debatt

Vad V kan lära av ”kapitalets automatik”.

Medlemmar i Vänsterpartiet Uppsala läser ”Kapitalets automatik” och resonerar om vilka strategiska utmaningar boken visar på för Vänsterpartiet.

Vi är några medlemmar i Uppsala som läser Kapitalets automatik av Mikael Nyberg (MN).

Boken innehåller många exempel på hur privatisering, robotisering och automatisering, parat med ”scientific management”, standardiseringar och certifieringar urholkar arbetares och tjänstemäns kollektiva makt över sina arbeten. Det leder också till kontrollbyråkrati, management-by-stress och systematisk dumhet.

MN beskriver vad som hände när snöröjningen i Stockholm konkurrensutsattes. Tidigare användes egna anställda som efter behov upphandlade hjälp av väl intrimmade ”bönder från omgivningarna som satte sig i sina traktorer för att ploga snö… i ett välorganiserat sammanhang som leddes av erfaret folk”. Efter en ideologiskt påtvingad privatisering övertog Peab Drift och Underhåll som anlitade olika underentreprenörer utan lokalkännedom. Kaos följde och den kollektiva kunskapen hos arbetare, arbetsledare och tjänstemän spreds för vinden.

Ett annat exempel på utarmning av de anställdas arbetsinnehåll och egenmakt är utvecklingen i de stora lagren. I systemet P2V (Pick to voice) har arbetarna headset där en automatröst talar om exakt vad de ska göra; vilken hylla; vilket fack etc. MN citerar en klubbordförande vid Arla i Göteborg: ”Man känner sig fördummad av systemet”. Som en granskning av Dagens ETC just visat drivs Apoteas lager i Morgongåva enligt samma modell.

Det kollektiva kunnandet på golvet och vid bandet ersätts med ordergivning av en artificiell intelligens. Utvecklingen gör arbetare och tjänstemän utbytbara, företagen går över till ”flexibel arbetskraft i flexibla nätverk”. Arbetskraft kontrakteras t. ex i Mexicos Silicon Valley för några månader i taget av bemanningsbolag som arbetar åt stora IT-bolag som IBM. Rekryterarna vill ha ”folk som inte har någon större självkänsla…dina färdigheter kommer i andra hand..det viktigaste är att du inte bråkar”.

Dagens kapitalism präglas av extrem maktkoncentration och expansion till nya områden. Allt fler företeelser görs till varor eller tjänster, som i den svenska välfärden.  Kapitalet hanterar kunskap som en vara och försöker låsa in den i varje led av utvecklingen. Forskning och utveckling splittras på olika företag, samarbete ersätts av företagshemligheter. Digitala tjänster organiseras för största möjliga monopolställning.

Utvecklingen som MN beskriver innebär en stor utmaning för V. och hela den politiska vänstern. Det krävs en mångfasetterad strategi:

  1. för en aktiv politik för att försvara den offentliga sektorn från kommersialisering och privata vinstintressen. Men partiet måste göra mer. Vi efterlyser en samlad strategi för avprivatisering av de verksamheter som under de senaste decennierna lagts ut på privata utförare. Det är även dags att ta strid mot LOU (Lagen om offentlig upphandling) som tvingar offentlig sektor att upphandla sina inköp, något som inte gäller för privat sektor.
  2. Försvar av de fackliga rättigheterna och kollektivavtalsmodellen på den svenska arbetsmarknaden. Dagens strid om arbetsrätten är viktig för att försvara fackföreningarnas rätt att utan politiskt hot förhandla med arbetsgivarnas organisationer. Vänsterpartiets politik i detta avseende är glasklar men behöver kommuniceras bättre på arbetsplatser och visavi de fackliga organisationerna.
  3. En tredje strategi bör vara att stödja modeller för arbetstagarnas direkta inflytande och makt i arbetslivet, t. ex genom kooperativa eller personalägda företag. Ett exempel från Uppsala är konsultföretaget Bjerking som i våras fick Jämlikhetspriset med motiveringen:Bjerking är ett teknikkonsultföretag inom bygg- och anläggning som sedan 1957 ägs av medarbetarna. Att de anställda tillsammans äger har skapat en trygg arbetsplats, där viktiga mål är att bidra till ett gott samhälle och där miljö- och hållbarhetsfrågor är grundläggande i all verksamhet.”
  4. Den svåraste utmaningen är att finna strategier för att genom internationell samverkan begränsa och förhindra att multinationella företag exploaterar och utarmar sin arbetskraft. I förslaget till nytt partiprogram berörs dessa frågor knappt överhuvudtaget. Det är en så stor, svår och komplex fråga att vi tycker att det är motiverat för Vänsterpartiets nya programkommission att tillsätta en särskild arbetsgrupp för att ta fram förslag rörande detta inför kongressen 2024.

Jacob Johnson och Carl Åborg, Vänsterpartiet Uppsala