• Hem
  • I röd ringhörna...
Rött

I röd ringhörna

Med flera SM-guld i bakfickan är han boxningstränaren som lär ut solidaritet till sina ungdomar. Genom sitt politiska och fackliga engagemang vill han vinna över rasismen och få ett jämlikt och rättvist samhälle.

Som 8-åring kom Erfan Kakahani tillsammans med familjen till Sverige. Hans pappa var peshmerga och krigade mot Iran på 1980-talet och Erfan Kakahani själv är född som flykting i den kurdiska delen av Irak. De kom till Sundsvall, men trots att de flydde från kriget fanns kriget närvarande även här.

– Under hela min uppväxt var kriget kvar i hemmet och hos mina föräldrar. Sorgen, orättvisorna och förtrycket av det kurdiska folket var, och är, fortfarande närvarande. Utanför hemmet var däremot bekymren små, kriget var långt borta. På det sättet har Sverige för mig varit ett paradis, säger han.

Tillflykten från den kännbara sorgen blev den lokala boxningsklubben.

– Boxningen har lärt mig mycket. Den hjälpte mig att växa bort från att vara en bråkstake. Från att vara riktigt blyg och knappt våga prata blev jag en som står med mikrofon på torget framför hundratals och säger att folk ska rösta rött.

Erfan Kakahani hade visserligen inte talang för boxningen i början och fick mycket stryk, men boxningsringen var hans fristad och han stannade kvar. Något som har resulterat i många resor, bekantskaper och tre SM-guld. Idag är han tränare och menar att hans främsta uppgift är att finnas där för ungdomarna och samhället. Även om boxningen inte är en lagsport ser han till att ungdomarna gör allt tillsammans, hjälper varandra med uppvärmning, stöttar och hejar på den som är uppe i ringen.

– Det är också fantastiskt roligt att varje vecka få ett gäng vänsterpartister att svettas.

Under valrörelsen 2018 testade V Sundsvall att engagera alla nya medlemmar med träningspass en gång i veckan, något som uppskattades och har fortsatt sedan dess.

Besvikelsen över S
Han blev själv vänsterpartist inte så långt tidigare. Fram till 2014 röstade han på Socialdemokraterna, men märkte allt oftare att hans övertygelser stämde mer överens med Vänsterpartiets politik. Valet 2014 blev det en röst på V och hans besvikelse över sossarna har bara växt sedan dess.

– Gränsen gick när Stefan Löfven höll en presskonferens i maj 2018 om en restriktivare asylpolitik. Han lät som Jimmie Åkesson. Där och då skickade jag in min medlemsansökan till Vänsterpartiet.

Sedan dess har han axlat flera förtroendeuppdrag inom partiet. För tillfället är han vice ordförande i partiföreningen i Sundsvall och ledamot i distriktsstyrelsen. Han sitter också som ersättare i kultur- och fritidsnämnden.

Det är tydligt att hans hjärtefråga är antirasism. Det var Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010 som fick honom att få upp ögonen för politiken.

– Och där är skattepolitiken väldigt viktig. Vi behöver omfördela mer så vi kan besegra rasismen med rättvisa och jämlikhet, fastlår han.

Fackligt engagemang
Till vardags arbetar Erfan Kakahani på Kubal, Kubikenborgs Aluminium AB, som processtekniker och ledamot i IF Metalls lokalklubb.

– Arbetare har idag förmåner som för många är självklara, exempelvis lagstadgad semester och 40-timmars arbetsvecka, föräldraledighet och sjukpenning. Kan man sin historia så vet man också om att alla dessa förmåner har vunnits efter hårda strider. Sedan 1980-talet har vi tappat mark och nu hotas arbetsrätten, därför är det viktigt att vi engagerar oss både fackligt och politiskt.

I sina politiska uppdrag lobbar han gärna för mer fackligt samarbete.

– Ska vi axla rollen som arbetarparti gäller det att vi fortsatt driver fackliga frågor och tar mer plats inom arbetarrörelsen, speciellt när S fortsatt går åt höger. Jag tror starkt på att fackliga utbildningar är ett måste. Det är riktigt roligt att Vänsterpartiet har startat facklig-politiska vänsterskolan, den tror jag mycket på.

Text: Agnes Stuber
Foto: Svanthe Harström

Fakta Erfan Kakahani:
Ålder: 36 år
Bor: Sundsvall, bor i hus med fru och dotter, 3 år
Jobb: Processtekniker på Kubal
Tittar på: Slötittar på tv-serier, just nu ser jag på repriser av Ally McBeal (en gammal favorit jag har sett flera gånger nu)
Läser: Karlssons pojke av Torgny Karnstedt