• Hem
  • Feministiskt fi...
Rött

Feministiskt fikafokus

I Söderhamn står feminism på dagordningen och det arrangeras regelbundet feministfikor – kombinerat med en skaparverkstad. Över kaffe, kakor, stickningar och broderier diskuteras olika feministiska ämnen.

– Det började med att vi var några yngre kvinnor i kommunfullmäktige som tröttnade på gubbigheten. Så vi startade ett eget litet nätverk över partigränserna, där vi backade varandra och gav hejarop för att ta mer plats, berättar Jonna Källström Böresson, distriktsordförande i Gävleborg.

Vi sitter i V Söderhamns stämningsfulla partilokal i centrala Söderhamn inför kvällens feministfika som även ska ha skaparverkstad. På borden är ljusen tända och informationsblad om partiföreningen ligger i en hög bredvid
bondkakorna från Sjölins bröd. Ett tag efter att det stärkande nätverket startats startade de även en grupp på Facebook, som växte snabbt och på två dagar hade samlat nära hundra medlemmar.
– Då insåg vi att det fanns ett behov och utifrån det drog vi igång träffar för att fika och snacka feminism och politik. Starten av det nätverket blev utnämnt till årets viktigaste händelse av lokaltidningen, fortsätter hon.

Och fikorna har fått ringar på vattnet, bland annat har en separatistisk mansgrupp startat efter jämställdhetsstiftelsen Make Equals modell.
– Utifrån fikorna drog vi också igång så kallade killmiddagar, där vi träffas enbart män och pratar. Nu ska vi ha en bokcirkel på boken Allt vi inte pratar om på samma tema, säger V-medlemmen Anton Larsson, som ikväll har med sig ritblock för att göra planscher och serier inför valrörelsen.

Även om inte alla fikadeltagarna varit med i V från början är det en del som valt att gå med i Vänsterpartiet under vägens gång.
– Vi är kanske inte så Vänsterpartiet-fokuserade alltid, utan de som kommer är mer en del av socialismen och feminismen, men i olika rörelser. Så du behöver inte alltid vara vänsterpartist för att vara med på träffarna och då är det nog fler som vågar vara med, säger Anton Larsson.
– Och så är det ju flera som valt att gå med efter ett tag, flikar Jonna Källström Böresson in.

Och Amelia Königsson, som är aktiv i V Söderhamn, känner att något har hänt i staden under åren hon varit bosatt på annan ort.
– Jag är född och uppvuxen i stan, men har varit borta i nästan nio år. Och nu för ungefär ett år sedan flyttade jag tillbaka. Känslan när jag kom tillbaka var att någonting hade hänt – det finns forum, både fysiskt och på internet. Det finns människor som jag känner att jag kan luta mig mot, eller prata med. Ibland behöver man ju bara prata med någon, att få stöd att ta sig själv på allvar, säger hon samtidigt som hon broderar vidare på sitt senaste broderi.
– Vi kör inte separatistiska evenemang, utan tror att som feminist och man i en liten stad som Söderhamn kan det nog vara ganska skönt att känna att man inte är själv, fortsätter Amelia Königsson.

Öppet för alla

För Eva-Anita Königsson, som sitter och stickar på en rosa så kallad pussyhat, är det första feministfikan. Hon är förväntansfull.
– Det lät kul. Det har liksom inte blivit av tidigare bara. Men nu när det stod skaparverkstad också kände jag att nu måste jag ju masa mig ner till stan. Jag stickar, virkar, syr målar, tråcklar med ståltråd och ja, det mesta. Jag vet inte vad man brukar prata om här, jag har inte varit med i partiet så länge den här gången, utan gick med som aktiv i höstas. Men jag försöker vara med så mycket jag kan, bland annat satt jag med i åttonde marskommittén.

Åttonde mars ja, då hade föreningen storsatsat och genomförde en utställning på biblioteket i Söderhamn. Där kunde besökarna ta del av utställningen och de yngre som kom kunde rita egna alster – teckningar och plakat. Dessutom fanns det gnuggisar, tatueringar som går bort med tvål och vatten.
– Det var en helt magisk dag tycker jag, det fanns något för alla och det pågick hela dan. Först på bibblan och sedan var vi glada och gick i fackeltåg och skrek i snöstormen. Och alla hade gnuggisar, från barnen till varenda gubbe. Så nu hoppas jag bara att första maj blir ännu bättre, fortsätter Eva-Anita Königsson.
– Det blir det, fyller bordsgrannen viskande i.

Text: Maria Carlsson och Agnes Stuber
Foto: Agnes Stuber

Dela den här sidan:

Kopiera länk