• Hem
  • Glesbygden mer ...
Internt

Glesbygden mer än lantbruk och centerpartister

– Lösningen på ”glesbygdsproblemet” handlar inte bara om ifall Posten ska vara kvar eller läggas ner, säger Stefan Backius från Hällefors. Vi måste ha en bredare och mer genomtänkt politik än så. Det här handlar om att vi måste föra in ett geografiskt perspektiv när vi analyserar och arbetar mot orättvisor.

Två gånger har Bergslagsträffen anordnats av Vänsterpartiet. Senast var det ett 60-tal deltagare från 18 partiföreningar i fyra olika distrikt som deltog.

– Många med erfarenheter från bruksorter med en industriellt dominerande näringslivsstruktur och en historiskt stark socialdemokratiskt dominerad arbetarerörelse, berättar Stefan Backius. Det är orter som ofta har mellan fem och femtontusen invånare och som idag kämpar med avbefolkning och glesbygdsproblematik.
Ytterst handlar det om jobben, säger Stefan Backius.

– Om hela Sverige ska leva måste jobben fördelas. Idag flyttar de unga till städerna, där det kanske finns jobb, men inga bostäder. Orterna på landsbygden lämnas med många yngre och äldre, medan ”midjan” är smal. Alltså den del av befolkningen som är arbetsför och betalar skatt är för få, medan den del av befolkningen som drar stora kostnader är förhållandevis många.
Vänsterpartiet behöver en tydligare politik för både stad och land, tätort och glesbygd. Den politiken är svårformulerad om man enbart har en ”stockholmshorisont” säger Stefan.

Vi presenterar här en omarbetad kortversion av den inledning som hölls av Stefan Backius på Bergslagsträffen.
Vill du följa upp debatten så kom gärna med inlägg till [email protected]
eller kommentera här direkt.

PS. Deltagarna i Bergslagsträffen 2012 i Hällefors kom från:
Surahammar, Norberg, Degerfors, Hällefors, Linde , Fagersta, Torsby, Ljusnarsberg, Karlskoga, Leksand, Laxå, Ludvika, Örebro, Filipstad, Munkfors, Arvika, Kumla och Hagfors.

Losita Garcia, [email protected]

 


VÄNSTERPARTIET MÅSTE SE DEN GEOGRAFISKA ORÄTTVISAN

Ur ett regionalt perspektiv håller Sverige på att dras isär. Människors möjligheter till exempelvis kommunikationer, service, arbete samt kultur och fritidsutbud är starkt beroende av vart i landet man bor. Samtidigt är regionalpolitiken satt på undantag. För oss som lever och verkar utanför ”de urbana tillväxtregionerna” blir dessa klyftor för varje år allt mer uppenbart. Det finns i dagens Sverige stora problem med att skapa ett bra samhälle där alla människor är inbegripna och välkomna.

Det är viktigt att vänsterpartiet nu kommer upp på banan när det gäller landsbygds- och regionalpolitiken. Det handlar inte bara om servicepunkter och bensinstationer i glesbefolkade jordbruksbygder. Huvudproblemet är en marknadsdriven strukturomvandling som inte tar hänsyn till hela samhällens välmåga och fortlevnad. Därför måste vänsterpartiets ”glesbygds, landsbygds eller regionalpolitik”, oavsett vad vi kallar den, även utgå från små landsbygdsorter, mindre bruksorter och medelstora städer. Den måste också utgå från storstädernas förorter. Alla har vi det gemensamt att vi fungerar som en periferi som sakta dräneras på resurser som förflyttas mot centrum.

En av de största politiska utmaningarna för oss som arbetar i periferin är kampen för allas tillgång till fungerande offentlig service. Vi är många vänsterpartister som vet vad en befolkningsminskning innebär och som dagligen tvingas arbeta för att minska den kommunala kostymen samtidigt som vi försöker behålla kvaliteten. Utmaningen blir större och större. Och avsaknaden av en genomgripande vänsterpolitik för att motverka den geografiska orättvisan blir också alltmer uppenbar.

Varför är det så? Vänsterpartister brukar ju vara bäst på att analysera orättvisor. Som socialister hatar vi klassamhället, som feminister kämpar vi oförtrutet mot genusordningen, som internationalister accepterar vi inte förtryck utifrån etniska eller kulturella faktorer. Nä det gäller den geografiska orättvisan upplever jag många gånger att det inte alltid är lika självklart att ta parti för de utsatta och de som har det tufft. Varför är den geografiska orättvisan något av en blind fläck för vänstern?

En majoritet av landets innevånare bor i periferin. Därför är det viktigt att beskriva verkligheten så som den upplevs utanför storstadsområdena. Hur ska väljarna tro att någon som inte verkar förstå problemet kunna lösa det? Att beskriva verkligheten på ett trovärdigt sätt är en viktig del i att förändra den. Men beskrivningen eller tolkningen förändrar inte i sig självt. Det måste till en politisk strategi som leder till att andra beslut fattas än de som dominerar idag och formuleras för morgondagen. Beskrivningen och den politiska handlingen måste gå hand i hand om vi ska lyckas.

Alla tjänar på ett jämlikare samhälle. Även de rika. Vi män tjänar på ökad jämställdhet. Svenskar tjänar på minskad segregation. En stockholmare tjänar på minskade geografiska klyftor. Det är denna jämlikhetsanda som jag tycker skall prägla vänsterpartiets arbete med landsbygds- och regionalpolitiken. Uppdraget är att skapa ett jämlikare Sverige, och därmed en jämlikare värld. Låt oss börja – nu!

Stefan Backius, Hälleforsvänstern
[email protected]

Foto: Norbergsfestivalen: Herrschneider
Foto: Underst: Bergslagsträffen

Bergslagsträffen