debatt

Narkotikabruk – ur en polisassistents synvinkel

Polisassistent David Tégner är positiv till att V inte ser hårdare tag som den enda lösningen på brottslighet och fattigdom. Men efterlyser en diskussion om hur unga kriminella som idag fångas upp tidigt, tack vare förbudet mot eget narkotikabruk, ska kunna hjälpas om man tog bort kriminaliseringen. 

Jag har varit lokalpolis i Botkyrka sedan 2016 och hanterat de flesta sorters brott stora som små och nästan alla ärenden jag än idag åker på har två gemensamma nämnare – fattigdom och missbruk.

Även killarna som står i dyra märkeskläder och säljer knark i centrum bor i en nedgången 3a i Fittja tillsammans med 2 syskon och sina föräldrar.

Jag läser och hör ständigt hur opinionen kräver hårdare straff och fler poliser. De som bor i trygga områden med bra löner och fredagsmys varje helg sitter alltså på svaren om hur man löser problemen i förorterna. Dom som aldrig satt sin fot i ett miljonprojektsområde tycks ändå veta att om man sätter en polis i varje hörn och inför dödsstraff så löser sig allt nog.

Det känns bra att Vänsterpartiet är det enda parti som förstår att man inte kan lösa svåra problem med enkla lösningar.

Men en sakfråga jag länge grubblat på är den om narkotikabrott, specifikt kriminaliseringen av eget bruk. Innan jag blev polis tyckte jag att det var onödigt att jaga brukare och straffa den längst ut i kedjan, som ändå straffas i sig av sitt missbruk.

Nu några år senare så måste jag säga att mina erfarenheter fått mig att förstå att jag missuppfattat det hela.

Vi poliser jagar inte missbrukare och försöker få dom att lämna kissprov. De poliser som mot förmodan gör det har missförstått sitt uppdrag. Ett äldre befäl sa till mig när jag var ny: ”Ge fan i att kissa av knarkare!”, jag håller med, det hjälper ingen och analyskostnaderna är bara en onödig utgift för statskassan.

Lagstiftningen används dock på ett annat nyanserat sätt. Det är en nödvändig lagstiftning som jag använder främst när det gäller ungdomar som håller på att rekryteras av kriminella nätverk. När vi kan bevisa att de brukar narkotika och de ställs inför domstol så kan socialtjänsten snabbare agera och bryta deras nedåtgående spiral. Att enbart kriminalisera innehav gör detta arbete mycket svårare då det första ungdomar lär sig av äldre är hur man gör sig av med narkotika eller hur man gömmer det.

När det gäller ungdomar så ser vi även i proverna precis vad det är dom tagit och socialtjänsten kan därför välja en mer adekvat åtgärd som passar missbruket. Om någon har en påse cannabis på sig så betyder inte det att personen inte brukat tabletter.

Dessutom så nyttjar jag denna lag för att se till så att transportstyrelsen kan återkalla personers körkort då missbruk uppdagas och trafiken blir lite nyktrare.

Straffet för att ha brukat narkotika är 1500:-. Straffet för att inte stanna vid en stopplikt är 2500:-. Men kan vi visa att en ungdom missbrukar och umgås med kriminella så kan dock påföljden bli ungdomsvård och en chans till ett riktigt liv.

Det enda alternativet till kriminalisering av eget bruk jag kan se är om Socialtjänstens resurser fördubblas och de ges fri möjlighet till att ge sig ut och testa ungdomar i riskzon. För i nuläget så är de vi poliser som är socialtjänstens ögon och öron på utsidan av kontoret. Men det byråkratiska pussel som krävs är en mardröm som jag inte ens kan föreställa mig.

David Tegnér
Lokalpolis i Botkyrka