någon av de två största distributörerna av läkemedel, Oriola eller Tamro, gör en daglig leverans på morgonen, varorna packas upp och ställs tillrätta. Samtidigt ska apotekaren vara tillgänglig för frågor och rådgivning när kunderna kommer.

Med liknande rutiner och liknande produkter blir kundbemötandet avgörande för försäljningen menar Ibrahim Farhat. Att locka kunder med ett leende och riktigt bra service.

– Vi lever ju på kunderna. Vi har inget annat. Vi är inte som till exempel regionen som får pengar från staten, säger Ibrahim Farhat, som också märkt den ökade stressen som kravet på höga försäljningssiffror innebär. Dessutom är han säljledare i butiken just nu. Han fortsätter:

– Vi behöver sälja och det är kundbemötandet som gör stor skillnad då. De flesta kommer till apoteket för att de har ont, och kunden behöver få rätt råd, rätt läkemedel och rätt pris.

Förändringen märker gemene man av. Kunder möts av butiker som lockar med rea-skyltar, kampanjer på bantningsmedel, hyllor fulla av mineralsmink och nagellack, chokladaskar och senap.

En av arbetsuppgifterna som apotekare är att packa upp de dagliga leveranserna. Sortimentet har ökat sedan avregleringen. Foto: Agnes Stuber

Vill satsa på farmaceutiska tjänster
Karin Gummesson är ordförande för Apotekssektionen Sveriges Farmaceuter. Hon menar att en tydlig konsekvens av avregleringen är just att apotek nu jämförs med övrig handel, trots att det är hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar där.

– Apoteksföretagen hävdar att man har för låg marginal på receptläkemedel och att egenvårdsförsäljningen är det företagen tjänar pengar på. Det vi från Sveriges Farmaceuter hellre önskar är att det satsas mer på farmaceutiska tjänster såsom blodtrycksmätning, läkemedelsgenomgångar, uppföljning av ny medicinering, inhalations-skola och dylikt. Vi ser även ett behov av ökad farmaceutisk kompetensutveckling istället för utbildning kring sminkprodukter och hudvård. Vårt grunduppdrag är ju att göra Sverige friskare, inte vackrare, säger hon.

2017 gav Sveriges Farmaceuter ut en arbetsmiljörapport som bland annat visade att stressen bland personalen ökat. Hela 40 procent av de som svarade på enkätundersökningen tyckte att arbetsbelastningen ökat mycket sedan avregleringen. Arbetsgivarna har slimmat bemanningen vilket har ökat utlåning av personal sinsemellan apoteken. Det medför längre resvägar och ökad stress att inte veta vilken arbetsplats som gäller för dagen.

En annan märkbar konsekvens är de ökade restnoteringarna. En restnotering innebär att apoteket inte kan köpa in läkemedlet från distributören. Under 2018 anmäldes runt 700 restnoteringar till Läkemedelsverket. Under 2019 var siffran uppe i nästan 1000. De flesta restnoteringar går obemärkt förbi då läkemedlen kan ersättas med något likvärdigt, men brist på vissa läkemedel som används i större utsträckning och ofta, såsom sömnmedlet zopiklon, hormonpreparatet Levaxin, litium mot bipolaritet och båda läkemedlen mot springmask, har gett upphov till stor oro landet runt.

Exakt vad de ökade restnoteringarna beror på är svårt att pinpointa, men små marginaler i produktions- och leveranskedjan är ett problem som bidrar. För tillfället finns inte heller någon myndighet som har ett samlat ansvar för tillgänglighet av läkemedel – ansvaret är utspritt på flera aktörer där både företag, regioner, Läkemedelsverket och andra myndigheter ingår.

Inte sällan blir det personal på apoteken som får bemöta patienternas frustration.

– Vi får ofta stå till svars för varför brist uppkommer. Vissa kunder kan vara förstående, men ibland kommer det in folk som är väldigt upprörda och oroliga, säger Karin Gummesson.

Karin Gummesson är facklig representant för farmaceuterna i Göteborg och arbetar på Apotek Hjärtat i Focushuset i Göteborg. Foto: Petter Trens

Restnoteringar blir synligare
Enligt Anna Andrén, apotekare på Läkemedelsverket, bedömer myndigheten att avregleringen inte är en direkt orsak till de ökade restnoteringarna, men att det lett till minskad flexibilitet på grund av ett ökat antal apoteksaktörer, och därmed lett till bristande överblick.

Ett sätt Läkemedelsverket försöker minska konsekvenserna av restnoteringarna är att tillgängliggöra en lista på berörda läkemedel. Från mitten av februari i år kommer informationen visas på fass.se, så att både vårdpersonal och patienter bättre får tillgång till listan.

– Och det finns ett pågående regeringsuppdrag för bättre samverkan och information vid kritiska brister, som vi hoppas i förlängningen kan förbättra hanteringen av restsituationer, säger Anna Andrén.

Tillbaka i Katrineholm pratar jag med Sara Lindberg om att få bukt med den bristande arbetsmiljön och få tillbaka apotekets fokus på kärnverksamheten genom att apoteken återtas i statlig ägo. Men det är en önskan som ser svår ut att uppfylla. Lagar och regler som styr upp branschen kan vara en möjlighet, säger hon.

– Vi behöver en tydligare del i hälso- och sjukvården. Det finns massvis med kompetens på apoteken som inte nyttjas. I samband med detta behöver marginalen för receptbelagda läkemedel höjas. Med en reglering av hur stor apotekens vinst får vara och en högre ersättning för läkemedel och rådgivning skulle mer personal kunna anställas. Till exempel skulle det vara ett perfekt första jobb för unga, att plocka varor och sitta i kassan. Så kan farmaceuterna fokusera på sin kärnverksamhet – läkemedel och rådgivning.

Agnes Stuber

Fakta:
Farmaceut är ett samlingsnamn för apotekare och receptarier som arbetar på apotek. Apotekare har 5 års utbildning, receptarie har 3 års utbildning.
Avregleringen sjösattes 2009. Första konkursen av ett apotek inträffade 2011.
I slutet av januari kom nyheten att statliga Apoteket AB blir delägare i den digitala vårdgivartjänsten Doktor 24.