• Hem
  • Karlskoga föder...
Rött

Karlskoga föder motstånd

Under många år förlossningsavdelningar lagts ned runt om i Sverige. Ofta har det mötts med stora protester. I juni kom turen till Karlskoga. Sedan dess har befolkningen kämpat för att fler bebisar ska födas på deras BB.

Chocken sprider sig när personalen får besked
om att förlossningen på Karlskoga lasarett inte
kommer att öppna igen efter sommaren. Då är
det bara några veckor kvar innan delar av arbetsstyrkan
ska byta arbetskläder mot shorts och gå på semester,
och andra börja pendla till Örebro för att arbeta där under sommarperioden.

– Vi vart helt lamslagna. Att åka till Örebro hade vi gjort
tidigare, men detta var nytt. Alla samlades i personalrummet
och vi ville ju inte gå därifrån. Vi grät och var helt förtvivlade,
berättar barnmorskan Britt Larsson när vi ses.

Beslutet att stänga förlossningsverksamheten via Karlskoga
lasarett togs av verksamhetschefen på kvinnokliniken i Örebro, Gill Kullberg. Hon menade att den förlossningsvård som bedrevs på avdelning Q i Karlskoga inte var patientsäker. Britt Larsson håller inte med.

– Hon körde mycket på det här att vi inte är patientsäkra.
Men jag skulle aldrig jobba i en verksamhet som inte är patientsäker. Det skulle jag inte tordas.

 

På avdelning Q föds vanligtvis ungefär 700 barn per år.
Några av dem föds svårt sjuka. Det var dessa barn verksamhetschefen syftade på när hon tog beslutet att stänga verksamheten.

Men Britt Larsson menar att hon missat viktiga aspekter.
– Det är ju bara normalgraviditeter som får föda här, den
som till exempel har graviddiabetes eller svår havandeskapsförgiftning får åka till Örebro. Men hur barnen mår i magen, det vet en ju aldrig. Det kan födas ett sjukt barn, men vi har tydliga rutiner kring hur vi gör om ett barn kommer ut och är svårt sjuk.

– Och vi har ju räddat mammor och barn som aldrig hade
överlevt om det hade varit en längre transportsträcka, berättar hon.

Öppnade inte efter sommaren
Jag och Britt Larsson ses på avdelning Q i slutet av augusti.
För några dagar sedan skulle förlossningen ha öppnat igen efter sommaren, men här hörs inga nyfödingars första gny. Istället ekar de långa korridorerna tomma. Hur det kunde bli såhär råder det stor oenighet om. Politikerna i vård- och omsorgsnämnden i Region Örebro säger sig vilja öppna avdelningen igen, men än har inget hänt. Hos många finns en misstanke om att detta är en del av en trend, där allt mer vård flyttas från de mindre lasaretten till de större länssjukhusen. Britt Larsson förstår oron.

– Vanligt folk förstår att det här är början på en nedrustning
av lasarettet. Vi har ju Kristinehamn nära, där det skedde
exakt samma sak. Tar de bort förlossningen så försvinner snart narkosjouren och då tar de bort operation och så bryts verksamheten ner. Till slut är det inget annat än en stor vårdcentral, säger hon.

Men allmänheten har rustat till strid, de tänker kämpa för
sin förlossningsavdelning. Strax efter nedstängningen bildades en Facebookgrupp som snabbt fick över 10 000 medlemmar. Och när gruppen någon vecka senare demonstrerade samlades runt 5 000 personer på parkeringen framför sjukhuset. Uppe på balkongen på avdelning Q stod de anställda och blickade ut
över plakat med proteströrelsens signum: En födande kvinna med en bebis som tittar ut ur underlivet.

– Det bara vällde in folk, på utrymmet här nedanför och över
hela parkeringen, berättar barnmorskan Britt Larsson, med en aning darr på rösten.

Har tröttnat på avlövning
En av dem som deltog på demonstrationen är Peter Pedersen. Honom träffar jag på torget framför Folkets hus i Degerfors. Under många år var det han som tillsammans med en rad vänsterpartister styrde Degerfors. Även i valet 2018 blev Vänsterpartiet största parti, men Socialdemokraterna bestämde sig för att gå högerut och regera med Alliansen. Nu försöker Peter Pedersen gå i pension. Men saker kommer emellan, nu senast förlossningen.

– Vi som bor ute i landet är less på avlövning. Att försäkringskassan flyttar, att allt mer av polisens verksamhet flyttar och att staten liksom drar sig undan från de här mindre orterna. Nu stänger förlossningen. Det är den trenden hela tiden.

Att verksamheten skulle vara patientosäker ger han inte
mycket för.

– Vi har haft hårda diskussioner med regionen, där de kommer med påhopp om att vi riskerar barns hälsa. Men det finns en stor internationell undersökning med över två miljoner födslar, där man såg att en centralisering inte leder till en minskad dödlighet, men att fler istället får föda utanför förlossningsenheten – i hemmet eller i bilen.

– Jag tycker att det här är en väldigt tydlig feministisk fråga.
Om alla är överens om att kvinnan måste få bestämma över sin egen kropp, då är det väl självklart att kvinnor ska kunna välja en mindre förlossningsenhet när de föder barn. Nu ligger det på politikernas bord att öppna verksamheten igen.

– Det blir lite fjantigt det här. Jag har ju varit kommunalråd
länge och om vi sitter i kommunstyrelsen och bestämmer att en skola ska fortsätta vara öppen, då förväntar vi oss att de som leder verksamheten levererar resultat. Det räcker inte att säga saker, utan de måste göra också, menar han.

Att åka från Degerfors till Karlskoga tar en kvart med bil.
För att komma till Örebro behöver färden fortsätta i ytterligare 35 minuter. För Peter Pedersen gäller frågan om förlossningen inte enbart avdelning Q, han tänker också på den tunga industri som finns i Degerfors.

– Att ha ett akutsjukhus nära är jätteviktigt för
den här delen av länet. Vi har ju stora industrier här,
det kan hända arbetsplatsolyckor och liknande. Och
då vet ju alla att förlossningsvården behövs för att
kunna hålla igång ett riktigt akutsjukhus. Det gör att
vi har kirurger och narkosläkare i närheten som är
beredda dygnet runt.

En av de sista ut på avdelning Q
Utanför ett rött hus i Nybble, en bit söder om Kristinehamn,
står en traktorgrävare och mullrar. Ettåriga Ture sitter i hytten tillsammans med pappa Martin. På trappan möter mamma Louise upp med nytillskottet Kerstin i famnen.

– Vi var på väg in till barnmorskekontroll när de
släppte nyheten om att förlossningen skulle stänga.
Det här var ett par dagar innan hon kom. Det var väldigt
stressande att inte veta vart vi skulle åka när det var dags att föda, berättar Louise Åhsén.

Men Kerstin lät inte vänta på sig, utan kom två veckor innan beräknat datum. På så sätt blev hon en av de sista bebisarna att födas på avdelning Q. Det är Louise Åhsén glad för.

– Jag har jobbat på lasarettet och känner mig hemma med stämningen och miljön som är där. Sen har vi en barnmorska per födande i Karlskoga, det kan folk inte räkna med i Örebro eller Karlstad.

– Jag personligen känner mig mer trygg med att föda barn på ett litet sjukhus där det finns narkospersonal nära till hands om något skulle hända. Ofta träffar en dessutom samma barnmorska på förlossningen och på BB. Det är jätteskönt att få prata igenom sin upplevelse med den som var med.

Men det var lite stressigt ett tag där innan de hann
fram till förlossningen. Inte nog med att Kerstin var
tidig, hon hade dessutom bråttom ut.

– Det var ju skitjobbigt att åka bil med värkar. Och så stressen att inte veta om vi skulle hinna fram. När vi bestämde oss för att åka in började allt gå mycket snabbare och i bilen kom värk på värk på värk. Vi hann vara inne en knapp timma innan hon kom och hade inte hunnit till Örebro eller Karlstad. Sen vet jag inte om vi hade åkt tidigare om vi visste att vi skulle behöva åka längre, berättar Louise Åhsén.

Lilla Kerstin är mest tyst, hon sörplar mjölk större delen av vårt möte och verkar inte ha lika bråttom nu.

Karlskoga är inte den enda platsen i Sverige där vårdverksamhet har lagts ned och centraliserats. Sedan 1990-talet har vart femte akutsjukhus runt om i Sverige stängt. Ett av de mer uppmärksammade fallen var det i
Sollefteå, där BB-verksamheten lades ner för drygt två
och ett halvt år sedan. Sedan dess ockuperar Sollefteåbor
och ditresande entrén på lasarettet. Vänsterpartiet i Sollefteå har varit engagerade i ockupationen och flera gånger har Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiets hälsopolitiska talesperson Karin Rågsjö varit på besök. En av dem som kämpar för att förlossningsavdelningen ska öppna igen är Isabell Mixter, gruppledare för Vänsterpartiet, region Västernorrland. Hon har inte gett upp hoppet.

– Frågan är inte död, vi kommer fortsätta stå upp för
att ha ett akutsjukhus i Sollefteå och det finns en stor folklig
rörelse. Folk på plats dygnet runt och ockupationen har blivit lite som en samlingspunkt. Många åker dit för att dricka kaffe och prata.

Till skillnad från i Karlskoga har politikerna i Västernorrland
hela tiden varit öppna med viljan att centralisera vården genom att flytta den till Sundsvall och Örnsköldsvik. Få partier, däribland Vänsterpartiet, har opponerat sig. Ofta
har hänvisningar gjorts till en utredning som kom för några
år sedan och som handlade om högspecialiserad vård.

– Det har hänvisats väldigt mycket till Måns Roséns
utredning. Det är som att all sjukvård ska ske på superspecialiserade sjukhus utan att ta hänsyn till verkligheten.

Precis när förlossningen stängde hade ni ett fall
när en kvinna fick föda utmed vägkanten. Har
det varit fler sådana händelser?

– Det kan jag inte riktigt svara på, men det jag har fått höra från förlossningspersonal är att många kvinnor från Sollefteå är väldigt rädda inför sin förlossning. Det är vanligt att blivande föräldrar åker in tidigt för att inte bli fast utmed vägen. Och så har antalet igångsättningar ökat väldigt mycket. Det är oroande eftersom det ger en ökad risk för bristningar i ett förlossningsskede.

Tillbaka på avdelning Q i Karlskoga är förmiddagsrasten
i full gång. Bland blommande pelargoner sitter personalen och dricker kaffe. Broscher med budskap om att öppna förlossningen är fastnålade på skjortslagen. Men alla kom inte tillbaka efter semestern. Sedan beskedet om nedstängningen kom har flera barnmorskor begärt och fått tjänstledigt. En av dem är Sofia Vähäsalo, som efter sex år på avdelning Q har lämnat.

– Jag har tagit tjänstledigt i sex månader, just nu jobbar jag på förlossningsavdelningen i Karlstad.

Men hon kommer att sakna avdelning Q och det arbetssätt de har, där personalen roterar mellan förlossning, gynekologen och BB.

– Vår arbetsmiljö är den bästa som jag upplevt. I och med att vi har tre avdelningar i en får vi rotera och utföra olika arbetsuppgifter. Om det inte är någon förlossningspatient inne hjälper vi till på gyn och BB.

Hon framhåller också vikten av att ha en barnmorska per förlossning, såsom är standard i Karlskoga, men som inte är en självklarhet på många platser runt om i landet där förlossningsvården är ständigt överbelastad.

– Mycket handlar om närvaro, att det inte får gå för fort och inte för långsamt. Någon behöver vara där och se så att allt funkar.

Barnmorskan Britt Larsson håller med. Hon kommer att sakna förlossningsbiten.

– En vet aldrig riktigt vad som ska hända när en jobbar på förlossning och måste hela tiden vara förberedd. Mitt tusende barn tog jag emot här på innergården.

– Jag håller lite koll på hur många barn jag förlöst. Nu är jag uppe i 1 027 barn. Jag hoppas verkligen att det blir några fler.

Kommentar av Karin Rågsjö,
hälsopolitisk talesperson (V)

Både Karlskoga och Sollefteå har varit högt rankade förlossningsavdelningar. Vad är din reaktion på att de har lagts ned?

– Det här är ett politiskt spel som handlar om nedskärningar, men istället för att säga det pratar man om patientsäkerhet. Det kostar mindre, eller ser åtminstone ut så på pappret, om man lägger ner en förlossningsavdelning och centraliserar vården.

– Om det hade hänt en massa saker, som att barn skadats och avlidit, då vore det en helt annan sak. Men det har det inte, utan detta är något som politikerna i regionen hittat på för att centralisera vården.

Hur ska Vänsterpartiet vända trenden?

– Vi ska vara på plats och protestera på de sjukhus där vården skärs ner och patienter drabbas. Förlossningsvården är i kris i hela landet, det ser vi ju på de mindre orterna, men också i Stockholm där man skickar iväg kvinnor till helt andra regioner såsom Västmanland, Södermanland, Uppsala.

– Delvis handlar detta om finansiering av regionerna. De står inför stora nedskärningar, eftersom de inte har de resurser som behövs. Dessutom finns det privata aktörer som plockar ut vinster och ytterligare dränerar vården på pengar. Det gör att man inte har råd att ge de anställda en bra arbetsmiljö, bra lön och bra arbetstider. Då kan man inte heller garantera en bra vård. Andra partier har länge ignorerat den frågan, men vi vet att personalen är nyckeln.

Men förlossningsvården har fått tillskott från staten, bland annat pengar som Vänsterpartiet har fått igenom. Räcker inte det?

– De pengar som avsätts nationellt skulle ha gått till att anställa fler barnmorskor. Men på många håll, till exempel i Stockholm, har pengarna använts till helt andra saker. Där behövs det en bättre uppföljning, pengarna ska gå dit de är satta. En glädjande nyhet är dock att pengarna bidragit till att få ner antalet förlossningsskador.

Text: Maria Carlsson
Foto: Lisa Irvall