debatt

Solidaritet med missbrukarna – avvisa uppgivenhetens politik!

Vänsterpartiet bör byta inriktning på politiken för att motverka och minska missbruk och beroende. Det föreslår Vänsterpartiet Vallentuna i en motion till kongressen 2018.

I en motion till Vänsterpartiets kongress 2018 har Vallentunaföreningen motionerat om att Vänsterpartiet ska byta inriktning på den politik på missbruksområdet som gällt de senaste åren.  Sveriges narkotikapolitik har alltmer skiftat från en restriktiv politik till förmån för det som kallas skademinskningspolitik. Denna förändring har bejakats av Vänsterpartiet som även föreslagit en utvidgning av denna politik, bl.a. i form av ökad utdelning av narkotikapreparat till narkomaner, sprututbyte även till ungdomar, mer makt åt medicinsk missbruksvård och därmed läkemedelsbolagen och en avkriminalisering av befattning med droger i samband med konsumtion.

Vi är alla bekymrade över den stora och ökade dödligheten bland missbrukarna, men oense om dess orsaker och rätt motåtgärder. Vi har haft en restriktiv politik sedan 80-talet, men den har urholkats genom en omfattande social nedrustning och genom en medikalisering av vården. När tillgängligheten till legal narkotika genom förskrivning, s.k. LARO, underlättades 2006 så steg dödligheten omedelbart, och de senaste åren har dödsfallen p.g,.a. dessa droger överstigit de som dött av heroin, drogen de skulle ersätta.

Den gamla restriktiva politiken pågick i många år utan att dödstalen steg, tills medicineringen blev huvudinriktning av vården. Socialtjänsten, som förlorat enorma resurser på grund av stora skattesänkningar, måste återupprättas, och ges möjlighet och åläggas att ta hand om de missbrukare som upptäcks. Att själva konsumtionen av narkotika är olaglig sägs hindra människor att söka vård. Det är inte korrekt. Vården har, och har alltid haft, tystnadsplikt. När man bedriver missbruksvård framkommer alltid stora mängder begångna lagbrott, inte bara narkotikakonsumtion. Det hindrar inte vården att hjälpa och bistå. En akutmottagning som tar mot en narkoman för avgiftning ringer inte polisen!

Vi är allt fler som nu ser drogberoende som en sjukdom, men vi drar olika slutsatser av det. För de restriktiva innebär det att den beroende måste avstå från sinnesförändrande preparat resten av sitt liv, medan skademinskarna vill förse den beroende med dessa preparat.

Den beroendesjuke utvecklar en beroendepersonlighet vid sidan om sitt förstånd, Förståndet är ett Jag som förstår att hen behöver sluta med droger. Vid sidan av det Förståndet utvecklas en annan kraft, Beroendejaget. I många fall avgår Beroendejaget under många år med segern i den inre kamp. Det är denna kraft som gör det svårt att sluta missbruka och som gör att samhället ibland till och med tvingas ta till tvång för att rädda missbrukarens liv. Tvånget sker genom lagarna LVU och LVM, men de används alltmer sällan.

Den dubbelhet som finns inom den beroende, ett Beroendejag och ett Förstånd, måste man förstå för att sätta in rätt hjälp. Samhället skall stödja de krafter inom en beroende som vill sluta med droger, och inte underblåsa Beroendesjukdomen och därmed bli en medberoende aktör som i all välmening hjälper missbrukaren att gå mot sin undergång.

Skademinskningspolitiken säger att ”det är tråkigt att du knarkar, men tills du vill sluta ska vi åtminstone hjälpa dig att knarka på ett bättre sätt”. Därav medicinering och sprututbyte.

Budskapet till missbrukarna är ofta numera att de inte kan bli drogfria, och att de får räkna med att fjättras till en livslång medicinering. Läkemedelsindustrin har lyckats sälja in idén att många missbrukare måste förses med narkotiska preparat livet ut. Numera är denna medicinering huvudinriktning av vården av opiatmissbrukare, även för en del ungdomar. Målet för samhällets missbruksvård måste vara drogfrihet!

Hur stora och omfattande insatser kan man rimligen ha gjort för en 19-åring som erbjuds fria sprutor och narkotikaförskrivning? I motionen föreslås att dessa insatser inte  ska erbjudas ungdomar som är under 20 år.

För de som är över 20 år skall en översyn av missbruksvården göras för att minska förskrivningen av narkotika och få ner dödstalen.

Konsumtionsförbudet av narkotika bör bibehållas på samma sätt som dopingpreparat är förbjudna inom idrotten.

Samtidigt behöver missbruksvården återfå de resurser man förlorat av skattesänkningarna. Missbrukaren behöver upptäckas både av polis och socialtjänst, men hjälpen och biståndet skall sedan komma från vården.

Vänsterpartiet Vallentuna