debatt

Vänsterpartiet och Syrien

Vänsterpartiet fördömer tydligt och skarpt den syriska regimens förbrytelser. Vi stöder också krav på demokratisering i landet.

Vi är på samma skarpa sätt entydiga i kritiken av de brott delar av oppositionen har stått för.

 

Internationell rätt behöver försvaras principiellt och konsekvent. Svaret på att stormakter pekar på fiendens krigsförbrytelser för att motivera sin egen politik och ibland sina egna övergrepp kan därför inte vara att förminska eller spilla tid åt att ständigt ifrågasätta faktaunderlagen, med mindre än att hela anklagelseakten är fabricerad. Så är det sällan, och definitivt inte vad gäller den syriska regimens brutalitet.

Det är hur som helst absurt att tro att stormakter som själva står för systematiska krigsförbrytelser och tortyr skulle göra något bättre med ytterligare ett nykolonialt krig. Det är också djupt allvarligt att Saudiarabien kanaliserar vapen till de värsta reaktionärerna i oppositionen, utan någon verklig kritik från sina allierade i väst.

Som antiimperialister har vi inga fromma förhoppningar om att USA vill bidra till verklig demokratisering i Syrien. Krigshoten mot Iran och den militära kapprustningen som även Sverige stödjer med sitt samarbete med Saudiarabien är ett stort hinder för en fredlig lösning i Syrien och en demokratisk utveckling i hela regionen. Men det är lika självklart att både Ryssland och Kina agerar utifrån sina egna intressen när de blockerar fördömanden av den syriska regimen.

Vi måste peka ut bättre vägar än militär intervention ur den väpnade konflikten, för en demokratisering i Syrien. Stormakterna kommer naturligtvis att agera för sina egna strategiska intressen, men det går att påverka vilka vägar som är framkomliga för dem. Till exempel spelar det roll om omvärlden talar klarspråk om vad som händer: Vänsterpartiet har förespråkat en FN-resolution som tydligt fördömer både regimens och andras förbrytelser. Samtidigt har vi kritiserat tillbakadragandet av diplomater från Syrien, eftersom det försvårar en förhandlingslösning.

Vi har aktivt förespråkat flera sorters sanktioner riktade mot regimen, för att begränsa dess möjligheter till repression och sätta press på den att börja förhandla. De EU-sanktioner som finns på plats gäller bland annat militär utrustning, övervakningsutrustning, den finansiella sektorn, elproduktionen, oljeindustrin och vissa lyxartiklar. Ett antal personer och företag i och kring den syriska regimen har också fått sina tillgångar frysta.

Vad vi kan se är det en rimlig nivå, givet situationen, men vi behöver naturligtvis följa konsekvenserna noga. En del av sanktionerna har gett följder för t ex energi- och matförsörjningen som behöver tas på allvar. Det är en sak att sätta press på den syriska regimen med ett tillfälligt exportförbud för olja i ett kritiskt skede av konflikten, men sanktioner får inte innebära att en redan hårt prövad befolkning får en ännu svårare vardag.

Till sist: vi delar inte den uppfattning som ibland ges uttryck för av att upproret i allt väsentligt skulle vara marionetter i USA:s händer. Motståndet mot regimen i Damaskus brett och brokigt, men det går inte att avfärda genom genom generaliseringar och svartmålning.

Vänstern måste stödja de demokratiska och progressiva krafterna inom oppositionen mot regimen. Det finns krafter i upproret som står långt ifrån oss politiskt och som själva begått övergrepp. Men det får inte hindra oss att se att upproret bottnar i ett genuint folkligt missnöje och legitima krav på Al-Assads avgång. Vi måste vara tydliga med att det i första hand är regimens brutala förtryck som är orsaken till det upptrappade våldet i landet, och att bara en genuin demokratisering kan rädda Syrien från ett utdraget inbördeskrig.

Det är framförallt två teman som återkommer i de kontakter vi haft sekulära vänsterkrafter i Syrien: krav på regimens avgång och stopp för varje försök till militär intervention. Vänsterpartiet stöder båda de kraven.

 

Kalle Larsson
Ann-Carin Landström
Internationellt ansvariga i Vänsterpartiets partistyrelse